Club Atlético de Madrid 2015 - A till Ö
Redaktionen summerar 2015. Från A till Ö.
Det blev visserligen inga titlar under 2015, men det har ändå varit väldigt intressant att följa Atlético de Madrid under det gångna kalenderåret. I år gjorde Linus sitt femte år som en del av Atlético-redaktionen, men redan i slutet av februari går han in på sitt sjätte. En milstolpe. Ingen var gladare än just Linus när Torres återvände till Atleti förra vintern. Alexander är uppe i fyra år och är guld värd. Han finns på plats gång efter annan för att förse läsarna med så mycket material som möjligt från de officiella tillställningarna. Som ni har märkt har vi fått två nyförvärv under hösten. Erik är som Raúl García, han låter arbetet tala för sig själv. Roni har många strängar på sin lyra, speciellt när det är dags att ta sig an Valencia. Båda är oerhört värdefulla för rapporteringen kring klubben.
Filip missar inte mycket när det gäller Atleti trots att han inte har möjlighet att bidra så mycket den här säsongen. Han kommer alltid med kloka insikter. Viktor lever in sig i en helt annan tidszon samtidigt som Anton är lite av en Paulo Futre. Seb förundras alltjämt av Marios klackfint i Bukarest. Jocke må ha lämnat, men han har alltid en plats öppen. Legendaren Bobban dyker upp med en och en annan artikel varje år. En gång redaktör, alltid redaktör. Bandystjärnan kan ni numera läsa här. Akshay är och förblir gubben i lådan, han dyker nog upp i en podcast under vintern och våren, det är något som vi ska försöka ta tag i. Vår sidekick Henke har som vanligt bidragit med designen på sidan. Todo un crack.
Undertecknad går i och med denna artikel in på sitt nionde år på Atlético-redaktionen. Det kommande året ska vi göra vårt yttersta för att bli ännu bättre för det är precis som Diego Simeone säger: "La idea es seguir mejorando, siempre hay que crecer. El esfuerzo es la magia que transforma los éxitos en realidad".
Gott nytt år!
¡Aupa Atleti!
RENABYGGET - Nu kan vi äntligen säga det: bygget av La Peineta går framåt, men det är inte problemfritt. Som vanligt när det gäller den här typen av saker är det väldigt mycket politik inblandad. Under det gångna året har det kommit rapporter om byggandet av Atléticos nya arena. Ibland har dessa uppgifter varit positiva, andra gånger har det handlat om diverse problem med pengar och bygglagar som satt käppar i hjulen för vad som är tilltänkt att byggas på marken vid Manzanaresfloden som i sin tur skall finansiera en viktig del av kostnaderna för arenabygget. Atléticos nya arena skulle stå klar 2008, därefter 2010, lite senare handlade det om 2014 och så sent som i år är den nya terminen för inflyttningen inför säsongen 2017-2018. Den här gången verkar det äntligen bli verklighet. För den som är intresserad av att läsa mer initierat om processen kan ni göra det här. I vilket fall som helst är skillnaden under det senaste året påtaglig. och nu börjar man nå upp i maxhöjd.
ABYBOOM - I takt med lagets framgångar och det faktum att klubben expanderar fortsätter Atlético-familjen att växa. Under ett antal månader i höstas slog en riktig babyboom till i det röd-vitrandiga lägret. Först ut att bli far (för andra gången) var Juanfran vars äldre son Óliver fick en syster vid namn Alexia. Därefter fick den andra högerbacken i form av Jesús Gámez sitt andra barn, men till skillnad från Juanfran var det en liten pojke vid namn Enzo som anslöt till världen. Fernando Torres har kommit ännu längre fram då han fick sitt tredje barn i slutet av oktober, en liten flicka som heter Elsa. I början av november var det Ángel Correa som blev pappa för första gången. Det här med att skaffa barn verkar vara en ytterbackstradition i Atlético så Siqueira ville inte vara sämre. I början av december blev även Siqueira far. Som om det inte vore nog med nyfödda avslöjade även Griezmann att han kommer bli pappa för första gången i samband med sin räd mot Real Sociedad i mitten av oktober.
ITAT - "Quiero que el jugador del Atlético de Madrid interprete de que no importa contra quien jugas, importa la camiseta que llevas" - Diego Simeone, 24.03.2015. Cholo har precis förlängt sitt kontrakt med Atlético till den 30 juni 2020 och håller presskonferens i Vicente Calderóns VIP-sal. Budskapet är solklart. Ingen av oss är större eller viktigare än Atlético och en efter en skall vi ge allt för att klubben fortsätter växa.
ERBI - Atlético vann visserligen inga titlar under 2015, men man såg till att göra livet väldigt surt för ärkerivalen på andra sidan staden. Cholos manskap inledde året genom att besegra Madrid med en väldigt reservbetonad uppställning i Copa del Rey för att Fernando Torres skulle sätta spiken i kistan på Santiago Bernabéu i returmötet lagen emellan. Ärkerivalens impotens i returmötet blev så stor att Madrid-publiken skanderade Iscos namn i samband med att han fick syna det gula kortet efter att ha sparkat ned Gabi och det är ju inte första gången som lagkaptenen får en motståndare utvisad på ärkerivalens hemmaarena. Simeone njöt..och frågade sig nog: "Bättre än så kan du väl?". En månad senare gick Atlético in i nästa derbymatch, den här gången i ligan och på Vicente Calderón. Den här gången såg de röd-vitrandiga till att skapa en kris hos ärkerivalen sedan Saúl agerat oplanerad hjälte och laget vunnit med, ja, en bild säger mer än tusen ord. Man lyckades tyvärr inte följa upp det första dubbelmötet lagen emellan i Copa del Rey som när det vankades kvartsfinal i UEFA Champions League, men det får fungera som en påminnelse om hur man inte skall spela i avgörande matcher i framtiden. Det blev å andra sidan Oblaks bekräftelse på den riktigt stora scenen..och ett ganska fult dubbelmöte. Precis så som ett derby ska vara. Under hösten spelade man dessutom oavgjort på Calderón vilket gör att sammanfattningen av årets derbyspel är ett positivt sådant.
QUIPO - Att göra ett tvättäkta lagmål är något som kräver att samtliga med spelare är bra. Ett par veckor innan säsongen drog igång åkte Diego Simeones manskap till Alicante för att spela en träningsmatch mot Real Sociedad, men motståndarna dök inte upp förränn någon timme efter utsatt matchtid. Motiveringen var att deras flygplan fick problem med en av motorerna, men kanske visste de att Atlético var taggade till tänderna..på försäsongen. I vilket fall som helst stod Atlético för ett lagmål utan dess like där utespelarna bjöd på sammanlagt 33 passningar mellan varandra och ett bollinnehav på 86 sekunder innan Antoine Griezmann (vem annars?) satte bollen i nät bakom en chanslös Geronimo Rulli. En demonstration för vad Simeone vill åstadkomma med framtidens Atlético..
ÖRRÄDERI - Att det skulle finnas anbud för Arda Turan under sommarens övergångsfönster var självklart, men att huvudpersonen själv skulle lämna Atlético de Madrid för spel i ligakonkurrenten Barcelona fanns inte på kartan. Allt började i samband med en intervju som turkens agent Ahmet Bulut gjorde med huvudstadsbaserade AS två veckor innan försäsongen skulle sparka igång: "Ardas intention är att lämna Atlético i sommar och hans vilja är att spela i Premier League. Det pågår samtal med tre olika klubbar. Arda har alltid viljat prova lyckan i England" sade Bulut. Nyheten damp ned som en blixt från klarblå himmel. Ingen förväntade sig något sådant när Arda gick på semester. Atlético-ledningen ville förstås inte släppa honom av såväl spelmässiga som marknadsföringsmässiga anledningar. Diego Simeone var inte heller nöjd. Han hade förvandlat ett lönnfett spelgeni till en krigare som gav allt för Atlético trots sina frekventa casinobesök i den spanska huvudstaden. Atlético-ledningen ringde upp Arda och frågade vad agentens uttalanden egentligen handlade om. Arda förklarade att han vill till en klubb som "springer mindre" och han ville helst av allt till en klubb där han kunde få en mer skräddarsydd roll med mindre försvarsuppgifter. När allt det här kom ut i media blev han irriterad. Ett par dagar efteråt kom det sensationella uppgifter i katalansk media om att spelarens nästa klubbadress skulle bli Barcelona. Bulut hade fått precis det han ville: en cirkus. Han tillbringade flera dagar med att dementera Barcelona-ryktena och ljög om att man hade gjort klart med Chelsea till 90%. När övergången således offentliggjordes ett par dagar innan Atléticos försäsong drog igång tog Bulut åt sig av äran i turkisk media: "Två månader innan övergången blev klar sade jag till Arda att vi var tvungna att träffas mellan fyra ögon. När vi träffades sade jag till honom att 'vi' skulle till Barcelona. Han fick inte säga något, inte ens till sina föräldrar. Vi hade det första mötet med Barcelona i Paris. Ett par veckor efter att ha kommit överens med Barcelona åkte vi till Ibiza. Sedan släppte vi intervjun i AS. Därefter kom Atlético överens med Barcelona även om det inte var lätt" sade en stolt Bulut till turkisk media. Och Arda? Jo, han gjorde så där. Bäst av allt? Barcelona-Atlético spelas på Ardas födelsedag.
RACIAS - I samband med att sommarens övergångsfönster stängde fick vi också ta farväl av tre spelare som dragit sitt strå till stacken under Atléticos framgångar de senaste åren. João Miranda kommer alltid att bli ihågkommen för sina insatser i Atletis försvar ihop med Diego Godín, men ingen av oss glömmer heller när han nickar in vad som sedemera skulle bli segermålet i Copa del Rey-finalen 2013 på Santiago Bernabéu. Ett historiskt mål. Mario Suárez kommer bli ihågkommen som de stora finalernas man, men också för hans oförmåga att hålla en jämn nivå. Vi visste dock att båda skulle lämna långt innan de gjorde. Det var inte fallet med Raúl García och det syntes minst sagt på spelarna. Därför har undertecknad även tillägnat honom en text som även gör honom odödlig. Oavsett deras bidrag ska de ha ett stort tack. De såg till att hjälpa Atlético tillbaka dit där man drömt om att vara.
EMKOMST - Det blev visserligen klart att Fernando Torres skulle återvända till Atlético de Madrid dagarna innan vi klev in i 2015, men den förlorade sonens hemkomst skedde i samband med att 45,000 röd-vitrandiga slöt upp för att ta emot honom på Vicente Calderón. För vissa utomstående var det obegripligt att Atlético-supportrarna slöt upp i dessa massor för att ta emot "El Niño", men för den som älskar sitt Atleti betydde det mycket att grabben som blivit man slutligen hade kommit hem. Torres hemkomst till Atlético var och är så mycket viktigare än framgångar på det kortsiktiga eller långsiktiga planet. Det räckte med att han intog Vicente Calderóns gräsmatta iförd Atléticos färger ihop med sina barn för att förena en hel supporterskara. Det är lätt att glömma hur vissa delar av Calderón gick emot Frente Atlético efter mordet på Deportivo-supportern "Jimmy" och hur det inte bara påverkade atmosfären på arenan, men även spelarna på planen. Den förenande kraften må vara osynlig, men den är viktig och i Atlético var Fernando Torres perfekt för rollen som medlare i samband med sin hemkost. Glöm inte heller bort att det var Fernando som fick klubben att växa när han såldes sommaren 2007. Kom ihåg att Atleti använde honom som garanti när man lånade pengar av Valencia för att betala av skulder 2001 nästa gång han missar en målchans i jakten på sitt 100:e mål.
PURÚA - Atlético samlade på sig maximala sex poäng i mötena med Eibar det gångna kalenderåret, men det var framförallt den första matchen lagen emellan som gick till historien. Inte så mycket p.g.a. spelet som de båda lagen presterade. Snare för att det såg ut så här. Diego Simeone log åt tanken att grisa i Baskien och det var vad laget gjorde. Det är få gånger som Atlético har förstått spelplanen så väl från början till slut som de gjorde den där kvällen i Eibar. Det såg ut som en fotbollsmatch som var tagen 1980-talets England. Slutresultatet skrevs till 1-3.
OYAS - Atléticos sportsliga ledning har inte "bara" bestämt sig för att satsa på spelare i deras bästa år utan ihop med Diego Simeone och hans tränarstab har man lyckats knyta åt sig några av de mest intressanta unga förmågorna. Det i sin tur gör att många av spelarna skolas in i Simeones system, inte enbart spelmässigt utan också träningsmässigt. När vi lämnar kalenderåret 2015 sitter Atlético på hela 12 spelare som är födda 1991 eller senare. Bland dessa är spelare som exempelvis Koke, Antoine Griezmann och Stefan Savic redan till viss del redan "veteraner" samtidigt som en av Europas bästa målvakter i Oblak är född 1993. Giménez är helt ordinarie i vad som är spansk fotbolls bästa försvarslinje samtidigt som Lucas Hernández suktar efter speltid för att själv bevisa vad han går för. Carrasco och Thomas har börjat visa framfötterna. Óliver är alltjämt ett sparkapital. Detsamma kan sägas om Vietto och till viss del Correa. Som om det inte vore nog gör lånespelare som André Moreira, Yassine Bounou och Borja Bastón väldigt fina säsonger i sina respektive låneklubbar. I somras köptes Matías Kranevitter och Rafael Santos Borré loss från Sydamerika för att någon gång under de kommande åren bli viktiga kuggar i Simeones lagbygge. Tiderna när spelare som Jorge Larrena eller Zé Castro ansågs vara talangfulla är förbi, men det gäller att fortsätta identifiera rätt typ av spelare..och framförallt knyta de till bra kontrakt.
AST - Tillbaka till Arda. Kanske försökte han träffa Pedro Pablo Matesanz och inte linjedomaren i den där matchen mot Barcelona. Någon vidare karriär inom skokastning kommer han inte få, den saken är säker..
OJALITET - Det fanns en tid när spelare faktiskt valde med hjärtat, men då fanns inte lika mycket pengar med i bilden. Självklart är man fri att göra det man känner är bäst för i slutändan är fotbollen ett yrke för många spelare. Det finns dock de som väljer med hjärtat för att fortsätta den påbörjade klättringen och sen finns Diego Godín. För en dryg månad sedan släppte han sin självbiografi "Coraje, corazón y cabeza". Titeln beskriver Godín perfekt. Han är hjärtat i Atléticos försvarslinje och därför var det inte särskilt konstigt inte enbart Diego Simeone och hans tränarstab ringde från försäsongsturnéen i Asien när ryktena om att Manchester City ville matcha hans utköpsklausul blev kända. Godín gjorde inte som exempelvis Diego Costa eller Filipe Luís utan han gick raka vägen till Miguel Ángel Gil Marín med engelsmännens löneförslag. Plötsligt började även lagkamraterna ringa hem till Madrid där Godín genomförde den första etappen av försäsongen. Oron spred sig i truppen, men i slutändan valde Godín att stanna och det är inte första, andra eller fjortonde gången. Resultatet blev en förlängning med Atlético. Nu kan han fortsätta sprida sin garra likt i 4-0-segern mot Madrid när han spelade hela matchen med en näsfraktur. Just det, han är ju Uruguays "pichichi" i det sydamerikanska VM-kvalet också.
ÄSTARE - Efter en hjärtoperation, hårt arbete och underskriften i december månad kunde Ángel Correa äntligen titulera sig Atlético de Madrid-spelare. Vägen tillbaka var lång och smärtsam, men "Ángel de Boedo" återvände slutligen till fotbollsplanerna i tävlingssammanhang när det sydamerikanska U20-mästerskapet avgjordes i Uruguay i början av det gångna året. Trots att han inte hade spelat en enda minut på över åtta månader tog han Argentina till den kontinetala titeln inför ett fullsatt Estadio Centenario genom att göra 2-1-målet på helt egen hand. Han utsågs också mycket riktigt till turneringens spelare. Därefter förberedde Atléticos tränarstab Correa för U20-VM som inte alls gick som Argentina hade hoppats på, men anfallsspelaren skapade stora förväntningar på försäsongen. Han gjorde förstås mål i första försäsongsmatchen, hittade ett fint samspel med Griezmann och Vietto för att sedemera imponera så mycket på Gerardo Martino att denne tog ut honom till spel i seniorlandslaget. Correa tränade ett par dagar med Argentina, hoppade in mot Bolivia och så gjorde han sitt första landslagsmål efter tre minuter på planen. Framspelad av Matías Kranevitter. Det blev även mål mot Benfica i Champions League vilket var hans allra första i Europas finaste klubblagsturnering och vem var bäst i Atlético under höstens Madridderby om inte, just det, Ángel Correa. Med tiden kommer han bevisa det alla San Lorenzo-supportrar redan vet: att han är en mästare.
EDSTÄMNDHET - Det sker mycket på ett kalenderår. Ibland går det upp, ibland tas man ned på jorden. Andra gånger känner man en nedstämndhet över saker och ting som inträffar. Det var verkligen fallet när Tiago bröt skenbenet i slutet av november. Tack vare tränarstabens och spelarnas dagliga arbete på och utanför planen har Atlético varit förskonade från svåra skador, men när Tiago skadade sig slöt i stort sett hela den röd-vitrandiga familjen ihop för att ge portugisen sitt stöd. Atlético-supportrarna skapade en rörelse via sociala medier där de genast bad klubbledningen förlänga spelarens kontrakt, något som inte har skett ännu. Tiago är "pappan" i laget och hans betydelse för Simeone och tränarstaben är ovärderlig. En månad har gått, det är 2-3 kvar. Nedstämndheten kommer förhoppningsvis bytas mot glädje när mittfältsveteranen är tillbaka på planen. Ánimo Tiago.
BLAK - När ett enda stort svart oblak (moln på slovenska) omgärdat spansk fotbolls dyraste målvaktsvärvning genom tiderna under hösten och stora delar av våren bestämde sig huvudpersonen för att borra ned huvudet och göra det som målvaktstränare Pablo Vercellone bad honom om. Det finns platser där tränaren inte bryr sig om vad du gör på träningarna och sen finns raka motsatsen: "El único camino es trabajar" brukar Diego Simeone säga när han blir tillfrågad om de som jagar en startplats i Atlético. Det budskapet tog Oblak till sig och efter någon skakig match såg han till att vara förberedd precis när laget behövde honom. Den 17 mars 2015 hoppade han in i mötet med Bayer Leverkusen på Vicente Calderón sedan Miguel Ángel Moyà skadat sig och när ställningen alltjämt var 0-0. Atlético var på väg ur 2014-2015 års upplaga av UEFA Champions League. Ett antal timmar senare hade Oblak hållt nollan, Atlético hade tagit sig förbi Leverkusen i turneringen efter en straffseger och istället för att fira segern tröstade han sina motståndare. Det här blev starten på den verkliga eran efter Thibaut Courtois. Statistiken talar sitt tydliga språk: 36 tävlingsmatcher, 22 segrar, 8 oavgjorda, 6 förluster och en målskillnad på 51-18. Om det var något som Atlético tog emot sig från dubbelmötet i Champions League med Real Madrid omgången därpå så var det Oblaks insats för i samband med första mötet hade en ny världsmålvakt klivit fram ur de mörka molnen.
ECHUGA - "Ser del Atleti es ser buena persona". Citatet är Santi Denias, men det stämmer bäst in på Miguel San Román som försvarade Atléticos färger i tio säsonger mellan 1958-1968. Han gjorde visserligen bara 69 matcher i sin hjärteklubb, men San Románs betydelse för klubben är ännu en sak som gör den här föreningen så speciell. Han tillhörde den generation av spelare som vann ligan två gånger och samlade på sig fem titlar under 1960-talet, men han mäktade också med att bli spansk mästare i..baseball. Vad laget hette mindes han aldrig, men som 15-åring skickade hans bror iväg honom på provspel i Atlético sedan han hört att klubben letade spelare. Han tränade ett helt år med klubben utan att få någon som helst speltid. Några målvaktshandskar använde han aldrig. Det var just där som han satte gruden för ett rekord som antagligen aldrig kommer slås. "El Pechuga" som han kallades är den spelaren som suttit flest gånger på bänken i Atléticos historia. Pechuga var reserven som extremt viktig för lagsammanhållningen. Det var inte Griffa, det var inte Luis, det var inte Collar eller Ufarte som var mest omtyckt i spelartruppen, det var Pechuga. Efter spelarkarriären gick han in i boxningsvärlden och började organisera de riktigt stora fighterna runtom i världen. De som kände honom säger att han kunde bli vän med någon utan att kunna språket, typexemplet är när han träffade Sir Bobby Charlton. Längre fram räddade han även Atléticos veteransektion från att stängas ned och när hans gode vän Luis Aragonés gick bort var han först i ledet att hylla honom. Pechuga, uno de los nuestros.
UEMADO - Atléticos enda riktigt stora misslyckande under det gångna kalenderåret är knutet till B-lagets nedflyttning till Tercera División. Problemen var många och spred sig snabbt från ledningshåll till spelartruppen. När man sedemera misslyckades med att hålla sig kvar i Segunda División B var fiaskot fullbordat. Många av spelarna i Atlético B saknade helt disciplin och några av lagets spelare, däribland Samu Saínz kunde dyka upp försent till matcherna. Den typen av problem är inget nytt för lagets kanske mest talangfulle spelare då Almería sagt nej till att värva honom innan han gick till Atlético, men det var långt ifrån det enda problemet. Uppslutningen var dålig, laget fungerade väldigt sällan som just ett lag och man bytte dessutom tränare i samband med misslyckandet blev större och större. Att klubben sedemera förlitade sig på att "ge" bort Atlético B till ett fåtal agenter genom att de plockade in deras spelare gjorde inte saker och ting bättre. Atlético fick eld i baken först i slutet av säsongen, men då hade redan det fuskbygget till lag som de canteraansvariga byggt upp brunnit upp. Quemado.
ESA - Höstens gruppspel i UEFA Champions League bjöd på den näst längsta resan i turneringens historia när Atlético de Madrid reste till Astana i Kazakstan. 6840 km i enkel riktning och sammanlagt 13680 km med hemresan till Madrid. Eller mellan 16-20 timmar i ett flygplan. Det är längre än Stockholm till New York och ungefär lika långt som att resa från Madrid till Caracas. Det är bara Benfica som har gjort en längre resa i europeiska cupsammanhang och den resan gjordes mot just Astana då alla var i samma grupp. Inte undra på att Astana förblev obesegrade i gruppspelet..
YN - Ibland får Atléticos fystränare Profe Ortega för sig att göra okonventionella saker när spelarna tycker att hans hinderbaneliknande övningar blir lite för många. Då kan det bli lekar som uppvärmning (teambuilding), boxning (notera hur usel Filipe är i den här sporten) eller brottning. Utan det roliga kan man inte göra det tunga jobbet.
WEET - "Den som förlorar får betala med en pasarela!!" skriver Profe Ortega på Twitter samtidigt som han taggar Griezmann och Juanfran. Han refererar förstås till Frankrike-Spanien som möts i EM-slutspelet i basket. Så mycket som Griezmann twittrade under matchen har han nog aldrig gjort. I vilket fall som helst hjälper det inte. Pau Gasol slår på egen hand ut fransmännen mitt i Paris och Griezmann får betala med en klassisk pasarela. Profe ser till att det tävlas utanför planen också.
TOPI - Tomáš Rosický, Ricardo Quaresma, Rod Fanni, Nico Gaitán..i den ordningen. Alla minns vi sommaren 2006 när Atlético mer eller mindre trodde att de hade gjort klart med Rosický, men efter helomvändning hamnade tjecken plötsligt i Arsenal. Därefter bestämde sig Miguel Ángel Gil Marín för att köpa loss Ricardo Quaresma, men Portos president Pinto da Costa satte käppar i hjulen gång efter annan. 2009 och 2010 jagade man Rod Fanni från Olympique Marseille, men i försvarsspelarens fall blev fallet betalningsvillkoren..trots att han skulle vara klar för spel i röd-vitrandigt. De senaste somrarnas Rosický, Quaresma eller Fanni heter Nico Gaitán och han är ännu svårare att lösa från Benfica som de tre föregående var från sina respektive klubbar. Diego Simeone har bett om sin landsman två somrar i rad, men att värva honom är bokstavligt talat svårt. Än värre blev det när samme Gaitán avgjorde den första gruppspelsmatchen mellan Atlético och Benfica på Vicente Calderón. Efter det meddelade Diego Simeone den sportsliga ledningen att de skall ringa in Gaitán och sätta honom högst på listan över framtida övergångar under 2016 års övergångsfönster..men för närvarande är och förblir Gaitán en enda stor utopi. Kanske blir det ändring när övergångsfönstret öppnar i juli..
ÄNDNING - Att spela fotboll i februari under Diego Simeones ledning är normalt sett en väldigt svår uppgift. Det var ingen skillnad den här gången. Den inplanerade "februaribuggen" hade än en gång letat sig in i Atléticos spelartrupp. Hjärnan ville, men benen vägrade i vanlig ordning att följa order. Simeones manskap blev överkörda av ett fysiskt formtoppat Bayer Leverkusen som dessutom passade på att skada Saúl innan halvtidsvilan. Därefter skaffade man sig ett utmärkt utgångsläge sedan Hakan Çalhanoglu gjort ledningsmålet som sedemera blev ännu bättre när Tiago drog på sig en huvudlös utvisning. Matchen slutade som tur var "bara" 1-0 till Leverkusen, men det usla spelet och hjälplösheten som Atleti visade upp på planen gjorde att undertecknad genast gick in och tittade på flygbiljetter till returen. En knapp månad senare befann man sig på Vicente Calderón, inte en, inte två utan tre gånger i samband med den avgörande åttondelsfinalen. Upphämtningen skulle göras med "un papelito por cada latido". Det skulle göras i Diego Godíns och Tiagos frånvaro. Alla slöt ihop. Sången och känslorna svämmade över samtidigt som vinden från Manzanaresfloden skar genom fyra lager kläder. Moyà skadade sig, Oblak presenterade sig, Mario gjorde ett turligt mål, Mandžukic slet i 83 minuter klart hämmad av sin fotskada..hur skulle man få vågen att tippa över på rätt sida? Det blev förlängning, det blev straffar. Jag är inte särskilt religiös, men jag gjorde korstecknet. Tre gånger bringar tur, precis som när Atlético vann ligan. Nervositeten blev större, intensivare, mer outhärdlig och från pressboxen på Calderón väntade journalisterna på att välja rubrik. Fernando Torres klev fram och satte sin straff. Det gjorde inte Stefan Kiessling. Den kvällen visade många känslor på pressläktaren, men undertecknad hade liksom många Atlético-supportrar hamnat i eufori..och den euforin resulterade i ett glädjevrål som varad i vad som kändes som en evighet..på pressläktaren! Det totala kaoset, det faktum att Arda fick bäras ut på bår p.g.a. krampen som han ådragit sig i samband med firandet. Det är sånt där som man bara kan uppleva som supporter.
ANDA - Den moderna fotbollen nådde även in i Atlético under det gångna året. Dalian Wanda Group köpte loss 20% av den spanska huvudstadsklubbens aktier och även om Miguel Ángel Gil Marín fortsätter som majoritetsägare så har ägarstrukturen förändrats. Grundidéen är att få klubben att fortsätta utvecklas och växa, men i första hand genom att båda parterna får det de vill åt. Klubben vill växa ekonomiskt samtidigt som Wandas ägare Wang Jianlin suktar efter att Kina skall bli en fotbollsnation att räkna med i framtiden. Atleti ska försöka hjälpa de med utveckligen av spelare samtidigt som den kinesiska marknaden är strategiskt utvald för att utöka intäkterna och på så vis närma sig de riktigt stora klubbarna i Europa. Atlético går en betydligt ljusare framtid till mötes, men i det här ingår alltjämt att fortsätta kvalificera sig för spel i Europas finaste klubblagsturnering.
U XIN - I en allt mer globaliserad värld är det kanske inte så märkvärdigt att en kines representerat Atlético för första gången, men Xu Xin är den första spelaren att visa upp sig i röd-vitrandigt sedan samarbetet med Wanda inleddes för ett antal år sedan. Det var i samband med en vänskapsmatch mot Shanghai SIPG som han fick göra sin debut i Atlético-tröjan efter sex år i canteran och under den sista matchen på försäsongen fick han även hoppa in i Trofeo Carranza. Den andalusiska publiken skrek hans namn under de 15 minuter som han tillbringade på planen. En ny syn för den spanska fotbollspubliken. Han lånades ut till de regerande asiatiska mästarna Guangzhou Evergrande i dagarna. Får vi se en kinesisk invasion i Atlético om 5-10 år?
NNEST - Atlético är i åttondelsfinalen av UEFA Champions League för tredje säsongen i rad. "Jaha..det är väl inget att skryta om?" tänker nog många utomstående. I Atletis fall är det verkligen värt att nämna. Det har nämligen aldrig hänt i klubbens 112-åriga historia. När Simeone anslöt till Atlético ihop med sin tränarstab för fyra år sedan hade han en plan: att övertyga klubbledningen om att det var viktigare att vinna en titel än att se fjärdeplatsen som någon sorts titel. Atleti missade fjärdeplatsen på målsnöret under hans första säsong trots att man tagit in enormt mycket poäng på Málaga, men i slutändan var det just Europa League-titeln 2012 och UEFA Super Cup-segern i Monaco som fick klubben att verkligen växa mentalt. Planen utvecklades och blev: att gå så långt som möjligt i Champions League, försöka använda sig av sina canteranos och identifiera rätt typ av spelare på övergångsmarknaden. Det är en ynnest att se hur klubben har utvecklats de senaste fyra åren och vart Atleti står när vi går in i 2016.
zzzz - "Atlético är våldsamma. På och utanför planen". Det har visserligen mattats av något, men under delar av fjolårssäsongen hade delar av spansk media (med klara intressen) blivit helt fixerade vid att Atlético skulle vara "los violentos". Spelare, tränare och klubbledare fick samtliga svara på frågor om påståendet, dag in, dag ut. Vissa motståndare använde sig av det här argumentet för att försöka påverka domarna innan matcherna mot Atlético, men likförbannat är Atleti där de vill vara. Kanske kan 2016 bjuda på något mer originellt för "los violentos" är ungefär lika intressant som att stirra in i en vägg, dag in, dag ut..
NGEST - En av de mest bisarra kvällarna under det gångna året utspelade sig den 28 januari. Det var dags för returen i Copa del Rey mot Barcelona hemma på Vicente Calderón. Alla röd-vitrandiga spelare som inte blivit uttagna till matchen hade tagit sig till arenan för att förhoppningsvis se Atleti vända ett 1-0-underläge från första mötet på Camp Nou. En person saknades dock, men det verkade inte särskilt många märka i och med att tillställningen blev väldigt het. I samband med matchen började plötsligt information om att Cristián Ansaldi arresterats på väg till arenan sippra ut i media. Det skulle visa sig stämma. Argentinaren hade stängt igen bildörren på en kvinnlig polis sedan han stoppats vid Arganzuela-området. Han gjorde motstånd, försökte flytta på barriärer som polisen satt upp och äventyret slutade med fem timmar på en lokal polisstation innan Clemente Villaverde kom och hämtade honom. Det som började så bra i Grekland slutade med att han inte spelade en enda minut efter Depor-matchen i slutet av november där "Jimmy" dog. De riktigt elaka ryktena säger att Ansaldi anammat vissa delar från den ryska kulturen för mycket..
RR - Juan Martínez Munuera och Santiago Jaime Latre. Dessa två går inte hem hos Atlético-spelarna eller Atlético-supportrarna efter deras insatser under det gångna kalenderåret. Det väcks också en stor misstänksamhet gentemot dessa när de skall döma Diego Simeones manskap, något som är typiskt för Spanien. Munuera gjorde bort sig fullständigt när Atlético förlorade mot Celta på Balaídos i mitten av februari. Inte nog med att Augusto Fernández tog med handen när Celta fick straff och sedemera gjorde 1-0. Han såg också till att missa en solklar straff på Siqueira, något som gjorde ett frustrerat Atlético än mer irriterat. Matchen förlorades med 2-0. Det verkade dock som om Jaime Latre ville ta priset för årets sämsta domarinsats när Athletic gästade Vicente Calderón under slutfasen av fjolårssäsongen. Han och hans linjemän såg nämligen till att döma bort tre mål i mötet med baskierna och två av dessa var helt felaktiga avvinkningar. Det blev förvisso hans sista match för säsongen, men när det väl var dags för Real Betis-Atlético och domarkommitéen utsåg just Jaime Latre som Undiano Mallencos ersättare var det många röd-vitrandiga som höjde på ögonbrynen. Lyckligtvis blev det inga nya domarärr den gången.
VERGÅNGSFÖRBUD - Det stora bakslaget skulle ha kommit i slutet av maj, därefter i juni, kanske någon gång när övergångsfönstret öppnade eller i september. Nu är vi framme vid årsskiftet och ingen vet ännu vad det är som gäller eller när beskedet om undersökningen som FIFA genomfört skall offentliggöras. Att det inte har kommit någon dom i undersökningen får vi tacka alla FIFA-skandaler för och även om Atleti hävdar att man inte gjort något fel så kan man inte veta vad som kommer hända.
