- -
Derbykross: Villarreal - Valencia 4-1
Marcelino grävde fram Hernán Pérez och Uche ur frysboxen och slängde in dem från start. Efter 22 minuter hade båda gjort mål. Villarreal lyckades sedan skydda det egna målet under en kort period med Valencia-tryck innan matchens lirare, Giovani, stängde butiken med två konstmål.
Efter torsken senast mot Athletic, som förvisso till stor del berodde på Brunos tidiga och felaktiga utvisning, sa Marcelino inför matchen mot Valencia att det skulle bli några ändringar i startelvan.
Ganska väntat så fick snidaren Trigueros gå in på mitten istället för Pina. Mer överraskande var att Hernán Pérez, som till och med petats ur matchtruppen under de två närmast tidigare matcherna, och Ike Uche, som inte lyckats med mycket den här säsongen, gick in i startelvan istället för Aquino och Jony.
Elvan i sin helhet:
Asenjo
Mario – Musacchio – Dorado – Jaume Costa
Hernán Pérez – Trigueros – Bruno – Cani
Giovani – Uche
Valencia å sin sida ställde upp med en något oväntad och offensiv elva. Eller ja, det såg ut så på förhand i alla fall.
Framför allt var den oduglige Marco Ruben-typen Postiga petad. Men det som jag trodde skulle vara ett 4-2-3-1 var snarare ett Villarreal-liknande 4-2-2-2 där Pabon och Jonas opererade ungefär lika högt upp i banan, och långsamma Fede och Canales mest syntes till på kanterna.
Hela motståndarelvan:
Guaita
Joao Pereira – Ricardo Costa – Mathieu – Bernat
Fede – Javi Fuego – Banega – Canales
Pabon – Jonas
Första halvlek:
Sällan skådade streamproblem gjorde att jag bara såg glimtar av matchens första tio minuter, men jag hann se att Villarreal höll på att ta ledningen när Guatia skickade en passning rakt till Hernan Pérez på högerkanten. Paraguayanen såg att Gio kom springandes i mitten med ett öppet mål framför sig men missade honom med sitt inlägg, möjligen på grund av en misstänkt tröjdragning på mexikanen från en Valencia-försvarare.
Villarreal såg väldigt fina ut när Rojadirecta-streamen hade slutat lagga. Det var som vanligt hög press, tidiga bollvinster och rörliga offensivspelare som gällde. Framför allt Bruno vann mycket boll och styrde och ställde, och Cani var den som var lurigast i offensiven och i vanlig ordning väldigt svårmarkerad då han ofta varierade utgångsposition.
Efter 15 minuter stack Jaume Costa på sedvanligt manér upp på vänsterkanten. Därifrån slog han ett fint inlägg som såg ut att gå perfekt mot Uche. Nigerianen misstajmade dock bollbanan något och avslutade över med en tam nick.
Två minuter senare kunde han dock revanschera sig.
Som så ofta startade Bruno ett anfall med en hård passning upp till Cani som hade rört sig in i mitten. Efter en fin mottagning vrickade han ut bollen till den lika rörlige och oberäkneligt positionerade Giovani som hade tagit över Canis vänsterkant. Därifrån gjorde han det inte svårare än det behöver vara utan kollade upp, såg Uche i mitten, gjorde ett litet och snabbt ryck till vänster och smackade in bollen lågt framför mål. I straffområdet hade Uche ryckt ifrån Mathieu och kunde från nära håll stöta in bollen vid den första stolpen.
Det finns väldigt många spelare som gör det onödigt krångligt när de vill slå inlägg. Oftast är motståndarna så avvaktande att det går att bara göra ett litet kort ryck för att få ytan som krävs för att slå in bollen. Än mer underskattat är det att slå in bollen efter marken istället för i luften. Det kräver mindre från både inläggaren och spelaren som ska avsluta, och gör det svårare för motståndarna att rensa, speciellt om inläggets slås med kraft då bollen lätt kan studsa in även via en försvarare.
Valencia, som dittills hade sett tröga och fantasilösa ut, försökte direkt efter målet att höja bolltempot men behärskade det inte riktigt utan slog mest bort bollen. Villarreals samspelta försvar stod dessutom hela tiden rätt och släppte inte till några farliga ytor.
Istället började Villarreal ta över igen med sina snabba anfall.
I minut 22 drev Jaume Costa upp bollen en bra bit på egen hand innan han slog bollen till Gio strax utanför straffområdet. Mexikanen valde att direktskarva bollen vidare till Cani som var väldigt ren på vänsterkanten. Eftersom han gavs så mycket tid kunde han lugnt ta emot bollen och sondera omgivningen, och på andra sidan såg han då en fri Hernán som störtade mot mål. Canis inlägg och Hernán löpning tajmade varandra perfekt och paraguayanen fick bollen förbi, en möjligen lite senfärdig, Guaita med en hård nick. 2-0 efter mål från två spelare som har fått sparsmakat med speltid tidigare under säsongen, och varsin assist och hockeyassist från de två tydliga offensiva stjärnorna i laget: Cani och Giovani.
Efter det andra målet började Valencia ta hand om bollen mer, men det gick väldigt långsamt att transportera den jämfört med för Villarreal. De vita lyckades ibland ta sig fram till straffområdet, men där var lösningsförsöket ofta inlägg på chans mot någon enstaka spelare. Villarreals spelare låg dessutom hela tiden på rulle, och självförtroendefyllda bjöd framför allt Cani, Gio och Hernán oss på en hel del smågodis.
I minut 34 kom Valencias första stora chans. För ovanlighetens skull valde de att inte slå ett inlägg från kanten utan spelade istället bakåt till Banega i mitten. Argentinaren lyfte bollen över Villarreals backlinje till Pabon som sprang ifrån Mario och kom fri från nära håll, men hans nick gick rakt på Asenjo som kunde fånga bollen.
Halvlekens sista tio minuter såg ut på ungefär samma sett. Valencia hade ganska långa anfall som dock sällan blev farliga utan avslutades med tama inlägg eller att någon Villarreal-spelare bröt bollen när någon i Valencia hade såsat med den.
Att möta ett lag som måste gå för mål passar Marcelinos Villarreal utomordentligt då det öppnar upp ytor och ofta leder till tre-mot-tre- och fyra-mot-fyra-situationer. Under sådana kändes det ett par gånger farligt när framför allt Gio, Uche, Cani och Hernán röjde omkring och kom till en del avslut.
Andra halvlek:
Andra halvlek inleddes med några smågrötiga situationer i Villarreals straffområde efter ett antal Valencia-hörnor. Men tillslut fick Villarreal undan bollen och gick som brukligt till snabb motattack.
Väl uppe i offensivt straffområde tråcklade Uche bollen till Spaniens bästa vänsterback som i sin tur träffade Gios panna med ett inlägg. Tyvärr gick nicken i stolpen och ut till Mathieu, men fransmannen sov med bollen. Detta upptäckte Uche som därför snabbt smög upp bakom honom och snodde åt sig den. Mathieu blev då överraskad och sparkade reflexmässigt ner Uche i straffområdet och Villarreal tilldelades en straff. Straffläggare var Gio, som uppenbart bestämde sig för att försöka slå in bollen i målvaktens vänstra hörn. Tyvärr var det i det hörnet Guaita slängde sig, och han lyckades tippa bollen till hörna.
Mexikanen fick dock snabbt revansch. På hörnan, som slogs av Trigueros, nådde Uche högst. Hans nick gick mot Guaitas högra stolpe och målvakten började slänga sig ditåt, men precis framför honom stod Gio som hoppade upp och klackade bollen som därmed seglade över Valencia-målvakten och in i mål. 3-0 efter 50 minuter, och vi fick se en misslyckad knäglidning istället för den märkliga ögongnuggningsgesten Giovani brukar göra efter sina mål (vad betyder den?)
Matchen rullade sedan på i ungefär tio minuter utan stora chanser, och Valencia såg riktigt håglösa ut.
Men Villarreal har ju en tydlig svaget: Defensiva fasta. Efter en bra serve nådde Ricardo Costa högre än Musacchio och placerade in 3-1 med huvudet.
Valencia hade sedan en ganska kort period direkt efter målet med mycket boll och inlägg men utan att skapa några riktiga farligheter. Marcelino valde då att formatera om laget med två byten; Aquino och Pina kom in istället för Uche och Cani, och Villarreal började spela 4-3-3.
Med ett förstärkt innermittfält och inget behov av flera mål började man rulla runt bollen mer lugnt och metodiskt. Men samtidigt hotade man hela tiden med den snabba trion Aquino, Giovani och Hernán Pérez, där paraguayanen uppenbart trivdes ännu bättre på vänsterkanten och snurrade en hel del med Joao Pereira, och Gio trivdes som fisken i vattnet i sin fria Messi-roll.
Ytterligare en fin nick från Ricardo Costa, som tvingade Asenjo till en parad, var den sista chansen värd namnet som Valencia skapade innan Giovani i matchminut 84 kunde döda matchen med ett skott i krysset efter att ha lurat just Costa med en fin mottagning och en snabb riktningsförändring.
Efter ett galet firande av drömmålet, där det blev ett stort kramkalas mellan alla spelare och tränare, blev slutminuterna en defilering där det skanderades ”Villarreal” högt över hela arenan och ”olé!” varje gång de gulklädda slog en passning till rätt adress.
En sista tanke:
Giovani har nu gjort sex mål och tre assist på åtta matcher från start och två inhopp. Cani har gjort två mål och fem assist på tio matcher från start. Förutom poängen är det dessa två som drar igång de flesta anfallen och är konstanta hot på egen hand.
Jag har tidigare hävdat att Villarreal har en rätt bred trupp. Men om någon av dessa går sönder har jag svårt att se att det inte ska påverka laget rejält. Det är därför oroväckande att Gio har ett ganska skadefyllt förflutet och att Cani inte är någon ungtupp längre.
Men just nu kan vi skita i det, för säsongens hittills viktigaste match är vunnen!
