Spanienredaktionen bloggar om Spansk Fotboll: Derbyspecial
Jens:
För en supporter är en derbymatch något speciellt, mycket mer än en vanlig match. På gott och ont. En match man älskar att vinna och hatar att förlora. Flertalet supportrar klassar derbymatcherna som det absolut viktigaste som existerar. De kan till och med känna sig vid gott mod efter en säsong där klubben degraderades om de lyckades vinna derbymatcherna. När så mycket känslor blandas in finns risken vid en förlust att alla känslorna går förlorade. Och den som förlorar allt tappar lätt greppet. Det finns fall där självmord är kopplade till ett derby. Dessvärre. Och klyschor som ”det är bara ett spel” är inget som skulle göra sig rätt vid sorgearbetet för de anhöriga. Vill man någonsin höra det efter en förlust?
Att visa sina känslor är mänskligt, kan ni själva tänka er en värld utan känslor? Att kunna få leva ut sina känslor är varje individs rättighet. Så också på läktaren. Det är just där, på läktaren, supporten finner sina likvärdiga. Man talar om en familj, en gemenskap som är precis så accepterande som man själv vill att den ska vara. Man måste inte vara delaktig i gemenskapen. Man väljer det. Till skillnad från den familj som är ens släktingar. De väljer vi verkligen inte.
Med det valet i åtanke kommer också motparterna. De som valt annorlunda. Ponera att du valt att heja på Sevilla så grupperar du dig gärna med andra Sevillistas och kommer troligtvis även skapa dig ett förakt mot Real Betis och vise versa. Eller ta känslorna mellan Arsenal och Tottenham. Kanske du valt att hålla på Milan och har Inter som din antagonist eller är du AIK:are och har… alla andra emot dig. Om man ska tro på dem själva vill säga. Det ena kommer liksom med det andra. Sedan kan man med lite distans till det hela även välja att inte ta så hårt på rivaliteten utan sätta fotbollen i första rummet. Då slipper man vissa känslor, men det är valfritt.
Det där med valfriheten separerar oss människor från djuren. De har inte samma förmåga att välja utan agerar mestadels på instinkt. Även om vissa människor ibland beter sig som djur i olika sammanhang i livet. Men det är en annan historia.
Tillbaks till ämnet.
På Wikipedia kan man läsa följande: Derby - En match mellan två lag som kommer från samma stad eller samma region.
Man kan också läsa: Matcher av derbykaraktär präglas ofta av rivalitet mellan lagen, och riskerar ofta att utsättas för huliganism, och polisen klassar ofta sådana matcher för högriskmatch
Varför är det så att det alltid ska påkallas att det är farligt att gå på fotboll? Inte står det någonstans när man söker på Medborgarplatsen i Stockholm att det är hög risk att vara där? Det var trots allt den plats i Stockholm som hade flest brott per dygn för något år sedan. Många fler än under en derbymatch med andra ord.
Farligt att gå på derby?
Hur stort ansvar har spelarna att inte hälla mer tändvätska i elden?
I min egen trångsynta värld är jag emot det där med samma region. Min åsikt är en match mellan två lag från samma stad ska vara ett derby. Det blir för många matcher som har derbykaraktär när man inte kan begränsa regionerna och ordet tappar kraft. Fast det är ju bara jag.
Om vi kopplar in detta i ett sammanhang i den spanska högstaligan så hittar vi ett par högintressanta derbymatcher. Till att börja med har vi som tidigare nämnt mötena mellan Sevilla och Real Betis och därefter följer mötena mellan Atlético Madrid, Real Madrid, Rayo Vallecano och Getafe. Barcelona, Espanyol spelar derby mot varandra och Valencia har Levante som sin derbymotståndare. Detta om man har staden som derbygräns.
I helgen spelas därmed ett derby i den högsta ligan, den mellan Real Madrid och Getafe, kanske inte den hetaste av de nämnda men för Getafesupportrarna är detta en match de verkligen vill vinna. Då är vi tillbaks där vi började om vilka matcher som gärna som framkallar känslor utöver det vanliga.
Därmed blandar jag inte in andra matcher med stor rivalitet överhuvudtaget. Det får bli en annan gång.
