Destino Bucarest!

Här kommer en rapport/genomgång eller dagbok om ni vill kalla det för det. Innehållet är iallafall om Atléticoredaktionens resa till Bukarest för att se Europa League-finalen mellan den vackraste av alla klubbar och de konservativa lejonen från Bilbao. Rapporten kommer att vara lite mer personlig då undertecknad skriver ner sina egna känslor och tankar om resan.

8/5-12

morgonen den 8 maj eller egentligen kvällen den 7 maj var en väldigt hetsig kväll. De som skulle göras var:

Skriva klart införrapporten
Ta fram kläder / Packa
Skriva ut viktiga papper
Sätta kameran på laddning

De andra medresenärerna hade troligen samma lista förutom punkt nummer ett.

01:30 gick jag till sängs i hopp om drygt fyra timmars skönhetssömn.
02:20 vaknade jag på grund av att jag inte ville riskera att försova mig. Jag vaknade var tjugonde minut fram till 04:50 då jag reste mig för att göra mig i ordning.

Allting var packat och klart (inkl jag, dock var jag inte packad, bara klar) och det var bara att dra på sig sin Falcao-tröja och springa ut till taxin som väntade på att köra mig till Malmö Central.

30 minuter senare sitter jag tillsammans med Joakim på tåget påväg till Köpenhamns flygplats, Kastrup. Där vi skulle komma att möta upp Henke, Designskaparen av Atléticosidan.

Runt 07:00 var vi framme på flygplatsen och började bege oss mot Incheckningen där vi fick boardingcard gjorda i något material likt Tidningspapper.

Flyget till Prag gick väldigt snabbt då undertecknad sov igenom hela resan och Jocke o Henke lekte med sina elektroniska prylar.
I Prag mötte vi upp de två andra medresenärerna, mer kända som Zoran Zoric och Niclas Boberg och flög därefter vidare till Destinationen Bukarest!

Väl framme i den rumänska huvudstaden möttes vi av väldigt mycket Europa League-snack med fans, tv-bolag och självklart rumäner.

Uppladdningen hade börjat!

På flygplatsen hämtade Zorans mycket trevliga släkting upp oss i en värstingbil av modellen Passat och körde oss till vår lägenhet där vi skulle bo. Problemet var bara att vi var fem stycken på fyra platser men det stoppade inte oss och efter en fin lösning var vi påväg!

Vamos!

Fullpackad bil!

Efter att ha anlänt till lägenheten och barrikaderas oss var det dags för att utforska Bucharest! Staden var väldigt fin och det fanns allt från triumfbågar till fontäner och statyer.

Efter att ha utforskat och orienterat oss lite i Bukarest var det dags att bege oss till
Efter besöket på Fan Zone blev det ett besök på en irländsk pub där vi drack och åt gott.
Kvällen följdes upp med ett besök på spelarhotellet efter att spelarna hade tränat.
Fokus var det ända ordet som gällde och det var ingen som stannade för att prata eller skriva någon, alla gick direkt in på hotellet.

El Cholo gick först av bussen och gick direkt in på Hotel Intercontinental

Efter besöket på spelarhotellet var det fem hungriga magar som slog sig ner för att äta.
Kvällen avslutades relativt tidigt då vi var tvugna att vara Fit for Fight på dagen D!

9/5-12

Dagen efter steg vi upp vid 11 för att hinna gör allt vi skulle. Vi åt först frukost på ett café som hade Wi-Fi vilket gjorde att vi hade kontakt med omvärlden utanför Bukarest.

Efter frukosten begav vi oss till Fan Zone för att ladda upp ytterliggare och träffa upp andra likasinnade.

Redaktionen på plats! f.v Niclas, Jocke, Alex, Henke, Zoran och Antonio som
är medlem i den engelska peñan!

Falcao! Trodde han iallafall att han var. Denna mannen var väldigt överförfriskad
och så riktigt rolig ut när han sprang runt och spillde öl. Nummer 9 på ryggen var
det som gällde!

Därefter blev det att glida runt till vi skulle möta upp personerna som hade det viktigaste av allt, matchbiljetterna!

La entrada maravillosa!

Efter att vi hämtat ut biljetterna återvände vi till Fan Zone för att möta upp mannen, myten och snart legenden Sebastian Håkansson som kom med flyget dagen efter.
Han ville så gärna se AIK - DIF på Råsunda och då fick han komma dagen efter.

Här stod vi och väntade tills Seb anlände.

När Seb tillslut kom fram gick vi tillbaka till hotellet för att göra oss i ordning och hämta alla grejer vi behövde. När alla var klara gick vi tillbaka till Fan Zone för att ta bussen till Arenan där matchen skulle spelas om drygt två timmar.

Efter en ganska lång stund i kön till Souvenirshoppen och dyl var vi påväg till våra platser på arenan. När vi började närma oss arenan möttes vi av en väldigt vacker syn och det var bara att njuta.

Vi kom in på arenan och satte oss ned. Kort där efter började invigningscermonin som var väldigt vacker, det enda jag tänkte på var dock matchen som skulle starta om cirka 30 minuter.

Efter cermonin kom spelarna ut och hårstråna reste sig på armarna och matchen skulle börja inom kort

Nu var det igång och efter endast sex minuter händer något som får hela arenan (förutom Athletic-delen) att smälla av.

GOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOL DE FALCAO, QUE CALIDAD och 1-0 var ett faktum! (Återupplev målet här!)
(VILKEN KVALITÉ)
Tiden gick och det kändes ganska osäkert i när Athletic gick till anfall, det vill säga innan de kom fram till Godín och Miranda.

I minut 34 skulle det hända något som hade skett 28 minuter tidigare och den ostoppbara tigern slog till igen.

QUE HECHO MADRE MIA! GOOOOOOOOOOOOOOOOOOOL OTRA VEZ EL TIGRE EN BUCAREST och det var 2-0! (Återupplev målet här!)
(VAD GÖR HAN? HERREGUD!) (ÄNNU EN GÅNG TIGERN I BUKAREST)

VId detta tillfället fanns det inga ord och alla på Atléticoläktaren trillade över varandra av glädje. Det kändes så enkelt, så säkert och så betryggande när 2-0 målet kom.

Halvleken kom och det kändes väldigt stabilt.

Vacker syn som var lovande inför den andra halvleken.

Spelarna värmer i halvtid

Det såg bra ut inför den andra halvleken!

Tysken Wolfgang Stark som förövrigt var strålande blåste igång den andra halvleken. Bilbao började bra och pressade ganska mycket mot Courtois och hans tappra backlinje. Dock var Simeones kollektiv mycket mer förberedda än Bielsas och det blev aldrig så hotfullt som man kanske önskade från Bilbaohåll (och kanske från den neutrale tittarens håll)

Hela den andra halvleken var en transportssträcka för de rödvita Madridlaget som inte var riktigt hotad målmässigt.

Spiken i kistan skulle komma.

Med cirka fem minuter kvar kom 3-0!

GOOOOOOOOOOOOOOOOOOL DE DIEGOOOOOOOOOOO och saken var klar! (Återupplev målet här!)

Och där var det klart. CAMPEONES CAMPEONES ekade på arenan och tårarna började att komma fram på var varannan person på Atléticos kortsida.

Slutsignalen och en del av firandet!

Möjligtvis kommer det upp egna videos från när spelarna lyfter bucklan, isåfall uppdateras artikeln!

Lite opassande tidmässigt men var tvungen att addera följande bild.

El Cholo Campeón!

Efter att spelarna lämnat planen begav vi oss till spelarhotellet för att ta emot hjältarna. Vi väntade och väntade och efter en stund kom den stora vita bussen med skrikande Atléticospelare. Spelarna bankade på rutorna och det var precis som att de hade all energi kvar från matchen.

Personligen blev detta en mycket fin upplevelse då jag efter många om och men hamnade under tv-kamerorna. Jag satte mig på huk för att inte stå i vägen och det var precis framför där bakdörren på bussen befann sig. Jag tog fram min telefon och skulle filma "Primetime"-materialet då jag fick upp meddelandet "Minnet fullt" och det blev tyvärr ingen film från min kamera. Dock finns det en annan film från någon på redaktionen som kommer att slinka in här under så fort som möjligt.

Hemresan var inget intressant förutom lite ögongodis på flygplatsen men alla var utmattade och trötta och ville bara hem.

Undertecknads flygresa gick väldigt väldigt snabbt då jag somnade direkt och sov på båda flygturerna vilket gjorde att jag var väldig pigg när jag landade i pölseland (Danmark). Väl på flygplatsen tog jag upp telefonen och satte igång Livescore-appen. Synen blev mycket uppskattad då MFF ledde med 3-0 i minut 42 mot HIF, dock är det en helt annan historia!

GRACIAS A TODOS Y NOS VEMOS EN MONACO!

Extramaterial kommer att komma upp efter hand här under: