Det nya normala
Mallorca har hittills hanterat degraderingen från Primeran med bravur. Och i dessa tider med spel utan publik och de ekonomiska utmaningar som råder, så är det ändå....ja, ganska lugnt i och på Mallorca.
Besöket i La Liga visade sig bli en snabbvisit, Mallorca var inte redo för de raska kliv man tog. Det gick för fort, klubbens alla avdelningar hann inte ”växa” och utvecklas i takt med avancemangen i seriesystemet. Man var i ärlighetens namn inte speciellt nära att etablera sig i högsta serien igen. Till omstarten i det jag kallar segundan, kom klubben med en ny tränare. För mig ett okänt namn, Luis García Plaza född -72 och med meriter från Villarreal och Levante. Han skulle då ersätta Vicente Moreno, killen som tog upp klubben två nivåer, killen som alla älskade, killen som....stack.
Vi har tidigare rapporterat om den katastrofala timingen, och den solkiga sortin som innebar att Moreno inte blev Sir Vicente ändå. Sportchefen Pablo Ortells hade dock en snabb lösning, och när Luis Garcia sa sig vilja leda Mallorca, oavsett vilken liga man spelade i, så hade vi fått en ny favorit. Man glömmer fort.
Sedan har det gått bra. Riktigt bra faktiskt. Visst, lite rabalder med ”stjärnor” som inte ville spela i andradivisionen ( läs Ante Budimir) , men in kom några nya namn, och tränare Garcia visade sig vara vår man. RCD Mallorca agerar nu som ett lag. En enhet, en för alla, alla för en ni vet.
Truppen är en mix av rutin och ungdomlig entusiasm, och det fungerar bättre än på väldigt länge. Jag så min första match på Son Moix för mer än tjugo år sedan, det har varit en resa. Upp och ner, mest ner, men nu känns det mer stabilt än på en lång tid.
Att det inte pratas så mycket om ekonomin ser jag som positivt. Klubben har tunga namn bland ägare och i styrelsen. Och år 2020 är det väl inga föreningar som sätter positiva ekonomiska resultat när säsongen ska sammanfattas ?
Bortsett från tomma läktare, så rullar det på. Klubbens två supporterbutiker har rätt bra snurr, och på Mallorcafe surras det på ungefär som vanligt. Matchdagar samlas man utanför baren, och kollar på en jätteskärm monterad på barens tak samtidigt som man hör ropen och domarens pipa inifrån arenan....Märkliga tider.
Men normala tider ändå. Fotbollsmässigt.
Mallorca är inte jätteförbättrat jämfört med fjolåret. Man är på en mer rimlig nivå bara. Tittar man på tabellen så ser man att även Espaynol och Leganes skördar framgångar i La Liga Smartbank. Man är där man hör hemma, på rätt nivå. Det gamla normala.
Vad talar då för ett nytt avancemang?
Ligaledning efter 17 omgångar med endast fyra insläppta mål är statistik som Mourinho drömmer om. Och här är det inte tal om någon parkerad buss.
Man har dessutom mött de sju-åtta bästa lagen i ligan tabellmässigt ( förutom Leganes) Och som sagt. Trots idiotåret 2020 så är klubben mer harmonisk, mer i fas på alla plan. Lagkapten Manolo Reina i målet skiner, och Mallorca-sonen Abdon Prats gör mål igen.
Cykelsparken som gav tre poäng mot Almeria är en kandidat till säsongens mål i ligan. Och så Luka Romero förstås. Luka är 16 år, och har nu gjort ett par inhopp och närmar sig startelvan. Första proffesionella målet kom mot Logroñes. Romero har dubbla medlemskap (Argentina/Spanien) och firade målet med stil och lyfte armarna mot himlen i en hyllning till Diego Armando Maradona. Luka är i dagarna föremål för nya kontraktsförhandlingar med Mallorca. 16 år och klubbens största talang på år och dag. Madre mia.
Mallorca på SvenskaFans.com då?
Jodå, vi finns här! Jag är som alltid på plats, och under den närmaste veckan kommer en mindre ansiktslyftning på lagsidan. Då jag jag är solo på redaktionen kan jag inte garantera inför & matchrapporter till 100%, men en viss skärpning kommer.
Härnäst?
Leganés borta i morgon. 16:00. Var rädda om er därute, hasta luego amigos!
