Alfredo Di Stéfanos brev till Mourinho – ”Du är den bästa tränaren i världen”
Alfredo Di Stéfano hyllar José Mourinho i ett passionerat brev och försäkrar oss madridistas världen över att relationen mellan dessa två är starkare än någonsin.
I april månad detta år, efter det att Real Madrid kryssat på hemmaplan mot Barcelona i ligaspelet så kunde man ganska kort därefter i de flesta tidningar och på diverse sajter läsa att Real Madrids största spelare genom tiderna, Alfredo di Stéfano var missnöjd med lagets insats och indirekt även med tränaren José Mourinho. Di Stéfano uttryckte i sin veckokolumn i Marca att; Real Madrid för dagen var ett lag utan personlighet och att taktiken att satsa på kontringar var helt fel. Dessutom passade Real Madrid-legenden på att lovorda Barcelonas spel.
Detta yttrande fick genast all världens ljus kastat på sig i både svensk och i internationell media. Fullt normalt kan man tycka. Men det som däremot inte var lika acceptabelt eller rättvist för den delen, var på det sätt som citaten användes och återgavs. Don Alfredo’s citat plockades ur sitt sammanhang och förvrängdes. Detta skapade och gav en otroligt negativ och felaktig bild av vad han egentligen tyckte om Real Madrid och Mourinho, vid detta ögonblick men även rent generellt. I samma krönika skrev Don Alfredo att Real Madrid spelade fantastik med tio man på plan och att El Madrid med enbart ”fighting spirit” ändå lyckades matcha ett Barcelona som skulle vara bättre än någonsin. Detta och annat positivt som Di Stéfano tog upp kring laget och tränaren utelämnades dock av världens media medan enstaka citat togs ur sitt sammanhang för att sedan användas till att smutskasta Real Madrid och deras portugisiska tränare.
Utan att gå in djupare på detta ämne här ovan så väljer jag att här på Svenskafans ge den riktiga bilden av förhållandet mellan Di Stéfano och José Mourinho och mellan Di Stéfano och Mourinhos Real Madrid. Här kan man också läsa vad Don Alfredo egentligen tycker om den portugisiska tränaren. Inget förvrängt eller manipulerat utan bara en sanning som varje madridista bör känna till.
Här nedan följer först ett kort uttalande gjort av Di Stefano som bör uppmärksammas och sedan väntar ett otroligt passionerat, ärligt och kärleksfullt brev skrivet av Di Stéfano till José Mourinho.
Di Stéfano - "Bernabéu ville det bästa för klubben, likt Mourinho"
Di Stefano uttryckte sitt stöd för Mourinho ganska tidigt in på dennes tränarkarriär i Real Madrid och för ca en månad sedan kom ännu en stor hyllning från Don Alfredo. I en chatt med läsarna på Marca så jämförde Di Stefano Mourinho med den person som kanske betytt allra mest för klubben Real Madrid, nämligen Santiago Bernabéu. Don Alfredo menade att Mourinho var lik Santiago Bernabéu på många olika sätt och att portugisen likt Bernabéu försvarar klubben i alla lägen och att han alltid vill Real Madrids bästa.
Komplimangerna tog dock inte slut där, tvärtom. För några dagar sedan skrev Don Alfredo ett öppet brev till Mourinho som publicerades i Marca. Ett brev som inte bara bevisade vilken respekt och kärlek som det finns mellan dessa två utan även vilken underbar människa och madridista Alfredo Di Stéfano är.
Alfredo Di Stéfanos brev till José Mourinho
”Jag vill prata med Mourinho” – Alfredo Di Stéfano
”Jag vill prata med Mourinho. Säga till honom att han vet hur man lever med konst. Att han har lärt Real Madrid att spela med konst. Idag är medierna benägna att berömma rörelser, kontringar och kombinationer från Real Madrid; allt det är skapat av honom. Jag vill även berätta för honom att detta Real Madrid får mig motiverad, fylld av hopp, så att varken kylan eller regnet står emot min vilja att besöka Bernabéu.
Jag skulle också säga till honom att jag har varit tränare, jag vet hur man lider på bänken. Eftersom det är en plats där man står ensam, tränarens ensamhet är ingen fabel. Det jag menar är att man lever omgiven av själar som är föga fromma, om saker går dåligt.
Ibland Mou, med din auktoritet, sätter du ett exempel i disciplin till de unga män som idag bär tröjan från det bästa laget i hela historien. Och många andra gånger, måste du inta rollen som hönan med sina små kycklingar, skydda dem. Skicka dem till planen med en flytväst, tjock, stark, oförstörbar. Det vill säga, med dina ord fångna på en taktiktavla, ger du dem den trygghet de behöver.
Att beträda en fotbollsplan och veta vad som måste göras. Framför allt, att ha klart för sig att den uppgift som måste vårdas är den egna inspirationen, för den tillhör en själv, den är ens egen. Att vara tränare är att leva hjälplöst, det är att leva så exponerat som för några år sen, när jag lärde känna en person som utbildade sig till tränare, ja, lägg sen till att hon var en kvinna, och hon ville träna ett manligt fotbollslag. Jag kände mig oförmögen att ge henne någon uppmuntran. Idag har hon de kvalifikationer som behövs för att klara av det och jag tror hon kommer lyckas. Som du gjorde Mou, med arbete, med glädje över att ha ett mål, och att kämpa tills man uppnår det
Du har färdats en lång väg för att komma dit du är idag. Så många vunna titlar som tränare, så många strider som du gått segrande ur. Och alla de som komma skall. Samtidigt, Lyon, Málaga, Villarreal… så faller rivalerna, krossade, söndersmulade.
Ta en till kopp kaffe, gå ingenstans än, det kommer mer, Mister! Nu ska jag beskriva min kost; mat utan kryddor och om möjligt kokt; ingen alkohol eller kaffe. Där finns veckor som jag bara tål kokta grönsaker utan salt. Som du säkert har märkt så lurar jag dig, jag gör inget av det trots att jag borde. Mou, min mat är framgångarna som Real Madrid skördar. Du är den bästa tränaren i världen och till och med för det måste du betala ett pris. Real Madrid måste alltid vinna. Men det vet du redan om.
Vad mig beträffar, jag kommer från ett avlägset land, där vi älskar tango, grillmat och framför allt fotboll. Jag är från Argentina men jag kunde inte återvända till Buenos Aires; jag blev fastbunden till Real Madrid livet ut. Jag hade ingen styrka till att återvända, en liten blond pojke började kalla mig Mister. Och idag, när jag fortfarande hör hur Butragueño kallar mig så, känner jag att jag fortfarande måste vägleda honom. Ingen väljer var man föds, men jag har hittat platsen där jag egentligen är ifrån. Den platsen är i kvadraten (syftar på Santiago Bernabéu) som bildas av gatorna Castellana, Concha Espina, Padre Damián och Rafael Salgado.
Vi ses snart, Mou, när du vill så fortsätter vi. Farväl från en spansk ”gaucho” (argentinsk cowboy) som de utnämnde till Real Madrids hederspresident. Ett oändligt tack.”
***
(Att översätta brevet här ovan till en så korrekt svenska som möjligt har varit väldigt svårt. Hjälpt till har därför forumets språkgeni ”La madridista” gjort och tillsammans har vi efter lite möda kommit fram till en version och en slutprodukt som jag till slut är nöjd med. Stort tack till La madridista!)
Källor:
Chattartikeln i Marca
Brevet i Marca & Vavel
Brevet grovt översatt till engelska
