10 ÅR MED TRÄNAREN DIEGO SIMEONE - "Alla tittar på tränaren, men det betyder inte att alla lyssnar"
Att gå raka vägen från spelare till tränare inom loppet av ett dygn är något som få gör, men det var fallet med Diego Simeone. I februari i år var det tio år sedan han tog det steget. Framgångarna i Atlético är en sak, men så har det inte alltid sett ut.
36 matcher efter återkomsten till Atlético de Madrid hade Diego Simeone bestämt sig för att vända hem till Argentina. Sommaren 2003 hade han återvänt till klubben för att bidra med sin breda spelarerfarenhet, men det blev inte som han ville. Hjärnan ville, men kroppen orkade inte med och Atléticos dåvarande tränare César Ferrando räknade knappt med honom. Cholo bad Miguel Ángel Gil Marín och Enrique Cerezo om att få bryta sitt kontrakt. De gav Simeone fria händer att avsluta karriären där han själv ville och han visste exakt vart det skulle ske, nämligen Racing Club. Cholo är Racing-supporter sedan barnsben och hade planerat det här steget lika länge som det som senare blev ett faktum när han återvände till Atlético i egenskap av tränare. Han ville vinna ett mästerskap med Racing innan han lade ned fotbollen, men verkligheten skulle bli en helt annan.
Simeone blev inte särskilt långvarig i Racing och efter 37 matcher bestämde han sig för att lägga skorna på hyllan..för att bli tränare. Det hela skedde över en natt. Fredagen den 17 februari 2006 spelade Simeone sin sista match i karriären, men när klockan hade slagit 21:50 samma kväll och Cholo tagit farväl av Racing-supportrarna som spelare ihop med sina söner hade han också tagit steget över till tränarbänken. I samband med det inleddes en ny era. Det har gått mer än tio år sedan dess.
Racing var på väg att åka ur när Cholo bytte om från spelare till tränare och inledde sitt första tränaruppdrag. Under de inledande sex matcherna såg det ännu mörkare ut. Förlust i derbyt mot den bittra rivalen Independiente där en viss Sergio Agüero satte de första käpparna i hjulen. 0-3 mot Olimpo i Bahía Blanca och samma siffror hema på ”El Cilindro” mot Boca Juniors några dagar senare. Cholos svar blev en mini-försäsong i Mendoza cirka 100 km från den chilenska gränsen och mer än 1000 km från den argentinska huvudstaden. Spelarfruarna blev ursinniga. De ringde Cholo anonymt för att skälla ut honom. Spelarna däremot började förstå galoppen. På vägen hem från "ritirot" i Mendoza tog sig tränarstaben tid att ordna en klassisk argentinsk "asado". Teambuilding tänkte de. Sedan åkte de ut till Rosario och plockade en poäng av Central. Därefter skickade Simeone hem samtliga spelare från minilägret.
Simeones första seger i tränarkarriären kom i hans åttonde match. 1-0 mot San Lorenzo. En stark avslutning på Clausuran 2006 med tre segrar och en oavgjord match gjorde att Racing slutligen klarade sig kvar. Karriären började dock på ett helt annat sätt än hans tid i Atlético, men det var också andra tider. Tvekade gjorde han i varje fall aldrig: "Jag var helt övertygad. Jag frågade folk runtomkring mig och de sade åt mig att jag var galen och inte skulle orka..och det var just det här som övertygade mig. Det går inte att alltid lyssna på vad folk säger här i livet. Övertygelserna är viktigare än allt annat och jag hade övertygelsen att kunna ta Racing ur den här situationen för hotet om nedflyttning fanns där även om många numera har glömt det" minns Simeone när han tar sig tillbaka i tiden och återvänder till situationen som "hans" Racing befann sig i.
Under tiden i River Plate lyckades Simeone vinna en turnering, men han hamnade också i bråk med "Burrito" Ortega och det blev början till slutet för båda.
Sedan ankomsten till Atlético har Simeone fått ett rykte om sig att vara pragmatisk, analytisk, noggran, intensiv och energisk tränare. I vissas ögon "defensiv" eller på gränsen till att tråka ut den som söker efter spänning, men det fanns också en tid när den argentinska fotbollspubliken fick se en väldigt anfallsinriktad spelstil. Den offensiva framtoningen i Cholos tränargärning sågs framförallt i Estudiantes de la Plata och River Plate (innan klubben sålde av alla spelare och förberedde sitt eget fall några år senare). I samband med presskonferensen där han avgick som tränare för River betonade han att laget alltid spelade anfallsinriktad fotboll. Under det senaste decenniet har Simeone gått från att studera Guus Hiddinks och Marcelo Bielsas anfallsinriktade fotboll till att styra ett av Europas allra bästa försvarsblock. Alla förändras vi med tiden och alla lär vi oss något av det förgångna: ”Det handlar tillfälligheter. Tränaren Simeone kommer fortsätta förändras. Jag ställer mig efter spelarnas karaktärsdrag. Vi inledde vår tränarbana med ett 4-2-3-1-system som folk inte förstod i Argentina. Då placerade jag Diego Buonanotte på en kant, Papu Gómez på högerkanten och idag passar det mig betydligt bättre att spela med centrala mittfältare på kanterna som fallet är med Saúl eller Koke p.g.a. deras karaktärsdrag. Det här ger mig en väldigt god stabilitet. När jag ställs mot lag som spelar som jag spelade för tio år sedan ser jag numera att vi har mycket bättre understöd" förklarar Simeone.
Den första riktiga cupbaserade minan gick han på i ett dubbelmöte mot San Lorenzo den 8 maj 2008. River hade förlorat det första mötet med 2-1, men tagit ledningen med 1-0 innan Diego Rivero blivit utvisad för "El Ciclón". Därefter blev även Jonathan Bottinelli utvisad efter att ha spelat hem bollen till egen målvakt och bjudit Radamel Falcao på en vass armbåge halshöjd och som brev på posten kunde Sebastián Abreu enkelt göra 2-0. Det var den åttondelsfinalen tänkte San Lorenzo-supportrarna, men mitt i all denhär turbulensen lyckas Ramón Díaz få till en förändring genom att spela 4-1-3. En rädsla letar sig in hos River. Boedo-klubben skapar tryck i Rivers straffområde med åtta utespelare och till slut gör Gonzalo Bergessio 2-1. Fyra minuter senare har rädslan förvandlats till desperation. Samtidigt som Simeone förbereder en ung Alexis Sánchez nickar Bergessio in kvitteringen via Andrés D'Alessandros hörna. Efteråt såg det ut så här bland River-supportrarna. Cholo blev fullständigt utbuad av El Monumental i den följande matchen. Apertura 2008 blev ett praktfiasko, men då hade också ledningen sålt av alla spelare som varit med och vunnit et par månader innan. Cholo fick gå efter en seger på 14 matcher och tidigt uttåg ur Copa Sudamericana det året.
Den första tiden under sejouren i San Lorenzo var också den negativ, men i samband med Apertura 2009 var man i varje fall med i kampen om turneringssegern 12 matcher in, men därefter föll allting samman. Clausura 2010 blev ett enda stort fiasko. San Lorenzo kom på en 15:e plats och Cholo fick än en gång lämna ett uppdrag. Istället för att ta ett nytt uppdrag i Chile bestämde sig Simeone för att resa runt och besöka andra tränare. Det var där som en ny värld öppnades upp för honom som fotbollstränare: ”Jag är inte särskilt mycket för att titta mig själv i backspegeln, men ser man till alla de livssituationer som har uppstått så råder det ingen tvekan om att vi har tagit ett viktigt steg framåt. Sejouren i Catania fick mig att förstå att det fanns något mer. Jag kom dit efter att ha tränat lag som River Plate, San Lorenzo, Racing och Estudiantes. Samtliga var förberedda på att stå som mästare efter säsongen. När jag kom till Catania var det ett lag som hade otroligt svårt att vinna på bortaplan. Jag har gått från att vara en tränare som spelade med två anfallare på kanterna i ett 4-2-3-1-system till att vara mycket mer balanserad” säger Simeone till den argentinske journalisten Cristian Grosso på La Nacións sportredaktion "Canchallena" i samband med en intervju som fokuserar på Atlético-tränarens 10-årsjubileum på tränarbänken.
Cholo växte under tiden i Catania och testade nya idéer under sin tid i den sicilianska klubben, något som fick honom att bli en betydligt mer komplett tränare.
Numera är det väldokumenterat, men Atlético hade ingen klar spelstil innan Cholo återvände till klubben för tredje gången. Det pratas ofta om att en anfallare som lyckats i Italien och nått en jämn nivå under flertalet säsonger också är någon som kan spela i vilken liga som helst efter det. Detsamma kan i mångt och mycket sägas om den italienska tränarskolan för i just Catania tog han med sig just det hans lag hade klarat av och applicera det på Racing i Argentina. Det slutade med en andra plats för Racing bakom överlägsna Boca Juniors, men de släppte liksom den nurvarande versionen av Atleti in oerhört få mål. När man således inte kom överens om en förlängning p.g.a. ett presidentbyte ringde Miguel Ángel Gil Marín på dörren. Spelstilen är således varken anfallsinriktad eller enbart defensiv, den går ut på något annat: ”Stilen är att vinna. Jag är ute efter att förstärka en idé utöver spelarnas karaktärsdrag och det är att vinna. Jag är således inte intresserad av att tycka om mig själv eller andra. Jag ska ge dig ett exempel när det gäller debatten om bollinnehav eller om man ska spela rakare fotboll. Det handlar inte om att säga det som de andra vill höra utan det handlar om att säga sanningen. Om jag inte har spelarna som gör det möjligt för mig att spela en bollinnehavsriktad fotboll så är det inget jag bör försöka göra. Det går inte att spela på samma sätt i alla matcher. Det är inte samma sak att spela mot Sevilla som mot Valencia eller Barcelona. Det går inte ens att spela på samma sätt med samma typ av spelare" berättar Cholo som sedemera kommer in på en av hans viktigaste värderingar som fotbollstränare och ledare. Några av de viktigaste dragen när Simeone letar spelare är passion och en amatöranda, dvs. att man verkligen tycker om det man håller på med, men mästare spelar inte boll, de spelar fotboll: "Jag har ofta förklarat för spelarna att det oerhört svårt att hitta en spelare som spelar dåligt i ett viktigt lag, men det handlar inte enbart om att spela bra, det gäller även att känna av spelet. För att kunna känna av spelet måste man ha en amatöraktig anda, passion och det får inte vara så att du inte bryr dig. Det gäller att man känner att varje träning fungerar som en förberedelse för att man ska bli bättre. Ibland är 20 minuter mycket bättre än 90 dåliga minuter. Det bästa vi har varit med om under de här 4,5 åren är att vi har valt ett livskoncept. Här värdesätter vi inte den som inte jobbar, här värdesätter vi inte lättja. Man kan spela dåligt, men den riktiga värdemätaren finns hos den som har kapaciteten att förstå hur man spelar fotboll och inte boll. För i slutändan kan alla spela boll, men få spelar fotboll. Ju fler spelare vi har som förstår hur man spelar fotboll, ju mer konkurrenskraftiga kommer vi att vara" fortsätter Simeone vars egna inställning under tiden som fotbollsproffs präglades av en sällan skådad energi som sedemera smittades av på resten av hans lagkamrater.
Respekten som han har i Europa och Spanien är något som inte alltid har funnits på samma sätt rent tränarmässigt i Argentina. Utöver den första tränarsejouren i Racing har han också lett Estudiantes där han var väldigt framgångsrik. Han gjorde också ett bra arbete i River, i mångas ögon sågs Clausura-segern 2008 som ett väldigt bra arbete med tanke på Los Millonarios institutionella kris , men det varade väldigt kort tid och sedan gick allt utför för både Cholo och klubbensom sedemera gjorde att föreningen ramlade ur högsta divisionen i Argentina 2011. Vissa supportrar i River ser alltjämt delvis Cholos andra halva i klubben som startpunkten till "helvetet", men å andra sidan var det inte bara en sportslig kris. Skulderna på $75 miljoner hade också ett finger med i spelet samtidigt som det att försöka behålla sina spelare och inte göra sig av med samtliga på en gång. San Lorenzo var däremot ett misslyckande och något som gjorde att Simeone försvann från fotbollen temporärt. Han rest runt i Europa och träffade andra tränare, något som han haft stor nytta av. Idag gästar andra tränare även honom. Han går förstås in på det där med respekt i Argentina kontra Europa: ”Jag har alltid känt av en väldigt stor respekt i Argentina, speciellt i de fotbollsmässiga kretsarna. Det är klart att man observeras när man kommer in med nya idéer. I början uppvaktas man med förväntningar och sedan får man en stämpel. Därefter kommer domen och så står man där, kritiserad” sade han till tidningen.
Touchen, energin och passionen är alltjämt intakt.
Rebellisk var han också, men det är ett ord som han ogärna använder på spelare som har det där lilla extra. Trots det kunde han bli riktigt arg och irritera sig på sina tränare om han inte fick spela och någon annan, men mindre kapacitet fanns med i startelvan. En tränares uppgift är dock en annan än en spelares: ”Jag föredrar att kalla den ’rebelliska spelaren’ för någon som är ’annorlunda’. Jag lyssnade på Jorge Sampaoli häromdagen och han sade att vi som fotbollstränare administrerar känslor. Det är precis så det är. Vårt ansvar är betydligt större än att förklara saker som sker i spelet. Det gäller att vi vet hur vi ska ta itu med alla dessa känslor. Den ’rebelliske spelaren’ som folk tycker om att kalla de är helt enkelt annorlunda. Det är möjligt att samma spelare har ett ännu större hjärta i jämförelse med andra. På knappen som jag själv trycker på har jag möjligheten att bjuda in honom att vara en del av allt, men med risk för att upprepa mig själv är ingen viktigare än laget. Inte ens Lionel Messi. Trots att han är bäst har han blivit ännu bättre ihop med Luis Suárez och Neymar och på så vis nått den nivån som de numera demonstrerar. Det här bjuder i sin tur in oss som tränare att till och med få superstjärnan att behöva laget” förklarar Simeone som mer än gärna pratar med och ger råd till de de yngre och mer oerfarna spelarna i laget. När det gäller det äldre gardet eller de som skall bidra med spetsen kan han vara riktigt hård, men för att det skall fungera måste man också ha en förmåga att läsa sina spelare och det är Simeone mästare på: ”Ibland lyssnar jag på fraser som beskriver mig som en stor motiverare. Nej, motivationen är intern och kommer från var och en. Det är oerhört svårt att sprida sin egen motivation till någon annan. Man väcker själv sin interna motivation och det ser annorlunda ut i samtliga fall. Med någon måste man prata på ett specifikt sätt och med någon annan på ett annat. Den stora utmaningen ligger i att läsa varje individs känslor" säger Simeone till Canchallena.
Ett framgångsrikt lag består oftast av en grupp av spelare som tar intiativ och leder resten av sina lagkamrater med hjälp av det de gör på planen. I Atléticos fall är Tiago Simeones förlängda arm, Gabi lagkaptenen, Godín ledaren i försvarslinjen..ja, det finns såklart fler exempel, men det gäller också att ta efter dessa spelare, men det är en av de nya som sticker ut enligt Cholo när det gäller att veta vad han själv vill: ”Låt oss återvända till att man ska veta hur man ska välja något. Vår nurvarande trupp innehåller många unga spelare och ju snabbare de lär sig vårt spel, desto snabbare kommer de också lära sig att spela fotboll och inte enbart boll. Jag är i behov av att de växer och för att kunna lyckas med det gäller det också att vara intelligent. Vi tar Matías Kranevitter som exempel. Han kom till oss från ett helt fantastiskt River, men i början fanns han inte ens med i spelartrupperna till matcherna. När man sedan tittar på honom så ser man att det lyser i ögonen på honom. Han absorberar allt hela tiden. Han frågar en om allt, han vill lära sig..Häromdagen spelade han mot Valencia och gjorde en riktigt bra match. Han adderar ständigt nya saker till de många som han redan innehar. Han kommer bli ännu bättre eftersom han har intelligens nog att veta hur man lyssnar och det är inte enkelt att kunna veta hur man ska lyssna. Tror ni verkligen att alla lyssnar? Nej, nej, nej..alla tittar på dig, men alla lyssnar inte" analyserar Simeone som visste vad han fick när han värvade Kranevitter förra sommaren. Han hade nämligen följt sin landsman hela vägen från ungdomslagen och upp i Rivers seniorverksamhet där Cholos son Giovanni också tagit sig upp. Ángel Correa är en annan spelare som spelat ihop med Simeones son och som han själv följt under en längre tid, men vägen till Atlético var allt annat än rak: ”Ángel har en mängd olika saker för att växa. Det är upp till hans egen kapacitet att tolka vad som är att spela boll och vad det innebär att spela fotboll. Ju snabbare han närmar sig det här med att spela fotboll, ju fortare kommer han också att bli en utomordentlig fotbollsspelare. Jag är övertygad om att han måste slåss med sig själv, men det kommer han att uppnå eftersom han är nobel” sade Simeone som ofta står och observerar sin landsman lite extra i samband med träningarna.
Tränaryrket är dock ganska komplext och många som håller på med det vet att de tar med sig jobbet vart de än befinner sig. Det gäller att alltid ligga i framkant för annars är förändringen som man gjort tidigare inte värd särskilt mycket. Samtidigt finns det inget större än när ens tränarkollegor inspireras och pratar om Cholos Atleti samt deras spelstil: ”Den som tolkar en klubbs stil och klarar av att utnyttja spelarnas karaktärsdrag på bästa möjliga vis är också den bästa tränaren. Vem är en bra fotbollstränare? Jag tror inte att skillnaderna mellan tränarna är så stor. Man kan analysera hur var och en överför sina koncept eller hur man leder ett lag, men vi liknar varandra. Den bästa tränaren är den som lyckas få en spelare med fem poäng att spela som en niopoängare. När jag hör andra tränare säga att Atlético har en spelstil gör det mig nöjd. Det är inte lätt att ha en spelstil. En stil kan ha olika funktioner: vi kan spela 4-4-2, 4-3-3 under 20 minuter och variera till 4-5-1 med fler försvarsspelare på kanterna för att avsluta matchen med fem försvarsspelare i backlinjen. Med det sagt så har vi en väldigt klar spelstil och det är spelformen som kan variera" klargör Simeone. En annan väldokumenterad sak är Simeones problem med spelare som inte ger allting på en träningsplan. Det blev exempelvis Alessio Cercis fall i Atlético. Italienaren kom överviktig från Torino, fokuserade enbart på sig själv och visade i slutändan ingenting av värde innan han skickades iväg till Milan på lån. Den typen av spelare fungerar inte i röd-vitrandigt och lathet är något som inte hör hemma i det här laget, oavsett hur bra man är: ”Jag har en styrka och det är intuitonen och samt en förmåga att tyda en fotbollsspelares kroppspråk och om jag märker att någon är lat..det är verkligen något som irriterar mig. Det är inte så att jag inte kan förlåta det, men jag kan verkligen inte dela lathet med någon. I mitt tycke är komfort en inbjudan för att känna sig lugn och ordet ”lugn” är som gift för mig. Fotbollen är väldigt föränderlig. Det som är bra idag kan vara dåligt imorgon..och då menar jag inte i övermorgon utan imorgon" säger han utan att nämna några namn, men i samband med träningen i onsdags gjorde ett antal canteranos en riktigt loj insats vilket resulterade i en så kallad. "Cholina".
Simeone gör sin 250:e tävlingsmatch som tränare för Atlético de Madrid mot Barcelona i UEFA Champions League.
Atlético har växt rejält sedan Simeone tog över efter Gregorio Manzano och det i sin tur har också gjort att man kunnat placera sig bland Europas åtta bästa klubbar de senaste tre åren. Det är dels en viktig sak för klubbens fortsatta tillväxt och stabilitet, men också för att kunna bygga en ännu starkare grund att stå på och fortsätta slåss med de riktigt stora klubbarna i Europa. Simeone är beredd att fortsätta den utvecklingen, trots mängder av erbjudanden utanför Spaniens gränser: ”Det är inget som jag tar åt mig av, precis som dålig kritik. Ryktena dyker upp och försvinner. Jag stiger upp med samma vilja att träna och jag upplever varje träning här i Atlético de Madrid som om det vore min sista. Jag ser mig själv som en ung tränare som idag befinner sig på platsen där jag själv vill vara. Det motiverar mig väldigt mycket att kunna ge klubben det vi har givit den, dvs. dess tillväxt, dess permanenta kontinuitet i Europa, men jag är medveten om att en fotbollstränares väg ofta innehåller många platser och någon dag kommer jag att i ett annat lag. Det är en del av livet" berättar Cholo som vet att allting har ett slut vare sig man är i en klubb eller landslag ett, fem eller 15 år. En av de viktigaste händelserna i framtiden är flytten från Vicente Calderón som är tänkt att genomföras inför säsongen 2017-2018 och klubbens, men också Simeones idé har alltid varit att slutföra den processen ihop. Under tiden gäller det att fortsätta sätta käppar i hjulen för Madrid och om möjligt, även Barcelona: ”Vår utmaning är kopplad till oss själva. Vi vill överträffa oss själva. Det är precis vad som har hänt under de tidigare säsongerna och vi konkurrerar än en gång med Barcelona och Real Madrid och det här är ingen tillfällighet. Vi har ett intensivt lag som jobbar på bra i defensiven. Det finns ett ännu större arbete som kommer att synas. Det finns en bekräftelse” förklarar Simeone och antyder att det finns betydligt mer att hämta när det gäller det här unga lagbygget som i mångt och mycket saknar spelare i nyckelåldrarna 25-28.
I framtiden är det tänkt att Atlético skall kunna ge Simeone större möjligheter rent ekonomiskt. I samband med nästa säsong träder det nya TV-avtalet i kraft vilket kommer reducera klyftorna mellan Barcelona, Real Madrid och Atlético någorlunda. Det är något som Cholo är väl medveten om, trots att förutsättningarna är långt ifrån ideala sett till TV-avtalen: ”Ingen klubb låter dig göra vad du vill med deras pengar. Jag är för att dela upp arbetet och ser inte mig själv som allsmäktig. Jag kan inte precis allting. Jag jobbar för klubben. Vi jobbar med att se till att mina behov uppfylls med klubbens resurser för att på så vis kunna stärka laget. Jag föreställer mig att det är lättare att tillfredsställa någons behov med större ekonomiska möjligheter" sade Simeone.
Det argentinska landslaget då? Det står lika skrivet i stjärnorna som Atlético gjorde en gång i tiden, men timingen måste vara rätt och inte bara det, Cholo måste känna sig förberedd: ”Det är klart jag har det i tankarna. Det är det ingen tvekan om. Förhoppningsvis kommer det att komma vid exakt rätt tillfälle. Den platsen är till för ett visst tillfälle, en situation. Det är inte för alla tillfällen. I mitt tycke passar man inte in i landslaget bara för att man är populär som fotbollstränare vid det här tillfället. I mitt tycke måste en förbundskapten vara betydligt mer komplett än en fotbollstränare som är populär för tillfället” säger Simeone.
I nuläget är det dock Atlético som gäller och kanske framförallt Barcelona som är det klart bästa laget i Spanien och det verkar mer eller mindre omöjligt att slå katalanerna, men Atlético har faktiskt chansen i UEFA Champions League de kommande veckorna. Man slog ut Barcelona ur just Champions League säsongen 2013-2014, men spelartruppen som Gerardo Martino förfogade över är inte lika bra som den som Luis Enrique förfogar över..och så har asturiern byggt ett ännu bättre lag: ”Det beror mycket på hur den här säsongen slutar, men Luis Enrique har gjort ett fantastiskt jobb. Guardiola konstruerade det här mästarlaget och stärkte laget på sättet som han själv såg framför sig, men Luis Enrique tog över ett lag beståndes av vinnare och fortsatte att stärka det och göra det ännu bättre. Idag kan Barcelona kontra bort sina motståndare, idag jobbar de även med sina fasta situationer i båda riktningarna, offensivt som defensivt. Idag är de mer kompletta och det här är något som kommer värderas om de lyckas fortsätta vinna eftersom det andra laget vann allt" analyserar Simeone innan han gör ytterligare en jämförelse mellan föregångarna och Luis Enrique: ”Föregångarna hade större bollinnehav, de hade ingen klar ”nia” som referens. Idag är de ett mycket mer praktiskt lag och de har även en mycket bättre bänk jämfört med då” säger han till den argentinska tidningen.
ETT ORDSPRÅK?
”Var inte tyst om du ser något”.
VÄLJ UT DET BÄSTA LAGET SOM DU LETT UNDER DINA TIO ÅR SOM TRÄNARE?
”Nej, det är omöjligt..men kom ihåg att gruppen alltid står bakom allt”.
NÄMN TRE SPELARE OCH FÖRKLARA VALET HUR DU SJÄLV VILL..
”Det vore att individualisera för mycket. I så fall måste jag nämna många”.
EN MATCH?
”Estudiantes de la Plata-Boca Juniors. Det är det ingen som helst tvekan om. Barcelona-Atlético de Madrid var en ligamatch, men Estudiantes-Boca var en final”.
TITEL?
”La Liga-titeln..för i takt med att åren går kommer man att lägga ännu större vikt på det vi åstadkom just då”.
FINALEN I CHAMPIONS LEAGUE - DET SENASTE DECENNIETS JOBBIGASTE FÖRLUST?
”Nej. River Plate-San Lorenzo. Varför? För att jag blev väldigt förvånad över det hela".
"O GANAMOS, O MORIMOS GANANDO" ropar Simeone vid Puerta 0 innan spelarna går av spelarbussen inför den avgörande ligamatchen mot Albacete den 25 maj 1996. Den här gången väntar världens bästa lag på Camp Nou. ¡Forza Atleti!
