DOKUMENT: Drömmen som blev verklighet
Sporting Gijón är laget som inte borde vara i La Liga men njuter av att vara där. Klubben besegrade oddsen och blev i den sista omgången förra säsongen klara för Spaniens högsta division, där de kommer att få jobba i motvind igen.
Inför den sista omgången av Segunda División satte sig hemmafansen nervöst ned i arenan El Molinón. Förutsättningarna var klara och oddsen små för att Sporting Gijón skulle ta sig upp till Spaniens högsta division.
För att knipa avancemanget till Primeran behövde Sporting Gijón besegra redan klara ligasegrarna Real Betis med minst två mål samtidigt som andraplacerade Girona spelade oavgjort eller förlorade i sin match.
Trots de svåra omständigheterna gick allting Sporting Gijóns väg, Real Betis slogs med 3-0 och Girona spelade 1-1. Laget var klara för uppflyttning och det firades stort i staden där fansen kunde knappt tro att det var sant. Hela säsongen hade varit en lång kamp för klubben och dess supportrar.
Inför och under säsongen kämpade Sporting Gijón med dålig ekonomi och skulder på nästan 30 miljoner euro. Därför straffades klubben med ett transferförbud och fick inte värva spelare i varken sommar- eller vinsterfönstret.
Istället satsade Sporting på egna unga talanger och hela 18 spelare kom från klubbens egna led under den gångna säsongen. Flera av spelarna är dessutom födda i eller runt staden Gijón och det skapade en speciell stämning. Medelåldern under säsongen var bara 23 år och flera av spelarna sågs nästan som ungdomar som hade kul tillsammans.
Tränaren Abelardo Fernández är själv ifrån staden och spelade för klubben som mittback i början av 1990-talet. Som tränare försöker han få laget att visa stolthet, kämparvilja och beslutsamhet. Egenskaper som han själv lärde sig under sin tid i klubben som spelare.
Till skillnad från flera andra spanska städer finns det bara ett lag i Gijón och det är Sporting. Staden är som Bilbao på det sättet, men fotbollsklubben har varit mindre framgångsrik än Athletic. Fansen är ändå väldigt engagerade, passionerade och står bakom sitt lag i både dåliga och goda tider. Supportrarna enades extra mycket runt sitt lag under den gångna säsongen när de kände vad som var på väg att hända.
När drömmen blev verklighet och Sporting Gijón var klara för La Liga började förberedelserna inför den säsong vi nu står framför. Ekonomin var fortsatt dålig, skulderna mindre men fanns till viss del kvar och transferförbudet lika så.
Transferförbudet förlängdes i juni men ändrades lite så att Sporting kunde värva spelare om de antingen kom gratis, tjänade minimilön eller om klubben samlat ihop 25 procent av övergångssumman först genom egna försäljningar.
Tuffa förutsättningar för en ganska liten klubb som ska göra sitt bästa för att överleva i Spaniens högsta division. Hittills har Sporting Gijón lyckats låna in två spelare, Antonio Sanabria från Roma och Omar Mascarell från Real Madrid samtidigt som Roberto Canella återvänt efter en utlåning.
Istället för nyförvärv hoppas tränaren Abelardo att samma anda och idéer som tagit klubben såhär lång ska räcka även det kommande året. Laget byggs fortfarande mycket kring defensiven medan man hade svårt att göra mål framåt förra säsongen.
Precis som förra säsongen får klubben även lita på sin egna fina ungdomsakademi. Det finns intressanta och lovande spelare som bland annat mittbacken Jorge Mere, som provat på spel för Spaniens U21-landslag trots att han bara är 18 år, Carlos Castro, som ska ha lockat till sig intresse från Arsenal och mittfältaren Pablo Perez.
Fansen, spelarna och tränaren vet att de står inför en tuff uppgift men är redo att kämpa för laget, staden och sina färger för att överleva i högsta divisionen. Klubben har återigen oddsen emot sig men Sporting Gijón har gjort det omöjliga förut och vet att drömmar kan bli sanna.
