- -
Domarkontroverser när Villarreal åkte ur cupen
Ett felaktigt dömt mål och ett felaktigt bortdömt mål samt en missad – och självklart feldömd – straff var vitala faktorer när ett reservbetonat Villarreal åkte ur cupen mot Real Sociedad.
Det var inte alls samma lag som möttes i måndags, där Villarreal stod för årets kanske bästa insats och fick med sig ett 5-1-resultat, som fick äntra samma gräsmatta i går trots likadana matchtröjor som då.
Bara Musacchio, Bruno och Moi Gómez från den matchens startelva fick inleda även gårdagens match. Och måndagens primäre segerorganisatör, Giovani, exkluderades till och med sent ur matchtruppen på grund av magsjuka. Bjöd Vela på medvetet kassa förlorartacos?
Även Real Sociedads startelva var markant förändrad jämfört med stortorsken. Hela backlinjen som släppte förbi sig fem kassar var dock kvar.
Los elvos:
Villarreal:
Juan Carlos
Pantic – Musacchio – Gabriel – Jokic
Hernán P – Pina – Bruno – Moi G
Perbet – Jony P
Real Sociedad:
Zubikarai
Carlos Martínez – Anostegi – Iñigo – José Ángel
Elustondo – Ros – Gaztañaga
Xabi Prieto – Seferovic – Chory Castro
Första halvlek:
Med ett 0-0-resultat från första mötet i åtanke och flera spelare med behov att visa sitt värde förväntade jag mig en öppen match med två målsuktande lag från start. Så blev inte riktigt fallet.
Villarreal tog ganska omgående tag i matchens pekpinne. Båda ubåtens vingbackar slickade kanten, följde med upp och var aktiva i speluppbyggnaden. Bollen transporterades med god fart genom hela laget, även om rättskiparen understundom gjorde sitt för att förstöra spelrytmen med märkliga avblåsningar åt båda hållen, och de avvaktande motståndarna behövde hela tiden vara på tå. Tyvärr så var de det också.
Villarreal nådde ofta fram till motståndarnas straffområde, men väl där var inläggen inte goda nog, Perbet för trög för att rycka ifrån den lågt stående backlinjen, Jony för klen för att slita sig förbi densamma och Hernán mer plottrig än konstruktiv. Som vanligt när Trigueros inte återfinns i Villarreals lag istället för Pina så hade dessutom La Real en motståndare färre att hålla koll på nära sitt eget mål. De stora chanserna uteblev, och att den självförtroendepumpade Moi, som är mer lugn med bollen nu, vågar skottfinta istället för att bara rusa framåt och tar fler egna initiativ, nog var Villarreals bästa offensiva spelare i första halvlek säger ändå en del.
I och med detta fick kommentatorerna tillfälle att, istället för att Niklas Holmgren-skrika, räkna upp Villarreal och Arsenals startelvor från dubbelmötet i Champions League-semifinalen 2006 (oklart varför förvisso, men det alltid trevligt att höra hjältar som José Mari och Guille Francos namn).
30 minuter dröjer det innan matchens första feta chans skapas, och det är faktiskt La Real som ligger bakom den. Innan dess har baskerna bara stått för några ofarliga strökontringar, där de kreativa stjärnorna Vela och Griezmann har känts klart saknande. Nu gör de inte alls det, för Chory Castro tar sig förbi Pantic och slår sedan in bollen hårt via marken. Gabriel når bollen före en framrusande Ros men stöter bara iväg den till Xabi Prieto i straffområdet. La Reals capitan drar till direkt med en bredsida som Juan Carlos hinner få en hand på. Efter räddningen ligger han dock och sover, och istället för att norpa åt sig bollen som ligger precis bredvid honom slänger sig Ros dit först och sparkar bollen via Juan Carlos och Gabriel in i mål. Domaren pekar på mittpunkten för att tala om att Real Sociedad leder matchen med 1-0. Reprisbilderna visar dock att Ros var i en offsideposition när Xabi Prieto sköt. Snöpligt.
Villarreal behöver nu göra minst två mål för att ta sig vidare, och Real Sociedad svarar självklart med att försvara ännu djupare och låta Villarreal försöka luckra upp det kompakta försvaret igen.
Trots det är Real Sociedad ytterst nära att få ett friläge efter 37 minuters spel. Seferovic nickar snyggt ner bollen till en framstormande Elustondo som ser ut att kunna komma till ett avslut från nära håll, men i sista stund glidtacklar Musacchio undan bollen från mittfältarens fötter och håller hoppet vid liv inför den andra halvleken.
Andra halvlek:
Halvlekens inledande minuter ser ut på ett nästan identiskt sätt som den första avslutades. Villarreal försöker hålla ett högt passningstempo, få ut bollen på kanterna och sedan hitta anfallarna, men ändå skapas det inga rejäla målchanser.
Efter 59 minuter har Marcelino fått nog av sin högerflank och byter ut Pantic och Hernán mot Mario och Aquino.
Båda dessa är strax efter det inblandade i skapandet av Villarreals första fullskaliga målchans. Eller ja, egentligen mer än så. Villarreal gör ett regelrätt mål. Aquino slår in en hörna från vänster och Mario utnyttjar det sista av superkrafterna från Super Mario-stjärnan han fick under den senaste matchen för att nå högst på den. Högerbackens nick når sedan Perbet vid ena stolpen som spelar in bollen mot mitten igen, och där nickar Musacchio in den i öppet mål. Domarteamet hittar dock någonting som de tycker rättfärdigar ett ogiltigförklarande av målet – offside eller hands. På repriserna blir vi andra dock varse om att ingenting av detta har hänt och att målet borde ha godkänts.
Med 25 minuter kvar av den ordinarie matchtiden utnyttjar Marcelino – återigen väldigt tidigt – sitt sista byte. Uche kommer in istället för Moi, och därmed skickar den gamle Racing Ferrol-anfallaren ut en annan gammal Racing Ferrol-anfallare på vänsteryttern, nämligen Jony.
Arrasate svarar på Marcelinos drag med att slänga in den kontringskompatible Vela, som innan han byts in står och surrar länge med Marcelino (näste mexikan i Villarreal? Ja, tack.)
Real Sociedad hotar inte Villarreal alls. Innan det ens uppstår en tillstymmelse till hot så är Gabriel där och schasar undan motståndarna. Jösses vad bra han är en-mot-en. En La Real-spelare kapar domaren under ett sällsynt anfallsförsök, annars är det inte mycket som får en att haja till när de blåvita har bollen.
Villarreal börjar däremot närma sig ett mål, och efter 74 minuter tilldöms ubåten en straff. Bruno hittar Uche precis utanför straffområdet med en hård passning. Nigerianen håller undan en motståndare och rycker sedan mellan denne och en annan motståndare in i straffområdet. Uche kommer fri mot mål men faller plötsligt till marken. Av reprisbilderna att döma föll han nog på sitt eget ben (Villarreals mest frekvente ramlare sedan den tidigare nämnde José Mari?)
Perbet lyckas, trots sin timida franskspanska, övertyga Bruno om att han ska ta straffen. Som vanligt tar han en kort och rapp ansats men för första gången i Villarreal-tröjan missar han en straff. Alla straffarna (fyra/fem stycken kanske) han har slagit för Villarreal har han tidigt bestämt vart han ska lägga och sedan slagit den hårt åt ena kanten. Den här gången slogs den med samma metodik men gick både för högt och för snett. Jag är en förespråkare av Mendieta-straffar. Lura/vänta ut målvakten och slå sedan in bollen löst i mitten. I 999 av 1000 fall slänger sig målvakten alldeles för tidigt. Gör den inte det och du tvingas slå straffen åt något håll så har målvakten ändå stått kvar för länge för att hinna ta ett behövligt steg för att nå ut till stolparna i tid.
Efter det börjar Real Sociedad försöka fördriva tiden genom maskning. Vela springer iväg med bollen långt efter en avblåsning och får som belöning en ful kapning av Juan Carlos.
Villarreal gör en sista ansträngning för att peta in två bollar men de är inte ubåtarnas dag. Både Musacchio och Bruno är nära att nicka in hörnor, och Jony får ett bra läge med sin vänster efter en snygg lyftning från Perbet men träffar målets utsida med sitt skott.
Ubåten satsar allt framåt men lyckas inte få hål på sitt motstånd och istället utnyttjar Carlos Vela ytorna Villarreal bjuder på för att skapa matchens sista chans. Hans lobbförsök från nära håll stoppas dock av Juan Carlos och matchen slutar 1-0 till Real Sociedad som därmed går vidare till kvartsfinal i Copa del Rey där de får möta överraskningslaget Racing Santander.
