El Guiri: "El Clásico – en seger för Atlético?"
Det går aldrig att slå hål på ett El Clásico. Matcherna mellan Spaniens två giganter är, enligt undertecknad, världens bästa fotbollsmatch och sällan lever mötena inte upp till förväntningarna. Matchen i lördags var inget undantag, rent underhållningsmässigt. Visst, det var inte en sprudlande fotboll med målchans i varje anfall, men å andra sidan så fanns intensiteten kvar. Efter Alexis Sánchez tjusiga 2-0 mål kunde vi se frustrationen i Cristiano Ronaldo och Real Madrid. Det är onödigt att ta ett gult kort, så klart, men jag gillar att portugisen visar känslor när hans lag förlorar mot sina värsta antagonister och att han själv återigen får se sig besegrade av sin största konkurrent om bäst i världen.
Oftast brukar klassikerna vara indirekt avgörande till vilket lag som ska vinna Primera División – åtminstone sett till de senaste säsongerna. Men i år så kan jag inte tycka mig se ett så fullt fungerande vinnarlag i Barcelona, som jag kanske sett tidigare. Barcelona, likt Real Madrid, är båda fortfarande på uppbyggnad. Man har bytt tränare och därmed gjort om hela organisationen runt omkring laget. Sånt tar tid att bygga. Kontinuitet kommer inte naturligt. Det är lätt att peka fingrar på Gareth Bale och tycka att Luis Suárez, med två månaders facit i hand, skulle vara en bättre värvning. Bale är 24 år gammal. En spelare av hans kapacitet och potential kommer att vara som bäst när han är 27-28 och med tanke på vad han visat i Tottenham så vet Real Madrid vilken guldklimp man sitter på här. Det är bara att hoppas att det inte är en ny Kaká vi bevittnar som kommer att placeras på bänken framöver. Bale behöver tid att acklimatisera sig, precis som alla behöver på ett nytt arbete.
Men rakt på sak nu. Vad betydde Barcelonas 2-1 seger, egentligen? Jag såg två tunna lag där den individuella skickligheten fick stå i centrum. Dagen därpå såg jag Atlético Madrid fullkomligen krossa Real Betis med 5-0. För några veckor sedan så skrev jag ett inlägg om att El Derbi Madrileño skulle vara en indikation på om Atlético skulle kunna vara och utmana om titeln på allvar. Atlético vann. För andra mötet i rad mot marängerna. El Clásico var inte bara en seger för Barcelona, utan även för Atlético. Jag kanske sticker ut hakan nu, men jag tror att Atlético kan stå som ligasegrare i majmånad. Det som skiljer Atlético, från låt säga Barcelona, är att man byggt en enorm ”vi”-känsla. Likt det Barcelona hade i början av Pep Guardiolas tid. Diego Simeone har lyckats bygga ett lag, blandat med riktiga fixstjärnor som Diego Costa, David Villa och Arda Turan. Atlético ser starka ut och det ska bli jätteintressant att följa hur långt det här bygget kan gå.
*****
På ett personligt plan besökte jag förra veckan den lilla Málaga-förorten Fuengirola. En ”spansk” liten stad där det till och med fanns en bar som hette ”Janne’s restuarang och bar”. Som ni kanske förstår så är det en riktig turistort längs solkusten jag funnit där det var svårare att få en meny på spanska än på svenska. Nåja, som fotbollsnörd så är givetvis den första tanken; ”Har Fuengirola ett fotbollslag? Och vilka spelare är här ifrån?”. Då mitt sällskap inte var alltför nyfikna över tanken att vandra några kilometer för att finna stadens lilla fotbollsarena (ett snällt ord), så fick jag nöja mig med att göra research på egen hand.
Min lilla research gav mig i alla fall att det finns ett fotbollslag i staden, vid namn UD Fuengirola Los Boliches. Los Boliches är tågstationen precis innan Fuengirola och på ett snällt sätt kan vi väl jämföra det med Solna och Stockholm. Laget kom till efter att stadens tidigare stolthet, CD Fuengirola, gått under. Som bäst huserade CD Fuengirola i Segunda B, men laget upplöstes 1992 och idag finner vi det nya ackompanjemanget i den regionala andalusiska serien.
Den mest kända fotbollsspelaren, som är född i Fuengirola, är Juanito. Juanito var en mycket lyckad anfallare för både Real Madrid och det spanska landslaget under 70- och 80-talet, innan han tragiskt dog 1992 – blott 37 år gammal. Än idag sjunger Real Madrid-supportrarna om Juanito i den sjunde matchminuten. ”Illa illa illa, Juanito Maravilla”. Totalt gjorde Juanito tio säsonger i den spanska huvudstaden. En annan känd spelare från Fuengirola, som fortfarande är aktiv, är Málaga-försvararen Jesús Gámez. Gámez har inte lyckats på samma sätt som Juanito, men har spelat över 240 ligamatcher för Málaga och har varit klubben trogen sedan 2000 – då han lämnade Fuengirola. I Fuengirola är Gámez fortfarande stor och man har döpt en sportanläggning efter honom. Samma anläggning som han tränade på, som ung.
”Det är en stor ära för mig att få det här stödet av staden, borgmästaren och alla som bor här. Jag har varit i Málaga i många år och fansen är en stor del utav min karriär. Jag tackar gud för alla tusentals fans här i Fuengirola och jag är jättetacksam för den här äran.
Det är helt otroligt att planerna som jag en gång i tiden började spela fotboll på, nu bär mitt namn. Jag hade aldrig kunnat ana det här, men jag är extremt glad.”
Sa Gámez när staden kallade in till detta lilla evenemang i majmånad, tidigare i år.
*****
Härnäst väntar ett stopp till Benalmádena. Staden där en viss Isco föddes och växte upp. Håll till godo!
