EM-Krönika
Två års väntan efter fotbolls-VM var över. Det var dags att sparka igång turneringen vi hade längtat efter, Europamästerskapet i Polen och Ukraina. Dryga tre veckor senare ska denna turnering summeras i text.
Den åttonde juni var datumet för invigningsceremonin tillika ett av värdländernas öppningsmatch. Förväntningarna var skyhöga, på turneringen i sig och arrangemanget i sin helhet. Skulle omvärlden slås av häpnad av ett arrangemang sällan skådats eller noteras det i efterhand som ett fiasko? Mer om det längre ned i texten.
Lagen i Grupp A genomförde sina första matcher med Polen mot Grekland först ut i mästerskapet, en match som slutade oavgjort, ett lika. Den senare matchen gav desto mer till fotbollsälskarna. Ryssland vann mot Tjeckien med 4-1 i en öppen, välspelad match som gav positiva vibbar inför vad som komma skulle. Det blev inte riktigt så utan en grupp med idel uddamålssegrar eller oavgjorda resultat, enda undantaget den nyss nämnda matchen mellan Ryssland och Tjeckien. Ryssland spelade en mycket rolig fotboll men det räckte inte till avancemang då de platserna togs av Tjeckien respektive Grekland. Anmärkningsvärt att Grekland tar sig vidare från gruppen med endast tre gjorda mål. Matchen mellan Polen och Ryssland spelades på Ryssland nationaldag vilket gav extra krydda till mötet som rent historiskt sett redan var kryddstarkt. En del tråkigheter utanför arenan inträffade och inne på läktaren hölls en overheadflagga upp med den provocerande texten ”this is Russia”. Matchen slutade oavgjort vilket kanske gynnade bägge lags supportrar och stämningen i Warszawa därefter.
Grupp A
Tjeckien 6p
Grekland 4p
Ryssland 4p
Polen 2p
Polen - Grekland 1-1
Ryssland – Tjeckien 4-1
Grekland – Tjeckien 1-2
Polen – Ryssland 1-1
Grekland – Ryssland 1-0
Polen – Tjeckien 1-0
I Grupp B, även kallad dödens grupp, med Tyskland, Holland, Portugal och Danmark blev det inga matcher som slutade oavgjort vilket i sig är roligt. Om Grupp A dominerades av uddamålsvinster så var det ingenting mot vad resultaten blev i denna grupp. Här slutade samtliga matcher med uddamålsseger där Tyskland vann alla sina matcher och gruppen före Portugal som också tog sig vidare till finalomgångarna. Holland får räknas som detta mästerskaps största besvikelse. Från att ha varit inräknad bland favoriterna till att vinna turneringen förlorade de istället alla sina matcher och kom sist i gruppen. Danmark öppnade med vinst mot just Holland och följde sedan upp med en kanonmatch mot Portugal. Matchen mellan Danmark och Portugal får utses som den bästa matchen i turneringen. Portugal öppnade starkt och tog en tvåmålsledning innan Danmark kom igen och kunde kvittera med tio minuter kvar av matchen men portugiserna skulle få in vinstmålet genom Varela med endast tre minuter kvar av matchen. Tungt för danskarna som gjorde ett riktigt bra mästerskap även om de åkte ur innan finalomgångarna tog vid.
Grupp B
Tyskland 9p
Portugal 6p
Danmark 3p
Holland 0p
Holland – Danmark 0-1
Tyskland – Portugal 1-0
Danmark – Portugal 2-3
Holland – Tyskland 1-2
Portugal – Holland 2-1
Danmark – Tyskland 1-2
Spaniens grupp innehållande Italien, Kroatien och Irland var öppen in i det sista och mycket fokus låg inför den sista matchen på att Spanien och Kroatien kunde båda gå vidare vid ett 2-2 resultat. Det skulle ha slagit ut Italien likt 2004 då Sverige och Danmark kryssade till Italiens sorti. Så blev inte fallet utan Spanien vann och tog sig tillsammans med Italien vidare från gruppen till slut och skulle mötas ytterligare en gång under mästerskapet. I självaste finalen. Mötet i gruppen lagen emellan blev oavgjort, 1-1, efter en underhållande match. Irland hade som vanligt en stor skara supportrar med sig till Östeuropa och det var den enda behållningen runt de grönvita. Laget var endast ett insläppt mål ifrån att bli sämst någonsin i EM's 52-åriga historia. Kroaterna öppnade starkt med vinst mot Irland och oavgjort mot Italien men föll på eget grepp mot Spanien.
Grupp C
Spanien 7p
Italien 5p
Kroatien 4p
Irland 0p
Spanien – Italien 1-1 (Fábregas)
Irland – Kroatien 1-3
Italien – Kroatien 1-1
Spanien – Irland 4-0 (Torres x2, Silva, Fábregas)
Kroatien – Spanien 0-1 (Navas)
Italien – Irland 2-0
I den sista gruppen spelade Sverige, England, Frankrike och det andra värdlandet Ukraina. Sverige kom in med gott mod till turneringen och Erik Hamrén hade efter bland annat en stor seger mot Holland i kvalet gjort att många hade höga förväntningar på det svenska laget. Det blev inte så bra. Sveriges gjorde sitt sämsta mästerskap på mycket lång tid och det grundlades egentligen under sju minuter i inledningsmatchen mot Ukraina. Sverige tog ledningen men släppte in två snabba mål av Shevchenko och förlusten var ett faktum. Sverige förlorade även mot England vilket de inte hade gjort i tävlingssammanhang sedan 1968. Förlusten mot England var olämplig på alla sätt, dels den obesegrade sviten som bröts men också att Sverige vände matchen och tog ledningen men släppte in två mål när det skulle till att försvara sin ledning. Denna förlust innebar också att Sverige inte kunde avancera från gruppen utan var utslaget. Segermatchen mot Frankrike var således betydelselös förutom att mästerskapets snyggaste mål gjordes av Zlatan i denna match som Sverige vann med 2-0. Sverige gör alltså fem mål och kommer sist i gruppen. England vann gruppen på fem gjorda mål före Frankrike med tre mål framåt. Med andra ord är det Sveriges defensiv som får skarp kritik efter denna turnering. Defensiven som tidigare har varit styrkan i Lagerbäcks lag blev nu akilleshälen i Hamréns offensiva lag.
Grupp D
England 7p
Frankrike 4
Ukraina 3p
Sverige 3p
Frankrike – England 1-1
Ukraina – Sverige 2-1
Ukraina – Frankrike 0-2
Sverige – England 2-3
Sverige – Frankrike 2-0
England – Ukraina 1-0
Sverige mot England drog alltså fler åskådare än till finalen!
Till kvartsfinalerna fick vi se Tjeckien möta Portugal där Ronaldo tillslut kunde göra det avgörande 1-0 målet. Portugal spelade ut Tjeckien efter noter vad det gäller målchanser, eller vad sägs om 20-2 i skott mot mål? Sedan gick inte Tysklands match mot Grekland obemärkt förbi heller. Tyskarna vann med 4-2 i en match som alla förmodligen tippade Tyskland som vinnare. Så blev det också och egentligen var det aldrig riktigt nära även om grekerna kvitterade till 1-1 i den andra halvleken. Tyskland spelade enkelt ut Grekland och hade hela 66 % bollinnehav. Frankrike spelade sin tredje raka 2-0-match med de sista två som förluster. De åkte ut i kvartsfinalen mot Spanien efter två mål av de då för tillfället kritiserade Xabi Alonso, vilken revansch. I sin 100:e landskamp dessutom. Den sista kvartsfinalen spelades mellan England och Italien. England var oerhört bleka och har egentligen inte alls levt upp till några som helst förväntningar av folket. Laget skapade fyra avslut på mål i denna match, att jämföra med Italiens 20 skott på mål och 35 mot mål. Pirlo bekräftar sin roll som mittfältsamiral i Gli Azzurri och chippar dessutom in en straff likt Panenka gjorde i Europacupsfinalen 1976 och Italien vinner i straffavgörandet.
Kvartsfinaler
Tjeckien – Portugal 0-1
Tyskland – Grekland 4-2
Spanien – Frankrike 2-0 (Alonso x2)
England – Italien 0-0 (2-4 på straffar)
I semifinalerna ställdes Italien mot Tyskland och Spanien mot Portugal. Tyskland hade sett oerhört starka ut och favoritskapet låg hos dem inför matchen men Italienarna och framförallt Cesare Prandelli ville annorlunda och Italien gör sin bästa match i turneringen. Två mål signerat Mario Balotelli varav 2-0 målet är riktigt snyggt. Tyskland pressade på men kunde inte rå sig på italienarna som var snäppet starkare, matchen slutade 2-1 och Joacim Löws lag fick boka resa hem. Löw som fick kritik vad det gäller dennes byten. När tyskarna slog inlägg efter inlägg in i boxen så bytte han ut Mario Gomez som är en bra huvudspelare och inte heller ändrade han taktik fast att det italienska försvaret gång efter annan kunde nicka iväg bollen. Matchen mellan Spanien och Portugal var den jämnaste av matcherna i finalomgångarna och gick till straffar där Spanien kunde avancera till final efter att Fabregas slog den avgörande straffen. Dessförinnan hade Sergio Ramos slagit en straff likt den Pirlo slog och Bruno Alvez lade sin straff i ribban. Ronaldo ville enligt Nani ta den sista straffen vilket enligt mig är fel, den säkraste straffskytten ska alltid lägga den fjärde straffen. Nu kunde Ronaldo inte vara med och påverka resultatet utan fick trösta sitt lag som gärna hade slagit ut Spanien ur turneringen.
Semifinaler
Portugal – Spanien 0-0 (2-4 på straffar) (Iniesta, Piqué, Ramos, Fábregas)
Tyskland – Italien 1-2
Bucklan lyfts av Ramos och vi ser hyllningarna till de bortgångna på hans och Fábregas tröja.
Finalen mellan Italien och Spanien var på förhand en öppen historia men när den väl drog igång tog Spanien ledningen relativt tidigt och kunde även göra 2-0-målet innan paus. Italien tvingades till två byten för skador och fick avsluta matchen med tio man men då var det redan över. Spanien hade kontroll över matchbilden och gjorde sin bästa match i turneringen. Och det kunde inte ha kommit lägligare än i finalen förstås. Spanien gjorde ytterligare två mål och vinner med klara 4-0.
Final
Spanien – Italien 4-0 (Silva, Alba, Torres, Mata)
Segerceremonin, en vacker sådan, inleddes med att de flesta spelarna hämtade sina barn höll om dem ett tag. Torres två barn sprang till målet och lekte med sin pappa. De spanska spelarna passade i vanlig ordning på att hedra bortgångna kamrater, Preciado, Roque, Jarque och Puerta var bland de som hedrades på tröjor. En vacker gest som numer är en tradition och det är å andra sidan Spanienvinst vid det här laget också. Spanien hade gjort det ingen annan tidigare lyckats med och blev utsett till tidernas bästa lag. Tredje raka mästerskapet bärgades trots att många trott att det inte var möjligt, undertecknad inklusive.
Prandelli har under hela turneringen visat vilken ödmjuk och ambitiös ledare han är och i sorgen hos de italienska spelarna stod han först att trösta. Det han dessutom har gjort med den italienska truppen är ett gediget arbete där han har visat förtroende för spelare vars karriärer har varit på väg åt fel håll och som de spelarna har växt under Cesare Prandellis vingar, bland annat Pirlo och Balotelli.
Jag tar med mig många positiva saker från detta EM, såsom inramningen av Svenska och Irlänska fans, vissa matcher som var exceptionellt bra och självklart guldet. Jag tar också med mig bilden när Balotelli visar kroppen som målgest och hur glad Fábregas såg ut efter att straffen gick in mot Portugal. Jag minns antiklimaxkänslan när Sverige trots vändning förlorar mot England, och jag minns Zlatans underbara mål mot Frankrike. Eller scener som när ovädret drog in under matchen mellan Ukraina och Frankrike.
Oväder under Ukraina - Frankrike
Annan kuriosa ”värt” att nämna var att det skrevs 15 358 tweets per sekund när Spanien gjorde 4-0-målet i finalen vilket är rekord inom sportvärlden. Och att den högsta publiksiffran var den mellan Sverige och England, 64 640 åskådare, den drog alltså mer än finalen. Och då tillbaks till det jag skrev inledningsvis, var det ett publikfiasko som vi har bevittnat? Platini hävdar motsatsen men jag säger att detta måste ha varit det sämsta mästerskap ur supportersynvinkel. När Polen och Ukraina delar på detta mästerskap borde väl transportvägar och sätt mellan de olika länderna ha varit bra mycket enklare. Rapporter från gränsen visar på att det var kaos på många sätt att bara åka tåg eftersom de hade helt olika system vad gällde bokning och avgifter. Det är bara exempel som jag fått berätta för mig då jag själv aldrig var på plats men om en final i fotbolls-EM är långt ifrån utsålt är det något som inte stämmer. Platini säger också att i framtiden kan vi spela mästerskap i hela Europa men jag tycker att ett mästerskap ska hållas i ett land och med 16 lag, det finns ingen anledning att utöka. För ser man på det krasst, vilka länder kvalade inte in till detta mästerskap som var saknat? Med fler lag kommer fler sämre lag in i turneringen och det finns risk för att hälften av matcherna blir ointressanta. Skärpning Platini!
31 matcher spelades och det gjordes 76 mål och då rankar jag Zlatans mål som det vackraste. Gomez var med på ett hörn med ett mycket vackert mål.
Jag avslutar på precis samma sätt som jag avslutade min VM-krönika för två år sedan för jag har exakt samma känsla nu.
”Som alltid efter mästerskapen uppstår en tomhet hos mig, en tomhet som är svår att fylla. Jag vill bara vrida tillbaka tiden och börja om igen. Hjälp mig!”
