En sammanfattning av Real Madrids 10-tal
10-talet är över (nåja, om sex månader för att vara exakt) och det är dags att summera ett av Real Madrids absolut bästa decennier någonsin.
Real Madrids fantastiska 10-tal kan sammanfattas med fyra Champions League-guld, två ligaguld, två cupguld, fyra klubblags-VM, tre europeiska supercuptitlar och två spanska supercuptitlar. Faktum är att Real Madrid aldrig någonsin tagit mer än fyra Europacuptitlar under ett och samma decennium. På 1950-talet vann man fyra raka Europacupguld men tog sitt femte raka 1960. Således är detta årtionde lika titelrikt som det legendariska 50-talet när det kommer till den absolut största internationella scenen.
Men om Real Madrids europeiska framgångar varit historiska lyser de inhemska framgångarna med sin pinsamma frånvaro. Faktum är att om detta är det bästa decenniet någonsin tillsammans med 1950-talet när det kommer till europeiska titlar är det det sämsta decenniet sedan 1940-talet när det kommer till antal ligaguld – och då tog Real Madrid inte ett enda ligaguld under hela 40-talet. Enbart två ligaguld är två sämre än 00-talet och ett sämre än 90-talet – och då har ändå 90-talet och 00-talet varit de två sämsta decennierna sedan 50-talet vad gäller ligaguld.
Det finns alltså en hel del att jobba på inför 20-talet som måste bli ett bättre decennium vad gäller ligatitlar.
Men för att backa bandet och ta oss igenom Real Madrids 10-tal får vi börja under den legendariska sommaren 2009…
Sommaren 2009 – Florentino Perez återkomst och början på något stort
Det finns nog ingen madridista som inte minns sommaren 2009 med stor glädje och förväntan. Florentino Perez var tillbaka i Real Madrid efter ett par års frånvaro och alla visste vad det betydde – nya transferrekord och stjärnspelare. Först kom guldbollenvinnaren från 2007 – några dagar senare kom guldbollenvinnaren från 2008 och tillika världens bäste spelare. På det värvades Liverpools mittfältsgeneral och en av franska ligans största anfallstalanger.
Cristiano Ronaldo presenteras inför ett fullsatt Santiago Bernabéu.
Med Kaka, Ronaldo, Alonso och Benzema i laget fanns det inte längre plats för spelare som Sneijder och Arjen Robben. Nu i efterhand skulle naturligtvis Real Madrid aldrig ha värvat Kaka utan istället behållit Robben. Tänk er Ronaldo och Robben på varsin kant… Istället fick Bayern München köpa Robben till ett reducerat pris vilket hjälpte dem att bli ett av världens bästa lag. Nåja, det är lätt och vara efterklok och där och då var det inte många som klagade över att Robben såldes och Kaka köptes.
Förväntningarna på detta nya Real Madrid var naturligtvis massiva och fem raka segrar på de fem första matcherna infriade allas förväntningar. Men bortamatchen mot Sevilla i den sjätte omgången av La Liga visade ändå att laget kanske inte var så stabilt som man hoppades. Förlust med 2-1. Efter det kom Milan på besök till Santiago Bernabéu. Två klubbar som pekade åt varsina håll. Milan som var på nedgång efter sina europeiska framgångar och Real Madrid som var på uppgång med Ronaldo och Kaka i laget. Dock visade ändå Milan att de fortfarande var ett starkt lag och kunde något turligt vinna med 2-3.
Men säsongens stora bottennapp kom några dagar efter förlusten mot Milan då tredjedivionslaget Alcorcon kunde vinna över Real Madrid med hela 4-0 (!!!) inför nästan 3000 tappra åskådare i utkanten av Madrid. Real Madrid alltså utslaget ur spanska cupen redan efter första omgången…
Det som från början såg så bra ut började sakta utvecklas till ett mindre fiasko och genast for tankarna till Florentino Perez första sejour i Real Madrid då värvningarna av världsstjärnor hade skapat ett rykte kring Real Madrid som ett lag med överbetalda divor utan någon fighting spirit.
Men detta var inget lag fyllt med divor, detta var ett hungrigt Real Madrid fullt med talang. Laget lyckades studsa tillbaka efter formdippen i oktober och hängde på Barcelona i toppen av tabellen.
Men olyckskorparna fick snart luft under sina vingar igen. Real Madrid lottades mot ett inte alls dåligt Lyon – men som ändå var en klar underdog. Första mötet i Frankrike slutade oväntat med en 1-0-förlust – dock ett helt okej utgångsläge inför returen på Santiago Bernabéu. En retur där Ronaldo redan efter några minuter gör 1-0 och många var det nog som tänkte att Real Madrid äntligen skulle ta sig förbi en åttondelsfinal i Champions League – något man inte klarat av på fem år. Men Real Madrids riviga start kom av sig helt och när Pjanic med kvarten kvar att spela gör 1-1 kändes det genast väldigt hopplöst.
Matchen slutar tillslut 1-1 och fiaskot är ett faktum – och åttondelsspöket levde vidare. Istället fick vi madridistas bevittna när Robben volleyskjuter sitt nya lag vidare i Champions League och sedermera ända till final. En final som Robben förlorar mot Mourinhos Inter med 2-0.
Men med uttåget ur Champions League kunde Real Madrid lägga all fokus på ligaracet mot Barcelona. Man radar upp tolv raka segrar i ligan och toppar tabellen inför den stora seriefinalen hemma mot Barcelona. Men Barcelona var alldeles för bra och även om Real Madrid försökte så gick det inte. Messi gör 0-1 efter dryga halvtimmen och i den andra halvleken fastställer Pedro slutresultatet till 0-2. Real Madrid tappar förstaplatsen till Barcelona och även om man försökte in i det sista slutade man tillslut tvåa i ligan – trots att man spelade ihop hiskeliga 96 poäng och gjorde 102 mål.
Säsongen 2009/10 slutade tillslut i besvikelse och även om Real Madrid förbättrat sig ordentligt jämfört med tidigare säsonger så räckte man ändå inte till. Perez gjorde som han alltid gjort – han sparkade Pellegrini och tog in en ny tränare.
José Mourinho…
Mourinho vs. Guardiola – ideologernas kamp
Sommaren 2010 hämtades Inters succétränare Mourinho till Madrid och med honom kom en ideologi som inte alls stämde överens med Real Madrids självbild. Real Madrid vill – och ska vara – ett anfallande lag. Ett lag som vill hålla i bollen. Som hela tiden letar vägar framåt.
Med Mourinho fick vi precis tvärtom. Ett cyniskt och lågt liggande Real Madrid. Men också ett Real Madrid som var blixtsnabba på kontringar. Mourinho är ett stort fan av kontringsfotboll och i Real Madrid fick han chansen att förfina sin taktik till perfektion. Titta bara på detta klassiska mål: https://www.youtube.com/watch?v=32iC85x8JSY.
I motsats till Mourinho stod Pep Guardiola och hans Barcelona. När Mourinho satsade på att ge bort bollen var Pep Guardiola fixerad av att ha den. När Mourinho täppte till ytor och såg till att hans lag låg perfekt i defensiven övade Guardiola på anfallskombinationer och trianglar för att sakta förflytta bollen mot motståndarnas mål. Det var en ideologernas kamp mellan anfallsfotboll och försvarsfotboll. Mellan tiki-taka och kontring.
Ideologernas kamp.
Och i den första ronden förlorade Mourinho brutalt. Han inledde ligan på ett strålande vis och efter tolv omgångar ledde Real Madrid tabellen med 32 poäng – tio segrar och två oavgjorda. Då kom det första el Clásico på Camp Nou. Och en förlust med 0-5.
Barcelona spelade ut hela sitt register och Mourinho kunde inte göra annat än att bittert sitta vid sidlinjen och titta på när Real Madrid blev överkörda.
Real Madrid tappade förstaplatsen och kom aldrig att återta den igen efter snöpliga förluster mot Osasuna, Gijon och Real Zaragoza.
Men trots det kunde man ändå urskilja ett allt starkare och stabilare Real Madrid. Perez hade under sommaren 2010 förutom att ha hämtat in Mourinho även hämtat in två spelare som utmärkte sig under VM i Sydafrika. Den tyske bollmagikern Özil och den argentinske virvelvinden Di Maria. Båda blev snart ordinarie i Real Madrid och Mourinho satte även Ramos i mittlåset istället för ute på högerkanten. Sakta lade han grunden för det Real Madrid som skulle bli så framgångsrikt ute i Europa.
Mourinho såg också till att Real Madrid äntligen tog sig förbi en åttondelsfinal i Champions League. Återigen lottades Real Madrid mot Lyon men den här gången skulle fiaskot från föregående år inte upprepas. I den första matchen i Frankrike blev det 1-1 och i returen i Madrid kunde Real vinna med komfortabla 3-0. Spöket var borta – vägen mot La Décima öppen!
I kvartsfinalen lekte Real Madrid bort Tottenham och skulle således möta Barcelona i semifinalen. Faktum är att Real Madrid och Barcelona under april månad 2011 möttes fyra gånger inom loppet av 18 dagar. Först ut var den något avslagna ligamatchen som slutade 1-1. Efter det var det cupfinal i spanska cupen på Mestalla och sen dubbelmötet i Champions League.
Cupfinalen på Mestalla kom att bli Real Madrids första ordentliga seger på 10-talet – och den första titeln på tre år. Och också ett stort bevis på att Real Madrid var på gång på allvar. Real Madrid var med i matchen igen. Florentino Perez nya Real Madrid var inte det där diviga laget med de trötta och överbetalda världsstjärnorna. Det var ett gäng – förvisso väldigt skickliga och talangfulla spelare – men som hade det där extra. Den där fighting spiriten. Det som på Santiago Bernabéu kallas madridismo.
Själva matchen slutade 0-0 och i förlängningen kunde Ronaldo – vem annars? – nicka in 1-0 och säkra cuptiteln till Madrid.
I det efterföljande dubbelmötet i Champions League blev Barcelona dock för svåra. Detta efter att Pepe utvisats och Messi fritt kunnat springa igenom Real Madrids mittfält och försvar för att hitta det förlösande 0-1-målet i första matchen på Bernabéu. Matchen vann tillslut Barcelona med 0-2 och även om Real Madrid gav det ett ordentligt försök i returen på Camp Nou gick Barcelona vidare till final.
Men cuptiteln gav nytt mod i Madrid. Och Perez gav Mourinho nytt förtroende trots ett uteblivet ligaguld och förnedrande 0-5 i baken mot Barcelona. Cupguldet och semifinalplatsen i Champions League visade att Real Madrid var på rätt väg. Real Madrid var tillbaka som ett av världens bästa klubblag. Och Mourinhos kontringsfotboll hade börjat sitta.
Säsongen 2011/12 plöjde Real Madrid ligan från början till slut. Benzema och Higuain avlöste varandra i att göra mål och radarparet Özil och Ronaldo hittade varandra som aldrig förr. Efter tio omgångar låg Real Madrid etta i tabellen – en placering man sedan aldrig kom att släppa. Totalt tog laget osannolika 100 poäng och gjorde dessutom lika osannolika 121 mål. Det ger ett snitt på 2,6 poäng per match och 3,2 mål per match. Rekord som står sig än idag och det lär det göra under många år framöver.
Real Madrid besegrade också Barcelona i ligan för första gången på fyra år då man i princip säkrade ligaguldet i den 35:e omgången på Camp Nou när man vann med 2-1 – efter att Ronaldo avgjort med sin klassiska ”calma, calma”-målgest.
I Champions League tog sig Real Madrid återigen till semifinal och fick där möta den tyska besten Bayern München. I det första mötet på bortaplan förlorade Real Madrid efter att Bayern gjort ett sent 2-1-mål. I returen rivstartar Real Madrid och efter bara en kvart står det 2-0 till hemmalaget efter två mål av Ronaldo. Men släkten är värst. En Robben-straff senare och det står plötsligt bara 2-1. Ett resultat som innebär förlängning.
Tillslut kom straffar att avgöra det hela och när Ronaldo, Kaka och Ramos missar sina straffar är det svårt att vinna en straffläggning. Schweinsteiger kan skjuta Bayern till final.
Ett efterlängtat ligaguld.
Efter säsongen 2011/12 lämnar Pep Guardiola Barcelona för att varva ner och sedan leta nya utmaningar. Ideologernas kamp varade i två säsonger. Pep Guardiola vann den ena säsongen och Mourinho den andra.
Men om säsongen 2011/12 var magisk var säsongen 2012/13 ett stort fiasko – trots den fina sommarvärvningen av Premier Leagues bästa mittfältare i form av Luka Modric. Real Madrid öppnade visserligen bra genom seger i supercupen mot Barcelona men halkade efter i ligan nästan direkt. Förluster mot Getafe, Sevilla och Betis under hösten var för mycket för att hänga på ett Barcelona som bara vann och vann. När Real Madrid sedan ”bara” fick med sig 2-2 i el Cláscio på Camp Nou i mitten av december kändes ligan i princip avgjord.
Det mullrade också inom laget. Mourinho gjorde sig ovän med flera spelare, däribland Ramos och Casillas. Iker i sin tur läckte startelvor till pressen via sin flickvän, den spanska reportern Sara Carbonero.
Trots det kunde Real Madrid ändå slå ut Barcelona ur spanska cupen och ta sig vidare till semifinal i Champions League. Men väl i semifinal fick man se sig utslagna av Dortmund efter att ha förlorat den första matchen i Tyskland med hela 4-1 – efter fyra mål av Lewandowski.
För att fullborda fiaskot som var säsongen 2012/13 avslutades den med en cupfinal mot Atletico Madrid – som för första gången på 14 år kunde slå Real Madrid och kamma hem titeln.
Känslan var att Mourinho efter tre säsonger i Real Madrid inte hade så mycket mer att hämta. Han hade trots allt gett Real Madrid ett efterlängtat ligaguld och brutit Barcelonas dominans – och han hade jagat iväg åttondelsspöket med tre raka semifinalplatser i Champions League. Som väntat fick han sparken under sommaren 2013 och in hämtades cupräven Carlo Ancelotti – han som vunnit två Champions League-titlar som tränare för Milan.
Omorganiseringen efter Mourinho
Sommaren 2013 blev den första sommaren sedan 2009 som det gjordes större förändringar i Real Madrids trupp. Higuain tackade för sig och stack till Napoli då han inte trivdes med att dela anfallspositionen med Benzema. Kaka återvände till Milan efter fyra säsonger i vitt och bollkonstnären Özil såldes till Arsenal. Många – inklusive undertecknad – blev förvånad när Perez valde att sälja Özil för stora pengar. Men det behövdes för att kunna finansiera den sommarens jätteaffär då Gareth Bale köptes loss från Tottenham för nytt rekord. Som vanligt på den tiden slog Perez sina egna – och också världens – rekord med några års mellanrum.
Det Real Madrid som Mourinho sakta byggt upp bestod av ett 4-2-3-1 system där två defensiva mittfältare stödde backlinjen och där tre mittfältare plus en anfallare var hela anfallsvapnet i kontringarna. Ancelotti förfinade systemet till ett 4-3-3. En något mer offensiv uppställning men som ändå behöll Mourinhos snabba kontringar.
Mourinho hade spelat med Alonso och Khedira som defensiva mittfältare men nu fick istället Khedira kliva åt sidan för att ge plats åt en offensivare pjäs i form av Modric. Özils roll slopades helt och istället spelade Real med Alonso som defensiv mittfältare, Modric som en form av back-to-back spelare och Di Maria som en offensiv ytter. Detta alltså bakom ett tremannaanfall bestående av Ronaldo, Benzema och Bale. Trion som snabbt blev känd som BBC.
Med ett offensivare och starkare lag än vad Mourinho haft, men med Mourinhos blixtsnabba kontringar, tog sig Real Madrid an säsongen 2013/14 med stora förväntningar på sig efter ytterligare en ny galactico i Bale och med en Modric som skulle få ordentligt med speltid i ett system mer anpassat för honom än vad Mourinho hade.
Och kampen om ligaguldet kom att bli ett trelagsrace när Real Madrid, Atletico Madrid och Barcelona gjorde upp om den spanska mästartiteln. Real Madrid fick dock problem under hösten då man förlorade mot båda rivalerna. Trots det lyckades man hålla sig kvar i toppen av tabellen – och ledde den dessutom i början av våren. Men 2-2 borta mot Atletico och sedermera förlust hemma mot Barcelona med 3-4 gjorde att momentum gled Los Blancos ur händerna.
Och en usel avslutning av ligan – där man enbart tog fem poäng på de avslutande fyra matcherna – innebar att det tillslut stod mellan Barcelona och Atletico Madrid om vilka som skulle bli Spaniens mästare.
Men säsongen 2013/14 blev ändå en lyckad säsong – tillsist. Real Madrid kunde återigen slå Barcelona i en cupfinal – denna gång med 2-1 efter att Bale sprintat ifrån Bartra och avgjort mötet med fem minuter kvar av ordinarie tid.
Men det som naturligtvis var det stora ögonblicket var att Real Madrid – efter tolv år – äntligen kunde kröna sig som europeiska mästare igen. Man tog äntligen sin tionde europatitel. Sin efterlängtade La Décima. I semifinalen hade man kört över de regerande mästarna Bayern München med totalt 5-0. Och sedan tagit titeln med absolut största dramatik. Som om Shakespear himself regisserat det hela. Klockan tickar alltså upp till 92 minuter och 48 sekunder (domaren gav fem minuters övertid) när Ramos nickar in det numera klassiska och historiska 1-1-målet som sedermera säkrar CL-titeln.
Ramos efter att ha nickat in kvitteringen på stopptid.
Man kan se målet om och om igen. Stundom skratta. Stundom gråta.
Ett otroligt vackert ögonblick!
Förlängningens första kvart är inte så mycket för världen men den andra är magisk. Di Marias genombrott, Bales nick, Casillas och Marcelos tårar, Alonsos glädje i kostym, Ronaldos vältränade överkropp. Real Madrid visar sin fulla styrka och gör tre mål på ett slaget och förnedrat Atletico.
Champions League var äntligen hemma!
Vilka minnen!!!
Säsongen 2014/15 – upp som en sol, ner som en pannkaka
Ancelottis andra säsong började inte så bra med en förlust mot Atletico Madrid i spanska supercupen och sedan enbart tre poäng på de tre första ligamatcherna. Men sen tog det fart.
Och som det tog fart.
Tolv raka ligasegrar under hösten gjorde att Real Madrid ledde ligan inför vinteruppehållet. På vägen hade man kört över Barcelona i ligaklassikern med 3-1 och haft lekstuga på bortaplan mot Liverpool i Champions League.
Allt pekade mot en ny titelrik säsong.
Men i slutet av november hade Modric skadat sig och Real Madrid börjat spela allt sämre.
Efter vinteruppehållet förlorade Real Madrid på bortaplan mot Valencia med 2-1 och några dagar senare förlorade man mot Atletico Madrid i spanska cupen. I början av februari förnedrades ett skadedrabbat Real Madrid av Atletico Madrid i ligan med hela 0-4. Förlust även mot Barcelona på Camp Nou innebar att ligaguldet gled Real Madrid ur händerna.
I Champions League förlorade Real Madrid det första semifinalmötet på bortaplan mot Juventus och lyckades bara få 1-1 i returen.
När säsongen tillslut summerades blev det alltså noll titlar. Med tanke på den fantastiska hösten var det naturligtvis en oerhörd besvikelse och Perez agerade direkt genom att avskeda Ancelotti. Något som kritiserades av både fans och media. Ancelotti hade trots allt vunnit Champions League med Real Madrid redan under sin första säsong och många menade att anledningen till att Real Madrid föll så hårt under våren 2015 var på grund utav skador och mittfältsproblem – inte på grund utav Ancelotti som tränare.
För Ancelotti fick under sommaren 2014 ett stort mittfältsproblem. Perez hade under den sommaren värvat VM:s skyttekung James och tagit in Toni Kroos från Bayern München. Bra värvningar men som ett resultat utav det hade han också sålt den defensiva mittfältsgeneralen Alonso till Bayern. Det kryllade nu utav offensiva spetsegenskaper bland Real Madrids mittfältare men vem skulle ta det defensiva ansvaret? Många menade att Perez gjort om sitt misstag från sommaren 2003 då han sålde Makelele till Chelsea och därmed tappade den defensiva kraft som höll ihop hela det lagbygget. Var det i själva verket Perez som gjort bort sig med försäljningen av Alonso och inte Ancelotti som gjort något fel som tränare?
Hur som helst blev Benitez ny tränare för Real Madrid under sommaren 2015. Han hade visserligen vunnit Champions League med Liverpool men många var det som kritiserade valet då han inte alls hade samma status som Mourinho och Ancelotti – och just status är en viktig del av en tränares egenskap om man ska ta sig an en så stjärnspäckad trupp som Real Madrids.
Benitez var aldrig rätt val för Real och under hösten förlorade laget med 0-4 på hemmaplan mot Barcelona och hamnade bakom både Barcelona och Atletico Madrid i ligan. Efter 2-2 borta mot Valencia precis efter vinteruppehållet fick Benitez sparken.
In klev Zinedine Zidane…
Zidanes oslagbara Real Madrid
Zidane kom in i ett läge då Real Madrid var på nedgång. Mittfältsproblemen från sommaren 2014 var fortfarande inte lösta och laget hade hamnat långt efter i titelracet. Men Zidane har en status i Real Madrid som få människor har. Han bänkar Perez skrytvärvning James och tar istället in brasilianaren Casemiro. En defensiv pjäs som visade sig vara den pusselbit Real Madrid saknat. Helt plötsligt fick Toni Kroos och Modric avlastning på mittfältet, vilket gjorde att de kunde ta ett större offensivt ansvar. Balansen i laget blev komplett samtidigt som Zidanes status gjorde att samtliga spelare gav allt för märket och för sin tränare.
Real Madrid avslutade säsongen med tolv raka ligasegrar och klättrade upp till en andraplats i tabellen. Dessutom slog man också Barcelona på Camp Nou med 2-1.
Men det som var den säsongens stora skräll var i Champions League. Med tanke på den säsong Real Madrid haft trodde nog ingen att laget skulle sluta som segrare av Champions League. Men det var precis vad som hände.
Laget vände ett 0-2-underläge från det första mötet med Wolfsburg till 3-2 efter returen i Madrid. Man slog sedan ut Manchester City i semifinalen efter 0-0 i England och 1-0 i Madrid. Sedan var det dags för Champions League-final.
Återigen mot stadsrivalerna Atletico Madrid.
Revansch för Simeone eller nytt guld till mesta mästarna?
Det skulle visa sig bli ett nytt spännande drama.
Återigen 1-1 efter full tid – men den här gången var lagen oskiljaktiga även efter förlängningen och straffar skulle alltså komma att avgöra det hela. Av någon anledning väljer Atletico Madrid att låta Real Madrid lägga straffarna först – trots att alla vet att laget som lägger straffarna först oftast brukar vara segrare då det är psykologiskt tryggare att ännu inte veta om motståndarna kommer göra mål eller ej när man själv går fram till straffpunkten.
Först ut alltså Vazquez. Som sätter den. Sedan går Griezmann fram – han som redan missat en straff under själva matchen – men den här gången sätter han den. Under de tre första straffomgångarna sätter alla sin straffar. Varje Atletico-skytt med vetskapen om att Real Madrid precis innan satt sin. I den fjärde straffomgången sätter Ramos den och återigen press på Atletico att följa upp. Juanfran går fram till straffpunkten – och missar.
All press på Ronaldo.
Sätter han den skjuter han guldet till Real Madrid. Missar han den har Atletico en möjlighet att komma tillbaka och fortsätta straffläggningen. Missar han den kommer det också vara ett ögonblick ur hans karriär som alltid dras upp. Att han hade chansen att skjuta Real Madrid till guld men missade.
Men Ronaldo är ingen John Terry. Ronaldo är en av de absolut bästa spelarna genom alla tider.
Straffen sitter och guldet till Real Madrid!!!
Ronaldo efter att ha skjutit guldet till sitt Real Madrid.
Den efterföljande säsongen – då Zidane fick en hel försäsong med laget – kom att bli den bästa säsong undertecknad någonsin upplevt. Ligan blev som en lightversion av den magiska ligasäsongen exakt tio år tidigare då Real Madrid avgjorde många möten med sena mål. Och i Europa plöjde Real Madrid allt i sin väg fram mot det andra raka Champions League-guldet.
Vem minns inte Ramos övertidsavgörande mot Deportivo, vändningen borta mot Villarreal, Iscos sena avgörande mot Sporting och Marcelos sena avgörande mot Valencia?
Ligasäsongen 2016/17 var en helt fantastisk.
I Europa hade Real Madrid lekstuga mot Napoli som slogs ut med totalt 6-2 och i kvartsfinalen mot Bayern München spelade Real ut Bayern på bortaplan med en man mer och borde vunnit med mer än bara 2-1. Returen i Madrid blev en konstig historia där Bayern hade ett äckligt flyt och via ett självmål och en straff kunde vinna med 2-1 – och ta det hela till förlängning. Men sådan tur brukar jämna ut sig och det var precis vad som hände när Ronaldo – i solklar offsideposition – kvitterar till 2-2. Bayern kan inte stå emot och förlorar tillslut med 4-2.
I semifinalen möter Real Madrid ett Atletico Madrid som fullständigt pulveriseras i den första matchen hemma på Santiago Bernabéu av Ronaldo och Real Madrid. Tre Ronaldo-mål senare och Real Madrids väg till finalen är vidöppen.
Returen slutar vara spännande när Isco kan sätta reduceringsmålet som innebär att Atletico måste göra tre mål till för att kunna gå vidare.
I finalen ställs Real Madrid mot ett Juventus som sakta börjat bli ordentligt besatta av Champions League då man i princip saknar motstånd i en liga där alla andra lag tappat sina ekonomiska muskler efter finanskrisen och den efterföljande eurokrisen.
Juventus kom med kanske Europas bästa försvar till finalen i Cardiff. På förhand målades det upp som en jämn kamp mellan två jättar – men det skulle visa sig att Real Madrid var alldeles för bra. Den första halvleken slutar förvisso 1-1 men i den andra halvleken skruvar Real Madrid upp tempot och två snabba mål av Casemiro och Ronaldo avgör finalen som Real Madrid tillslut kan vinna med 4-1.
En helt magisk säsong kröns med ett lika magiskt Champions League-guld.
Andra raka Champions League-guldet.
Säsongen 2017/18 – början på slutet
Säsongen 2017/18 började med att Real Madrid spelade skjortan av Barcelona i spanska supercupen och alla såg fram emot en ny säsong av dominans från de vitklädda.
Så skulle det inte bli.
Real Madrid hade sålt Morata till Chelsea, Danilo till Manchester City och lånat ut James till Bayern München. Många var oroliga över att den bredd Real Madrid förfogade över föregående säsong var borta – och de fick rätt. Med Morata försvann många mål och allt ansvar lades på en Ronaldo som inte höll för att spela varje ligaomgång. På de fem första ligamatcherna tappar Real Madrid hela sju poäng och när Real Madrid förlorar med 0-3 hemma mot Barcelona i slutet av december är ligan i princip avgjord.
Hela säsongen är ett stort fiasko fram till det första åttondelsmötet mot PSG. Real Madrid börjar spela fotboll igen och vinner matchen med 3-1. Man tar sig vidare till kvartsfinal och ett nytt möte med Juventus. Även där börjar man spela fotboll och vinner med hela 0-3 på bortaplan efter två mål av en Ronaldo som får stående ovationer av Juventus-fansen efter sin makalösa cykelspark.
Men det är en smärtsam väg mot finalen för Real Madrid. Urusla insatser i ligan värvas med stabila insatser i Champions League. PSG, Juventus och Bayern München slås ut på vägen till finalen. En final Real Madrid kan vinna efter ett drömmål av Bale och två ordentliga tabbar av Liverpools målvakt Karius.
Det tredje raka Champions League-guldet är ett faktum men många madridistas sätter segerskumpan i halsen när Ronaldo direkt efter slutsignalen kryptiskt verkar signalera att han ska lämna.
Bara några dagar senare annonserar Zidane att han slutar som tränare för Real Madrid och sedan kommer nyheten som spridits bland världens medier – Ronaldo lämnar för att skriva på för Juventus.
Istället för att i lugn och ro få kunna smälta det tredje raka CL-guldet blir sommaren 2018 en chock för de flesta madridistas. Klubbens bäste målskytt genom alla tider och tillika världens bäste spelare väljer alltså att lämna klubben. Och ingen stor spelare värvas för att fylla lite av hans enorma lucka.
Förväntningarna på Real Madrid dras ner ordentligt i och med Ronaldos och Zidanes avgångar samtidigt som Benzema lanseras som Real Madrids stora anfallsvapen tillsammans med en skadebenägen Gareth Bale.
Det hela slutar i ett enda stort…
…fiasko.
Säsongen 2018/19 blir Real Madrids sämsta säsong på flera år. Om säsongen 2016/17 var den bästa undertecknad någonsin upplevt är säsongen 2018/19 definitivt den sämsta. Totalt tre tränare passerar och Real Madrid förnedras av Barcelona med 1-5 i ligan och åker ut i Champions League redan i åttondelsfinalen efter att ungdomarna i Ajax haft stor lekstuga på Santiago Bernabéu.
Enda ljuspunkten under denna dystra säsong är när Zidane extremt oväntat återanställs som tränare för Real Madrid i början av mars 2019. Genast börjar det spekuleras i varför Zidane väljer att återkomma och alla verkar vara rörande överens: han har blivit lovad dyra spelarköp.
En säsong man bara vill glömma.
Förste man till rakning: Eden Hazard.
Något som blir verklighet under juni 2019 – exakt tio år efter att Real Madrid påbörjat sin nya stora era.
Vi står nu inför ett nytt decennium och nya möjligheter att få se Real Madrid skapa historia. 20-talet måste bli bättre än 10-talet vad gäller ligan. Den måste vinnas oftare. Men om vi ska försöka summera 10-talet så finns det bara ett enda ord som dyker upp i mitt huvud: increible!.
Vilket fantastiskt årtionde detta trots allt varit. Vilka minnen man bär med sig. Vilket makalöst drama vi fått uppleva. Och att vi under i stort sett hela årtiondet fått uppleva en spelare som Ronaldo… Det kommer förmodligen aldrig hända igen under vår livstid.
Tack Florentino Perez för att du under sommaren 2009 gjorde denna resa möjlig!
Tack Cristiano Ronaldo för allt du gett oss!
Nu ser vi fram emot ett nytt årtioende och nya möjligheter.
Real Madrid, jag älskar dig!
