Världsklass!
Man kan vrida och vända på Atlético de Madrids olika trupper de senaste decenniet. Man kommer få fram en hel del stolpskott, skumma inköp, men även många duktiga spelare.
Vi har haft många spelare på planen med en första touch från helvetes djupa avgrund.
Över åren har vi har sett Atléticoförsvarare rensa bollar i det egna krysset. Vi har sett mittfältare som skickat krossbollar upp på läktaren, yttrar vars inlägg träffat hörnflaggan på andra sidan och truppspelare som missar tvåmeterspassningar i sidled med fem meters marginal.
Det finns dock en position på planen där klubben aldrig kompromissat. En position på planen där Atlético alltid haft riktiga rovdjur. Där har det alltid varit spelare med attityden "take no prisoners". Atlético har aldrig kompromissat med att ha världsanfallare.
Så var det förr, så är det idag och så kommer det vara imorgon.
Medans resten av lagdelarna oftast setts som mediokra och ibland även ett skämt så har Atléticos anfallare konstant varit fruktade bland motståndarnas försvar sen alltid.
Vi tar den moderna nutidens historia just denna gång.
Den femte guldåldern på anfallssidan började 1998 när Atlético de Madrid skickade sitt U15-lag till Cup Europe, en turnering anordnad av Nike. Där fick man möta klubbar som Real Madrid, Milan, Juventus, Manchester United och FC Barcelona
En viss 14-årig dominerade turnering. Atlético vann Cup Europe och Fernando José Torres Sanz blev utsedd till världens bästa spelare i sin generation.
Fernando Torres debuterade i A-laget som 17-åring våren 2001 och spelade i klubben fram till våren 2007. Han gjorde 214 matcher för Atlético de Madrid, samt smällde in 91 mål innan pojken hann fylla 23 år.
Förutom sinnet för mål så hade han en acceleration samt topphastighet med och utan boll som var bland de bästa i fotbollseuropa. Han älskade att göra mål mot storlagen.
Media gav honom smeknamnet Barcelonadödaren och jag tror Carles Puyol blev ganska glad när han flyttade till England.
Medans Torres tog ligan med storm så debuterade en liten kille för sitt lag i Argentina. Endast 15 år och 35 dagar gammal klev han in från bänken för sitt Independiente. Med denna debut slog han Diego Armando Maradonas tidigare debutrekord när det gäller ålder.
Pressen såg direkt att det var nåt utöver det vanliga med den lite "knubbiga" spelaren.
Ett år senare hade Atlético de Madrid börjat scouta honom då man sökte en ung talang som kunde avlasta Fernando Torres.
Saker och ting hemma i Madrid hade förändrats. Fernando Torres hade börjat växa sig större än klubben och man visste att det var en tidsfråga innan man var tvungen att sälja den unge spanjoren.
Entra Sergio Leonel "Kun" Agüero del Castillo. Argentinaren kom till Atlético från Independiente medans Fernando Torres fortfarande fanns i klubben. De spelade ett år tillsammans.
Agüero, då endast fyllda 18 år hade en svår första säsong i Madrid. Han hämmades både av anpassningstiden, och faktumet att han levde i skuggan av förstavalet El Niño.
Den 3 Aug 2007 såldes Fernando Torres till Liverpool F.C. för ca 35 miljoner € plus diverse inbakade deals i priset
Första säsongen sågs Agüero mer eller mindre som en truppspelare av dåvarande tränaren Javier Aguirre. Det var först när Fernando Torres lämnade klubben 2007 som Kun fick sin startplats. Det var då hans karriär hos de rödvita startade på riktig.
De följande 4 åren spelade han 192 matcher för det rödvita och satte 94 mål.
Innan allt detta hände dock så skulle han få en ny offensiv partner. De skulle komma att bilda en av Europas absolut vassaste anfallspar. Tillsammans skulle de ta Atlético de Madrid till Champions League för första gången på över 10 år.
Dagen innan Fernando Torres sa farväl till fansen så blev en annan spelare klar för klubben.
Diego Forlán Carazzo presenterades. En av de mest väl meriterade målgörarna och fruktade distansskyttarna i Spanien satte på sig den rödvita tröjan i pressrummet.
Uruguayanen behövde dock ingen inskolningstid. Han hade redan spelat i Spanien i 3 år med Villarreal och vunnit Pichichin. En utmärkelse han skulle vinna igen med Atlético.
Här fattade fansen att klubben hämtat någon som kunde smälla in bollar från dag ett! Agüeros offensiva egenskaper utvecklades enormt genom att spela bredvid en naturlig målskytt som Forlán.
Diego Forlán fortsatte sen tillsammans med Sergio Agüero att terrorisera alla försvar. Tillsammans smällde de in 190 mål för klubben mellan hösten 2007 och våren 2011. Diego Forlán stod för 96 stycken av dessa mål.
Diego Forlán hade börjat komma upp i åldern och såg trött ut under våren 2011. Sergio Agüero ville vidare i sin karriär.
Klubben bestämde sig för starta om med ett nytt projekt. 28 July 2011 såldes Sergio Agüero till Machester City F.C för ca 45 miljoner € och Diego Forlán skrev på för Internazionale i Italien för en låg summa pengar.
Många supportrar kände en stor sorg när båda lämnade. Det kändes som två väldigt tunga avsked från klubben. En hel del suppportrar ställde in sig på att bli en genuin mittenklubb.
Under en försäsongsmatch på Vicente Caldrón inför säsong 2011-2012 när de flesta var deppade och nere efter att ha tappat så viktiga spelare så röt helt plötsigt den stora skärmen till inne på arenan. Alla blev tysta.
Det kom en bild på en arg tiger och sen kom en liten explosion i rutan. Bilden efter var på en rytande spelare med bakåtkammat mörkt hår. Vi alla visste vem det var.
Man kunda läsa texten på spanska "Välkommen El Tigre". Hela arenan blev tokig.
Radamel Falcao García Zárate hade hämtats in från FC Porto efter en ytterst lyckad Europa League kampanj för portugiserna. Man köpte Colombianen för att direkt ersätta Sergio Agüero och Diego Forlán.
Även fast många var glada så var de flesta lite skeptiska. Man undrade om han kunde fylla tomrummet efter inte bara en, men två världsstjärnor.
Man frågade sig också om hans kvaliteér i de stora ligorna och om han skulle klara av att prestera i Spanien.
Falcao svarade kritiken genom att dunka in 36 mål med huvudet och båda fötterna från alla lägen, håll och vinklar under sin debutsässong.
En legend hade fötts i klubben redan efter ett år. Han har satt fullständig skräck i försvarare och målvakter.
En föredetta spelare sa för en vecka sen att om Falcao får tag i bollen inne boxen så är lika bra för motståndarna att börja promenera till mittcirkeln för starta om matchen så snabbt som möjligt.
Radamel har vuxit till världens bästa anfallare. Som en nummer nio har han ingen motsvarighet i dagens fotboll.
Han är brutal, han är effektiv, hoppar högre än längre mittbackar, extremt tvåfotad och han har bäst statistik i hela världen räknat gjorda mål per målchans.
Säsong 2012-2013 har bara börjat men han har redan hunnit med att göra åtta mål på sex matcher.
Ett varmt hedersomnämnande om man går ytterligare fem år till bakåt i tiden: Christian Vieri och Jimmy Floyd Hasselbaink...
Andra målgörare i klubbens historia ser sköna lirare som José Eulogio Gárate med 136 mål, Luis Aragonés med 172 mål, Juaquin Peiro med 129 mål och Fransico Campos med 147 mål osv.
Atléticos great goal scoring legacy continues.
Aupa!
