Ett år med Quique Sánchez Flores
För precis ett år sedan tog Quique Sánchez Flores över tränarrollen efter den sparkade Atléticolegenden Abel Resino. Madridlaget låg på nedflyttningsplats i ligan och hade stora bekymmer i gruppspelet i Champions League. Nu 365 dagar senare är laget med i toppstriden i ligan, trots ett skamligt tufft spelschema på bortaplan och dessutom har man två färska titlar i bagaget.
Det svänger snabbt i den här branschen, för vem kunde tro att Atlético de Madrid skulle vinna två titlar förra säsongen? Åtminstone inte undertecknad, som vid den här tidpunkten för ett år sedan var rätt så håglös över den rådande situationen i klubben. Laget var kört ner i bottenträsket i ligan efter en katastrofal inledning på ligan, där man förvisso spelade helt ok framåt, men inte fick in bollen. Men det var försvaret som läckte som ett såll och nyförvärvet på målvaktssidan Sergio Asenjo var inte den fantom som varken vi fans eller våra försvarare hade hoppats på.
Rom byggdes inte på en dag och Quiques projekt var långt ifrån en fågel Fenix som steg upp ur askan och flög upp från bottenträsket. Det gick sakta och långsamt till en början och det var inga stora förändringar som 45-åringen arbetade med. Först och främst gällde det att försöka få tillbaka självförtroendet i truppen igen som var kört långt ner i botten. Sakta men säkert började han även jobba med små förändringar och framförallt hittade han så småningom en fyrbackslinje som fungerande. Nyförvärvet från Betis, Juanito blev förpassad till avbytarbänken och in klev den unge Álvaro Domínguez och bildade mittlås med den snabbe colombianen Luis Perea. Ytterbacksplatserna täcktes av Tomas Ujfalusi och Antonio López och den kvartetten matchades hårt under vintern för att bli samspelta och känna förtroende.
I början av januari blev även målvakten Sergio Asenjo petad av den ett år yngre egna produkten David De Gea. En målvakt som det hade talats om internt i flera år, då han hade varit förstemålvakt i de yngre spanska ungdomslandslagen, men som ledningen inte trodde var mogen att axla manteln som förstemålvakt blott 19 år gammal. De Gea gjorde succé med sitt lugna och mogna spel och ytterligare en pusselbit föll på plats för Sánchez Flores.
David De Gea säker förstemålvakt i Atlético de Madrid
Rent taktiskt jobbade Flores med att laget skulle vara en enhet och inte alls ligga lika högt med backlinjen som under Resinos ledning. Något som han lyckades med då framförallt försvaret inte läckte som ett såll längre. Lägg därtill att José Antonio Reyes återfick lite av sitt gamla spel igen när han fick känna tränarens förtroende igen. Det var även en starkt bidragande orsak till att anfallsduon Agüero och Forlán började producera igen.
Under januarifönstret lånade man även in den centrale mittfältaren Tiago Mendes från Juventus och portugisen tog omgående en plats i startelvan i ligaspelet. I Europa Leauge fick han dock inte spela, då han tidigare under säsongen representerat Turinklubben i Europaspelet. Försvann från laget gjorde anfallaren Sinama-Pongolle och mittfältaren Maxi Rodríguez, på pluskontot fick vi se unge argentinaren Salvio. Som dock kom halvskadad till klubben och bara fick göra några enstaka inhopp under våren fram till de sista ligamatcherna, då han fick mera speltid.
QSF visar färdriktningen
Atlético de Madrid spelade två matcher per vecka under i stort sett hela vårsäsongen då man tog sig till final i både Europa League och Copa del Rey, mest i hela Europa. Något som gjorde att energin inte räckte till för att utmana om Europaplatserna i ligan, där det till slut blev en niondeplats.
Finalen i Europa League är redan en klassiker för Atléticofansen, där man besegrade överraskningslaget Fulham med 2-1 efter förlängning. Diego Forlán blev stor matchvinnare för Madridlaget när han gjorde båda målen för Los Rojiblancos. En seger som firades stort i Madrid som badade i rött och vitt i flera dagar efter segern. Tusentals fans var ute och firade segern när laget åkte kortege genom den spanska huvudstaden.
Europa League-mästare 2010
Bara en vecka efter finalen i Hamburg var det dags för nästa final, då Sevilla väntade i den Spanska cupfinalen i Barcelona. Tyvärr vann Andalusierna matchen med 2-0 sedan Capel gett Sevilla en tidig ledning. Resten av matchen var det spel mot ett mål, men där Atlético inte lyckades forcera motståndarnas försvarsmur som var uppställd framför målvakten Palop. I slutminuterna avgjorde Navas finalen med ett solomål. Minnesbilderna från finalen är dock de fantastiska Atléticofansen som hördes mer än Sevillas trots att man hade fått stryk. Hyllningarna till cupförlorarna Atlético ville aldrig ta slut, magiskt.
Tämligen omgående var Quique Sánchez Flores överens med klubbledningen om en förlängning på hans kontrakt med Madridlaget. En sommar innehållande ett VM-slutspel i Sydafrika och där en viss Diego Forlán blev utsedd till turnerings bäste spelare, var det dags för försäsong med Atlético de Madrid. 45-åringen lekte katt och råtta med de blivande Supercupmotståndarna Inter, då han vägrade att spela med den potentiellt bästa startelvan under försäsongen. Resultatmässigt var det långtifrån imponerande, där utfyllnadsspelarna verkligen fick chansen att visa sin kapacitet. På värvningsfronten uppfyllde ledningen tränarens önskemål om att förstärka försvaret, där man bland annat värvade mittbacken Diego Godín från Villarreal och vänsterbacken Filipe Luis från Deportivo.
Innan ligaspelet inleddes sista helgen i augusti skulle Europa League-mästarna mot Inter i den Europeiska Supercupfinalen i Monaco. Italienarna var storfavoriter, men Atlético de Madrid vann med 2-0 efter mål av Reyes och Agüero. Atléticofansen fick dock vänta på firandet i några dagar, då man hade ligapremiär mot Sporting Gijón på agendan. Gijón besegrades med 4-0 och hade fått en drömstart även på ligasäsongen.
López lyfter bucklan efter segern mot Inter i Supercupfinalen 2010
Nu en och en halv månad senare ligger Atlético femma i tabellen fyra poäng efter Real Madrid. Då har man haft ett sällsynt tufft spelschema inte minst på bortaplan, där man avverkat de direkta konkurrenterna Bilbao, Valencia och Sevilla. På hemmaplan har man även ställts mot Barcelona…
I morgon väntar ytterligare en tuff bortamatch mot Villarreal, då med en Sergio Kun Agüero tillbaka efter en månadslång frånvaro. En försmak av argentinarens kapacitet och betydelse för laget fick i torsdagens match mot Rosenborg. Där Kun behövde mindre än en minut på sig för att komma med i målprotokollet och dessutom lyfta lagets offensiv till en helt annan nivå.
Quique Sánchez Flores sitter säkert som skeppare för Atléticoskutan!
