Ett halvår med Carlo Ancelotti
Drygt ett halvår har precis passerat med Carlo Ancelotti vid tränarrodret i Real Madrid. Vad kan vi konstatera efter denna tid och hur ser vi på fortsättningen?
Den 25:e juni 2013 blev det fastställt att Carlo Ancelotti var den utvalda att ta över Real Madrid efter José Mourinho. Röster med många olika åsikter om denna tränarvärvning gjorde sig hörda med både positiva som negativa toner, dock kunde man konstatera att det var en extremt taktiskt skicklig tränare som var mycket rutinerad och respektingivande. Samtidigt var en av Ancelottis styrkor cupspel då han skördat fina framgångar i Champions League med Milan bland annat, något som säkerligen var en faktor i rekryteringen av Italienaren, då Real Madrid inte undanhåller att Champions League är en turnering man prioriterar och siktet är inställt på La Décima.
Om vi dock backar bandet dryga tjugo dagar in på sommaren och närmare bestämt 3:e juni då första värvningen presenterades kunde vi se början på en tydlig röd värvningstråd som klubben skulle komma att följa till stor del denna sommar. Daniel Carvajal presenterades som ny spelare för klubben till många Madridistas förtjusning. Det var ungt, spanskt och välbehövligt. Med det sista menar jag att det var på en position som länge har gapat efter förstärkning och Carvajal var en spelare som brinner för klubben samt som visade i Leverkusen vilken talang han besitter. Sommaren fortsatte och värvningarna av Casemiro, Morata*, Isco, Nacho*, Illarramendi, Jesé* och Bale. Alla dessa spelare var unga och majoriteten var spanska och ungefär hälften var egenfostrade. Den enda som stack ut kraftigt från denna mall var Gareth Bale som kom för en monstersumma och enligt en del värvades i onödan medan andra påpekade att detta var en nödvändig värvning. Samtidigt som dessa spelare inhandlades, sålde man även av en del ”överflöd” enligt klubben. Callejon, Albiol, Higuaín, Özil, Kaká, Carvalho och Adán fick lämna.
(* = flyttades upp från Real Madrid Castilla)
Om man fick tolka transfersommaren och försöka sätta den i ett taktiskt perspektiv kunde vi se att Ancelotti såg ut att vilja spela en 4-3-3-uppställning. Truppen innehöll nu riktigt många innermittfältare samtidigt som våra två enda riktiga tior i laget hade fått lämna laget. Det såg ut som att Italienaren inte var en supporter av 4-2-3-1-uppställningen Real Madrid använt sig av under lång tid. Grundförutsättningarna fanns ju onekligen i laget för att lyckas men denna taktiska omdirigering men tanke på de spelartyper som fanns i truppen på förhand.
Ligaspelet inledes även mitt under brinnande transfersåpor, speciellt Bale-övergången var en som drog ut på tiden. I första ligamatchen väntade Real Betis, ett lag som Real Madrid borde vinna över relativt komfortabelt på sin hemmaborg men det blev allt annat än enkelt. Ancelottis valde att mönstra en slags 4-3-3-formation som egentligen inte var optimal för de spelare som fanns tillgängliga. Isco såg ut att agera som en sittande mittfältare tillsammans med Modric och Khedira, och Özil fick infinna sig i att spela på den högra anfallspositionen med relativt mycket frihet. Özil är en spelare som ska ha total frihet med sin utgångsposition från mitten av planen. Spelet var krampaktigt och Betis lyckades skaka om Real Madrid rejält innan ett mål från Isco frälste hemmalaget. Redan här såg vi att det på kort sikt skulle vara svårt att göra alla nöjda samtidigt om Ancelotti ville använda sig av denna taktik. Den var inte utformad efter spelarmaterialet som fanns till förfogande i precis det skedet. De två matcher innan det första landslagsuppehållet som var kvar att spela var mot Granada och Athletic, vann man visserligen, dock utan allt annat än att övertyga. Uppställningen var densamma medan di María fick ta plats på mittfältet mot Granada istället för Khedira som hade känningar. Ett offensivt mittfält var det minst sagt med Modric, Isco och di María. Spelet såg inte mycket bättre ut i matchen mot Granada fastän man vann till slut. Marängerna hade svårt att få lagdelarna synkade samtidigt som presspelet inte satt hundraprocentigt och en del spelare in alls kom till sin rätt på sina ovana positioner. Även om det blev en 3-1-seger mot Athletic och man imponerade en smula mer än man gjort förut kändes det inte övertygande, man dominerade inte matcherna som man gjorde förra året och motståndarna fick alldeles för mycket frihet och tillåtelse att anfalla mot Real Madrids mål.
Därefter kom det första landslagsuppehållet. Dessa uppehåll har jag noterat att Ancelotti använt på bästa möjliga sätt. Först och främst ska vi klargöra att en del av det spel som visades upp under inledningen av säsongen var förståeligt. Med tanke på alla nya spelare och den nya taktiken förstod man att det skulle ta ett tag att få allt att sitta, dock var det inte där man kände en oro, den skulle komma senare när spelet såg precis likadant ut under oktober exempelvis.
September passerade och oktober kröp närmre och närmre, resultaten gick inte helt och hållet Real Madrids väg. Många matcher avgjordes i matchernas absoluta slutskeden som exempelvis mot både Elche och Levante, Real Madrid hade marginalerna på sin sida så att säga under en del matcher. Många gånger under hösten agerade Diego López som en vägg och en hel del poäng kan skrivas upp på hans namn utan tvekan. En sak som slog mig och det var att man började bli mer bekväma i spelsystemet och även om det såg långt ifrån bra ut hade en mindre förbättring skett. Det skulle dock dröja till efter andra landslagsuppehållet innan saker och ting förbättrades rejält.
Just efter det andra landslagsuppehållet blev det bättre spelmässigt, resultatmässigt var det redan relativt bra. Det är garanterat att Ancelotti analyserade över situationen med sin stab och försökte åtgärda det de ansåg var mindre bra, samt att man försökte eliminera det som var roten i Real Madrids problem, som enligt undertecknad var brist på kollektivt försvarsspel samt frågetecknet kring hur mittfältet skulle formeras, användas och spela. Det var inte det att Italienaren inte visste hur han ville ha det, hittills hade han bara inte fått det att funka.
Den första matchen efter uppehållet i oktober väntade Malaga. Den matchen vann Real Madrid med 2-0 och det var den första matchen som man övertygade under hela 90 minuter. Även om Malaga är långt ifrån det lag man var förra säsongen var detta ett stort steg framåt spelmässigt. Man styrde och ställde precis så som man skall göra och dominansen varade från det att domaren blåste igång matchen till det att han blåste av den. Tränarstaben hade helt klart gjort sitt jobb under uppehållet här.
Det var även nu man började prestera spelmässigt över längre perioder. Även om resultaten alltid inte gick vägen så imponerade man otroligt mycket mer nu än under säsongsinledningen.
Denna uppgång i spelet har en stor förklarning i en spelares återvändo. Xabi Alonso hoppade in mot Rayo Vallecano när laget segrade med 3-2 på bortaplan. Matchen i sig var inte något att hurra över men direkt när Alonso kom in höjdes spelet hos Marängerna avsevärt. De efterföljande matcherna blev de bättre och bättre och äntligen höll man bra nivå under en längre tid. Alonsos del i detta är utan att överdriva, vital. Spanjoren har en nyckelroll laget då han linkar samma försvar och mittfält på ett utomordentligt sätt. Inte nog med att skapar lugn i laget när det som mest behövs, han är likaså alltid tillgänglig för sina medspelare när de hamnar i trängda och pressade situationer. Att han dessutom får spelet att flyta på ett sätt som endast han kan få det att göra skall inte heller underskattas. Illarramendi har försökt axla Alonsos mantel under hans skadeperiod men han lyckades inte direkt fullt ut, dock är det kanske inte rätt att jämföra dessa två spelare med tanke på ålder ooch rutin bland annat men det är ingen hemlighet att Illara ses som Alonsos direkta ersättare den dagen den sistnämnde lägger skorna på hyllan eller drar vidare mot nya äventyr.
Nu när halva säsongen är spelad har Los Blancos tagit julledighet med blandade resultat och känslor. Man har visserligen spelat upp sig, resultaten har börjat komma, prestationerna blir mer jämnare och flertalet spelare har höjt sig och presterar mycket bättre nu än vad de gjorde under inledningen av säsongen. Under augusti och september var det mycket individuella prestationer som avgjorde och vann matcher åt Real Madrid, nu är det mer laget som gör det blandat med individuella prestationer självfallet.
Ancelotti har lyckats hitta en balans i laget som ger trygghet. Ryggraden i laget som innefattar mittbackarna, innermittfältet och centralanfallaren har hittat sina roller perfekt och Italienaren har hittat rätt spelare för att skapa den trygghet och balans som behövs. Mittbackarna har blandat och gett i år minst sagt. Nacho har presterat ungefär det som förväntas av honom, om inte snäppet bättre. Varane likaså, han har presterat enligt förväntningar. Pepe å andra sidan har presterat över förväntningar och inte stått för en massa misstag som man är van att se honom att göra. Ramos har dock som en rak kontrast till Pepe stått för en ofantligt dålig säsong hittills och gett otroligt många nonchalanta intryck under matcherna. Den centrala försvarslinjen har presterat överlag sisådär, det har varit mycket blandade insatser. En orsak är mycket väl alla dessa ständiga skador och rotationen på mittbackarna men också ytterbackarna.
Innermittfältet underpresterade under säsongsinledningen otroligt mycket, man släppte förbi sig motståndarnas mittfält lite för enkelt och det kändes mycket ihåligt. Anledningen för detta tror jag till stor del stavas Xabi Alonso. Sedan han återtog sin plats efter skadan har Ancelotti hittat en mittfältsuppsättning som har presterat otroligt bra fotboll. Med Alonso, Modric och Khedira fick laget en perfekt dynamik och de tre kompletterade varandra otroligt bra. Alonso styrde och ställde bakifrån, Khedira agerade en box-to-box-spelare som han gör i landslaget med framgång och Modric fick precis den frihet och position han ville ha, vilket renderade i att kroaten förmodligen har varit Real Madrids bästa spelare efter Ronaldo denna höst. Samtidigt har inte någon av reserverna till dessa tre gjort bort sig alls, men inte heller har de varit dominanta. Med tanke på Khediras skada blir det intressant att se hur Ancelotti formerar laget under våren. Ingen i truppen har Khediras egenskaper, den löpvillighet Tysken visar upp är svår att ersätta. Samtidigt som han erbjuder alternativ framåt är han alltid tillbaka i defensiven och utför ett strålande jobb. Illarramendi bemästrar möjligtvis den defensiva aspekten bra, dock saknar han det som Khedira bidrog med i offensiv väg. Där kanske di María eller Isco passar in bra, men båda två brister i det defensiva arbetet. Hur Ancelotti löser detta blir intressant att se. De mittfältare som finns att förfoga över i dagens trupp borde kunna gå att ersätta Khedira någorlunda bra. Ett annat alternativ kan vara att låna in en spelare under våren som är lik Khedira och erbjuder samma möjligheter spelmässigt.
I anfallet är känslan betryggande. Fastän en del har uttryckt sitt missnöje med centerposition där man menar att Morata är för oerfaren och att Benzema inte är tillräckligt bra känns det enligt undertecknad bra, inte heller har man sett några tendenser från Ancelotti eller någon i tränarstaben på att man har några planer för värvningar på den positionen. Det har snarare varit tvärtom, där man kan se att Benzema fått stort förtroende även när det har gått lite tyngre. Morata känns även som en bra back-up. Ancelotti må möjligen ha ögonen på någon mer rutinerad som kan agera andrafiol bakom Benzema men det är svårt att hitta någon som kommer bidra mer än Morata på dagens transfermarknad som dessutom är tillgänglig. Samtidigt är känslan att Benzema kompletterar resterande kantanfallare, där Ronaldo och Bale gynnas av honom i synnerhet. Med sin osjälviska spelstil och där han gillar att var involverad i spelet samt att passa fram spelare är dessa två spelare gynnade av en sådan spelare typ. En värvning av exempelvis Suaréz hade möjligtvis blivit för mycket ”kaka på kaka” när det kommer till anfallsspelet. Det skall inte heller glömmas att Jesé återfinns i truppen. Talangen som Ancelotti inte varit sen med att hylla och som i princip hela Real Madrid-organisationen hoppas på.
Hur ser våren ut? Vad kan förbättras? Vilka förväntningar kan man ha på Ancelotti?
Med tanke på att det skett förbättringar successivt och spelet börjat se bra ut samtidigt som man ofta presterat bra är förväntningarna hoppfulla. Även om Khediras skada sätter lite käppar i hjulen är det inget som borde vara vitalt för Real Madrids visioner och mål. En spelare ska inte vara skillnaden mellan vinst i ligan eller cupen, om man inte heter Ronaldo eller Messi. Och i synnerhet skall det inte ha något stor inverkan när Real Madrid har bäst ersättning på just den lagdelen i truppen.
Ancelottis förväntas spinna vidare på samma idéer som på senare tid. Förbättringarna inför Champions League måste öka och bli mer för med spelet som visats upp under hösten är laget inte en nära en semifinalplats.
En sak som kan förbättras av Mistér är användningen av spelarna. Det känns läge som att det är dags att sätta startelvan i helhet. I stort sett är den klar, dock är det en del frågetecken fortfarande. Carvajal eller Arbeloa på högerbacken? De två har roterat friskt och det känns som att det gynnar laget enormt mycket om en av dem två ses som en startman så snart som möjligt, helst den förstnämnde. Samtidigt är det samma bekymmer på målvaktsfrågan. Även om det är uttalat att Casillas står i Champions League och i cupen samt att Lopéz står i ligan är det svårt att använda sig att en sådan rotation en hel säsong. Dock är det mycket svårt att välja en av dem nu dessutom när båda två presterar ungefär likvärdig fotboll just nu. På mittfältet är det den spelare som erbjuder samma dimension i spelet som Khedira som skall spela, och eftersom ingen i dagens trupp besitter dennes egenskaper fullt ut är det antingen den som är mest lik Tysken eller någon som lånas in.
Hittills har Ancelotti gjort det bra, det är svårt att säga att han varit lysande för så är inte fallet men heller har Italienaren inte gjort några större misstag(förutom möjligtvis att starta med Ramos som defensiv mittfältare mot Barcelona) med tanke på all spelarrotation som var under sommaren samt skador på nyckelspelare och den nya uppställningen.
Senast en större förbättring skedde var under ett uppehåll, nu har ännu ett uppehåll tagit vid och förhoppningsvis har tränarstaben suttit sig ner och analyserat över situationen och försökt åtgärda bland annat de problem jag räknade upp två stycken upp.
En vår med många fantastiska matcher finns att se fram emot och Carlo Ancelotti fortsätter sitt arbete på det sedvanliga sättet. Om Italienaren får full uppbackning för sina visioner i fortsättningen är jag tvärsäker på att detta kan bli bra, men då gäller det för styrelsen och spelarna att enas bakom Ancelotti. För det är inte många – om ens någon - tränare idag som är bättre cuptränare än Italienaren och med tanke på vad Real Madrid suktar efter mest kan kanske Ancelotti vara rätt man för detta.
¡Hala Madrid!
