Ett krig bröt ut i Madrid
En match där allt kunde hända, blev en match där just allt hände! Det var ett fullpackat Metropolitano som fick bevittna ett ”fotbollskrig”. En match med så mycket känslor inblandade, en match där det kändes som ingen ville vara på ”vår sida” och en match där motparten inte bjöd på ett fair play.
Det var uppdukat för fest på estadio metropolitano, det var fullsatt och hela Madrid höll andan för det som skulle komma skall. Diego Simeone och grabbarna kom med bästa motivationen för att möta den engelska giganten Manchester City. Ett möte som också mycket handlar om Diego Simeone mot Pep Guardiola.
När domaren blåste i visselpipan steg ljublet och matchen var igång. Det var ett försiktigt Atlético Madrid som inledde matchen, kanske lite för försiktigt. Det var samma sorts taktik som användes av Simeone som i första matchen. Ett försiktigt Atlético Madrid som ville minimera misstag så mycket som det gick. Eftersom skulle man släppa in ett mål skulle det vara näst intill omöjligt att vända matchen.
i andra halvlek blev domarens visselpipa startskottet på ett fotbollskrig. En halvlek där känslorna bubblade över och en halvlek där våra spelare visade vilket hjärta man spelar med. Atlético började trycka på mer och mer, men det blev aldrig riktigt farligt tills Diego Simeone valde att ändra taktik. Spelare som Correa, Carrasco och Rodrigo De Paul kom in samt Suarez som har tappat nivån helt jämfört med förra säsongen. De tre förstnämnda borde varit inne från start med tanke på den farten och tekniken de besitter på. Joao Felix stod återigen för ett par fina aktioner i matchen som var så nära på att bli matchavgörande, men det ville sig bara inte. Tillsammans med Llorente var han matchens lirare, Llorente visade igen att han är världens bästa "all around" spelare som klev ut på kanten och ägde den. I 96 minuten springer han lika snabbt som en ny inbytt spelare och det bevisar bara vilken klass spelare han är. Tror alla Atlético fans vill att han ska vara hos oss resten av hans karriär.
Desto mer matchen led mot sitt slut började känslorna bubbla över mot ett City som maskade, filmade och spelade osportsligt! Runt 90 minuten började "la guerra" och vår försvarsgeneral Savic visade att den här sortens spel är inget vi tolererar. I en incident där Felipe fäller Foden och han ligger utanför planen, men kastar sig in för att slösa tid började allting. Savic går fram och puttar ut Foden och helt plötsligt stod det 22 man + avbytarbänkarna vid sidlinjen. Domaren som under hela matchen hade tappat kontrollen och gjorde inget vidare. Situationen innan tar det även runt 1 minut för Manchester City att kasta ett inkast vilket även får publiken att vakna till liv och skrika en eller två glåpord. Efter dessa vilda scener fick vi en chans till där Ederson gjorde en paradräddning, för tyvärr så ville aldrig bollen in idag. När domaren blåste av matchen undrade alla samma sak , var försvann alla tillägsminuter? Men det är inget man kan ändra på i efterhand.
Finaste scenen i matchen är när Diego Simeone börjar applådera åt sitt lag och hela Estadio Metropolitano reser sig och och gör det samma. Detta är vem vi är, detta är Atlético Madrid!
AUPA ATLÉTIIII!
