St Louis - Winnipeg
4 - 8

Fegt Villarreal tappade viktiga poäng igen: Elche - Villarreal 1-0

Julio Velázquez rörde som vanligt runt i startelvan och gick in med en väldigt negativ inställning. Villarreals nolla sprack efter 70 minuter i en seg och chansfattig match, och paniksatsningen på slutet räckte inte för poäng.

Den här startelvan valde Velázquez:

Mariño
Javi Venta – Mellberg – Musacchio – Joan Oriol
Senna – Íñiguez
Moi Gómez – Trigueros – Jaume Costa
Pandiani

Bruno hade magont och kunde inte komma till start och Hernán Pérez var skadad och inte med i matchtruppen. Förutom dessa petades mycket oväntat Cani, som gjorde mål och var en av få fungerande spelare i den senaste matchen. Dessutom fick säsongens främste målskytt, Uche, lämna plats i elvan för den orörlige Pandiani.
I Brunos frånvaro valde Velázquez att placera den 18-årige mittbacken Íñiguez
på mittfältet, och ännu en gång fick vänsterbacken Jaume Costa finna sig i att lira vänsterbreddare på mittfältet.
Fem spelare födda på 1990-talet i startelvan alltså, men också fyra som redan levt minst 35 år av sina liv.

Första halvlek:

Villarreal fick en hörna i matchens första minut men den blev helt ofarlig, och efter det valde man att stå väldigt lågt med hela laget och inte påbörja sin press förens långt in på egen planhalva under hela den första halvleken.

Elche utnyttjade dock inte det något vidare utan chillade mest med bollen hos den egna backlinjen. Ibland försökte de såklart sticka upp men de var väldigt fantasilösa och statiska. Några få gånger försökte de anfalla centralt, men där hade Villarreal packat ihop nio man på en liten yta och Elche lyckades sällan komma längre än till Senna och Íñiguez innan de förlorade bollen den vägen.
Dessa herrar var dock inte speciellt måna om att själva driva upp bollen utan passade den alltid vidare horisontellt eller bakåt. Íñiguez tror jag inte slog en enda passning framåt eller drog iväg på en offensiv löpning under hela matchen. Men han var i alla fall bättre på att erövra bollen än vad Toribio brukar vara.

Lite farligare kändes det när Elche valde att skickade ut bollen till sina kantspelare, men även dessa blev förr eller senare av med bollen innan straffområdet hade nåtts. Den enda gången det kunde blivit riktigt farligt var när vänsterbreddaren Fidel bestämde sig för att pröva lyckan med en soloräd i den sextonde minuten, samtidigt som Elche-fansen sjöng högt till melodin av The Beatles - Yellow Submarine, vilket bara Villarreals fans borde ha tillåtelse att göra. Sex man lyckades han pallra sig förbi på egen hand, men den sista touchen blev något för lång så Mariño hann ut i tid för att peta iväg bollen innan han hann avlossa sin bössa.

Resten av halvleken fortsatte på samma sätt; Elche vilade med bollen ofta i backlinjen och kom inte särskilt långt när de väl försökte anfalla medan Villarreal satsade på omställningar och långbollar. Pandiani hade dock svårt att hålla fast bollen, och Moi och Jaume Costa på kanterna löpte på så gott det gick när de väl fick bollen, men de övriga mittfältarna fyllde sällan eller för långsamt med i anfallen, plus att yttrarna själva hade dålig koll på sin omgivning och ofta tappade bollen tidigt. För övrigt hade de tydligare klassiska ytterroller idag än tidigare och fick ägna sig mer åt att själva försöka driva upp bollen längs kanterna istället för att röra sig över hela banan och passningskombinera sig fram.

Man kan för det första fråga sig varför Velázquez försökte sig på en märklig omställningstaktik med en spelare som är lika snabb som en strandad gondol på topp (Om Ranegie är långsam, vad är då Pandiani?), plus att den enda spelaren i truppen som skulle passa i ett sådant spelsätt, Hernán Pérez, var skadad. Dessutom har Villarreal ALDRIG lyckats få med sig några bra resultat när man gått in med en defensiv taktik, eller ens när man övergått till det under matchernas sluttamp. Villarreal-spelarna är uppväxta med offensiv passningsfotboll och fostrade till att spela sådan. De enda gångerna laget spelat bra den här säsongen är när Bruno varit mittback och Trigueros placerats längre ner i banan och det är också då målen framåt har kommit. Varför Velázquez inte vågade fortsätta på den inslagna vägen när Mellberg kom tillbaka från skada vet jag inte.

Efter cirkus 30 minuters spel utförde hur som helst Elche-backen Damián en vansinnig tackling bakifrån och med båda sulorna uppåt mot Jaume Costa på mittplan och träffade inte en bråkdel av bollen. Resultatet blev bara en frispark och inte ens gult kort trots ilsket protesterande från Villarreal-spelarna. Tacklingen hade mycket väl kunnat rendera i en utvisning, och då kanske den här rapporten hade sett ut på ett annat sätt.

Istället rullade halvleken på lika segt och avvaktande som tidigare, men Villarreal skapade i alla fall sin första och enda chans i den. Trigueros lyckades först plocka ner en lång chansboll, sedan rullade han lugnt ut den till Jaume Costa som från sin vänsterkant fick tid att måtta ett inlägg mot den, som vanligt, ende Villarreal-spelaren i straffområdet, Pandiani. Uruguayanen lyckades vinna luftduellen mot ett par backar men fick ingen jättekraft i nicken som seglade strax utanför målvaktens ena stolpe. Detta skedde i minut 36, men ingenting mer av värde hände tills domaren blåste av halvleken efter exakt 45 minuters speltid.

Andra halvlek:

Med framförallt Cani och Uche på bänken hade jag förhoppningar om att Velázqez skulle ha insett efter 45 minuters spel att Elche inte är Barcelona och med den insikten frångå den defensiva taktiken, men icke sa Nicke.

Istället såg spelet ungefär likadant ut.

Moi lyckades förvisso tråckla sig till två hyfsade skottlägen efter 10 minuters spel, men sorkdödarna han fick iväg gjorde knappast Manu Herrera i Elche-målet nervös.

Efter 62 minuter fick Oriol ett hårt skott på sin vänsterarmbåge som var så tätt placerad intill kroppen som det är fysiskt möjligt för en människa att ha den, men domaren tyckte det var värt en frispark och ett gult kort för vänsterbacken med rockabilly-frilla. Frisparken slogs i muren, men kortet innebär att Oriol är avstängd i nästa match, såvida inte Villarreal överklagar det hela och får det borttaget, den möjligheten finns trots allt i Spanien. Det är dock annars bara positivt enligt mig, eftersom det mer eller mindre tvingar Velázquez att flytta ner Jaume Costa på vänsterbacken igen.

Tre minuter senare kom det väntade bytet med Uche in istället för Pandiani. Spelet förändras dock inte direkt för det, men nu hade Villarreal åtminstone en anfallare som kunde hota någorlunda på egen hand, vilket ju är positivt när tränaren har beordrat de andra spelarna att inte följa med upp och hjälpa till.

70 minuter hade gått när Elches vänsterback hafsade iväg en långboll på chans. Denna hade rullat rullat till Mariño i Villarreal-målet om det förblivit orörd, men det insåg inte Mellberg som kastade sig och sträckte ut högerbenet för kung och fosterland och fick en tå på den. Detta gjorde att bollen gick rätt till en fristående Coro hos motståndarna som då drog iväg ett skott som tog på Villarreals andre mittback, Musacchio, och gick i en båge över en chanslös Mariño. 1-0.

Chockad över att hans masterplan fallerat – att hoppas att Elche inte skulle få in bollen så att Villarreal kunde få med sig en poäng när laget egentligen var i stort behov av tre – kastade då Velázquez först in Gerard Moreno istället för Trigueros och sedan Cavenaghi istället för Javi Venta.

Plötsligt visade då Villarreal att de faktiskt kan spela fotboll och höll i bollen konstant under den avslutande kvarten. Inlägg matades dock in med för dålig precision gång på gång, och chansbollar var metoden som användes främst. Íñiguez och Senna tog fortsatt inga kreativa beslut utan passade bara bollen vidare till någon annan och lät dessa skicka in bollen i hopp om att någon av de tre anfallarna skulle lyckas peta in den.
Någon halvdan nick utanför och ett volleyskott från Gerard Moreno skapades innan den enda riktigt bra chansen kom i minut 91. Detta efter en ofarlig hörna då flera spelare ändå stannade kvar i straffområdet. Bollen hamnade tillslut hos Uche på högerkanten som därifrån pangade in ett hårt inlägg. Först till bollen var Cavenaghi som snitsigt klackade bollen från nära håll men målvakten lyckades greppa tag i den framför de övrgia, förtvivlade Villarreal-spelarna.
På de två kvarvarande minuterna av tilläggstiden producerades inget vettigt och Elche lämnade sin hemmaplan som segrare för åttonde gången på åtta försök den här säsongen.

Efterspel och kommentarer:

Efter matchen ska presidenten, Fernando Roig Alfonso, ha låst in sig i omklädningsrummet med spelarna och Velázquez och det spekuleras nu i att just Velázquez får sin sista chans nästa helg.

Redan nu är dock ”vete ya-ropen” höga från majoriteten av fansen, och jag ställer mig in i det ledet.
Främst gäller missnöjet valet av spelare, startelva-hattandet och den ofta defensiva taktiken. Han ger intrycket att inte tro på sig själv, taktiken, spelarna eller spelet, vilket mycket väl kan smitta av sig på spelarna också. Idag nådde detta sin kulmen när INGEN förstod sig på hans val gällande någonting som skedde på planen.

Velázquez själv skyller delvis ifrån sig på att Bruno och Hernán saknades och tycker att laget förtjänade oavgjort.
Må så vara, men detta var i så fall på grund av att Elche också gjorde en rätt tam insats.

Hur Cavenaghi kunde gå från att spela varenda match från start i början till att helt plötsligt sällan ens få fem minuter på slutet undrar jag och de flesta andra.

Varför Canteros aldrig får chansen är ett mysterium för argentinaren själv och alla andra.

Varför frångicks den hittills enda fungerade taktiken? Den där Trigueros fick agera länk mellan Senna och det övriga mittfältet och den briljante passningsspelaren Bruno placerades i backlinjen. Fotboll är ett lagspel – Mot Elche anföll alla för sig själva och det var enorma ytor mellan lagdelarna och därmed omöjligt att bilda något fungerade passningsspel.

Villarreal ligger fortfarande på femte plats i tabellen, men nu är det hela sju poäng upp till direktuppflyttning och ytterligare fyra poäng upp till Elche som fortsatt leder.

I natt fick Cruijff sparken från sin skumma roll hos Chivas…

Jag skriver allt det här iförd en gammal Riquelme-tröja. Samtidigt är gud fortfarande klubblös…