Flyter den gula ubåten?
Som ett led i den dåliga rapporteringen från Villarreal-redaktionens sida under de senaste veckorna bjuder vi nu på en resumé över den gångna tiden. Vi ska berätta om ett lag som bytt tränare, plockat poäng i så gott som varenda match men ändå inte kan vara helt nöjda.
Ja, så här är det; när Villarreal torskade derbyt mellan lagen som slåss om att vara lillebror i Valencia-regionen mot Levante fick Molina packa väskan. Han var då den andra uppflyttade B-lagstränaren som fått kicken på kort tid och president Roig & Co tänkte annorlunda. Man förvärvade Lotina säsongen ut och det är väl därifrån någonstans den urusla uppföljningen från vår sida började.
Man började med den enkla uppgiften att möta Real Madrid på hemmaplan. En uppgift som man tog sig an med gott mod och tog faktiskt med sig en poäng efter en redan klassisk frispark av Gud Marcos Senna. För er oinvigda så kysste Senna bollen innan han la upp den, pangade på och hämtade hem en poäng. Detta var den 21:a mars.
En månad och en dag senare hade den gula ubåten spelat ytterligare sex matcher:
Rayo – Bortaseger
Espanyol – Lika hemma
Betis – Bortaförlust
Málaga – Hemmavinst
Racing – Lika hemma
Sociedad – Lika borta
Man kan alltså notera att Lotina tagit tio av 21 poäng, och har ett snitt på 1,42 poäng per match. Detta kan jämföras med de 27 poäng på 27 matcher vi hade innan, där Garrido stod för ett snitt på 0,94 poäng per match och Molina 1,09.
Vi som Villarrealsupportrar borde alltså vara ganska nöjda med vad den gode Lotina har lyckats med, men jargongen har inte varit direkt positiv på sistone. Detta beror till stort på hur vi avslutat de två senaste matcherna, där vi länge till synes haft kontroll på tillställningarna men tappat in enkla mål i slutminuterna. Det har helt enkelt känts som att försvaret läckt som ett såll, precis som det gjort under Garrido och Molina.
Men vänta här. Min genomgång av säsongen hittills visar att vi under Garrido släppt in 1,44 mål per match och gjort 0,81. Molinas motsvarande siffror är 1,63 bakåt och 1,27 framåt. Lotina då? Ett insläppt och 1,14 gjorda mål per match. Man kan alltså säga Molina satsade på att få igång målproduktionen på bekostnad av defensiven medan Lotina har spikat igen bakåt och samtidigt inte offrat något offensivt. En bättre tränare? Ja, om ni frågar mig.
Låt oss nu inte glömma bort det vi faktiskt gnällt på i forum; det faktum att varenda gång vi leder en match och det är en halvtimme kvar så bjuder vi in motståndarna i matchen genom att sätta in Ángel och Marchena istället för offensiva, kreativa krafter. Den känslan går inte att analysera med statistik och är svårt att tackla rationellt, men nog fan finns den där. Tänk om vi inte släppt in de där målen mot Racing och Sociedad, då hade vi haft fyra poäng till och vi hade garanterat spelat i Primeran nästa år.
Nu till framtiden. Med fyra omgångar kvar är det sex poäng ner till Zaragoza och Sporting. Det betyder i princip att det räcker med en seger och att de torskar någon match. Vi kommer att möta Osasuna (hemma), Sporting (borta), Valencia (borta) och Atlético (hemma). Ska jag vara helt ärlig så tror jag på max en poäng. Visst, Osasuna har inte varit jättebra på sistone, men det är enligt mig en av de motståndare Villarreal har svårast för. Vi vann på El Madrigal förra året, men annars har vi inte slagit Pamplona-gänget sedan 2007. Sporting är ett skitgäng som vi sällan spelar bra mot, här tror jag på poäng. Då återstår alltså att vi ska spöa storebror på Mestalla eller ett Atlético i storform. Det vettetusan om det går vägen.
Zaragoza möter Athletic (h), Levante (h), Racing (h) och Getafe (b), medan Sporting har Espanyol (b), Villarreal (h), Betis (h) och Málaga (b). Där ger jag Zaragoza störst chanser att komma ikapp, men det lär bli en nagelbitare.
Till det allra viktigaste; rapporterna om Rossis nya knäskada slog ner som en fet bomb häromveckan. I förrgår kom efterskalvet. De förväntade sex månadernas frånvaro har bytts ut mot tio. Bambino förväntas alltså vara borta tills februari 2013, vilket ger honom en total skadefrånvaro på nästan 1,5 år. På rad. Inte kul. Ska vi leta efter något positivt i det är det väl i sådana fall att ingen lär vilja köpa honom under de kommande transferfönstrena.
Nu höjer vi blicken och siktar in oss på en avslutning som räddar vårt kontrakt. Roig hade en presskonferens idag där han konstaterade att lördagens match mot Osasuna är en av de viktigaste i klubbens historia. Det värsta är att han inte snackar skit.
Endavant Villarreal!
