Från lilla Ungern till stora Madrid: Berättelsen om Ferenc Puskás (1/3)
Många legendarer har burit den vita madrid-tröjan med stolthet och heder. Många har hjälpt till och förstärkt dess legendariska status inom fotbollsvärlden de senaste 60 åren. Men få spelare som representerat Real Madrid har haft mer intressanta livshistorier än den ikoniska Ferenc Puskás, mannen vars namn idag har blivit en naturlig del av fotbollens absoluta finrum. Men vem var Ferenc Puskás och hur blev han en av historiens bästa spelare kanske du frågar dig, häng med, det är en lång resa.
Ferenc Puskás föddes den andra april 1927 med efternamnet Purczeld i en förort vid namn Kispest utanför Budapest, Ungern. Det var i lilla förortslaget, Kispest AC, den unge Ferenc introducerades till fotbollens värld som med tiden skulle bära honom till de allra största av arenor och sammanhang.
Till en början spelade han under pseudonymet Miklós Kovács då förbundet förbjöd spelare under 12 år från att registreras, klubben ville inte gå miste om en spelare som redan vid ung ålder kändes unik, därför tog de till denna drastiska metod. När han väl nådde rätt ålder skrev han officiellt på för klubben. Han gjorde sedan debut med a-laget år 1943 i en match mot Nagyváradi AC, Puskás var endast 16 år då.
Förortslaget Kispest togs däremot över av det ungerska försvarsdepartementet år 1949, med det bytte även klubben namn till Budapest Honvéd samtidigt som de blev ungerska arméns officiella lag. Med det blev alltså även spelarna en del av armén och det var här Puskás tilldelades titeln major till följd av att alla i laget fick en militär titel. Därav smeknamnet ”Den galopperande majoren” som än decennier senare ekar i Europa.
Det var under den nya ledningen som klubben fick avnjuta störst framgångar hemma i Ungern. Försvarsdepartementet drog sig inte undan för att använda alla medel de hade till sitt förfogande för att värva landets absolut största fotbollsstjärnor. Genom tvångsrekrytering såg man till att spelare som Zoltán Czibor och Sándor Kocsis anslöt sig till klubben från de största konkurrenterna. Som fanbärare vann Puskás den inhemska ligatiteln hela fem gånger med klubben och han blev den bästa målskytten i ligan fyra gånger. Mest noterbart är säsongen 1947/48 där han gjorde hela 50 mål och utsågs till bäste målskytt i Europa.
Den kommunistiska regimen som satt med makten under denna era hade öppet använt Puskás som en central aktör i deras propaganda mot kapitalismen. Han sågs som en produkt, en hjälte som bara den kommunistiska staten möjligen kunde ha producerat under strikt disciplin. Det många moderna fotbollsspelare gör idag i utbyte mot pengar från sponsorer tvingades Puskás göra i en högre ideologisk kamp. Nu i efterhand är det inte alltid klart åt vilket håll Puskás personligen lutade i den aspekten, något historien tenderar att antingen glömma eller förstärka. Klart är det att Ferenc Puskás, som medlem av landets mest framgångsrika fotbollsgeneration på både klubblag och landslagsnivå samt som en medlem av armén, blev en ”poster-boy” för kommunismen och retoriken som hemsökte kontinenten i flera decennier.
Puskás utgjorde kärnan i den upplagan av det ungerska landslaget som i folkmun blev kallades för ”The Mighty Magyar”, det var även här han fick sitt stora internationella genombrott när han tillsammans med flera lagkamrater från klubblaget förblev obesegrade 32 på varandra följande matcher. Hans absolut största triumf med landslaget kom när laget besegrade Jugoslavien med 2-0 i OS-finalen som gick av stapeln i Helsingfors. Puskas bjöd på fyra mål i turneringen där bland annat ett av målen gjordes i finalen, Puskas blev känd för att verkligen höja sig i samband med de allra största matcherna och när laget som mest behövde honom.
Hans anseende i hemlandet var redan fruktansvärt starkt men han cementerade sig som en superstjärna när han storspelade i dubbelmötet mot England med landslaget. Engelsmännen gjorde sin vana trogen i att de underskattade ungerska landslaget och framförallt Puskas som de tyckte såg fysiskt underlägsen ut. De hade till viss del rätt i sin sak, Puskas fysik var föga imponerande och han såg knappast ut som en professionell fotbollsspelare, även för tidens mått. Han kompenserade för fysiken med hjälp av sin fantastiska teknik och sin vänsterfot som var inget annat än gudabenådat.
Första matchen spelades på Wembley år 1953 där engelsmännen för dagen var extra malliga, inte skulle några ungrare komma och slå fotbollens upphovsgivare på deras hemmaborg. Så enkelt blev det givetvis inte. Ungern gjorde matchens första mål och ställningen var 2-1 till besökarna när Puskas bjöd på ett mål som än idag står sig som ett tekniskt nummer av allra högsta klass. Puskas tog emot bollen i straffområdet efter att bollen hade spelats in från kanten längs marken, han visade sedan på fantastisk närvaro på plan när han elegant gjorde en sidledsdragning och med det undvek en vårdslös tackling bakifrån. Med närmsta försvarare helt ur spel kunde han enkelt placera in bollen vid första stolpen från två meters avstånd.
Det var redan då extremt tydligt att Ferenc Puskás spelade på en helt annan nivå än resterande spelare på plan, hans lagkamrater försökte så gott de kunde hänga med i hans spel, men ingen på plan hade samma öga för spelet. Vid Ungerns 5-2 mål bjöd han på en framspelning som nästan överträffade målet han tidigare hade gjort. Puskas bjöd på en chip från strax utanför straffområdet som ställde samtliga engelska försvarare, på andra sidan straffområdet väntade nämligen en lagkamrat som på volley kunde göra målet. Puskás blev mest ihågkommen efter karriären som en otroligt giftig striker, men faktum är att han under de tidigare åren mest spelade i rollen som en tia. Hans öga för att hitta lagkamrater på språng gjorde honom notorisk både i och utanför straffområdet. Ungerns vinst blev första gången ett lag utanför Storbritannien vann mot England på Wembley.
Om matchen sa Puskás följande till BBC, ”Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte var nervös på matchdagen. Jag var ombytt och väntade i korridoren när jag såg Englands höger-mittfältare [Ernie] Taylor, som inte var särskilt lång. Jag gick tillbaka till omklädningsrummet och sa till de andra: Lyssna killar, vi kommer klara oss, de har någon som är mindre än mig”. Matchen slutade 6-3 till Ungern. Vinsten blev första gången ett lag utanför Storbritannien vann mot England på Wembley.
När engelsmännen bara sex månader senare reste till Budapest gjorde man det med förhoppningen att mardrömmen på Wembley endast var en unik händelse. Den engelska fotbollen hade varit världsledande och man var måna om att visa vem herren på täppan var. På Nepstadion kom dock nästa bakslag, Ungern visade sig återigen vara alldeles för skickliga och man vann på hemmaplan med 7-1. Med det öppnade en hel värld ögonen för den inte-så-lilla ungraren.
I nästa del, som släpps på onsdag, får vi följa Puskás fortsatta äventyr med landslaget och VM titeln som bara skulle bli hans.
