Fuera de juego

Casillas röda, tränarprofiler, Ronaldo slutar och det fria ordet.

Deltagare:
Robert Johansson, Redaktör Spanien
Nina Ljung Fredman, Krönikör Spanien
Daniel Jakobsson, Skribent Spanien
Jens Kassnert, Skribent Spanien

Casillas får rött kort borta mot Espanyol. Dina åsikter om situationen?

Robert:
- Inte så mycket mer än att situationen skedde jäkligt snabbt och att jag själv vid första anblick tyckte att Casillas sparkade ned Callejón. Nu var det inte så och det ser man klart och tydligt på reprisen. Casillas nuddar Espanyolspelaren som hinner ta ett steg, titta bakåt och sedan lägga sig utan ha chans att nå bollen. Fult men smart. Alltså ett felaktigt rött kort, utan tvekan. När Real sedan blir bestulna på en straff trodde jag vi skulle få se ett nytt lågvattenmärke från den spanska domarkåren, ironiskt nog så att det skulle drabba Real Madrid, men istället imponerade los blancos genom att ta sig samman och vinna med en man mindre. Måste vara blodvittringen de kände från Barcas poängtapp i Gijón, annars är jag rädd Mourinhos grabbar skulle vikt ner sig.

Nina:
- Med risk för att låta som Mateu Lahoz (han är trots allt i mina ögon Spaniens främsta domare till vardags) advokat; jag tror många hade tagit samma beslut. För oss som har tillgång till repriser är det självklart väldigt lätt att se att det inte är någon utvisning, men från där han står är det inte lika enkelt. Callejon kommer med hög fart och kastar sig sin vana trogen, rullar runt, vrider sig i plågor som hade han blivit skjuten i benet. Allting händer väldigt snabbt och innan man egentligen hinner förstå något står Lahoz där med kortet i handen.

Märk väl: det ÄR en felaktig utvisning, och domaren tabbade sig vid flera tillfällen den matchen. Men jag tror många av oss, hade vi varit i hans kläder (och inte madridistas), där och då fattat samma beslut som han gjorde.

Daniel:
- När jag såg matchen så skrek jag ut att ”det där måste ju vara rött kort” och så tänkte uppenbarligen domaren också. Men ser man på reprisbilderna så är det inte tillräckligt för att vara rött kort i min bok. Vad det står i regelboken vet jag inte, men det där är väll varken frilägesutvisning eller målchansutvisning? Den stora boven i det hela är ju Callejón som slänger sig som en vante och är det någon som förtjänar en avstängning så är det väll han. På ett sportsligt plan kan man diskutera vad Casillas överhuvudtaget gjorde i den situationen. Hade det varit i minut 67 hade han nog inte gjort en sådan vansinnesutrusning, men nu var adrenalinet på topp och då gick det som det gick.

Jens:
- Jag tycker inte kortet är fel. Casillas träffade Callejón och den sistnämnde faller, rött kort. Det är en annan femma att Callejón förstärker situationen och filmar. Målchansutvisningen är korrekt då det hade varit öppet mål om Callejón kommit förbi. Det handlar inte om hur mycket Casillas träffade honom, domaren dömde fördel till Callejón och då blir utgången så här.

Ibland får man liknande domslut med sig, ibland får man dem mot sig. Hur vi ska komma tillrätta med filmningar och liknande är fråga som länge kommer att vara obesvarad. Ända tills en opartisk nämnd kan gå in och i efterhand straffa för filmning.

Ligan har plötsligt fått många tränarsnackisar. Camacho fick kicken i måndags. Lotina och Quique sitter löst, Preciado tar poäng mot Barca och Marcelino inleder starkt i Racing. Vem är enligt dig ligans största tränarprofil och varför?

Robert:
- Jag skulle ha svarat Camacho som ett givet kort på den här frågan om han inte tråkigt nog fått kicken. Ligan saknar alldeles för många profiler som Clemente och Camacho. Herrar som kanske inte var så slipade taktiskt men som med sin karisma styrde och ställde med järnhand samt skapade rubriker. Säga vad man vill om herrar som del Bosque, Pellegrini eller Pep men så mycket action är det inte. Då är det roligare med Mourinho och Preciado hur barnsligt det än kan tyckas.

För övrigt måste säsongen ha någon sorts rekordnotering över kickade coacher antar jag. Om man nu inte räknar med Gil Y Gils tränarkarusell där flera per säsong lämnade Atlético.

Nina:
- Tycker fortfarande vi har en del riktigt karismatiska tränare i Spanien; Joaquin Caparros, Javier Aguirre, Manuel Preciado och eleganten Marcelino (som bjöd på en spektakulär halkning då han firade 2-0 mot Sevilla här om veckan) kan alla överraska, vara skönt spontana eller irriterande kaxiga (utan att alltid ha ”rätt” till det, har man ”rätt” till det blir det inte alls lika roligt, då blir det bara skryt).

Aguirre har livat upp presskonferenserna i Zaragoza, där Gay var mer en gentleman a la Pep känns mexikanen spefull, livlig och impulsiv. Jag gillar sånt, för fotbollsvärlden är så tråkigt tillrättalagd, allt som oftast.

Daniel:
- För mig personligen så är det intressantaste Lotina-situationen. Nu vann Deportivo förvisso senast mot Villarreal, men inför varje match så kommer Lotina nu att sitta löst. Om inte annat så försvinner han hursomhelst i sommar då hans kontrakt går ut. Men det återstår att se om han sitter kvar till dess. Annars så måste man ju klia sig på huvudet angående Quique Sánchez Flores. Jag har länge varit skeptisk till honom och han verkar uppenbarligen inte vara rätt man för att ta Atlético till den absoluta toppnivån. Vem man ska ersätta med är jag osäker på, men en viss Rafael Benitez är ju utan klubb? Tror han skulle vara perfekt för Atlético.

Att Preciado, läs Sporting Gijón, tog poäng av Barcelona var väll egentligen inte så mycket Preciados förtjänst. Man spelade ungefär likadant som man gjort under hela året, fast med lite mer intensitet och jävlar anamma. Men Preciado är en profil och verkar vara en härlig typ, lite underground känsla får jag av honom. Ska även avsluta med att hylla Camacho som fått gå från Osasuna nu. På senare tid har det inte stått speciellt mycket om Camacho och att han skulle få kicken kom väldigt oväntat. Han kommer så klart stanna kvar inom den spanska fotbollen och med tanke på att ett par klubbar lär sparka sina managers inom kort så kan ett nytt jobb komma som ett brev på posten. Deportivo nästa?

Jens:
- Jag tycker ändå de största profilerna i ligan är Mourinho och Guardiola. De har de främsta meritlistorna och skapar alltid rubriker så svaret är för mig enkelt.
Sedan är det mycket på gång med tränarna i Spanien. Det känns som att få kicken är lättare i år än något annat år. Spanien har tagit efter England där en tränare får kicken bara för att pressen ifrågasätter honom efter en match. Ungefär.

Nästa tränare att få lämna blir Manzano. Han kommer inte att få fortsätta i Sevilla efter denna säsong.

En legend lägger av. Ronaldo har gjort sitt på fotbollsplanen. Vilket är ditt intryck av brassen och ditt bästa Ronaldominne?

Robert:
- Ronaldos karriär känns som en ganska tragiskt öde vid första anblick men tänker jag till lite minns jag nog rätt mycket bra från Ronaldo ändå. När han först uppmärksammades som reserv i Brasiliens guldlag från VM-94 hette han Ronaldinho och vi fick lära oss att han körde bil fast han inte hade körkort. Sedan blev det succé i PSV och Barcelona där han öste in mål men framför allt häcklades i spansk tv där man med hjälp av leksaksdockor framställde honom som en korkad person med utåtstående framtänder och som alltid sträckte upp tre fingrar i luften samtidigt som han sa "jag gjorde två mål" eller något liknande. Det har alltid varit lätt att häckla Ronaldo, inte minst för hans vikt, men på fotbollsplanen är det få som kan säga något illa om honom.

Den Ronaldo jag minns mest är den vi fick se i Barcelona där han ett tag gjorde mål varje gång han rörde bollen. Av någon anledning har solomålet mot Tenerife blivit en klassiker i Sverige men jag kommer ihåg att brassen gjorde mycket mer än så. 34 mål på 37 matcher i Katalonien är sinnessjukt bra, likaså 83 mål på 127 matcher hos värste rivalen i huvudstaden. När man summerar hela karriären och inte tänker för mycket på det jobbiga avslutande åren så är Ronaldo en av de största anfallarna genom tiderna för mig. En anfallare är på planen för att göra mål och hans målsnitt talar sitt tydliga språk. Tack för allt Ronaldo.

Nina:
- Jag kan uppriktigt säga att jag aldrig direkt brydde mig särskilt mycket om Ronaldo. Vet inte riktigt varför, men han verkade så komplett, så ouppnåelig, så jag fjärmade mig från honom, vi behövde liksom inte varandra. Han hade sin stora beundrarskara, mina chilenska sysslingar hade väggarna fulla med bilder på honom, de klippte sig som han och jag tyckte att allt blev lite överdrivet.
Nu när han lägger av tycker jag ändå att det känns melankoliskt, lite ovärdigt.
På många sätt var han trots allt en av pionjärerna för den fotboll vi ser idag.

Daniel:
- Oj, jag är ju fortfarande rätt så ung så jag missade stora delar av Ronaldos inledande karriär. Men en sak som satt sig på minnet var VM 1998. Jag själv låg och sov på ett hotell den dagen då finalen gick, men jag minns att min far och min farbror hade gått ner på en pubb och såg matchen. Dagen efter fick jag se highlights av matchen och då berättade han för mig, som var åtta år gammal, hur bra Frankrike var och varför Brasilien hade förlorat. Han pekade ut Ronaldo som en stor syndabock, tydligen hade han suttit uppe och spelat TV-spel hela natten… enligt farsan. Om det var ett tecken på att han inte ville att jag skulle spela TV-spel, som också ville bli fotbollsproffs, vet jag inte men det var i alla fall förklaringen varför Ronaldo var så dålig den dagen.

När jag var lite yngre så var jag inte direkt intresserad av klubblagsfotboll, därför så hoppar vi direkt till VM 2002 som mitt andra Ronaldo minne. Jag minns att en polare till mig hade ringt och sagt till skolan att han var ”sjuk” endast för att få se Brasilien – Turkiet i gruppspelet, något som gjorde mig väldigt avundsjuk. Även då var Ronaldo i fokus, även om han hade fått en ny kompanjon i Ronaldinho. En ny läcker frisyr hade han också, som min polare kopierade några veckor efter VM. Ronaldo var kungen då och var så klart min stora idol. Åren gick och jag blev mer och mer insatt i fotbollen och så hamnade han i Real Madrid som en utav deras galacticos. Där tycker jag att han fick oförtjänt mycket kritik av både media och fans. Han gjorde ju mål, räcker inte det?

Hans karriär tog ett sorgligt farväl och tyvärr så har nog många fans en syn av Ronaldo som den skadade, fete och olojala brassen. Så ser däremot inte jag Ronaldo. Ronaldo är en utav de bästa fotbollsspelarna genom tiderna. I modern tid så skulle jag vilja påstå att han slåss mot Zidane om den titeln.

Jens:
- Jag minns hans mål i cupvinnarcupen på Råsunda ganska, han kom fri och gjorde alltid samma fint då han låtsades gå åt höger för att sedan vika av till vänster och runda målvakten. Jag satt precis bakom mål och såg tydligt hur vi skulle få bevittna "Ronaldofinten" sekunder före han gjorde det.

Killen har haft en enastående karriär och det känns alltid tråkigt när stora profiler slutar.

Sedan har det inte kommit ut någon riktig förklaring utan bara spekulationer varför han klappade ihop totalt under VM-finalen1998. Och spekulationerna har varit allt från sponsoravtal till hot mot hans familj etc. Frågan ärom vi någonsin kommer att få veta vad som hände?

Något mer du vill tillägga?

Robert:
- Kunde inte låta bli att notera snacket runt Racings utländske investerare Ali Sayed som redan nu fått mer uppmärksamhet än Málagas shejk, den andra utländske investeraren i ligan. Anledningen är naturligtvis att han bröt mot en oskriven lag och jublade på pressläktaren och vips så var diskussionen igång. Som alltid lite mer hetsig när det handlar om en utlänning.
För hur många minns egentligen när Barcas gamle president Gaspart gjorde samma sak? Och hur gick diskussionen då?

Det handlar naturligtvis om Rivaldos fantastiska chilenare (släng dig i väggen Rooney!) mot Valencia någon gång i 2000-talets början. Målet räddade Barcas hela säsong i den allra sista matchen och tog katalanerna upp på en CL-plats. Och vad gör Gaspart? Jo jublar. Jublar ordentligt. Och jag kan inte låta bli att älska det precis som jag älskar Ali Sayeds upptåg. Det finns alldeles för få profiler i dagens fotboll...

Gaspart jublar!

Nina:
- Måste såga Marca, som idag – torsdagen den 17 februari, dagen efter Champions League pryder omslaget med Adebayors storlek 47 i skor.
Det är löpsedeln.
Adebayor, den inlånade anfallaren i Real Madrid drar 47:or i skor.
Vi pratar om Spaniens största sporttidning...

Daniel:
- Ja, nu är ju Europa igång igen och det ska bli intressant att se hur det går för våra spanska lag. Två stycken har redan spelat i Champions League med lite sämre resultat än förväntat. Att Valencia inte lyckades knäppa dit ett formsvagt Schalke 04 tyckte jag var dåligt, men att Arsenal slog Barcelona med 2-1 tycker jag inte är lika chockerande. Snarare så tycker jag att Barca fick med ett rätt så bra resultat – även om man förtjänade att vinna matchen. Nu är det bara att vänta in Real Madrid som kliver in i turneringen inom kort, ska man lyckas besegra sin nemesis denna gång?

Men förutom Champions League så har vi ju två intressanta Europa League-matcher att se fram emot. Villarreal besöker idag Neapel för att försöka bemästra Napoli som går som ett spjut igenom Serie A. Här tror jag att Villarreal går vidare, trots formen, då Napoli lär försöka satsa på ligan istället. Sen har vi Sevilla mot Porto där jag tyvärr tror att Sevilla inte kommer att klara sig vidare. Porto ser jag som en utav favoriterna i detta Europa League-spel och så länge inte Manzano hittar någon stabilitet på sitt Sevilla så tror jag inte att man håller hela vägen. Så med andra ord får vi hoppas på Villarreal i år… (eller Liverpool)

Jens:
- Jag måste hylla Raúl lite. Nu är han den meste målgöraren i Europaspel genom tiderna och det är riktigt stort. Han gjorde målet som tog honom förbi Müller mot Valencia när hans Schalke var på besök i Spanien. Dessutom behöver han bara en Europaspelsmatch till för att passera Maldini (tror jag det var) i flest antal spelade matcher.

På tal om karriär, Raúl har alltid varit stor och rekorden som han slår i år talar sitt tydliga språk.

Väl mött!