Fuera de juego

Panelen diskuterar denna vecka hur landslaget påverkas av de känslosamma clásicona, hur de utländska investerarna söker sig till Spanien, Villarreals chanser i Europa League och vi avslutar som vanligt med att tala ut om valfritt ämne.

Deltagare:
Robert Johansson, Redaktör Spanien
Nina Ljung Fredman, Krönikör Spanien
Daniel Jakobsson, Skribent Spanien
Jens Kassnert, Skribent Spanien
Per Zander, Spanienbloggare Fotbollskanalen.se

De många och känslosamma clásicona gör att tidigare Europa- och Världsmästarna nästan hamnat i handgemäng med varandra på planen. Påverkar det kommande stämning och resultat i och för La Selección tror du?

Robert:
- Om så är fallet så vore det förödande men någonstans hoppas jag att spelarna kan bita ihop och vara de proffs de är betalda för att vara. Det sista vi vill ha är en återgång till det problem spansk landslagsfotboll stångades med ända fram till 2000-talet. Att klubbkänslorna stod över allt annat.
Jag och en kompis reflekterade över att killarna kramade om varandra i spelargången inför cupfinalen på Mestalla för att sedan gå ut och köra över varandra till höger och vänster. Kanske lite väl många gånger för att det ska vara en tillfällighet. Ordgruffet mellan Iker, Ramos och Xabi mot Piqué i slutet av matchen tycker jag faktiskt säger en del och det ska bli intressant att se om känslorna svalnat ikväll. Får vi två matcher till med väldigt heta känslor kan det mycket väl påverka landslaget, annars är det nog okej.

Nina:
- Vilka känslor är starkast? Känslorna för klubblaget eller dem för landslaget? Själv hade jag givetvis sagt klubben utan att tveka men jag talar bara för mig själv och jag är rätt snäv.

Förra säsongen möttes Zaragoza och Málaga tre gånger på två veckor (två i cupen, en i ligan) och sista gången urartade totalt, det spottades och slogs och svors, de var helt enkelt jävligt trötta på varandra och så blir det och sen lägger det sig.

Det ska vara heta känslor. I än högre utsträckning ska det vara det då två ärkerivaler; svurna fiender, drabbar samman, annars blir konkurrensen bara ett poänglöst rollspel eller en pose. Man får knuffa lite på varandra och "hata" när det är mycket som står på spel.

Spanien spelar vänskapslandskamp mot USA den fjärde juni och då har det gått ett tag. Tror man tål varandra rätt bra igen vid det laget. I spanska landslaget precis som i alla andra finns det särskilda vänskapsgrupper (och en i grunden bra gemenskap), och dessa spänner över lagtillhörighet (lite trist på sitt sätt ibland). Tror inte direkt de upplöses av detta.

Daniel:
- Nej, jag tror inte att dessa matcher påverkar spelarna ett dugg faktiskt. Kanske att man trycker till lite extra mot varandra på planen, men utanför planen så kommer det att vara samma sköna gäng som det har varit de senaste åren. Däremot så tror jag att det kommer att vara svårt att fortsätta att vinna varenda turnering man ställer upp i. Men detta tror jag inte beror på spelarnas relationer gentemot varandra, utan troligen för att motståndarna läst Spaniens sätt att spela eller att Spaniens sätt att spela helt sonika inte är lika effektivt längre. Men det är en helt annan historia.

Jag har läste Steven Gerrards självbiografi där Gerrard beskriver sin första tid i det engelska landslaget. Han skrev att han kände lite förakt mot spelare som Scholes och Gary Neville på grund utav deras Manchester United hjärta, men när han väl spenderade tid med dem så märkte han att de bara var vanliga människor likt honom – även om Neville är på gränsen till något annat. Idag är en av Gerrards bästa vänner, bortsett från sina skolpolare och Liverpool-kompisar, Wayne Rooney. När man väl möts så smäller de båda på, men vad som än händer så kommer man ändå att vara kompisar efteråt. På samma sätt tror jag att det är mellan de spanska spelarna.

Jens:
- På sikt ska det inte ha någon betydelse men att mötas fyra gånger på 18 dagar och dessutom mer eller mindre puckla på varann efter varje duell kan inte vara bra. Självklart ger dessa spelare allt, oavsett om det är klubblag eller landslag. Det är heller inte vilka matcher som helst, en cupfinal, två Champions League semifinaler och en ligamatch som mer eller mindre var avgörande för utgången av ligan. Hade det då inte funnits känslor på plan och bland spelarna hade man som supporter blivit mörkrädd. Det ska finnas känslor på plan, det är det som efterfrågas varje gång ett lag går dåligt, var finns krigarinställningen?

Nu finns den där och det är egentligen bra. Sedan vet jag att de flesta är kompisar vid sidan av och det gör det hela mycket lättare att handskas med. Man kan be en kompis att dra åt helvete och sedan bli förlåten och förstådd och så är man tillbaka i sin vänskapsrelation igen. Så till kommande landskamp har de hunnit tala ut på ett personligt plan och rensat luften igen.

Per:
- Jag tror inte att det spelar någon större roll i slutändan. Det är tufft nu, det är elakt och tjurigt. Det jävliga är att ingen pratar om fotboll som Mascherano sa. Men när det väl har lugnat ner sig tror jag inte att det kommer påverka. Jag tror, och vill tro, att spelarna är vuxna nog att kunna se skillnaden på en inflammerad situation som sökts och vuxit fram främst på grund av Mourinho, och den verkliga kamratskapet de odlat under flera framgångsrika år i landslaget.

Al-Thani i Málaga, Ali Sayed i Racing och härnäst Team Dubai i Getafe. Tre utländska investerare under bara en säsong. Är detta bara början på vad komma skall och hur står sig de utlandsägda lagen på sikt i konkurrensen tror du?

Robert:
- Om vi bortser från Getafes nya lagnamn så är det klart att det på kort sikt inte är fel med lite mer kapital i ligan. Är det något vi behöver i La Liga så är det en tuffare konkurrens. Ironiskt nog kan det bli så att alla tre inblandade lag åker ur Primeran den här säsongen och då antar jag att hela satsningen dör på samtliga plan. Nyckeln är med andra ord att samtliga lag överlever årets la liga och kan satsa inför kommande säsong. Först då vet vi om projekten faller väl ut.

Nina:
- Så länge det inte sker en radikal förändring vad gäller utdelning av TV-intäkter till exempel så tror jag att vi kommer se en ökning. (Tänker dock att det här kan vara ett slags wake-up-call för många romantiker som jag är, och att de kanske är beredda att anstränga sig lite för att se till att spanska ligan förblir -usch det här låter väl fult men ni förstår hur jag menar - just "spansk".)

Man säger lite avmätt att det är den riktningen utvecklingen tagit och att fotbollen kanske är död och min första reaktin när jag tänker på Team Dubai är att ja, så är det, var är det vi brydde oss om nu, är det bara titlar och stjärnor och tröjförsäljning som är fotboll? Vad finns det kvar för oss som gillar det genuina då, som inte stirrar sig blind på det som lyser starkast och missar att det mesta händer runt omkring? Det där råa, oglamourösa.

Men å andra sidan.

Med två utsugare - två fotbollsvampyrer- som gjort sig överlägsna på andras bekostnad och som nu naturligtvis bevakar sina förmåner svartsjukt, vad ska lag som Getafe, Málaga, Racing göra?

Ge upp?

Acceptera att de alltid kommer stå där i skuggan och aldrig ha ens en förnimmelse till möjlighet att förverkliga de där egna drömmarna de bär på. Eller är de kanske inte värda något, när de inte dröms av den som blivit "bäst"?

De tar vad möjligheter de får.

Förändringen kommer inte över natt, om den nu kommer.

Jag skulle inte säga att vi vet nästa år. I detta nu sitter tex Syed Ali och försöker sälja Racing i Bahrain, så hur det ser ut 11/12 är helt omöjligt att säga. Om tio år, kanske. Då vet vi nog tillräckligt för att göra någon slags utvärdering.

Daniel:
- För ligans skull så tycker jag att det är väldigt roligt att dessa nya investerare kliver in i ligan. Men med detta sagt så skulle jag aldrig acceptera att mitt Deportivo byter namn till Deportivo Team Dubai, eller något liknande. New York Red Bulls klingar bra, men Getafe Team Dubai… kom igen nu. Snacka om att sälja sin själ för vad som är, för Dubai-männen, kaffepengar. På långsikt så tror jag att Getafe kommer att må bra av det, men jag kommer nog ändå att sakna Àngel Torres och hans sätt att styra Getafe på. Om Getafe fortsätter på den inslagna vägen med nyförvärv som passar klubben, samtidigt som laget tydligt visar att man är ett lag som ska slåss om en Europa-plats i framtiden så tror jag att det kommer att gå bra. Men om nu Royal Emirates Group of Companies går in i klubben och gör en kovändning av hela föreningen så tror jag att Getafe Team Dubai i framtiden kommer att ses som ”det första misslyckade köpet i Spanien”. Om nu inte Málaga ramlar ur då, det vill säga.

Jens:
- Jag hoppas verkligen inte det. Då tycker jag det är mycket bättre att dela lite jämnare på TV-pengarna som vi har haft uppe tidigare. Det kommer gynna ligan i längden istället för utländska investerare. Det blir lätt en vi mot dom känsla i klubben. Ta Manchester United t ex. Hur nöjda är supportrarna med ägarna? Inte speciellt mycket, de flesta bär inte längre lagets färger vid matcherna utan man ser gulgröna-halsdukar istället som symboliserar de gamla grundfärgerna på laget.

Visst att klubben drar in pengar och resultaten är positiva men trots allt har man vänt supportrarna ryggen, sånt svider.

Per:
- Egentligen har vi bara sett en investerare så här långt. Malagas Al-Thani. Racings Ali Syed har fortfarande inte slängt upp pengar. Det enda som har setts är pengarna som akut behövdes för att täppa skulderna till spanska staten. Han ligger efter med allt annat. Vi får se hur han sköter det, och om hans ägarskap verkligen blir till klubbens fördel. Detsamma gäller gänget från Dubai. Men där råder det mindre tvekan om att pengarna verkligen finns. Det är också en viss skillnad. Getafe är inte i behov av pengar för att rädda sig. Allt kan gå direkt till ett sportsligt projekt.

Men de har ju ändå köpt grisen i säcken - med tanke på att el Geta mycket väl kan ramla ur - som jag skrev på Fotbollskanalen här om dan.

Det är i alla fall bra om det kommer in pengar i ligan. Fast jag tror inte att det blir någon större skillnad på sikt. I alla fall inte på grund av att ägarna är just utländska. I slutändan handlar det om att skapa ett lag, en klubb, en känsla av sammhörighet, som tillsammans blir ett vinnande koncept. Det köper man sig aldrig till.

Villarreal är i semifinal i Europa League och måste ta sig an två portugisiska lag för att få höja bucklan. Vad anser du om att det återstår tre lag från Portugal i turneringen och ett från Spanien och vad har Villarreal för chanser att ta hem hela turneringen?

Robert:
- Villarreal känns som en trolig vinnarkandidat i mina ögon, därmed inte sagt att vi ska underskatta portugiserna. Att u-båtarna gått så långt som till semifinal visar tydligt att La Liga kan erbjuda så mycket mer än bara två lag. Fixar Villarreal som fyra i tabellen att nå semifinal i Europa League så har väl åtminstone Primeran något att erbjuda. Sen att motståndet består av enbart portugiser är en skön krydda för de boende på den Iberiska halvön och även ett bevis på att den portugisiska ligan tillhör de bästa i Europa efter de fyra stora (England, Spanien, Tyskland, Italien).

Nina:
- Då vi tog upp detta för några månader sedan dömde jag ut Villarreal, det sket väl de i. de tog sig vidare rätt smärtfritt. Twente är förvisso inte mycket till motstånd - Segundalagen är bättre än vad Twente är - men Porto blir en betydligt svårare nöt att knäcka.

Villarreal har lagt ligaspelet lite åt sidan, senast förlorade de mot Sevilla och veckan därpå vann de knappt mot Zaragoza, för att satsa på cupen men det är fortfarande inte "bra" att komma till en sån här match med en skral insats bakom sig och det tycker jag att ubåten gör.

Jag vet inte.

Magkänslan säger att Villas-Boas vinner över Garrido.

Daniel:
- Tyvärr, för Villarreals del, så stöter man på Porto ”redan” nu i semifinal och inte i final. Porto har stor imponerat under André Villas-Boas ledning och vad jag vet så har portugiserna ännu inte förlorat sedan han tog över klubben i somras. Villas-Boas har slagit mängder av rekord denna säsong och om det är ett lag som Villarreal inte vill stöta på under två matcher så är det Porto. I en final så hade man haft större chans att slå Los Dragões då vilket lag som helst kan vinna under 90 minuter. Lite tuffare under 180 minuter. Om nu Villarreal tar sig vidare till final så lär man stöta på Benfica då jag i ärlighetens namn fortfarande inte vet vad Braga gör i semifinal. Braga har inte imponerat på mig i någon utav lagets Europa League-matcher, så om nu Braga tar sig till final så kommer jag att gå barfota till Haparanda och tillbaka. Ska Villarreal slå ut Porto så är det inte via någon taktisk manöver, där ligger Garrido en bit efter Villas-Boas, utan snarare vid den individuella skickligheten från spelare som Rossi eller Cazorla.

Jens:
- Villarreal har en fin säsong bakom sig bortsett från förlusten mot Valencia då. Men det spelar ingen roll här, nu gäller det att ta tjuren vid hornen och koncentrera sig till fullo då Porto är ett finallag. Det hade varit mer logiskt att se dessa två i en final. Jag tror att Villarreal har en chans att vinna mot Porto och gör man det så tar de nog även hem hela turneringen vilket skulle vara fantastiskt roligt, det skulle bli Villarreals första titel, någonsin.

Det är på El Madrigal det ska avgöras för Villarreal då Porto är ett mycket bra hemmalag, även om Sevilla lyckades gå vinnande därifrån tidigare i turneringen. Det gamla hederliga "kryss-på-bortaplan-vinst-hemma" tänket fungerar utmärkt i situationer som denna. Jag håller tummarna för att Villarreal vinner turneringen och Spanien får behålla bucklan.

Per:
- Främst är det ett bra betyg till den portugisiska ligan. Dessvärre får vi en för tidig, moraliskt, final mellan nordportugiserna och Villarreal. Jag antar att portugiserna kommer att spela med tre centralbackar för att effektivt stoppa spanjorerna framåt. Taktiken har gett utdelning såväl i spanska ligan som Cupen och visat sig vara ett utomordentligt sätt att hindra den gula ubåten från att komma till skott.

Fast jag tror i alla fall att Villarreal vinner sin första titel någonsin i år.

Som brukligt - Något vi glömt att ta upp? Sjung ut!

Robert:
- Jag hakar upp mig på alla extra inkastade bollar i Spanien. Sevilla, Osasuna, Zaragoza. Minst tre lag för mycket. Som ofta när man ska maska eller vinna tid gör man det alldeles för uselt i La Liga. Otroliga dykningar, bollar upp på läktarna, gnäll på domaren, vilt gestikulerande och nu extra bollar på planen. Alla medel väldigt osportsliga och jäkligt klantigt skött. Och det händer inte bara hos nämnda lag utan titt som tätt hos i stort sett samtliga Primeralag. Uselt!

Den absoluta bottennivån var när Almería tröttnade på extrabollarna på planen och en spelare dånade upp en av bollarna på läktaren, högt upp och inte i ansiktshöjd som Messi, i frustration varpå Zaragozas Lafita ironiskt nog får tuppjuck och skäller ut andalusen och börjar knuffa på honom. Givetvis med resultat att en hög med spelare i båda lagen plötsligt knuffar vilt på varandra. Säkerligen för att få tiden att gå, som om domaren inte ska se det, eftersom Lafita mycket väl vet om varför det plötsligt fanns två bollar på planen. Resultatet av det: Gult kort åt en spelare i varje lag och extra tilläggstid. Heja heja.

Nina:
- Jag har tidigare skrivit om misslyckandet med Ley Concursal, som snarare utnyttjas av lag som har det kärvt ekonomiskt, som en slags lösning istället för en konsekvens. Vill givetvis inte att klubbar ska duka under, men tycker inte det är riktigt riktigt att man utnyttjar en lag för att bli kvitt de skulder man själv skaffat sig, det är i förlängningen inte alls någon lösning på det problem en inkompetent styrelse som missköter en förening utgör.

Konkurs ska man försättas i, inte ansöka om men nu ansöker man.

Idag gjorde Cordoba det.

Daniel:
- Något som vi inte har tagit upp? Ja, det måste väll vara att Lionel Messi troligen slog ett rekord mot Osasuna som aldrig kommer att slås igen. Messi blev nämligen den första spelaren i La Ligas historia att göra 50 mål i alla turneringar under en säsong. Han hade redan nått upp till tvåan Ferenc Puskas rekord på 49 mål någon vecka tidigare, men gick alltså om efter matchen mot Pamplona-laget. Vad som är ännu mer imponerande är att Messi bara har spelat 49 matcher denna säsong, mer än ett mål per match med andra ord. Puskas tidigare rekord hade sträckt sig i nästan 50 år. Riktigt starkt gjort av Messi som förtjänar mer cred för sin otroliga bedrift än vad han faktiskt har fått. Jag tror väldigt få av oss just nu förstår hur stort det Messi har gjort egentligen är, inte ens Barcelona-fansen tror jag har den förståelsen. Men om 20 år kommer vi nog att titta tillbaka och tänka ”under min tid så hade vi Messi…”.

Jens:
- Ja, vad har vi glömt? Kanske att efter bottenmötet mellan Zaragoza och Almería står det nästan klart att Almería åker ut. Det är långt upp till sträcket och det hade nog behövts minst en kvittering mot Zaragoza för att kunna komma ikapp. Det var å andra sidan mycket nära vid flera tillfällen att Almería fick in bollen, inte minst på övertid.

Dock möter Almería Sevilla i helgen i en match som Sevilla förväntas vinna men överlag har de ofta svårt mot sämre lag och inte minst på bortaplan. Det kan mycket väl komma att bli en seger för Almería. Jag lyfter varningens finger för denna match till er som har tänkt att tippa. Det kan gå hur som helst. Dagsformen hos Sevilla avgör.

På tal om Sevilla så ser det ut som det Betis som tar en av platserna att gå upp till Primeran och vi får återigen skåda en av Europas hetaste derbyn mellan just Betis och Sevilla.

Per:
- Glömt och glömt, på anekdotfronten, och eftersom vi redan talat om utländska investerare till spanska lag, kan det vara värt att nämna motsatsen. Vi får se hur det blir med det hela, men Rayo Vallecano har fått intresseanmälan från flera spanjorer. Det riktigt intressanta är att en av dem ska ha varit säsongskortsinnehavare sedan tio år. Och tydligen har pengarna. Miljonärer på arenan Teresa Rivero har annars misstänkts, på bra grunder, bara ha varit spelare och ägare. Vem hade kunnat ana.

Samtidigt är det nästintill dagliga möten mellan minoritetsägare för att få klarhet i situationen. Det vore, om än utopiskt, fantastiskt om framtidens ägare blir en konstellation av människor som verkligen känner, och känner för, klubben i olika utsträckning.

Väl Mött!