Fuera de juego
Denna veckas Fuera avslutar cirkusen runt Barcelona och Real Madrid en gång för alla och består av Spanienredaktör Robert Johansson, Fotbollskanalens Spanienbloggare Per Zander och SVT/FANTV´s Frederic Pavlidis.
Deltagare:
Robert Johansson, Redaktör Spanien svenskafans.com
Per Zander, Spanienbloggare Fotbollskanalen
Frederic Pavlidis, SVT/FANTV
Före de fyra clásicomötena talades det om fotbollsfest och en underhållning av aldrig tidigare slag. Hur skulle du sammanfatta våra fyra el clásico?
Robert:
- Katastrof är ett starkt ord men nära på. Efter den stora festen alla väntade på kanske det inte kunde blivit på annat sätt än pannkaka men något känns ändå ovärdigt. De här båda klubbarna borde kunna bjuda på mer fotbollsgodis. Men inte. Som alltid är det istället fokus på det som sker utanför fotbollsspelandet. I alldeles för stora mängder dessutom. Spelare från båda lagen som omringar domaren vid minsta lilla domslut, spelare som vrider sig i plågor på planen, tränare som gråter ut redan före matcherna och eldar på fansen än mer, slagsmål i spelartunneln, rasismanklagelser, propagandavideor, konspirationsteorier och en allmänt massa tröttsamt gnabb. Vill det sig illa är det början på slutet för den spanska fotbollen eller dess landslag på så sätt att gemene man tappar intresse och att spelarna själva skapat konflikter på internationell nivå.
Vad gäller fotbollen så tycker jag det är okej att Barca tar ligan och semifinalen i CL medan Real får cupen. Katalanerna har ett bättre lag och är verkligen inte lätta besegra, något som fått alldeles för lite fokus. Men Real har närmat sig, och gjorde en bra cupfinal, och redan till de spanska supercupfinalerna i augusti kan det bli åka av.
Per:
- Jo, fast det var också en hel del snack om överdosering, om en rivalitet som kunde gå över gränserna, att det kunde bli för mycket och en massa sånt. Hursomhelst har vi ju trots allt fått se det mesta. Festen fanns, bråken fanns, intensiteten fanns, definitivt. Underhållningen också, även om den inte alltid var av det positiva slaget. Ungefär så skulle jag sammanfatta mötena i korta ordalag utan att gå in på specifika händelser i och runtomkring varje möte.
Frederic:
- Att jag inte kollade hela fjärde matchen kännetecknar något. Kanske är det mig själv och inte matcherna, men rent sportsligt var det förstås lite trist att det kändes avgjort redan efter Bernabeu-matchen i Champions League och mentalt var man rätt utmattad efter veckor av kakafoni vid sidan av planen. Jag satt just i dag och försökte sortera bort de mörka bilderna från den senaste tiden och försöka minnas de ljusa. Sergio Ramos toreros-dans efter cupsegern, Messi makalösa mål i första CL-mötet, hyllningar av Abidal. Och några till. Känns som man får anstränga sig lite. Jag vet, det VAR emellanåt bra fotboll men den levde inte upp till förväntningar och verkligen inte till hajpen.
Pajkastningen har varit ovanligt låg mellan lagen. Bland annat har Barcelona anklagats att favoriseras av UEFA. Vad anser du om det?
Robert:
- Pinsamt. Att sedan delar av Real Madrid gör allt för att spä på konspirationsteorin är snudd på skandal. Vad jag läst så är Jorge Valdano emot detta tänk och så även Chelsea som också dragits in i karusellen. Och det är bra att någon sätter ned foten. Barca är svåra att besegra för att det är världens kanske bästa lag just nu. De håller boll och tvingar motståndarna jaga, jobbar hårt och förtjänar någonstans det lilla extra flyt de får. Sätt med de förutsättningarna ett hungrigt, titeljagande, pressat Real Madrid men kanske lite högre självkänsla än vad de borde ha - så blir det konflikt när all denna inbyggd frustration måste komma ut på något sätt.
Real kämpade hårt och jag förstår verkligen deras frustration, speciellt när Barcaspelarna också gnäller, tjafsar och djupdyker, men någon konspiration är det inte. Vare sig från UEFA eller Unicef(?!). Och att tro det är bara löjligt, bittert, ovärdigt och avundsjukt. Punto. Mourinho som faktiskt tidigare besegrat Barcelona lägger här fokus på att det inte går att besegra Barca (Cupfinalen?) så fort det blir uppförsbacke. Fokusera istället på att Real har gjort en kanonbra säsong, kommit igen från 0-5 på Camp Nou till att pressa Barca i fyra matcher och skippa resten.
Per:
- Jag tycker det är mest bull. Det är sådant jag förväntar mig att höra från anhängare och press. Men det är ett stort steg när personer från klubbar späder på genom att insinuera, anklaga och använda det som alibi och täckmantel. Om inte annat är det tragiskt och i allra högsta grad ovärdigt. En fotbollsklubb bör officiellt stå över sådant, eller presentera sakliga och underbyggda bevis. Det har ingen gjort.
Frederic:
- Som Chelseasupporter och med Övrebo-insatsen på Stamford Bridge alltid i färskt minne, kan jag förstå känslan. Men jag tror inte på konspirationer. Vad det gäller pajkastningen i spanska medier kan jag ibland tycka att den är underhållande. Men den här gången var det väl cyniskt, vulgärt och respektlöst, vilket tyvärr reflekterade klubbarnas egna agerande ganska väl.
En alltid lika infekterad fråga är den om rasismen. Sergio Busquets sägs ha kallat Marcelo för mono (apa) men ännu är inget bekräftat. Vad skulle det innebära om så var fallet, hur ska sådant bestraffas och hur ska Spanien få bukt med problemet?
Robert:
- Det eviga problemet, fråga fransmännen, men hur får man bukt på det? Tar jag inte fel ropade man ap-ljud efter Marcelo och Diarra från läktaren på Camp Nou igår också. Vad Busquets egentligen sa vet jag inte men om det var "mono" måste man kunna bevisa det också och det tror jag inte man kan. Marcelo verkade inte direkt överreagera på plan av orden heller om jag säger så. Men, håller man för munnen när man pratar kan man utgå från att det inte var några vackra ord.
Det enda som gäller för Busquets, och andra, är avstängning och höga böter. Om inte annat för klubben. Någonstans måste man från förbundets sida visa att det inte är okej med rasism och då ska det svida hos de som inte kan sköta sig. Sa Busquets apa till Marcelo tycker jag det är största skandalen av alla i vårens el clásicomatcher.
Per:
- På sätt och vis är det bekräftat, enligt läppläsarna. Men det räcker förstås inte. Sannolikheten att Busquets själv erkänner att han faktiskt sa det är osannolikt varpå det knappast händer något mer. Problemet är i alla fall svårt. Att han säger något elakt är självklart, eftersom han till och med försöker dölja munnen när det sägs.
Så det finns väl egentligen två scenarier. I det ena skulle Busquets vara någon typ av rasist, med allt vad det innebär inte minst för Barças färgade spelare. Eller så var han provocerande i stridens hetta, vilket i och för sig inte ursäktar tilltaget men gör det i större utsträckning förståeligt. Om det skulle bekräftas är det rimligt med någon form av avstängning. Detsamma borde i så fall gälla alla andra anspelningar på mammors sexuella vanor och sånt.
Frederic:
- Självfallet ska Busquets stängas av. OM det är bevisat. Nolltolerans där, precis som det borde vara på läktarna men som det spanska förbundet år efter år vägrar ta på allvar. Det är förstås inte så att rasism är ett spanskt problem. Men det är anmärkningsvärt hur flata förbundet är i frågan, med tanke på en hel del uppmärksammade incidenter på senare år. Sorgligt, tycker jag.
José Mourinho är som alltid i rampljuset oavsett om han sitter på bänken, läktaren eller hotellrummet. Denna gången med flera kontroversiella och provocerande uttalanden mot såväl motståndare som domare som UEFA. Din åsikt i frågan?
Robert:
- Gränsen mellan galning och geni är hårfin brukar jag säga om Pepe. Givetvis stämmer det in än bättre på Mourinho. Å ena sidan ett intellekt utan dess like där inget lämnas åt slumpen. Alla tankar, alla ord, giftiga och genomtänkta och portugisen vet hur man skapar ett lag. Vi-mot-dem. Å andra sidan en tokig tjurskalle, ett offer för omständigheterna. En liten människa som tycker synd om sig själv och anklagar motståndaren för det ena och det andra. Mourinho kan ha rätt i det han säger både som Dr. Jekyll och Mr. Hyde men det finns ändå oskrivna regler för hur man ska bete sig. Och vett och etikett är inte Mourinhos starka sida.
Jag antar UEFA kommer straffa honom för det han sa efter den första semifinalen men jag skulle vilja gå längre än så. Enligt mig är det Mourinho som sett till att de fyra matcherna blivit så infekterade som de blivit. Visst, rivaliteten finns sedan tidigare, men det är Mou som piskat upp stämningen i omklädningsrummet, på arenan, i media och han eldar på supportrarnas vrede och frustration med sina uttalanden. Mourinho är en bra tränaren med fina meriter men ett uselt föredöme och en ganska tveksam gentleman. Blir han kvar i Madrid? Jag är tveksam...
Per:
- Jag redogjorde relativt utförligt vad jag ansåg om det i den här krönikan. Mourinho är polemisk, har alltid varit det, kommer säkert alltid att vara det. Det är hans läggning och dessutom en strategi. Jag tycker däremot inte att det passar i en klubb som Real Madrid.
Frederic:
- Jag är egentligen förtjust i Mourinho. Starka personligheter behövs i fotbollen och han är en briljant tränare. Men redan under Chelseatiden skruvade jag obekvämt på mig när hans smått paranoida sida tog över. Han har ofta rätt i sak, men tar det ur sitt sammanhang. Det vill säga han kan exempelvis peka på en utvisning men blankar övriga händelser för att kunna driva en linje. Insinuationerna om att Barcelona inte förtjänat sina Champions League-titlar var också ett lågvattenmärke.
Väl Mött!
