Fuera de juego

Veckans Fuera summerar den första omgången, spekulerar om ligan sjunkit i kvalité, tittar på den enda kvarvarande svensken i ligan och funderar över veckans landskamper. I panelen hittar vi Spanienredaktören Robert Johansson, Petter Veland från Canal+ Norge och allas vår Nina Ljung Fredman.

Deltagare:
Robert Johansson, Redaktör Spanien
Nina Ljung Fredman, Krönikör Spanien
Petter Veland, Canal+ Norge

Den första omgången av La Liga är äntligen spelad. Vilka är dina intryck? Motsvarade den dina förväntningar? Några överraskningar/besvikelser osv?

Robert:
- Det första som slår mig är att Zaragoza kanske inte skulle tv-sänt matchen trots allt. 0-6 är knappast den reklam klubben ville förmedla ut i världen. Men å andra sidan kan fler lag förvänta sig samma behandling. Det är också det som slår mig mest efter premiären. Att Real definitivt knappat in på Barcelona. Kul. Men sen? Var är de andra lagen? Jag tycker det är kul att kolla på de båda giganterna men inte när det ser ut såhär. Den här säsongen ska jag försöka bortse så mycket jag bara kan av dessa två lag och försöka njuta av de andras inbördes kämpande.

För att sammanfatta: Det är otroligt skönt att ligan är igång igen och det som slog mig mest efter den första omgången är att Sevilla, Racing och Valencia alla såg riktigt starka ut. Allt eftersom sina egna förutsättningar förstås. Fortsätter Racing som man gjorde på Mestalla kan nog Cupers mannar överraska fler än bara los che (som ändå stod för omgångens vändning). På minuskontot hade jag förväntat mig mer av Granada och Athletic.

Time will tell om alla resultat bara var slumpmässiga eller formen håller i sig. Tyvärr får vi vänta på det en extra vecka för att landslaget ska spela. Men den som väntar på något gott..

Nina:
- Motsvarade förväntningar (Real Madrid-kross av Zaragoza - det var ändå en jävla besvikelse, samt Barcelonaseger över Villarreal) blandades med överraskningar och mer än någon annan var det Racing Santander som stod för omgångens mest oväntade uppvisning.

Det här gänget är inte givna överdrivan möjligheter att klara sig kvar i ligan av många och så tar man hjälpta av ett självmål ledningen på Mestalla och behåller den nästan hela vägen.

En match som den mellan Valencia och Racing är reklam för spansk ligafotboll, det ärförmodad botten mot toppen och ingenting är så förutbestämt som det låter från början.

Sedan tycker jag att vi fått en överlag bra demonstartion på hur pass jämn ligan är (borträknat de där två då men är det verkligen bara vem som vinner som intressrear folk, inte sporten i sig, är det så omöjligt att bara låta sig njuta av en match för matchens skull utan att tänka på om den kan leda till seger i maj?)) i övriga matcher, som varit jämna, nervöst underhållande och oförutsägbara.

The journey is the thing.

Det är skönt att det är igång igen.

Till sist.

Petter:
- Endelig er man i gang igjen!
Det første som slår meg er at dette blir en ny sesong med et stort skille mellom de to store og de andre – fra første serierunde av. Forrige sesong hadde Real Madrid og Barcelona gitt fra seg poeng allerede etter første og andre serierunde, mens de står med 11-0 i målforskjell denne sesongen. På mange måter er dette som forventet, men jeg hadde et lite håp om at spenningen kunne vare litt lenger enn til begynnelsen av oktober. Det gjør den neppe nå, selv om det er tidlig å konkludere.
Valencia – Racing Santander var virkelig en fryd for øyet, og på mange måter et godt bilde for hva jeg mener spansk står for. En underdog som ypper seg mot forhåndsfavoritten, syv scoringer, spill som bølget frem og tilbake, hat-trick, dramatikk og sen avslutning. Atlético Madrid og Athletic Bilbao skuffet som hjemmefavoritter, mens Sevilla overbeviste mest av de lagene som er ventet å kjempe om 3. plassen.
Ser man nøkternt på det var det nok Sporting Gijón og Granada som var de to største taperne – slike hjemmekamper kan det bli skjebnesvangert å tape når man teller opp i midten av mai.

Stjärnorna som lämnat La Liga blir fler och fler. Agüero, De Gea och Forlán kanske är de största namnen men det finns fler. Vilka är dina åsikter? Tappar den spanska ligan i kvalité jämfört med sina europeiska konkurrenter?

Robert:
- Lite svagar tycker jag ligan känns. Om jag får uttrycka mig så tycker jag att det försvinner större stjärnor än vad det kommer in. Och framför allt tappar de andra lagen bakom de två stora i stjärnglans samtidigt som Barca och Real då förbättrat sig. Klyftan är större med andra ord. Det känns som ligan gått från Stjärnornas liga till Dussinspelarna-med-hög-status-liga om ni missförstår mig rätt. La Liga har fortfarande en massa, massa världsstjärnor och jag kommer njuta varje sekund jag tittar men ligan är inte som den var för ett-två år sedan.

Sen om La Liga tappar i förhållande till sina konkurrenter vet jag inte. I Bundesliga har det inte hänt så mycket nytt, Serie A känns fortsatt sval och i England ser det ut att också bara vara två lag som kan vinna. Så länge passionen finns kvar kvittar det hur det ser ut i andra länder. Vi som gillar La Primera División kommer sitta klistrade och följa våra lag ändå. Guldkandidater eller ej. Punkt.

Nina:
- Om den spanska ligan tappar i kvalitet är det inte på grund av att ett par, tre spelare försvinner, för det har tillkommit många fler samtidigt som vi har många "inhemska", spännande spelare på väg att etablera sig.

Nej, om/att ligan tappar i kvalitet beror på hierarikin i LFP och RFEF, på en mycket orättvis fördelning av TV-pengar som skapar en gigantisk klyfta mellan de två topplagen (som drar in 140 miljoner €/var) ochmajoriteten som får mellan 12 och 14 miljoner. Lagen får svårare att behålla sina bättre spelare, problem med att betala ut löner och resultatet ser vi nu när det fått gro i tre år. Det har knappast gjort ligan som produkt en tjänst.

Zaragoza, förr om åren ett lag som hängde runt topp 6 och jävlades med dem framför flämtar på botten utan någonting att sätta emot real madrid. Och Villarreal med flera fina säsonger bakom sig lyckas inte skapa någonting mot FC Barcelona.

Jag tycker en fördelning liknande den engelska modellen vore det mest rättvisa. Där skiljer det 26 miljoner mellan den som får mest och den som får minst, inte 110.
Titta på den här bilden om bara text är för tradigt.

Petter:
- La Liga kalles ”La Liga de Estrellas” for en grunn. De aller største stjernene har jo ikke flyttet på seg; det vil si nøkkelspillerne til Real Madrid og Barcelona. La Liga tapetserer alle UEFAs kåringer for tiden, men igjen er det et lite uromoment at det bare er de to store som er veldig toneangivende. Mata, Agüero, Forlán og De Gea er borte. Det er synd. Dette var verdensklassespillere. I tillegg har spillere som Osvaldo, Emaná, Caicedo og Giovani dos Santos forsvunnet ut av La Liga – alle spillere som var meget viktige for sine respektive lag.
Samtidig er det viktig å se på inn-siden. Alexis Sánchez, Cesc Fábregas, Arda Turan, Radamel Falcao, Daniel Güiza, Ruud van Nistelrooy, Joris Mathijsen, Jeremy Toulalan, Piotr Trochowski, Víctor Ruíz, Nuri Sahin og Fabio Coentrão er blant spillerne som har kommet inn.
Alt i alt tenker jeg at La Liga fortsatt er den serien med flest stjerner, men at det ikke har endret seg spesielt hverken + eller – i løpet av sommeren.

Till denna säsong försvann Markus Rosenberg "hem" till Werder Bremen och Henok Goitom åkte ur Primeran med sitt Almería. Det lämnar Kennedy Bakircioglü kvar som ensam svensk i ligan med sitt Racing Santander. Vad betyder det för intresset i Sverige, om någon skillnad alls, att vi inte har mer svenskar i ligan tror du och vad kan vi förvänta oss av Kennedys säsong?

Robert:
- Jag tror medelsvensson, minus ev någon Hammarbyare, skiter fullständigt i att ligan skulle vara hetare med/utan Kennedy Bakircioglü. Det krävs en Henke, Ljungberg eller Zlatan för att något ska ske i folkhemmet. För ett år sedan ville ju ingen tv-kanal ens sända Serie A men sen bytte Zlatan klubb och TV4 blev en vinnare. Så är det.

Jag tycker det är synd att vi inte har fler svenskar i La Liga. Kennedy spelar bra som fan och det gjorde faktiskt Markus Rosenberg förra året också trots sina missar. Svenskar blir en extra krydda för oss nordbor men av tradition spelar inte många (samtidigt) i Spanien. På min tid som bosatt i landet var det tre. Mellberg (Racing), Gray Sundgren (Zaragoza) och Mattias Asper (Real Sociedad). Mig veterligen har det inte varit fler än så samtidigt (tre förra året också, jag vet!) och det verkar inte bli så heller. Som sagt - synd, för de svenskar som varit i Spanien har gjort det väldigt bra.

Vad gäller Kennedys säsong så tror jag han kan växa än mer i ett Racing där mycket speltid kommer garanteras. Det räcker säkert till en plats eller två i omgångens lag men mer väsen än så märker vi nog inte av på hemmaplan.

Nina:
- Inget illa menat mot Kennedy B, men han har inte den "statusen" i Sverige som gör att var och varannan människa vallfärdar i blindo dit han går som ja, just det - Zlatan. Det känns som han är den enda (inte ökade intresset för att Rosenberg var i Racing förra säsongen, eller för den delen Goitom, eller Gary Sundgren då det begav sig).

Skulle Zlatan återvända till Spanien, säg till Real Madrid, skulle zlatanisterna följa i hans kölvatten, byta profiltröja och låtsas som att det regnade, men det finns nog inte någon annan svensk som skulle kunna dra över det packet igen.

Det är lika gott.

Man ska gilla ligan för ligan.

Jag tror Racing får det tufft. Vi tippade dem näst sist i vårt ligatips och trots att de överraskade mot Valencia (samtidigt släppte de in 4 mål, mål vilket inte är särskilt vanligt för ett lag tränat av Hector Cuper) gav de bort en 3-1 som en annan knäpper med fingrarna.

Vi såg redan förra säsongen att Kennedy fick en ganska viktig roll i laget. Han lär knappast tappa betydlese nu när truppen försämrats en aning. Bakircioglü gjorde flera avgörande mål, är en skicklig frisparksskytt och slår bra inlägg.

Han blir nödvändig.

Petter:
- Jeg kjenner ikke så godt til mediebildet i Sverige, men én ting er sikkert – jo flere landsmenn, desto større er interessen og ønsket om å gi spalteplass. Kennedy var en av Racing Santanders beste spillere forrige sesong, og var bra mot Valencia på lørdag, men spiller dessverre på feil lag i forhold til at Racing Santander ikke er det mest populære eller spennende laget i La Liga. Jeg tror Cantabria-laget fort ender blant de tre nederste lagene på tabellen, men for svenskenes skyld får man håpe at jeg tar feil.
Det samme så man med Knut Olav Rindarøy i Deportivo La Coruña forrige sesong. I starten var det godt med artikler i avisene i Norge, men etterhvert som Rindarøy spilte mindre og Deportivo presterte svakere, forsvant mediedekningen. Heldigvis for oss nordmenn har Vadim Demidov slått til i Real Sociedad, og det forventes mye av han både i La Liga og på det norske landslaget i årene som kommer.

Spanien landskamper i veckan. Liechtenstein ska inte vara några problem i Logroñes däremot kan Chile bli tuffare på neutral mark i Schweiz. Vad säger du om del Bosques trupp med överraskningarna Botía, Dominguez och Montoya i spetsen och ska La Selección verkligen möta tuffast möjliga mostånd varje träningskamp?

Robert:
- Del Bosque får alltid kritik för att han inte plockar med nya namn men nu när han gör det är det förstås fel namn. Oavsett vad ska man ha klart för sig att det rör sig om en träningsmatch mot Chile och en löjligt lätt EM-kvalmatch mot Liechtenstein. Därför är det inte fel att plocka ut dessa tre herrar när landslaget har problem med backbesättningen. Alla tre är lovande och kan behöva det här. Spelare som Monreal eller Iraola har redan provat på landslaget och kommer få lättare att etablera sig vid ett annat tillfälle och svårare motstånd än dessa tre så varför inte testa för att ha ett större urval till nästa gång det krisar?

Ser man till var och ett av namnen är det naturligtvis kaxigast att plocka Montoya från Segundan men han och de andra två har samtidigt nyligen vunnit ett mästerskap på den näst högsta nivån (U21) så varför inte.

Beträffande träningsmotståndet så är jag kluven. Jag tyckte det var bra för laget och kul för supportrarna att se träningsmatcher mot de bästa lagen inför EM i Östterike/Schweiz men allt sedan Spanien vann VM har det börjat se ut som Cirkus Brasilien som åker tvärs över världen för att spela mot den som betalar mest. Efter La Selección blev världsmästare har laget mött Mexico, Argentina, Portugal, Colombia, Italien (glömde jag något?) och nu alltså snart Chile och England. Sedan vet jag att det förekommer samtal med Brasilien också. Kort sagt. Alla de bästa. Om vi bortser från resultaten i de matcherna känns det som att det på sikt inte är så givande utan mer i slutändan en uppvisning á la Harlem Globetrotters. Eller har jag helt fel?

Nina:
- Finns det verkligen inga bättre alternativ än Montoya, undrar jag? Visst är han en begåvning och en framtida (eller ja, inte ens det längre) landslagsman som vi tjänar på att skola in, men det känns orättvist mot dem som redan spelar i Primera och gör det med bravur.

Jose Angel, Iraola, Azpilicueta, Jesus Gamez..

Försöker föreställa mig hur det känns för dem, om det känns hopplöst, om de börjar tänka att enda möjligheten de har att slå sig in i landslaget - oavsett hur bra de spelar - är att flytta till Real Madrid eller Barcelona.

Vad gäller valet av motstånd tycker jag som Robert skriver att det blir lite väl mycket cirkus över det hela. Alla vill möta världsmästarna, dem som har råd för göra det?

Fast.

Det blir säkert en förbannat underhållande match.

Petter:
- Jeg liker troppen slik den er nå. Hovedgrunnen til at de tre tidligere U21-spillerne er med er jo i all hovedsak at Piqué og Puyol er ute, i tillegg til at Capdevila har mistet plassen på grunn av svake prestasjoner de siste månedene. Legger man til at Andoni Iraola har vært skadet for Athletic Bilbao, skjønner jeg at Vicente del Bosque må tenke nytt – og hva er vel da bedre enn å premiere U21-mesterne med uttak på A-landslaget?
Det finnes både plussider og minussider med at Spania velger de beste motstanderne i treningskamper. Det positive er at man får kamptrening mot de aller beste, erfaring inn mot viktige tellende kamper, samt at det er lettere å holde interessen for La Selección oppe når man frister med Brasil og Italia i stedet for Slovakia og Island. Medaljens bakside er jo at man får en hardere kamp om å beholde 1. plassen på FIFA-ranking. På bakgrunn av tapet mot Italia i august falt jo Spania fra 1. til 2. plass – til tross for at Nederland ikke spilte i det hele tatt.
Alt i alt er det argumenter for begge sider, men prestasjonene for alle spanske landslag de siste fem årene gjør at jeg er trygg på at de har sine grunner til å velge slik de gjør – og føler meg trygg på at det er det beste både på kort og lang sikt.

Väl Mött!