Fuera de juego

Mitt i veckoomgången dyker Fueran upp med ämnen som Levante, Villarreal och Málaga.

Deltagare:
Robert Johansson, Redaktör Spanien
Nina Ljung Fredman, Krönikör Spanien
Daniel Jakobsson, Skribent Spanien
Jens Kassnert, Skribent Spanien

Levante leder för första gången ligan och har inlett säsongen strålande. Hur är det möjligt?

Robert:
- Det ska inte vara möjligt men det har vi också konstaterat många gånger tidigare. Det tråkiga är att det sker i samband med en veckoomgång och att Levante med lite oflyt inte får njuta av ledningen speciellt länge. I vilket fall måste man bara älska laget. Pizza, öl, kulmagar och tjuriga gubbar. Och nej, det är inte ett korplag - det är Levante!

Som alla konstaterat före mig - detta håller inte en hel säsong - men minns också att Levante gjorde en otroligt fin vårsäsong. Även om laget faller tillbaka lite så har de redan nu bäddat rätt fint för att liga säkert på den övre halvan av tabellen innan säsongen är slut.

Nina:
- Varför och varför? För att de gör det? Nej men Levante har onekligen lite av "kvartersgängsstämpeln" över sig, ingen räknar med dem. De leder ligan om de vinner ikväll, de är helt obesegrade och fortfarande förväntar sig ingen att de ska kunna fortsätta, fortfarande tappas en hel del hakor unisont då de plockar nästa trepoängare.

De har usel ekonomi (sämst i Spanien), de har ingen massiov supporter- och mediauppbackning, det finns ingenting alls som talar för att de ska lyckas. Förutom just det.

UD Levante har - förutom att klara kontraktet - ingen särskild press på sig. Förlorar man kommer inga upprörda tidningar kräva människors huvuden serverade på silverfat, prata om skandal hit och skandal dit samt dra otrevliga och orättvisa paralleller till huvudkonkurrenten.

De har tillåtits att växa i skuggan, och i den har de tämligen ifred fått lära sig hur man gör för att överleva. Hur man blir effektiv, stark, förvaltar möjligheter, disponerar och prioriterar.

Levante påminner ig, för att dra en långsökt men inte obefogad parallell, lite grann om mitt eget IF Sylvia.

Man kommer långt med god sammanhållning, effektiv intelligens, någon pizza och lite öl. Hoppas verkligen de orkar. Tillåt mig att fortsätta sväva iväg en aning men du kan piska på en häst för allt vad du är värd och få den att springa snabbare, dra håradre, eller så kan du inbilla den att den där typen av arbete faktiskt är ROLIGT, och få den att göra det med glädje.

Jag tror att vi i samband med öppnandet av vinterns transferfönster kommer märka hur hårt de satsar på att hålla sig kvar i topp. Inte för att det vore klokt att börja peta i det här vinnande konceptet, men ett par välbehövliga, smarta förstärkningar skulle inte skada.

Daniel:
- Personligen så tycker jag att det är skit kul att Levante leder ligan. Nu när mitt egna lag ligger i Segundan så kan det vara läge att börja sympatisera med ett lag i Primeran, och för tillfället så skulle det vara Levante. Klippet när Ballesteros vinner en löpduell mot Ronaldo säger i princip allt. En avdankad 36-åring mot en av världens bästa 26-åringar. En chips ätande 93 kilos gubbe mot en vältränad gymatlet på 80 kilo. Ändå så vinner Ballesteros löpduellen när båda börjar lika långt ifrån bollen. Det, om något, visar vad Levante är för ett gäng. Man viker sig inte och även fast man kan verka sämre på pappret, så ger man aldrig upp. 0-3 borta mot Villarreal är så sjukt stort att det är svårt att greppa. Lilla Levante, go on!

Jens:
- Möjligt? Allt är möjligt i idrottens värld. Tabellen ljuger aldrig heter det ju och om vi hittar Levante högst upp i tabellen så finns det substans i det. Rättvist? Ja, just nu i alla fall. Efter 38 matcher kommer ett annat lag att återfinnas i toppen av tabellen även om det skulle vara fantastiskt roligt om Levante skulle stå för detta årtusendets största skräll och ta hem ligan.

Jag har varit inne på det vid åtskilliga tillfällen, ett lag i harmoni presterar bra. Om receptet för harmoni är öl och pizza (vem mår inte bra av det?) så låt gå för det, man har hittat sin grej. Och det funkar uppenbarligen. Vamos Levante!

Villarreal tippades få en tuffare säsong än på länge. Men såhär tuff? Vad är felet hos de gula u-båtarna?

Robert:
- Laget är inte bra nog helt enkelt. Punkt. Cazorla försvann, Rossi har varit skadad, Borja Valero har inte samma form som tidigare. Dagens Villarreal är inte lika bra som de tidigare årgångarna och det märks. Laget saknar den där extra lilla glöden och spelare som Rossi verkar mest springa omkring och sakna svunna tider. Det hjälper föga för att kunna vinna matcher. Trist men sant.

Nina:
- Förutom den där detaljen om att Osasuna MÅSTE trilla ut någon gång så är Villarreals dipp det jag kanske väntat mest på.

Och nu verkar den vara över oss.

Jag vill varken tro eller skylla på att allting beror på Cazorla inte längre är kvar - INGEN klubb kan vara så beroende av en enda spelare, men någonstans är harmonin rubbad. Det finns inget naturligt flyt i spelet, man lyckas inte kompensera en impotent offensiv med bra försvarsspel utan satsar på halvdant av båda.

Nu möter man Real Madrid och där är det väl kanske inte oväntat om man förlorar, men jag tror inte Garrido överlever månaden ut. Trots att klubben inte är den som sparkar tränare i första taget.

Daniel:
- Jag tror att det råder en blandning av dåligt spelarmaterial, orealistiska mål och lite väl stor syn på sig själv, som gör att laget ligger där de ligger. Jag har länge ansett att Villarreal är ett form av ”looser-lag” och det står jag fast vid. Man lever fortfarande i det förflutna och man har, tyvärr, inte lyckats repa sig sedan Riquelmes straffmiss. Man tror fortfarande, på fullaste allvar, att man är en storklubb, medan sanningen är att man aldrig har varit en storklubb. Inte i Europa, inte i Spanien. Man är ett uppstickargäng som kan hota lite då och då och det måste klubben börja förstå själva.

Ifjol så tog man en Champions League-plats för att de andra lagen inte alls höll normal standard och året innan det så fick man en Europa League-plats på grund utav Mallorcas (läs bristande) ekonomi. Jag tror att många har överskattat Villarreal och visst är det härligt med lag från vischan som vill göra en satsning, men man måste komma ner på jorden först. Garrido lär väll ryka snart, även fast jag tycker att han ska vara kvar. Villarreal är ett härligt litet lag med ett kaxigt storlags attityd. Det måste förändras innan man börjar sikta mot högre höjder.

Jens:
- Vill minnas att det var mycket svårt att ta poäng på El Madrigal tidigare säsonger men denna säsong har ubåtarna bara lyckats vinna en hemmamatch. Hittills. Det är självklart inte den enda anledningen till deras ras men det speglar lite av vad vi har att förvänta oss.

Laget mår inte speciellt bra och jag tror också att deras Champions Leaguedeltagande kan vara en del av varför det inte fungerar. Det kan ha blivit för stort. Likt många idrottsmän som kommer till OS för första gången och gör sin sämsta insats på flera år. Förklaringen ligger i ofta mycket närmre än vad man tror sig se. I sitt eget beteende, som det ofta handlar om i slutändan.

Man kan påstå att det bara skulle ha att göra med att en forna landslagsman har lämnat laget men större stjärnor än Cazorla har lämnat andra lag som ändå vinner titlar.

Málagas segertåg har spårat ur och många hånar laget som skulle utmana de stora. Vad tror vi om Málaga? Tar de sig samman?

Robert:
- Jag har personligen inte förväntat mig annat, inte klubben heller. Snacket om att Málaga tar en CL-plats redan i år känns helt medialt. Klubben själva har tre säsonger kvar på sin lista innan laget ska vara ett av de bättre i Europa och det är inte mer än normalt med höga berg och djupa dalar såhär i födelsestadiet av det nya Málaga. Vi kan säkert få se Pellegrinis mannar skaka om något storlag under säsongen men säkerligen förlorar de också mot - säg Rayo.

Nina:
- Fast det tar ju ett tag att få alla bitar på plats? Jag tycker inte alls det är på något sätt ologiskt att Málaga haltar en aning.

Titta på Manchester City - deras på sätt och vis brittiska motsvarighet. Det är först i år de verkligen verkar ha nått fram till det man siktade mot från början.

Daniel:
- Jag tror ingen av oss hade tippat Málaga bland de fyra första, det skulle i sådana fall vara en mycket orättvis tippning mot både klubben själv och hela ligan. Truppmässigt så är Málaga bra. Man är övre-toppen-bra. Men inte mer än så. Inför säsongen, när vi gick igenom ligan, så trodde jag att Málaga MAX skulle klara av en Europa League-plats. Förmodligen den sista av de tre Europa League-platserna dessutom. Det håller jag fast vid.

När Chelsea kom in från ingenstans med sina pengar så var inte världen redo för det och därför så kunde man rubba hierarkin relativt omgående. Efter det så har det tagit lite längre tid för eftersläntrarna. Man City har satsat sedan Svennis tog över laget, men det var först ifjol som man kunde se skymtar av ett topplag i dem. PSG, i Frankrike, har klarat av sin uppgift oförskämt bra och man toppar ligan med sin nya ägare. Men då är det Frankrike och inte Spanien. I Frankrike finns varken Barcelona eller Real Madrid. Och då får vi inte glömma de lag som ständigt slåss om de resterande Europa-platserna.

En tuff säsong, som vi hade trott, väntar Málaga. Men håller man sig till realistiska mål, som en Europa League-plats, så kommer man att klara säsongen bra.

Jens:
- Det tar tid att bygga upp ett framtida ”galáctico”, främst med tanke på att laget ska spela ihop sig och kunna prestera i alla lägen. Jag som egentligen är emot uppköpta lag skulle inte börja gråta om de åkte ur. Nu kommer det inte att hända men visst skulle man bli lite skadeglad.

Om det är det som krävs för kunna utmana de två stora så låt gå för konkurrens är roligt och givande. Málaga ligger fortfarande bra till trots förlust mot serieledarna och Real Madrid, det är inte fy skam.

Något du själv vill tillägga?

Robert:
- Ska väl vara Rayo då. Madridlaget har inlett säsongen strålande som nykomling, och det med ekonomiska problem. Med små medel och stort hjärta har Rayo visat att de är ett Primeralag. Ikväll möter de Málaga i ett möte på olika sidor av klasskalan och det är inte omöjligt att den lite fattigare lillebrodern vinner. Lass har trots sin fullkomligt vidrigt usla filmning mot Betis imponerat på mig och han kan bli kul att se under säsongen. Och vem kan undgå att älska ett lag där José Movilla spelar?

Nina:
- Det här hade jag egentligen tänkt spara till min novell om denna resa, men jag kan skjuta in det här lika gärna, då det bara är en parentes. När jag var nere i Spanien här om veckan passade jag på att få en del av mina fördomar (dvs kunskaper) bekräftade av folk på plats med verklig insikt. En av dem jag haft störst utbyte av är Javier Paredes, som vi hade den äran att dricka kaffe med under ett par timmar en fantastisk eftermiddag.

Vi halkade in på Villarreal, eftersom han berättade lite om vem och vilka som var mest osympatiska att ha med att göra i Spanien. Villarrealpubliken är hemsk, konstaterade han och det är klart att en zaragocista kanske tycker det då det finns en historia av ont blod klubbarna emellan.

Men för att komma till sak. Paredes berättade att den stora anledningen till varför Villarreal är rätt utskrattade i Spanien - för tänk, vare sig vi gillar det eller inte, det är de -är för att presidenten, Roig, i samband med bortamatcher brukar försöka värva socios. Helt ogenerat går han runt och försöker pracka på reducerade medlemsskap i klubben på stackars oskyldiga på annan ort.

Fast ja, om berget inte frivilligt kommer till Mohamed...? Gensvaret på detta uppfinningsrika tilltag har alltjämt varit ljumt to say the least.

Daniel:
- Hércules! När ska formen vända? Jag trodde att Hércules skulle tappa fart, typ nu, men laget går fortfarande på som ett ånglok och har sju raka segrar i både ligan och Copa del Rey. Som ohotad etta har man nu dragit ifrån till tvåan Real Valladolid med sex pinnar. Man vinner dock, som jag tidigare har påpekat, bara med uddamålet i princip. Fem av lagets åtta segrar har slutat 1-0, två har slutat 2-1 och den enda matchen man har haft någorlunda försprång är mot Cartagena. Då vann man med 2-0 efter ett avgörande mål i den 82:a minuten. Hércules jobbar på bra och den här starten lär vara tillräcklig för att man ska utmana om en uppflyttningsplats.

Jens:
- Dessa övertidsminuter. Varför händer allting då? Man blir ju nervös som en narr innan dennes tal inför hovet. Sevilla kvitterade hemma mot Racing i den 92:a minuten i en match de egentligen skulle vunnit. Matchen innan för andalusiernas del fick Barcelona en straff på övertid och dessutom hade en frispark nära att gå in.

Allting är så spännande när övertidsuret tickar, likt livets klocka...

Väl Mött!