Fuera de juego

Denna Copa del Rey-vecka funderar panelen på vilket lag som skräller i år, om domarna är för petiga och slipper Zaragoza äntligen att slåss med kniven på strupen säsongen ut?

Deltagare:
Jens Kassnert, Spanienred
Zoran Zoric, Atléticored
Nina Ljung Fredman, Zaragozared

Copa del Rey drog igång på allvar i veckan. Tidigare år har lag som Alcorcón skrällt i cupen. Vilka, om några, blir det som går långt i år?

Jens:
- Att gå långt är en sak att gå hela vägen är en annan. Jag tror att t ex Levante går till en kvartsfinal efter att ha slagit ut Zaragoza i åttondelen. Las Palmas hoppades jag lite på att de skulle skrälla och de slog ut Racing samt vann första mötet nu i veckan mot Rayo. Kan bli en liten skrällvarning där.

Men å andra sidan tror jag det blir Sevilla-Atlético i ena semin och Barcelona-Real Madrid i den andra och där kommer dagsformen avgöra. Två jämna matcher om två.

Zoran:
- Det känns som om Sevilla och Atlético har väldigt goda chanser att ta sig långt i årets turnering med tanke på lottningen. Förutsättningarna finns i alla fall där med tanke på att man inte kommer ställas mot varken Real Madrid eller Barcelona, något som exempelvis Valencia och Málaga gör om de tar sig vidare i turneringen. Det känns dock inte som om det kommer bli några större skrällar alá Mirandes den här säsongen, utan om någon tar sig längre än vanligt så kan det kanske vara ett lag som exempelvis Levante, om de nu tar det hela på allvar med tanke på den tunna truppen och det faktum att man spelar tre turneringar den här säsongen.

Nina:
- Givetvis är det roligt när lag från Segunda och Segunda B går långt i CdR men jag tror inte vi får se något Alcorcon-liknande i år även om det var imponerande av Cacereño att göra tre mål på Málaga.

Istället hoppas jag att de lag som inte kommer gå på räls i ligaspelet kan få nå final, låt säga Zaragoza, Deportivo, Getafe eller Osasuna istället för att något av de mer väntade topplagen möter Barca eller Madrid och förlorar.

Måste också tillägga - apropå - hur skönt jag tycker det vara att vi slipper ännu en final mellan Real Madrid och Barcelona.

Två tränare har på kort tid blivit uppvisade på läktaren, och båda går hårt åt domarna. De stackars rättsskiparna får stå ut med en hel del, inte helt oförtjänt dock, men hur ska det egentligen vara med smädande rop från sidlinjen? Nolltolerans eller ej?

Jens:
- Inte! Ska en tränare inte få agera? Då faller hela idén med att en tränare kan påverka matcher annat än med bytena. Klart att tränarna ska få utrymme att påpeka ett domarmisstag, en dålig pass av spelaren etc. Har de fingertoppskänslan och vissa ess i rockärmen kan tränare vända matcher. Sedan ska det självklart inte gå till överdrift. Det tycker jag heller inte att det var i t ex Jimenez fall där det räckte med att slå ut med armarna och säga ”por favor”.

Jag vidhåller att domarna är dåliga och när de dessutom straffar tränarna för bagateller går det överstyr.

Zoran:
- Jag håller inte med om nolltolerans. Det är klart man ska få prata med domarna om man inte håller med vid något domslut, speciellt med fjärdedomaren. Problemet är att många tränare ger sig på fjärdedomaren och hela tiden pressar de från sidlinjen för att få med sig beslut vilket sedan resulterar i utvisningar eftersom de inte kan hålla tyst när någonting går emot de. Man ska få svära, det är ju en idrott med en massa känslor. Det ser jag inget problem med, men inte behöver man förolämpa för att man inte håller med domsluten. Nu har vissa tränare (enligt de själva) sagt att de blivit utvisade för att de har frågat varför domarna tagit vissa beslut som exempelvis Michel gjorde mot Barcelona eller när Ðukic ville ha svar på en del frågor mot Atlético, men frågan är ju vad de har hållt på med under större delen av matcherna när TV-kamerorna inte har hängt med. Sedan måste ju tränarna vara betydligt mer rutinerade och tänka efter: vem tolerar förolämpningar och vem går exakt efter regelboken.

Nina:
- Givetvis måste man få framföra en åsikt också från sidlinjen även om det finns sätt och sätt att göra det på. Jag tycker det är helt okej att liksom Manolo Jimenez (länk, se från min 1:50) fara ut med armarna och säga que haces, det är väl bland det minst förargliga en domare får uppleva under en match. Ändå skickades han totalt oförstående upp på läktaren och fick dessutom två matchers avstängning.
Men alla nöjer sig inte med att slå inte ut med armarna och säga "men skojar du" eller "vad händer".
Jargongen brukar kunna vara bra mycket grövre. utomstående ska blandas in, hororna till mödrar som fött fram dem, allra helst.
Och man ska ju självklart aldrig behöva känna sig hotad eller kränkt på sitt jobb (inte ens om man är dålig på det) varför jag inte tycker det är mer än rätt om domaren visar ut någon som sänker sig till de personliga påhoppens nivå. den personen - särskilt om det är en tränare, en person med någon slags auktorietet - hör faktiskt inte hemma i sportsliga sammanhang och då är det bra att domaren markerar detta, att de inte bara tar det.

Sedan tycker jag att införandet av någon slags nolltolerans är fel ände att angripa problemet på. Diskussionen om domarna måste upp i media och inte bara närhelst någon råkat göra något alldeles enastående dumt, utan mellan alla misstagen så att den kan föras på en saklig nivå. För allting hänger ihop (plats för häpet andetag i samband med att insikten drabbar) och den omfattande frustration som finns gentemot domarna är inte helt ogrundad. Det finns mycket att göra från flera håll.

Nivån på domarna måste höjas - det kommer att leda till minskad frustration (även om den aldrig försvinner, någon tycker alltid fel) - mindre frustration = mindre lättirriterad domare - färre onödiga utvisningar?

Eller? Kanske i den bästa av världar. Det verkar vara på tok för logiskt för våran

Ur led är tiden. Barcelona får kämpa för segrarna, Real Madrid ligger utanför topp-tre och Zaragoza vinner en fotbollsmatch på hösten. Vad är det som händer i Spanien egentligen? Och ska Zaragoza till sist få spela en säsong i lugn och ro utan att riskera åka ur?

Jens:
- Underbart. Äntligen är ligan jämnare än på länge och då är det fel? Nej, det är precis detta vi/jag har längtat efter. Jag hoppas att det håller i sig och att både toppstriden samt bottenstriden blir spännande. Innan har det mest handlat om att Europaplatserna har varit spännande och bottenstriden såklart. Nu kanske vi får uppleva en jämnare säsong och jag ser verkligen fram emot det.

Däremot är det inte Barcelona som tappar poäng utan att andra lag är bättre. Som Atlético till exempel.

Jag tror att Zaragoza klarar som vanligt. De känns som de är ett bättre lag nu än föregående säsonger och kan klubben hålla efter ekonomi och annat som kan störa så kommer de absolut klara sig undan nedflyttning.

Zoran:
- Det känns ärligt talat som om Barcelona inte har några större problem eftersom de vinner alla matcher de spelar. De känns betydligt mer effektiva den här säsongen, men betydligt svagare defensivt och jag är inte något fan av mittfältare som ska spela i backlinjen även om det kan vara bra som en akut lösning. Nu har det dock blivit så pg.a. skador. När det gäller Zaragoza så blir jag glad när jag ser att de gör bra ifrån sig. Under de första matcherna av säsongen kändes det som om de skulle börja plocka en massa poäng på bortaplan och underpresetera hemma, men laget har ju faktiskt gjort det bättre hemma på sistone. När exempelvis Valencia vann med 2-0 på Mestalla kände jag att Zaragoza inte alls förtjänade att förlora, det gjorde de inte mot Getafe heller och nu har de två raka segrar i ligan. Som spelare, ledare eller anställd vill man ju ha garantier för att man någonstans får det man är där för, betalt. Ledningen har bidragit med lite stabilitet och naturligtvis blir det genat mycket lättare för Manolo Jiménez att motivera spelarna. Bara för att dra en parallell mellan Röda Stjärnan i Serbien och Zaragoza så hade inte Robert Prosinecki den garantin från serbernas ledning och fick motivera spelarna på många olika sätt under de sex månaderna de inte fick betalt. Det kommer en period när man inte orkar längre. Med det sagt så är det ju bara fyra poäng ned till nedflyttningsstrecket. Därför är det viktigt att hålla fötterna på jorden.

Nina:
- Jag vet inte om Barcelona verkligen "kämpar" för sina segrar i ordets rätta bemärkelse? De har tappat två poäng på hela säsongen, vilket skedde då de kryssade mot - Real Madrid! I övrigt har de rott hem allt.

Vad gäller Zaragoza däremot så ser det ju oroväckande bra ut såhär långt. Man har nu i början på november lika många poäng (12) som man hade när Manolo Jimenez tog över klubben på nyårsafton och var "uträknade" av alla förståsigpåare. En del av "framgången" får givetvis lov att tillskrivas ledningen som styrt upp ekonomin; tagit Zaragoza ur konkursen på nio månader och ordnat ordentliga avtal med spelare som inte bara rör sig om paniklån. Också Jimenez har fått ett längre kontrakt och pratet om ett långtidsprojekt verkar vara verklighetsförankrat; jag tycker it goes without saying att spelarna presterar bättre under de här mera stabila förhållandena som råder utanför planen nu. De blir mer motiverade nu när det känns som att det finns en framtid.

Jimenez har fått ett mycket stort inflytande. Han bestämmer över signeringar så han har kunnat plocka ihop en trupp som han tror passar den fotboll han vill spela, istället för att nöja sig med andras leftovers eller de där framtidslöftena det aldrig blev något med.

Men.

Lugn och ro är inte Zaragozas melodi. En skenbart trygg 2-0-ledning måste alltid förvandlas till 2-1 med sisådär en kvart, tjugo minuter kvar så att allt fortfarande kan gå "åt helvete"., så att man sitter på nålar och håller andan och skriker men blås av då för fan de sista tio som om det var domaren som gjorde fel.
Den här tesen kan förstås appliceras på det så kallade större perspektivet också.

Zaragozas säsong kommer fortfarande handla om att undvika nedflyttning, även om man naturligtvis hellre kämpar på rätt sida av tiondeplatsen.

Något du själv vill tillägga?

Jens:
- Ska vara att vi troligtvis kommer att få se ett mål av Messi inom kort där han tillägnar det sitt barn. Det förefaller sig ofta att när en spelare får barn gör denne mål eller till och med ett hattrick ibland.

Thiago ska sonen tydligen heta när han nu väljer att komma till världen. Vilken dag som helst nu.

Zoran:
- Valencia-Atlético lär bli väldigt intressant och det är mycket som går rätt i Atlético just nu. 23 raka matcher utan förlust och 13 raka segrar i alla turneringar. Vi fasar över när första förlusten kommer komma och försöker hålla fötterna på jorden, precis som man gör när det går åt helvete.

Gabi vädjade intressant nog till domare Delgado Ferreiro när Atlético fick en straff mot Real Jaén i onsdags om att inte visa ut Dani Torres i hemmalaget. Förgäves, men det visar ändå prov på det faktum att det finns någon sorts vilja att få fram rättvisan. Grande Gabi.

Nina:
- Fortsätter på Zaragozatemat en aning. Igår vann klubben första mötet mot ett hårt pressat Granada i Copa del Rey efter ett sent mål av Aranda (hans sjätte mål i den turneringen, för det femte lag han representerat i den för övrigt).

Granadas tränare Anquela hänger redan löst och frågan är om inte Aranda öppnade dörren för honom i den 79 minuten. Blir han den förste tränare i år att få tacka och hälsa? (Man verkar vara ovanligt tolerant. Så här års brukar det vara den tredje eller fjärde som får sparken.)

Eller blir det Bielsa?

En sak till värd att nämna. Igår då Atlético Madrid mötte Real Jaen fick vi sen en mycket märklig scen, då Jaens Torres fick ett väldigt hårt dömt rött kort av domaren. Gabi Fernandez, Atleticos kapten, förstd vad den här matchen och CdR betyder för en klubb som Real Jaen och vädjade -å sin motståndares vägnar- till domaren att inte visa ut honom, att låta gult vara nog. Det var det finaste jag sett sedan Zaragzoa vann.

Väl Mött!