Fuera de juego
Säsongens sista panel summerar ligaspelet 2012/2013. Vad kommer vara värt komma ihåg, vem har utmärkt sig mest och vilka förhoppningar finns inför nästa säsong?
Deltagare:
Daniel Jakobsson, Spanienred
Zoran Zoric, Spanienbloggare
Adam Pinthorp, Spanienred
Per Zander, Expressen
Säsongen är över. Barcelona vinner, Deportivo, Mallorca och Zaragoza åker ut. Där emellan finns 16 lag med blandade resultat och framgångar. Vad kommer du komma ihåg mest från säsongen som gått?
Daniel:
– Mitt absolut bästa minne från den här säsongen är faktiskt premiärdagen när mitt Deportivo klev ut och malde ner Osasuna med en 2-0 seger. Alla förväntningar och förhoppningar som vi supportrar hade på José Luis Oltras nya bygge uppfylldes och känslan då var att vi aldrig i livet skulle kunna vara med och slåss nere i botten. Det hade vi minsann för starkt lag för. Men nio månader senare så står vi här med byxorna nere och en ny säsong i Segunda División. Turbulensen runt klubben har varit påtaglig, så egentligen så är det inte så konstigt att man ramlade ur. Två tränare har sparkats och klubben har gått in i administration, samtidigt som spelarlöner inte betalats ut på månader. Men mest av allt så kommer jag att minnas den här säsongen som Juan Carlos Valeróns sista säsong.
Rent generellt i ligan, på ett mindre personligt plan, så var det kul att se Real Sociedads framfart. La Real spelade en smart och snabb fotboll som väldigt få lag lyckades bemästra under säsongen. Faktum är att bara Barcelona och Real Madrid förlorade färre matcher än Sociedad under säsongen. Atlético Madrid gjorde också en bra säsong som kryddades med en Copa del Rey-seger mot sina vitklädda antagonister - ett pris större än själva pokalen. Sen får man inte heller glömma Málagas framfart i Champions League som mycket väl hade kunnat sluta med åtminstone en semifinalplats. Även Levante, men i Europa League, gjorde det bra ute i Europa. Barcelonas galna höstform är något som kommer att sitta kvar länge, samtidigt som Mourinho lyckades spela ut sig själv från Los Blancos.
Zoran:
– Det verkar så länge sedan, men Barcelonas höst var någonting utöver det vanliga och man tangerade ju faktiskt rekordet för högsta poängskörd trots att man enligt många är "slut". Naturligtvis kommer jag minnas Real Madrid och att de inte tog någon titel 2012-2013 (förutom Supercupen, men det är ju inte mycket med Madrid-mått mätt..), kanske är det mest signfikativt att José Mourinho lämnar Spanien utan en titel under hans sista säsong, jag vet inte, men med tanke på allt som har hänt så är det inte så konstigt. Det visar också någonstans att saker och ting kan förändras väldigt snabbt i den här branschen och att det inte är lätt att vinna saker. Vidare är Real Sociedad enorma vinnare den här gången och deras anfallsfotboll är någonting jag kommer ha med mig in i nästa säsong. Visst trodde jag att de hade bra chanser att utmana om Europa-platserna, men inte att de skulle ta en av Champions League-platserna. Så var sannerligen inte fallet tio matcher in i säsongen och det tror jag knappast någon kommer ihåg nu. Sen så tror jag att väldigt få kommer glömma Málagas äventyr ute i Europa där de trots viktiga spelartapp nästan slog ut Dortmund på Westfalenstadion. Jag kommer såklart även minnas Barcelonas 0-7 mot Bayern, detsamma gäller Lewandowskis fyra mål på Madrid, men även att Madrid inte var jättelångt ifrån ett avancemang. På samma sätt var det ganska otroligt att Levante tog sig längst av de spanska Europa League-lagen. Nu är jag visserligen inte så mycket för bollinnehav, men det faktum att bara Barcelona, Bayern, Arsenal och Lille har mer boll än Vallecas-klubben i de fem toppligorna är väldigt imponerande. För mig blir det såklart svårt att glömma deras enastående säsong med extremt knappa resurser och Ley Concursal hängandes över de.
När det gäller resten av lagen i ligan så sticker Espanyol med Javier Aguirre ut och där har vi ett tränarbyte som gav effekt, detsamma kan sägas om Celta och Granada som båda klarade sig kvar i finrummet. Däremot bekräftar Zaragoza att kontinuitet på tränarfronten inte behöver innebära någonting, speciellt i bottenskiktet. Deras fall under våren var helt otroligt..
När det gäller mitt supporterskap kommer jag naturligtvis minnas Atléticos rekordsäsong. Alla hemmasegrar man radade upp i början av säsongen, alla nollor Courtois och försvaret höll såväl hemma som borta och ett lag som i mångt och mycket har en väldigt god relation med de röd-vitrandiga supportrarna. Jag kommer minnas sättet som laget krossade Chelsea i UEFA Super Cup, men framförallt kommer jag aldrig glömma segern i Copa del Rey mot Real Madrid då jag var på plats och bevittnade hela spektaklet: allt från stämningen på förhand till matchen till firandet vid Neptuno. 14 år av bedrövelse, till ända på en kväll.
Adam:
– Oj, det är en hel del. Ska jag peka på några speciella saker som rent spontant dyker upp blir det nog tre saker, som alla är associerade med framgång. 1) Real Sociedad är tillbaka den spanska toppen och lyckades efter en sanslös vårsäsong fixa fjärdeplatsen och CL-kval till hösten. 2) Atlético Madrids solida säsong med två titlar, och en bombsäker tredjeplats som med lite tur lika gärna kunde blivit en andraplats. Simeone har verkligen gått igång en maskin och det skall bli väldigt intressant att se vad laget kan prestera i CL. För mig är de en titelutmanare precis som vilket annat storlag ute i Europa. 3) Att Barcelona på det sätt man ändå gör det knallar hem ligatiteln utan vidare konkurrens. Man har inte gjort en säsong som kommer gå till historien som den bästa, men sett till ligaspelet har man varit orubbliga.
Per:
– Mest är relativt, men jag kan väl säga så här. När vi om något år summerar årets säsong kommer vi, ni och dem, framförallt höja Barcelonas enastående höstinledning och liganvinsten som kallas Titos. Hand i hand med det går överkommandet av sjukdomarna i Ciudad Condal. Men det var också säsongen då Mourinho smet ut genom bakdörren, då Atletico tog sin första inhemska titel sedan 1996 och bröt en 14 år lång svit utan vinst mot Real Madrid.
Vilket lag eller vilka spelare har utmärkt sig mest under säsongen? Vem eller vilka hade du hoppas mer av? Spåna loss men försök hålla svaret kort.
Daniel:
– I Real Sociedad så finns det många spelare som utmärkt sig, som Agirretxe, Carlos Martínez, Carlos Vela, Anouine Griezmann och så vidare. Alla förtjänar beröm, men i det stora hela så är det Montaniers lagbygge rent generellt som ska ha cred. Raphael Varane i Real Madrid var ett stort utropstecken och redan nu så tycker jag mig kunna se en världsback i honom - om han inte redan är det. Han har alla talanger och kunskaper för att bli världens bästa försvarare. En spelare som annars varit lite synonym med Atléticos framgångar är Diego Costa. Brassen har blivit uttagen till landslaget, retat upp varenda människa i Sevilla och samtidigt vunnit många Atlético-hjärtan. Costa kanske inte är den största stjärnan i Atlético, men han har varit viktig i år. Vill även slå ett litet slag för 37-årige Valerón som stod för åtta assists i år - lika många som Xavi.
Zoran:
– Det är bisarrt att Cristiano med 34 mål eller Falcao med 27 mål inte är i närheten av skytteligasegern. Messi hade slutat på något ännu mer osannolikt än 46 ligamål om han inte gått sönder i slutet av säsongen. Jag tycker även 3/4 av Atléticos backlinje och Courtois måste få sin del av kakan, de har varit nyckeln i det kollektiva försvarsspelet som har bidragit med framgångar sedan Simeones ankomst. Jag tycker även att Carlos Vela och Carlos Martínez förtjänar mängder av beröm för deras respektive säsonger där den sistnämnde kanske är ligans bästa högerback i år. Valladolid tog in en Patrick Ebert vars karriär hade stannat upp i Tyskland som gjorde det enormt bra i Pucela den gångna säsongen. Han hör utan tvekan hemma i ett Champions League-jagande lag när han inte går skadad.
Adam:
– Den spelare som rent individuellt imponerat mest på mig är Piti. Såg honom live på Iberostar mot Mallorca och det var längesedan jag såg en spelare dominera som spanjoren gjorde i den matchen. Att han som kapten dessutom tagit över målrollen i Rayo är också imponerande med tanke på att de tappade såväl Michu som Diego Costa inför säsongen.
Per:
– Rayo är ju ett ständigt utropstecken, Real Sociedad har varit enormt stabilt med ett i princip hemgrott lag. Besviken, däremot, är jag möjligen på Sevilla, Athletic Club och Valencias inledning. Bortsett Real Madrid förstås som vi kunde räkna bort från ligatiteln pinsamt tidigt. Jag hade också hoppats på en ännu bättre säsong av spelare som Pedro León, och att det skulle släppt mer och tidigare för skadade killar som Canales och Vadillo. Fast jag gillar ju också att både Negredo och Soldado blev de främsta inhemska målgörarna. För bara några år sedan hade 25 och 24 baljor räckt för att slåss om pichichi-titeln.
Några speciella förhoppningar inför nästa år?
Daniel:
– Jag hoppas, som man alltid gör, att något annat lag än Barcelona eller Real Madrid står som slutsegrare i Primeran. Men det lär ju knappast hända. Annars så förväntar jag mig en rejäl satsning från Sevilla i sommar. Andaluserna behövs i toppen och det måste vara väldigt jobbigt att se sig själva bli omsprungen av Real Betis. Sen hoppas jag att Granada, Celta Vigo och Getafe ramlar ur. I samma veva så vill jag att Depor så snabbt som möjligt tar en tidig topposition i Segundan och springer upp till Primeran så snart som möjligt. Trots att Depor ramlar ur Primeran och Celta stannar kvar, så kommer vi få ett Galicien-derby nästa säsong. I Segundan finner vi nämligen CD Lugo. Lugo är redan klara för en ny Segunda-säsong, så det ska bli kul att se.
Zoran:
– Eftersom jag håller på Atlético är förhoppningen att klubben skall ta ytterligare ett steg och göra det bra i Champions League. Just därför blir sommarens övergångsfönster intressant och det är ju igång på allvar. Generellt vore det dock roligt om Real Sociedad kvalificerade sig för spel i Champions League, den här gången har de åtminstone erfarenheten (institutionellt) från sista gången de var där att luta sig emot någorlunda. Annars ser jag fram emot att se Elche och Fran Escriba i Primera División, det kommer bli väldigt intressant.
Adam:
– Som vanligt väldigt stora förhoppningar. Jag hoppas att titelracet blir jämnare, och att fler lag blandar sig i toppstriden (inte bara titeln, utan även kring CL-platserna). Det ska bli väldigt spännande att följa främst tre klubbar. Atlético Madrid i Champions League, i ett projekt som känns på riktigt. Real Sociedad, och vad de kan åstadkomma ute i Europa. Sist men absolut inte minst Valencia, som med Miroslav Djukic nu måste börja om lite. Jag ställer mig dock frågan om det inte är väldigt nyttigt istället för något negativt för klubben. Ur ett långsiktigt perspektiv tror jag det kan betyda mycket att klubben låter yngre förmågor få chansen i nästa säsongs Europa-spel och istället satsa stenhårt på ligaspelet.
Per:
– Att arenorna börjar fyllas igen, och att många lag känner att de har möjlighet att slåss om de lönande placeringarna strax under de två största. Att ligan ger ett bra intryck och är intressant, helt enkelt.
För sista gången den här säsongen - Något du själv tycker är värt att nämna?
Daniel:
– Ifjol så försvann Racing Santander ur Primeran med dunder och brak. Sejouren i Segundan skulle dock bli kortvarig - men åt det sämre hållet. Racing är nämligen redan klara för degradering ner till Segunda B och som jag och Nina var inne på många gånger i Radio La Liga ifjol, så kan det här vara det sista vi ser av Racing på väldigt länge på den stora spanska fotbollsscenen. Till skillnad från Real Oviedo, så finns det inget intresse av att rädda Racing och frågan är hur klubben ska överleva i Segunda B. Tillsammans med Racing, faller även Xerez ner. Xerez som spelade i Primera División säsongen 2009/10. Något Aragonien-derby kommer vi inte heller att få se nu när Real Zaragoza ramlat ur Primeran, då även SD Huesca tagit farväl av Segundan. Slutligen så tackar även Real Murcia för sig och får spendera kommande säsong i Segunda B.
Zoran:
– Missa inte U20-VM i Turkiet, där har Spanien ett enastående landslag. Det är utan tvekan sommarens allra bästa turnering.
Adam:
– Zoran flaggar för U20-VM, men jag väljer grabbarna som håller till i Israel och spelar U21-EM. Spanien med Óliver Torres, Gerard Deulofee, Jesé Rodríguez och Juan Bernat i U20-laget är hyperintressant, men det lag man har på pappret i U21-landslaget är så ruggigt starkt att de hade kunnat utmana vilket A-landslag som helst. Allt annat än seger är otänkbart, faktiskt.
Per:
– Med vissa undantag har det varit en ganska tråkig säsong. Tråkigt på sättet att mycket varit avgjort tidigt, och att det har behövts pratas om sjukdomar, samt att det har varit dålig stämning på många platser som i Valencia, Bilbao, Levante och den sedvanliga – men icke desto mindre idiotiska – cirkusen i Real Madrid. Det vore kul om det blir en ordentlig skillnad de närmsta åren. Den spanska ligan skulle behöva det.
Trevlig sommar!
