Atlético-galan 2010

Redaktionens medlemmar hyllar och risar året 2010 med Atlético de Madrid. Året då Madridlaget bärgade två titlar efter vinst i Europa League samt Supercupfinalen. Linus Larsson har sammanställt frågorna för redaktionens medlemmar.

Vilken är årets största sporthändelse?

Bobban: VM i Sydafrika, där Spanien vann välförtjänt och där Diego Forlán äntligen fick det erkännande som han förtjänar och som lök på laxen Guldbollen som turneringens bäste spelare.

Joakim: VM, naturligtvis. Utöver nyss nämnda spektakel kommer Atléticos väg till finalen i UEFA Europa League högt upp, detsamma gäller Copa del Rey.

Linus: Fotbolls VM utan tvekan, ett VM som blev ännu roligare när vår egen Diego Forlán dominerade!

Zoran: Serbien har haft ett riktigt bra idrottsår trots den tidiga elimineringen i fotbolls VM där man bl.a. vann Davis Cup och nästan tog sig till final i basket VM.

Och den största Atlético-händelse?

Bobban: Vinsten i Europa League. Första titeln sedan våren 1996, den sköna segern orsakar välbehagliga rysningar än i dag.

Joakim: Givetvis de båda cupsegrarna samt supportrarna efter finalförlusten mot Sevilla i Copa del Rey, som hyllade sina hjältar, trots förlust, i fyrtio minuter efter slutsignalen gått och överröstade Sevillas firande. Magi!

Linus: Mitt val faller på den första titlen man tog, Europa League. Vi är ju också det enda laget som vunnit den turneringen vilket är lite tufft.

Zoran: Europa League-segern mot Fulham, men den säsongen innehöll så väldigt mycket.



Atléticospelarna åkte kortege genom den spanska huvudstaden efter segern i finalen mot Fulham


Vad är det sista du glömmer ifrån året som varit (gällande Atlético)?

Bobban: Året då den spanska huvudstaden badade i ett rödvitt hav vid två tillfällen efter två efterlängtade titlar. Ärkerivalen tog hem noll, zero, nada...

Joakim: Mitt första besök på Vicente Calderón.

Linus: Den tolfte maj är antagligen den dag jag kommer att glömma sist här livet. Glömmer aldrig hur Agüero fångar upp bollen vid kortlinjen, lägger in den mot Forlán som skjuter på norsken Hangeland och den första tilteln under min Atlético tid var bärgad! Det är en historia att berätta för barnbarnen..
En annan händelse är efter finalen av Copa del Rey när Atléticofansen hyllade laget som om att de vunnit allt som går att vinna.

Zoran: Vändningen mot Recreativo i CdR var magisk, speciellt efter Paulos utvisning, detsamma gäller Forláns mål på Anfield som innebar avancemang till finalen av Europa League som man senare vann och även det fantastiska stöd som Atlético-supportrarna gav sitt lag när de färgade Camp Nou i röd-vita färger mot Sevilla. 2-1 mot Barcelona var också en höjdpunkt, speciellt då man som enda lag hade slagit katalanerna under 2009-2010.

Vad vill du helst glömma?

Bobban: Utslagna ur gruppspelet av Europa League av grekiska Aris...

Joakim: Espanyol, Levante och Aris.

Linus: Aris..

Zoran: 2-3, 2-3 och 0-2. Det kanske inte är något som man egentligen vill glömma, man slarvade i alla fall bort avancemang i Europa League. Förövrigt var jag väldigt besviken på Quique och hans sätt att hantera unge Cedrics mardrömsdebut mot Recreativo i Huelva, inte ett ord om Ufos utvisning, men han kunde ge sig på en 17-åring som förövrigt är en av Atléticos största talanger. Svagt.


Det har varit ett speciellt år på många sätt och vis som för oss rojiblancos, hur högt värderar du året 2lax10?

Bobban: Efter år av missräkningar hamnar år 2lax10 rätt högt upp bland mina Atlético-minnen. Där doblete-titlarna från 1996 tronar högst upp på pidestalen. En fin andraplats är det.

Joakim: Så högt som det går att värdera något. Tre finaler, två segrar och Madrid-resa. Obeskrivligt.

Linus: Det här året har utan tvekan varit det bästa i mitt liv, två titlar som i början av säsongen var långt, långt borta. En sådan lycka är svår att beskriva!

Zoran: Det var under Doblete-säsongen som jag började hålla på Atléti, mest pg.a. Antic och Pantic, det ligger naturligtvis där uppe med de bästa minnena för mig som supporter. Speciellt när Forlán satte dit vinstmålet mot Fulham.


Man har redan gjort sig av med tre spelare och köpt en, hur ser du på vinterperioden av silly-season?

Bobban: Som utomstående kan jag inte fatta hur ledningen för klubben tänker överhuvudtaget. Vi har spelat 4-4-2 i flera år och har efter nyår en endast yttermittfältare i truppen i form av Reyes, sedan Simão lämnat för Besiktas. På det centrala mittfältet kryllar det av spelare och en övergång till 4-3-3 verkar vara det enda tänkbara alternativet för tillfället.

Joakim: Simão inledde säsongen bra men sedan dalade det och portugisen var mot slutet tillbaka i den form han visade upp under sitt sista ett och ett halvt år i klubben. Tycker att man gör rätt i att låta honom gå, FÖRUTSATT att man går över till ett 4-3-3. Med tanke på rapporter om att Quique Sánchez Flores valt att spela Raúl García och Fran Mérida på kanterna under veckans träningspass känns knappast särskilt förtroendeingivande. Ser inte ledningen och tränaren vad supportrarna världen över ser? Med en ytter av klass kvar i truppen M-Å-S-T-E man onekligen spela ett 4-3-3 med tre centrala mittfältare, i synnerhet då Elías numera finns att tillgå.

Juanfran ser jag inte som en bättre spelare än Simão, men han är relativt ung, spansk och dessutom mer kapabel till att komma förbi sin motståndare. Januari är en svår månad om man är ute efter nya spelare då klubbarna oftast inte vill släppa sina adepter under säsongens gång. Den som lever får se, helt enkelt...

Linus: Värvnnigen av Elías verkar spännande utav vad jag hört om honom, är man med i det brasilianska landslaget har man bevisligen vissa kvaliteter.
Att man släpper Asenjo på lån är helt förståeligt, det är det bästa för honom själv om han ska bli den spelare han spås att bli.
Sen har vi Camacho, så länge man inte har en köpklausul på Camacho så är det ett grovt tjänstefel, men som i fallet Asenjo måste han spela för att kunna utvecklas.

En eller två ersättare till Simão lär ju behövas nu annars kan det bli tufft så länge man inte går över till 4-3-3 som det ryktats om.

Zoran: Det är dags att byta till ett 4-3-3-system, dags att slopa 4-4-2 som bara fungerar mot mindre lag. Forlán visade vad han kunde i en nummer tio roll när han har spelskickliga lagkamrater med sig under VM-slutspelet i Sydafrika. Atlético är för obalanserade när de spelar ett 4-4-2-system och dessutom måste spelarna träna på avslut för i slutändan är det anledningen till att man inte tog sig vidare från gruppspelet i Europa League. Elías kommer bidra med löpstyrka, aggressivitet och förhoppningsvis en hel del mål från mittfältet för att avlasta anfallarna, däremot så måste han få anpassa sig för i Brasilien är tempot mycket lägre. När det gäller Simãos potentielle ersättare så vill jag personligen se Piatti av de nämnda alternativen som Atlético tittar på, det skulle inte skada med att ta sig en titt på Vélez-anfallaren Maxi Morález heller, dessutom har han spelat med Agüero i U20-landslaget, men problemet blir att frigöra icke EU-platser för en sådan värvning. Jag önskar Simão all lycka i BJK, detsamma gäller även Asenjo och Camacho. Om klubben nu inte har någon återköpsklausul så finns alltid Rubén Pérez i Deportivo som jag personligen håller högre än Camacho just nu.

Hur låter din sammanfattning av 2010?

Bobban: Laget reste sig från botten och tog sig till två finaler i våras, vinst i EL och förlust mot Sevilla i CdR. Titel nummer två togs mot CL-mästarna Inter och följdes av en knackig höst med skadad Kun och en utbränd Forlán, samt urslagna ur EL. Trots det ojämna spelet är man bara två poäng från den sista CL-platsen när ligan inleds igen på måndag.

Joakim: Kunde inte sagt det bättre själv, Bobban. Quique kom in som en slags frälsare och vände på laget, även om ligaspelet fortsatt fick lida efter cupäventyren. Del soy Atléti.

Linus: Spelet var skit och förutom att De Gea och Álvaro Domínguez slog sig in fanns det inte mycket att vara glad över. Sen kom frälsaren Quique och tog oss ifrån botten och fixade två titlar. Nu ligger vi två poäng ifrån en CL-plats och med en turnering mindre att fokusera på så bör vi klara av att ta den.

Zoran: Vinsten mot Recreativo på Vicente Calderón var vändningen, sedan pekade det spikrakt uppåt i cupspelet. Av någon anledning verkar Atlético vakna framåt Februari, precis som Forlán. Två titlar blev det och det kan Atlético-supportrarna vara väldigt stolta över.


Vad är förväntningarna på 2011?

Bobban: Att man slutar minst fyra i ligan och därmed får kvala till Champions League framåt hösten. Men ska det gå måste anfallsduon Agüero och Forlán vara friska och vassa under våren då man även möter flera av sina direkta konkurrenter på hemmaplan. Vad gäller CdR, så kan det bli ett intressant derby mot Real Madrid i kvarten om man tar sig förbi Espanyol i nästa veckas retur...

Joakim: Att man visar var skåpet ska stå då man på hemmaplan ställs mot direkta konkurrenter i inledningen av det nya året och slutligen når en tredjeplats när säsongen summeras. Hoppas också på att man går vidare i Copa del Rey och att man för första gången på en på tok för lång tid vinner över Real Mandril.

Linus: Att man lyckas ta den åtråvärda Champions League platsen är väl inte för mycket begärd? Copa del Rey däremot blir tufft med extremt tuff lottning fram till finalen..
Hoppas även att Reyes får sin plats i landslaget som han förtjänar!

Zoran: En plats i Champions League, besegra Madrid på Vicente Calderón och nå långt i CdR. Förövrigt vill jag lyckönska Antonio Rivas och Atlético B i kampen om att överleva i Segunda B.




Atlético de Madrid-galan 2010

Bästa målvakt:

Bobban: David de Gea

Joakim: David De Gea. Relativt enkelt val, inte sant?

Linus: David de Gea

Zoran: De Gea är det enda alternativet när det gäller seniortruppen. Joel kommer också bli en stor målvakt, han var bättre än De Gea i Atlético B.

Årets back:

Bobban: Álvaro Domínguez

Joakim: Álvaro Domínguez. 

Linus: Álvaro Domínguez.

Zoran: Domínguez har alltid mer krediter än resten av försvararna eftersom han är canterano, men han visade hur bra han kan vara i Europa League.

Årets mittfältare:

Bobban: José Antonio Reyes

Joakim: Reyes.

Linus: José Antonio Reyes

Zoran: Reyes har visat att man kan gå från hatad till omtyckt under hans tid i Atléti. Es bien, muy bien, minus alla utvisningar.

Årets anfallare:

Bobban: Diego Forlán, efter sin magiska vårsäsong

Joakim: Diego Forlán.

Linus: Diego Forlán

Zoran: Forlán på våren, Agüero under hösten. 50-50.


Årets genombrott:

Bobban: David de Gea

Joakim: Givetvis David De Gea, men jag tycker att Reyes förtjänar att lyftas fram efter att äntligen ha blommat ut ordentligt i den spanska huvudstadsklubben under Quique.

Linus: José Antonio Reyes

Zoran: De Gea, utan tvekan. Från tredjeval bakom Roberto och Asenjo till odiskutabel etta på några månader. Fantastisk målvakt med otrolig karaktär.



De Gea trippelvinnare i redaktionens omröstning

Årets ungdomsspelare:

Bobban: David de Gea

Joakim: David De Gea.

Linus: David de Gea

Zoran: De Gea i seniorlaget, Rubén Pérez och Cedric i Atlético B samt deras låneklubbar och Atlétis egna Obama; Salomon Obama.

Årets bästa spelare:

Bobban: Sergio Kun Agüero, utan honom är lagets offensiv uddlös

Joakim: Reyes var jämn och hade egentligen inte någon formsvacka under säsongens gång. Vad gäller den pågående säsongen är det oerhört glädjande att se att Kun Agüero har tagit det berömda steget mot den absoluta toppen.

Linus: Förutom några dippar på slutet väljer jag David de Gea.

Zoran: Agüero, jämnast och viktigast. Blir dock galen på hans avslutningar emellanåt.

3 kommentarer

Redaktionen2010-12-31 18:00:00