Gamla spanska VM-stjärnor: ”El Divino”
Det kan vara svårt att skilja myt från sanning rörande Ricardo Zamora. En sak som dock är säker är att han var en av världens bästa målvakter och en av Spaniens första superstjärnor i fotboll.
Ricardo Zamora föddes 1901 i Barcelona och skulle under sin karriär spela en viktig roll för spansk fotboll. Han blev känd för sitt spel på planen, men även för sitt liv vid sidan av arenan. Målvakten gav ofta tidningarna något att skriva om.
Det finns många historier och berättelser om Zamora och hans händelserika liv – som att han dagligen rökte tre paket cigaretter, rökte cigarrer och drack en eller två glas konjak, att han var mer känd och snyggare än Greta Garbo.
Målvakten slog igenom i en tid då fotbollen växte sig allt större och populärare i Spanien. Spelarna blev professionella och började tjäna mer pengar. Han debuterade som 16-åring i Espanyol innan han flyttade till FC Barcelona efter ett bråk med några ledare inom sin tidigare klubb.
I Barcelona spenderade målvakten några bra år och han vann sina första titlar – den spanska cupen och katalanska mästerskapet. Samma år blev han uttagen till det spanska landslaget som skulle spela OS 1920.
Under mästerskapet stod Zamora i mål och han visade sig vara en modig, stark och talangfull spelare. Han var yngst i truppen, men stod ut på grund av sin längd och fysik.
Framgång med landslaget
Få av de spanska spelarna hade tidigare satt en fot utomlands när de åkte tåg till Antwerpen i Holland för att spela OS. Laget hade dock flera bra spelare som Pepe Samitier, Pichichi och lagkaptenen José Belauste.
Spanien tog silver i en krångligt anordnad turnering och framgången firades hemma i Spanien. Spelarna gjorde sig redo för att åka hem, men på tåget på väg söderut arresterade fransk polis Zamora eftersom de hittat smuggelsprit och cigarretter i hans väska. Om det var målvaktens lagkamrater som skulle skämta och lagt sakerna där, eller om det var Zamora själv som packat väskan finns det olika uppgifter om.
Zamora spenderade en natt i en cell innan spanska myndigheter övertygade fransmännen om att de hade tagit en av landets stora fotbollsstjärnor som blivit ditsatt och inte en kriminell. När målvakten och resten av laget väl kom hem till Spanien togs de emot som hjältar.
Spelarna som tog silver hade spridit Spaniens rykte över världen. Efter OS växte Zamoras rykte och i Spanien började han kallas för El Divino, den gudomliga, eftersom landet inte haft någon så bra målvakt tidigare.
Zamora fortsatte att spela bra i Barcelona och vann flera titlar som Copa del Rey och det katalanska mästerskapet. Han var orädd och slängde sig framför anfallarnas fötter för att ta bollen. Målvakten startade även ofta kontringar och avslutade flera matcher med blåmärken.
1922 blev Barcelona katalanska mästare för tredje gången i rad, men efter tre år i klubben återvände målvakten till Espanyol där han kände sig mer hemma. Zamora sa att han kände sig mer spansk än katalansk, något som inte uppskattades av Barcelonas supportrar.
Tiden i Espanyol började dock inte bra eftersom Zamora stängdes av ett år eftersom han ansågs ha ljugit för skattemyndigheten om sin sign on-bonus. Det blev åtta säsonger i klubben innan han 1930 flyttade till Real Madrid för en övergångssumma på 150 000 pesetas – en enorm summa på den tiden.
Kamp i Florens
Real Madrid vann den nystartade spanska ligan 1932 och 1933 med Zamora i mål och blev därmed första klubben som vann mästerskapet två gånger. Målvakten var en viktig del av laget och gjorde sig redo för sitt första VM-mästerskap.
Efter framgångarna i OS hade Spanien spelat sämre och 1934 åkte landslaget till Italien för att spela VM. 33-årige Zamora stod fortfarande i mål och laget inledde bra mot Brasilien i den första rundan. Redan i halvtid ledde spanjorerna med 3-0 och gick mot segern. Leonidas kvitterade, men närmare kom inte sydamerikanerna.
Spanien var vidare till kvartsfinal där man ställdes mot Italien i Florens. Zamora gjorde en av sin karriärs bästa matcher i en fysisk tillställning som slutade 1-1 efter att italienarna pressat för fullt och domaren gjort en tveksam insats.
Kvartsfinalen gick till omspel dagen efter och då saknade Spanien sju spelare från matchen innan på grund av skador, bland annat Zamora som satt på läktaren med ett svullet öga och såg på när Italien tog ledningen efter elva minuters spel.
Även den här matchen var fysisk och de hårda smällarna avlöste varandra. Den förste spanjoren som gick av planen var vänsteryttern Cristiano Bosch och den schweiziske domaren René Mercet ingrep inte ofta under matchen.
Slagsmål utbröt ibland på planen och två spanska spelare fick bäras av planen ut på bår under matchen. Italien behöll sin 1-0-ledning och gick vidare till semifinal, men efter matchen stängde det schweiziska förbundet självmant av sin domare. Totalt blev det 46 matcher för Zamora i den spanska landslagströjan med OS-silvret som största merit.
Fotboll i fängelset
Efter VM återvände Zamora till Real Madrid och två år senare spelade han en viktig match mot sin gamla klubb Barcelona. Det var finalen i Copa del Rey och den här matchen kom att bidra till myten om Zamora.
Real Madrid ledde med 2-1 medan Barcelona tryckte på för en kvittering i slutet av matchen. José Escolá provade med ett skott som såg ut att gå i mål, halva arenan ställde sig upp för att fira, men Zamora slängde sig och räddade. Efter att dammet lagt sig stod målvakten med bollen i sina händer.
Senare samma år bröt det spanska inbördeskriget ut och det finns olika uppgifter om vad som exakt hände med Zamora under den här tiden. Flera källor uppger dock att i juli rapporterade tidningen ABC att målvaktens kropp hade hittats och att han var död. Det här stämde dock inte, utan han levde och några militärer arresterade honom och tog honom till Modelo-fängelset.
Jimmy Burns skriver i sin bok Barca att det var ett tufft fängelse där många fångar dog. Men Zamora överlevde och menar själv att det var tack hans fotbollstalang. Vakterna tyckte om att ha en sporthjälte bland sig som kunde berätta historier om sin karriär och spela matcher på fängelsets gårdsplan.
Efter ett tag släpptes Zamora och tog sig till Nice i Frankrike där han började spela fotboll för det lokala laget och återförenades med sin gamla lagkamrat från Barcelona, Pepe Samitier.
1938 återvände Zamora till Spanien och blev ett år senare tränare för dåvarande Atlético Madrid. Klubben vann La Liga 1940 och 1941 och den gamle målvakten stannade kvar till 1946 då han tog över Celta Vigo.
Zamora ledde även Spanien i två matcher 1952 innan han återvände till Celta Vigo och sedan tog över Espanyol vid två olika tillfällen. Efter en lång karriär som både spelare och ledare avled Zamora den åttonde september 1978. Människor kommer än i dag ihåg hans namn och priset till säsongens bästa målvakt heter Zamora som en hyllning till den gamle storspelaren.
Källor: FIFA.com, bleacherreport.com, boken Barca av Jimmy Burns, ESPN, realmadrid.com, fcbarcelona.com.
