Gästkrönika: Fotbollsjuristen - FIFA:s skydd för minderåriga

Den 20 december 2016 annonserade Real Madrid via sin officiella hemsida att FIFA:s tidigare tilldelade förbud att registrera nya spelare under två transferfönster hade reducerats till att gälla under endast ett transferfönster. Många frågade sig hur det kom sig att Real Madrid fick sitt straff reducerat, medan andra lags straff stod sig kvar. Det spekulerades mycket kring vad det egentligen var som låg bakom straffreduceringen då väldigt få var tillräckligt insatta för att ta del av vad som skedde bakom dörrarna till rättegångssalarna. För att erbjuda sina läsare en djupare inblick i vad som föranledde transferförbudet tillika reduceringen av förbudet, har Real Madrids redaktion på SvenskaFans.com tagit hjälp av den sakkunnige Christian Postolovski, även känd som Fotbollsjuristen. I den följande artikeln ges en omfattande beskrivning av FIFA:s regelverk gällande skydd för minderåriga spelare vilket innefattar de regler samtliga klubbar måste föhålla sig till, samt flera kända fall. Håll till godo.


Den 1 januari 2014 skrev stjärnskottet Bertrand Traoré från Burkina Faso på ett proffskontrakt med Chelsea. Två år senare kom det till FIFA:s kännedom att Bertrand representerat Chelsea i en vänskapsmatch mot Arsenal i slutet av oktober 2011. Bertrand var då endast 16 år gammal. Enligt huvudregeln i artikel 19 i Regulations on the Status and Transfer of Player, som är FIFA:s regelverk avseende bland annat övergångar, är det inte tillåtet att värva utländska spelare som är under 18 år. Huvudregeln har tre alternativa undantag. Förutsättningarna för att värva en utländsk minderårig spelare är om a) dennes förälder/föräldrarna kommit till landet av andra än fotbollsmässiga skäl b) om spelaren är mellan 16–18 år och kommer från ett EU-land c) om klubben och spelaren inte har mer än 5 mil till landgräns. 

I fallet med Bertrand misstänkte FIFA att dessa undantag inte var tillämpliga varför en granskning av Chelseas spelarövergångar inleddes. Tidigare granskningar av storklubbar som Barcelona, Real Madrid och Atletico Madrid har burit frukt för FIFA. Barcelona och Atletico Madrid fälldes i CAS (idrottens skiljedomstol) efter att de genomfört 31 respektive 153 spelarövergångar i strid med främst artikel 19. Både Barcelona och Atletico Madrid straffades med böter samt förbud att registrera spelare under två transfersperioder. Real Madrid, som av FIFA dömdes till böter och förbud att registrera spelare under två tranferperioder, fick se sitt straff sänkt av CAS till böter och ett förbud att registrera spelare under en transfersperiod. Real Madrid hade genomfört 37 spelaraffärer i strid med bland annat artikel 19. I media talas det ofta om transfersförbud som ett förbud för klubbar att värva spelare. Detta stämmer inte. Det är viktigt att poängtera att ett tranferförbud innebär att en klubb inte får registrera spelare under en viss period, däremot får de ingå kontrakt med spelare för att sedan registrera spelarna när tranferförbudet upphört. 

FIFA:s granskning av Chelsea bekräftades av FIFA i september 2017 och hitintills har 25 spelarövergångar flaggats som möjliga övertramp av FIFA:s reglemente. Fallet ligger nu hos FIFA:s disciplinära kommitté som vänt sig till FA för att få ytterligare information om spelarna i fråga samt andra spelare som kan vara av intresse. FIFA:s disciplinära kommittee är fortfarande i ett tidigt stadium av sin utredning. När utredningen väl är klar kommer all bevisning skickas till en självständig avdelning av FIFA:s disciplinära kommitté som kommer ta beslut i ärendet. Beslutet kan sedan överklagas till FIFA:s överklagandenämnd och därefter till CAS. Fotbollsförbundens instansordning kan liknas vid ett garnnystan och förtjänar en egen artikel. 

Om det visar sig att Chelsea har brutit mot artikel 19 är risken överhängande att ett tranferförbud och böter väntar klubben. Att FIFA och CAS visat sig utdöma tranferförbud, som är ett av de hårdare straffen en fotbollsklubb kan drabbas av, visar hur viktigt skyddet för minderåriga är för FIFA. Även om artikelns skyddsintresse inte går att argumentera mot så är deras utformning mycket omdiskuterad för att vara allt för oförutsebar. I denna artikel kommer jag gå igenom artikel 19 och några av de ledande rättsfallen som berör artikeln. Syftet är att ge en ökad förståelse för vad som gäller för att en klubb ska få registrera en av sina viktigaste tillgångar d.v.s. minderåriga fotbollsspelare. 


Artikel 19 och dess huvudregel 

Minderåriga fotbollstalanger är en guldgruva för fotbollsklubbarna som för en låg summa kan förvärva en spelare som på lång sikt kan komma att leda klubben till stora ekonomiska och sportsliga framgångar. Det faktum att majoriteten av fotbollstalangerna som registreras för en proffsklubb inte blir fotbollsproffs har ingen större inverkan på fotbollsklubbarna då det räcker med att en av hundra minderåriga fotbollstalanger blir nästa Ronaldo, Messi eller Neymar för att en fotbollsklubb ska vinna på mångmiljonlotteriet. Eftersom sannolikheten är väldigt hög för att en minderårig fotbollsspelare inte blir fotbollsproffs och de stora vinnarna av att värva minderåriga fotbollstalanger är fotbollsklubbarna måste det finnas ett skydd för minderåriga. En fotbollsklubb ska helt enkelt inte fritt kunna värva minderåriga fotbollsspelare för att sedan lämna dem helt utan skyddsnät i det fall att de inte blir fotbollsproffs. Detta skyddsintresse ligger bakom huvudregeln i artikel 19 som säger att ingen fotbollsklubb får värva en minderårig fotbollsspelare. Med en minderårig fotbollsspelare menas en fotbollsspelare som är under 18 år gammal. Det är även med skyddsintresset i beaktande som FIFA utformat huvudregelns undantag. 


Första undantaget 

Det första undantaget gäller när spelaren familj flyttar till det land där spelarens nya klubb har sitt säte av andra än fotbollsmässiga skäl. Det främsta syftet med undantaget är att försäkra sig om att spelaren har sina föräldrar med sig och att familjen inte är ekonomiskt beroende av den minderårigas fotbollskarriär för sitt liv i det nya landet. En spansk klubb uppfyller alltså inte kraven för det första undantaget om klubben värva en spelare från Cuba vars föräldrar inte flyttar med honom till det nya landet eller flyttar med spelare av fotbollsmässiga skäl. Har spelarens föräldrar ingen anknytning till Spanien, inget jobb i landet eller bor nära fotbollsklubbens träningsanläggning så är det faktorer som enligt fall som varit uppe i CAS talar mot att föräldrarna flyttat till det nya landet för andra än fotbollsmässiga skäl. Den nya klubben har, om de låter spelaren spela för klubben, brutit mot artikel 19. Tre intressanta CAS-fall rörande det första undantaget är Boca v. Fifa (CAS 2012/A/2839), A. v. Atletico de Madrid & RFEF & FIFA (CAS 2013/A/3140) och John Kenneth Hilton v. FIFA (CAS 2015/A/4312). 

Boca v. Fifa 

När den uruguayanska talangen Rodrigo Betancourt var 7 år avled hans mamma. Efter sig lämnade hon Rodrigo och hans tvillingsystrar. Rodrigos pappa kom senare att gifta om sig med en argentinsk kvinna. Sju år efter moderns tragiska bortgång flyttade familjen från Uruguay till den argentinska huvudstaden Buenos Aires. Pappan fortsatte att driva sitt företag med säte i Uruguay. Väl på plats i Buenos Aires visade Boca Juniors ett stort intresse för Rodrigo Betancourt. Klubben fick dock inte tillstånd av FIFA att registrera spelare då FIFA ansåg att det inte var visat att familjen flyttat till Buenos Aires för andra än fotbollsmässiga skäl. Av intresse är att FIFA menade att Rodrigos argentinska styvmamma inte innefattades av begreppet familj i artikel 19. FIFA:s beslut upphävdes av CAS som menade att styvmamman faller inom begreppet familj i artikel 19 samt att det faktum att fader hade kvar sin verksamhet i Uruguay inte har en avgörande betydelse då det var visat att familjen levde ett liv i Buenos Aires som inte var helt beroende av fotbollen bl.a. gick barnen i skola och familjen hade band till landet genom styvmamman. 

A v. Atletico de Madrid & RFEF & FIFA 

Fallet gällde talangen Alex Reneau vars registrering hos Atletico Madrid inte godkändes av FIFA då de ansåg att det inte var visat att familjen flyttat till Spanien för andra än fotbollsmässiga skäl. Alex kom från en mycket rik och multikulturell familj, något CAS tog i beaktande när de beslutade att upphäva FIFA:s beslut. CAS ansåg att familjens rikedom gjorde att de inte var beroende av sonens sportsliga framgångar för sin försörjning. Familjens ekonomiska tillgångar gjorde det även möjligt för familjen att flytta var de än ville i världen och CAS menade att det inte var troligt att en familj med dessa möjligheter helt skulle styra sin kosa efter förekomsten av en proffsfotbollsklubb. Om sonens fotboll varit syftet bakom familjens flytt hade samma syfte, med familjens resurser, kunnat uppfyllas i ett flertal länder. Vidare hade familjen ansökt om visum i Spanien och boende i Madrid lång tid före flytten till landet och sonens övergång till Atletico Madrid. CAS beaktade att familjen, ett flertal gånger, hade flyttat runt i hemlandet USA och utomlands samt att de hade ett barn som bodde i London. I fallet betonade CAS även att det räcker att de fotbollsmässiga skälen endast utgör en del av syftet med flytten för att undantaget inte ska anses vara uppfyllt. Vidare poängterade CAS att Alex Reneau inte var ansedd som en exceptionell spelare. 

John Kenneth Hilton v. Fifa 

De senaste av fallen rörde den amerikanska talangen John Kenneth Hilton. Genom sina insatser i det amerikanska u14-landslaget samt i sitt klubblag under fotbollsturneringar i Europa fick klubbar som FC Barcelona, Ajax och Manchester City upp ögonen för den unga fotbollsspelaren. År 2014 flyttade John Hilton med sin mamma och syskon till Manchester där han började på St Bede’s high school, ett lärosäte känt för sina kopplingar med Manchester City. Värt att notera är att familjens bostad låg nära både Manchester City och Manchester Uniteds träningsanläggningar. Kvar i USA stannade John Hiltons pappa som var nära pensionsålder och riskerade att förlora en del av sin pension vid en flytt. Året därpå flyttade den splittrade familjen återigen. Denna gång till Amsterdam där John snabbt skrevs in på en futsalklubb med nära kopplingar till Ajax. John Hilton kom sedan överens med Ajax om att spela för klubben. FIFA valde dock att avslå det Nederländska Fotbollsförbundets ansökan om att registrera spelaren för Ajax. FIFA ansåg att det inte var otvivelaktigt att spelarens mamma genomfört flytten till Amsterdam för andra än fotbollsmässiga skäl. Istället menade FIFA att talangens fotbollskarriär förmodligen var den främsta anledningen till att familjen flyttade från Manchester till Nederländerna. 

FIFA:s beslut överklagades till CAS där John Hilton visade att de kriterier som resulterade i att CAS upphävde FIFA:s beslut i A. v. Atletico de Madrid & RFEF & FIFA var uppfyllda även i detta fall. Spelarens pappa hade en lön som uppgick till 300?000 USD, vilket betyder att familjen inte var beroende av den inkomst John Hilton skulle få som fotbollsspelare. Familjen var multikulturell med rötter i USA och Brasilien samtidigt som de talade nederländska. John flyttade till Amsterdam med sin mamma och tre systrar. Familjemedlemmarnas visumansökningar genomfördes före Ajax tog kontakt med familjen. Vidare motiverade Johns mamma flytten med att hon ansåg att Amsterdam var den perfekta platsen för henne att starta sitt nya företag på. Dessa argument kom dock inte räcka för att få FIFA:s beslut upphävt. CAS beslutade att John Hilton inte skulle få registreras som spelare för Ajax eftersom de menade att den främsta anledningen till att familjen flyttat till Amsterdam var av fotbollsmässiga skäl. Några av de argument CAS grundade sitt beslut på var följande: 

1. Familjen hade flyttat till en bostad i närheten av den träningsanläggning där Ajax ungdomslag tränade. I Manchester hade familjen bott i närheten av Manchester United och Manchester Citys träningsanläggning samtidigt som John själv spelade för Manchester City. CAS ansåg att det var misstänksamt att familjen under sin vistelse i Europa hade bott på två orter och att familjen i båda orterna bodde i närheten av träningsanläggningar tillhörande proffsklubbar som var intresserade av John Hilton. Detta gav inte understöd till familjens påstående om att familjen flyttat till England och Amsterdam på grund av mammans dröm om att öppna företag i länderna. 
2. Den futsalklubb (Veerhuys FC) John spelade för när familjen flyttat till Amsterdam hade nära kopplingar till Ajax och klubbarna samarbetade bland annat i futsalaktiviteter. Det fanns därmed ingen sanning i mammans påstående om att futsalklubben var liten och amatörmässig. 
3. Familjen hade inte lagt fram någon dokumentation som visade att de faktiskt hade sökt visum långt före kontakten med Ajax. 
4. I egenskap av fotbollsspelare för Manchester City hade John Hilton ställts mot Ajax två gånger i en turnering där han blev utvald till turneringens spelare. Ajax hade alltså vetskap om spelaren och dennes talang. 

• Klubbarna bröt mot artikel 5 som säger att spelare måste registreras hos en association (i detta fall Spanska Fotbollsförbundet) för att spela för klubben, oavsett om det gäller professionella fotbollsspelare eller amatörer. Det är sedan associationens ansvar att meddela FIFA om registreringen. På denna punkt anser jag att man får ha överseende med klubbarnas regelbrott. I Spanien finns nämligen en regel som säger att spelare som endast ska spela på regional nivå måste registreras hos regionens egna förbund (motsvarigheten till Skånes eller Norrbottens fotbollsförbund). Det Spanska Fotbollsförbundet tog alltså inte emot ansökningar avseende registreringar av spelare som endast spelade fotboll i de olika regionerna och alltså inte deltog i nationella turneringar. Real Madrid och Barcelonas regelbrott på denna punkt var därför oundviklig, men CAS ansåg att artikel 5 är klart formulerad och att klubbarna ändock inte borde ha brutit mot regeln. Det ska sägas att det är klubbarnas ansvar att se till att det Spanska Fotbollsförbundet registrerar spelarna och meddelar FIFA om detta.  
• Klubbarna hade brutit mot artikel 9.1 när de inte ansökt om ICT (International Transfer Certificate) för ett flertal av de minderåriga spelarna. En fotbollsspelare kan nämligen inte registreras hos en ny association om den association där spelaren är registrerad hos inte utfärdar ett ICT. Utfärdandet av ICT är inte nödvändigt för spelare under 10 år. När fallen avgjordes låg denna åldersgräns på 12 år men FIFA beslutade sig senare för att sänka åldersgränsen. 
• Klubbarna hade brutit mot artikel 19bis som säger att alla klubbar som bedriver akademiverksamhet måste meddela sin association om alla spelare som tillhör klubbarnas akademier. Även om både Real Madrid och Barcelona kunde visa att klubbarnas akademispelare både får en skolutbildning och fotbollsutbildning i världsklass så räckte det inte för att uppfylla kraven i artikel 19bis. 

• Både Barcelona och Real Madrid blev varnade av FIFA om att inte värva minderåriga fotbollsspelare i strid med FIFA:s reglemente. Medan Barcelona helt ignorerade FIFA:s varning tog Real Madrid sin varning seriöst och ändrade sin värvningspolicy avseende minderåriga. 
• I Barcelonas fall kom CAS fram till att Barcelona, i 5 av samtliga granskade spelarövergångar, hade gjort sig skyldiga till väsentliga regelbrott. Gällande Real Madrid ansåg CAS att ingen av regelbrotten var av sån väsentlig karaktär att de motiverade ett tranferförbud motsvarande 2 tranferperioder. 
• Det Katalanska Förbundet meddelade aldrig det Spanska Fotbollsförbundet om de berörda spelarövergångarna, vilket det regionala förbundet i Madrid gjorde. Detta förklarar även varför det Spanska Fotbollsförbundet blev bestraffade med böter i samband med Barcelonas fall men slapp denna bestraffning efter domen mot Real Madrid. 
• I Barcelonas fall dömde tre domare medan endast en domare dömde i Real Madrids fall. Det ska inte ha en betydelse då domarna utgår ifrån samma regler, men det går inte att sticka under stolen med att varje domare är olika personer och kan tolka fall olika. Jag har själv jobbat med fall där jag och min kollega haft långa diskussioner om vi vill att en eller flera domare ska döma fallet. 

3 kommentarer

Marcos Riverosmarcos.riverossalazar@hotmail.commarcosriveros_2018-02-10 12:25:00