Gästkrönika: La Quinta del Buitre - Kvintetten som dominerade Spanien
Quinta del Buitre var en kvintett av egenfostrade Real Madridspelare som under andra halvan av 80-talet fullkomligt dominerade i Spanien. Tillsammans vann man fem raka ligaguld och två UEFA-cupguld och var en del i ett utav Europas allra bästa lag. Det enda som tyvärr saknades för dessa gedigna madridistas och lysande fotbollsspelare var ett Europacupguld. Allt annat hade man.
Historien om Quinta del Buitre tog sin början hösten 1983. Real Madrids B-lag hette under denna tid Castilla CF och med tränaren Amancio Amaro vid rodret gick man fram som en ångvält i Segunda División. Främst tack vare fem egna produkter, tre 18-åringar och två 20-åringar. Dessa var strikern Emilio Butragueño, anfallaren Miguel Pardeza, mittfältarna Martín Vázquez och Míchel samt den offensiva mittbacken Manolo Sanchís. De fem spelarna uppmärksammades i en tidningsartikel med rubriken ”Amancio y la quinta del Buitre”. Därav smeknamnet, som fritt kan översättas till ”de fem gamarna”.
Artikeln medförde en stor uppmärksamhet mot dessa fem unga herrar och den 4 december 1983 fick både Manolo Sanchís och Martín Vázquez debutera för A-laget i en bortamatch mot Real Murcia. Real Madrid vann matchen med 1-0 och målskytten i den 82:a matchminuten var 18-årige debutanten Manolo Sanchís. Den 5 februari 1984 var det dags för Emilio ”El Buitre” Butragueños debut i bortamatchen mot Cádiz. Han byttes in efter den första halvleken då hemmalaget ledde matchen med 2-0, femton minuter senare hade han reducerat till 2-1 och vid ställningen 2-2 sköt han in segermålet i den 89:e matchminuten. Vid slutet av säsongen 1983-84 hade alla i Quinta del Buitre debuterat för A-laget. Real Madrids A-lag kom tvåa i La Liga, med lika många poäng som ligavinnaren Athletic Bilbao men där inbördesmötena slutade 0-0 på hemmaplan och 2-1 till Bilbao på San Mamés.
Castilla CF vann i sin tur Segunda División samma säsong med en marginal på 8 poäng ner till ligatvåan och ett målsnitt på 1,8 mål per match. Eftersom Los Blancos misslyckades med att vinna ligaguldet sparkades tränaren Alfredo Di Stéfano och Castillas tränare Amancio Amaro blev istället A-lagets nya huvudcoach samtidigt som alla i Quinta del Buitre permanent flyttades upp.
Men Quinta del Buitres första riktiga säsong i A-laget kom inte alls att gå som planerat. Real Madrid slutade på en pinsam femteplats, hela sjutton poäng bakom seriesegraren Barcelona. Detta ledde naturligtvis till att Amancio Amaro sparkades och ersattes av Luis Molowny. Men säsongen 1984-85 förde ändå med sig något positivt. Real Madrid vann nämligen UEFA-cupen för första gången i sin titelrika historia. Detta genom finalseger över ungerska Videoton. I den första matchen i Ungern vann Real med övertygande 3-0, och tre från Quinta del Buitre startade matchen: Sanchís, Míchel och Butragueño. Míchel blev dessutom målskytt.
Quinta del Buitres andra säsong blev dock betydligt mer lyckosam. Real Madrid vann La Liga i överlägsen stil, tio poäng före tvåan Barça och med ett målsnitt på 2,4 mål per match. Man tog dessutom sin andra raka UEFA-cuptitel. Detta efter finalseger mot tyska FC Köln där man i första matchen på Santiago Bernabéu fullkomligt körde över tyskarna och vann med hela 5-1. I den matchen startade endast två från Quinta del Buitre: Martín Vázquez och Emilio Butragueño.
Miguel Pardeza lämnade Real Madrid 1987 för Real Zaragoza, laget han varit utlånad till under hela den föregående säsongen. Därmed kom Quinta del Buitre att reduceras till fyra personer. Men dessa fyra var de som tillsammans med målsprutan Hugo Sánchez kom att lyfta Real Madrid till att bli ett utav Europas allra bästa lag under andra halvan av 1980-talet.
Quinta del Buitre var med och såg till att Real Madrid vann fem raka ligatitlar från säsongen 1985-86 till 1989-90. Gruppens huvudman Emilio Butragueño kom även trea i omröstningen för Ballon d’Or 1986 och 1987. Det som dock kom att saknas för denna fantastiska grupp av Real Madridprodukter var ett guld i Europacupen.
Säsongen 1986-87 nådde man semifinal men fick respass mot Bayern München efter totalt 2-4. Säsongen därefter nådde man återigen semifinal men åkte ut mot PSV Eindhoven efter 1-1 på hemmaplan och 0-0 i Holland. Säsongen 1988-89 nådde man semifinal för tredje året i rad och fick i första matchen på hemmaplan mot Milan med sig 1-1. Men Milan var vid denna tid världens bästa lag och det fick Los Blancos bittert erfara på San Siro då man förlorade med hela 0-5.
Närmre än till tre raka semifinaler nådde man aldrig. Säsongen 1989-90 åkte man ut redan i den andra rundan, förvisso mot Milan som sedermera vann hela turneringen och säsongen 1990-91 förlorade man kvartsfinalen mot Spartak Moskva med totalt 1-3. Quinta del Buitres gyllene era tog också slut då Barcelona vann La Liga 1990-91 och sedermera kom att dominera den spanska fotbollen tack vare utländska världsstjärnor. Sommaren 1995 lämnade både Martín Vázquez och Emilio Butragueño klubben, sommaren därefter lämnade Míchel och kvar av Quinta del Buitre fanns då bara mittbacken Manolo Sanchís.
Men herr Sanchís kom att få vinna den turnering som Quinta del Buitre så länge suktat efter. Han spelade, som lagkapten, hela finalmatchen mot Juventus när Los Blancos vann sin första Europatitel på 32 år. Två år senare var det dags igen för Sanchís att bli europeisk mästare. I finalen mot Valencia började dock 35-åringen på bänken men fick hoppa in när det återstod tio minuter av matchen. Säsongen 2000-01 kom att bli Sanchís sista i Real Madrid innan han lade skorna på hyllan, efter 18 säsonger i A-laget, och därmed kom den sista ur Quinta del Buitre att lämna och en otroligt framgångsrik epok var då över.
Här hittar ni en länk med härliga klipp på dessa legendarer under sin bästa tid i den vita tröjan.
Källor: El País, Marca, realmadrid.com
Källor för statistik: realmadrid.com, footballzz.co.uk, wikipedia.com
