Inför Derbi Valenciana: Lagdel för lagdel - Försvaret
I en match mellan två offensiver med så hög potential som den som finns hos både Villarreal och Valencia behöver fyra män i vardera laget vara extra bra - försvararna.
Försvarsspel har väl aldrig varit Villarreals starkare sida. Nuförtiden är det knappt Valencias heller, något som borde frambringa identitetskris hos den gamla ett-noll-maskinen. Hittills på säsongen har båda lagen släppt in i snitt ett mål per match, elva mål på elva matcher, detta trots att både Villarreal och Valencia har duktiga målvakter. Försvarsspelet måste det alltså vara något fel på, eller?
Ángel – Marchena – Musacchio – Capdevila
vs
Miguel – Navarro – Costa – Mathieu
Ja, troligtvis är det dessa män som får förtroendet från start. Hos Villarreal känns backlinjen ganska cementerad, medan Valencia roterat aningen mer i sin backlinje. Mot Getafe senast var det dock männen ovan som startade och på pappret känns de som de fyra bästa valen.
Kvalitetetsmässigt är det två jämnstarka försvar. Villarreal har den bättre vänsterbacken i Capdevila, medan mittlåset känns väldigt jämnt. Högerbacken vinner Valencia, men det beror mer på att Ángel är kanske ligans sämste högerback och inte på att Miguel är någon högerbacksvirtuos.
Skillnaden ligger väl snarare i de spelare som finns bakom de vardera fyra. Här har Valencia en jättefördel där man besitter en riktigt bred försvarsuppsättning (utan att för den sakens skull lyckats få någon vidare kvalitet att tala om). På högerbacksplatsen har man, förutom Miguel, bakhuvudet Bruno och undertecknad rankar de båda som bättre än Ángel. Man har faktiskt en tredje högerback också, den enda i Valencia som inte kommer ”upp” till Ángels nivå – Stankevicius, idiotförvärvet som återigen visar på Valencias inkompetenta ledarskap. ”Vi har två bra högerbackar – vi köper en usel!”. I mitten har Ricardo Costa sett vass ut, och som kompis har han David Navarro, som har kortbyxorna ännu högre upp än Costa och vars största bedrift på en fotbollsplan är att ha slagit näsbenet av en fasthållen Burdisso. Han är dessutom lagkapten. Det säger väl allt om Valencia. Bakom de båda skuggar Maduro och Dealbert, där Maduro är den som ligger närmast speltid. Även på vänsterbacken finns två bra alternativ. Jeremy ”Obelix” Mathieu och Jordi Alba (inte släkt med Jessica Alba), men där Mathieu är den klart bättre av de två.
Villarreal har å sin sida bara en duglig spelare på varje backposition. Det är bara i mittbacksparet som tränare Garrido kan ändra lite som han vill, men Marchena och Musacchio är de som fått förtroendet flest gånger vilket lett till att Gonzalo fått titta på från bänken. Marchena, som möter sin gamla klubb på lördag, ska bli oerhört spännande att följa i Derbi Valenciana. Man vet aldrig vad han hittar på för hyss, men förhoppningsvis slutar det med att han retar upp någon Valencia-spelare istället för att han retar upp sig själv. Det är det bästa man kan hoppas på vad gäller Marchena. Vänsterbacken Joan Capdevila har spelat i stort sett varenda match sedan han kom till klubben för tre år sedan och har aldrig haft någon konkurrens om den positionen. Nu har Villarreal i och för sig två talangfulla före detta B-lagsspelare som backups på ytterbacksplatserna, Joan Oriol till vänster och Mario till höger, men de två har hittills bara fått spela Copa del Rey så Garrido har uppenbarligen inte tillräckligt med förtroende för de båda än.
Fokuserar vi på det som sker på planen är det, för undertecknad, ganska svårt att komma ifrån det faktum att det är två jämnstarka försvar som kommer att mötas på lördag. Det återstår att se vilket försvar som tar chansen att gå från mediokert till att vara hjältarna för dagen, för de hjältarna kan både Villarreal och Valencia komma att behöva.
Vinnare: Valencia. Motvilligt ska det erkännas, men de har en bredd i sin försvarstrupp som inte Villarreal har idag.
