Inför Derbi Valenciana: Lagdel för lagdel - Mittfältet
Kampen mellan gott och ont, mellan ubåten och en fladdermus. Kampen om mittens rike.
Många äro de matcher som vunnits och förlorats på mittfältet, och kanske är det här både Villarreal och Valencia har sina allra bästa spelare. Det kommer att bli en rejäl holmgång; en kamp i vilja, energi, teknik, briljans, fula tacklingar och klacksparkar. Troligtvis är det dessa herrar som kommer kampera på mittens rike:
Borja – Senna – Bruno – Cazorla
vs
Joaquin – Albelda – Tino Costa – Mata
Självklart finns det andra spelare, i bägge lagen, som är heta på en startplats. I Villarreal kommer Cani inte att finna sig i att bli bänkad, han startade istället för Senna sist och hade säkert planerat göra det igen. Dessutom finns hete Jeff Montero, men han är mer utav en supersub att slänga in när Mathieu börjat pusta och frusta.
Valencia har även de en uppsjö av spelare som skulle kunna tänkas ha en startplats till förmån för någon av de ovanstående. Tänker då framförallt på Fernandes, Vicente, Hernandez och Banega. De fyra skulle egentligen bilda ett bättre mittfält än Joaquin, Albelda, Tino Costa och Mata gör, men det var dessa herrar som fick chansen senast och därför tas det med i beräkningen. I bakgrunden smyger också spelare som Dominguez, Feghouli och Topal runt och vill säkert de också ha ett finger med i spelet. Den senare ser dock ut att missa derbyt på grund av skada.
Precis som i försvaret har Valencia en betydligt bredare mittfältstrupp än vad Villarreal har. Det räcker med att titta på namnen ovan för att inse att man i stort sett kan ha tre lika bra mittfältsuppsättningar, alla bestående av olika spelare. Problemet är väl att det stannar där. Trots att man förmått sig att införskaffa sådan bredd har man inte lyckats få till den där spetsen som krävs för att kunna bli en kraft att räkna med.
Villarreal däremot må inte ha lika många alternativ, men har en betydligt bättre spets. På det helspanska mittfältet har alla fyra representerat det spanska landslaget i år, även om det bara är Cazorla som verkar ha en fast plats i landslaget just nu. Senna har nog gjort sitt i la Roja, men för två år sedan var han den som styrde laget till EM-guld. Borja blev utsedd till bäste spanjor i La Liga förra året.
Villarreals mittfält är mer dynamiskt än Valencias. Yttermittfältarna har fria offensiva roller, byter kant med varandra, spelar försvar och gör mål. Alla spelare är bra framåt och bakåt, uppåt och nedåt - medan Valencia spelar med två köttätare i mitten och två sköna wingers på kanterna. Bruno kan slå en smörpassning och sedan tackla – Albelda kan jogga. Dessutom är det en fröjd att kunna säga att fyra spelare i Villarreals mittfältstrupp har Villarreal B som senaste klubbaddress– Bruno, Cazorla, Montero, Matilla. Valencia har en – David Albelda.
Visst, chansen finns att Valencia spelar med en helt annan uppsättning i derbyt. Men är det mittfältet som fick chansen senast som spelar i helgen har de inte mycket att komma med. Gnällspiken Joaquin ska ha varit bra i höst. Den har vi hört förut. David Albelda är den enda anledningen till att Spanien inte vunnit de åren innan EM-guldet kom. Det räckte med att peta honom och låta Senna (en bra fotbollsspelare) spela och framgången kom. Spelarna som kan vara ett hot mot Villarreal är väl i så fall Tino Costa och Mata. Hade jag varit Emery hade jag spelat med Banega och Hernandez, men låt oss hoppas att Emery fortsätter att naivt tro att Joaquin och Albelda fortfarande har något att bidra med. Villarreal tackar och tar emot.
Man ska heller inte glömma att Villarreals mittfält är betydligt mer samspelt än Valencias, något som inte skall underskattas.
Trots allt som talar för Villarreal ska vi inte glömma att det finns gott om skickliga spelare i detta Valencia som kommer att försöka göra livet surt för den gula ubåten, och mittfältsduellen blir förmodligen den tuffaste i hela derbyt.
Vinnare: Villarreal. Tre S: Spets. Samspelat. Självodlat.
