Inför säsongens 2011/12 första El Clasico: Taktiken
Dom sista tankarna och frågetecknen som finns att räta ut inför matchen ikväll – vilken taktik ska Real Madrid köra på och kommer den att fungera?
Enligt vad media erfar så kommer Real att ställa upp i en 4-3-3 uppställning – detta var vad andretränare Karanka meddelade i gårdagens presskonferens.
Barcelona tidningarna förutspår en liknande taktik för Barcas del – alltså en 4-3-3.
Med andra ord så kommer båda lagen att spela med samma taktiska uppställning.
Spelarna
Målvakt: Här är det ju ingen diskussion – Casillas är vår portvakt.
Försvaret: Ramos, Pepe och Marcelo är givna. Jag är den förste att medge att jag hade fel. Ramos ÄR bättre mittback i Real än vad han är högerback! Carvalhos skada var kanske det bästa som kunde hända oss – eller det värsta, om man ser till nästa aspekt...
Om man tror på tidningarnas förutsägelser så skulle David Villa komma att spela mot vår högerback – Arbeloa, Coentrao eller möjligen Lass..?
Just det – vem ÄR bäst lämpad att spela högerback i en match som denna? Vem känner sig Mourinho tryggast med i den platsen – och framförallt vem av de tre känner vi som följer Real oss mest trygga med att bevaka Villa?
Arbeloa: En ganska pålitlig spelare som gör sitt jobb utan att glänsa egentligen. Är defensiv i sitt tänk och ger sig inte ut på några offensiva räder om han inte måste. Kan ibland vara klumpig i sin markering och blandar bra prestationer med dåliga, lite för låg lägstanivå helt enkelt.
Coentrao: Ung portugis som har snabbheten som sin styrka. Gillar att löpa offensivt och är bra i passningsspelet – men han har inte testats riktigt som högerbarck än. Mourinho har prövat Coentrao överallt utom i anfall i stort sett, vilket gör att man blir osäker på vilken position som egentligen är den som passar honom bäst. En annan fråga är om Coentro skulle klara av att hålla koll på sin rygg när denne ger sig uppåt på plan för att delta i det offensiva spelet. Dessutom fick han spela hela matchen mt Ajax i veckan. Startar antagligen inte.
Lassana Diarra: Stark bollvinnare och outtröttlig...mittfältare! Just det, Lass är den defensiv mittfältare som ibland har fått spela som högerback – och gjort det ganska bra. Men vi alla vet att högerbackspositionen inte är hans favoritposition. Lass är Makelele light, han ska in och kötta på mittfältet och sno bollen från dom fina dribblingsprimadonnorna. Ta något vackert och göra det till något brutalt – ungefär som att köra över en vacker blomsteräng med en gräsklippare. Så ska man sammanfatta Lass Diarras roll. Kan då denne defensive mittfältare ses som ett bra alternativ att bevaka David Villa ( om Barca växlar position kan det bli Messi eller Alexis också ) på vår högerkant?
Varfö snöar jag in mig på detta nudå? Jo, för att jag ser högerbacksplatsen som vår svagaste länk just nu – en svag länk i en annars skinande och solid vacker bismarck-kedja.
Mittfältet: Xabi Alonso, Khedira och Lass.
Xabis kvaliteer känner vi alla till. Krossbollarna är patenterade, han har bra krut i dojan om han vill försöka sig på att skjuta från långt håll också. Jag vet att en del påstår att han vikt ner sig i matcherna mot just Barcelona, att han inte presterat så bra som vi vet att han kan. För mig känns det inte som att så kommer att vara fallet ikväll – när Xabi har spelat som sämst på mittfältet så har det varit ett resultat av att hela mittfältet har kollapsat, skulden har då inte varit hans allena. Ej att förglömma att den som känns tryggast på mittfältet denna säsongen är just Xabi Alonso.
Khedira har jag haft blandade känslor kring. Hans debutsäsong imponerade inte alls på mig – det såg ibland ut som att han inte visste om han skulle agera terrier eller tax på mittfältet. Vilsen i sin roll som defensiv mittfältare så ansåg jag honom ibland vara en fara för laget. Det var då det. Den här säsongen verkar grabben ha hittat sitt självförtroende och sina cojones. Springa kan han – det är just det han alltid varit bra på. Nu är han mer resolut i sina brytningar och vinner boll. Det som återstår att önska från honom är ett bättre passningsspel och fortsätter han att utvecklas i samma takt som hitills denna säsong så kommer det snart också.
När det gäller mittfältsalternativ så är väl Kaka den ende som möjligtvis skulle kunna ta en roll där han balanserar mellan central mittfältare med en friare roll framåt, men vi vet ju alla att Kaka inte kommer att starta. Hade han bara inte varit så skadebenägen kanske Real hade kunnat få ut all det fotbollskunnande han ändå äger ute på plan.
Anfall: Cristiano Ronaldo, den ende som är given. Sen är det 4 spelare som skall slåss om 2 platser i anfallet. Skall man dra slutsatser av Ajax matchen och Mourinhos byten så är det Benzema som startar bredvid CR7. Då återstår en plats – är det denna säsongs assistkung Di Maria som tar den platsen till sin egen? Eller är det Özil, som har blandat och gett denna säsongen men som vi vet äger en spelintelligens som få? Eller skall Pipita Higuain få starta på topp och vara en del av ett megaofffensivt dödligt trio som dessutom leder både den externa och vår interna skytteliga? Tillsammans har dessa 3 stått för 36 av lagets 49 mål i ligan denna säsongen – drygt 70% av alla målen!
Taktiken
Även om tanken är svindlande med anfallstrion Cristiano – Higuain – Benzema så tror jag inte att Mourinho resonerar så offensivt i första hand. Troligast är att Di Maria får starta och då återstår: "Pipita" eller ”El Gato” Benzema. Om vi skall förhålla oss till vad vi vet hittills så bör Benzema starta – detta med Ajax matchen i åtanke.
Dom som inte bytes ut i den matchen kommer med 99% säkerhet inte att starta mot Barcelona. Dessa var: Albiol, Varane, Coentrao, Sahin, Callejon, Kaka och Higuain. Granero bytes ut men han är inte aktuell i en starelva och ej heller Adan.
Så med den vetskapen bör uppställningen utefter Karankas sagda 4-3-3 taktik se ut som följer:
Casillas
Arbeloa, Ramos, Pepe, Marcelo
Lass, Xabi Alonso, Khedira
Di Maria, Benzema, Cristiano Ronaldo
Det blir isåfall första gången Mourinho ställer upp med 3 centrala mittfältare mot Barcelona – istället för den vanliga ”Doble Pivote” uppställningen 4-2-3-1. Förutsatt att inte Karankas presskonferens var ett knep från Mou att lura Guadiole så visar 4-3-3 uppställningen att portugisen väljer att agera offensivt mot Barcelona och inte som tidigare, avvaktande. Det innebär dels en hög bollpress på Barcas försvar från våra tre offensiva spelare och att mittfältet blir ett ställningskrig krig mellan Reals tre defensiva och fysiska strateger mot Barcas spelintelligenta och kvicka Xavi och Iniesta och fulingen Busquets. Här tror jag att nyckeln till en seger och mot en förlust ligger, att stänga ytorna för Xavi och Iniesta att agera på.
Förutom Messi så är både Alexis och Fabregas i god form – Villa däremot är det inte. Det talar för att det kan bli tre kortväxta tekninker som agerar offensiv i Barcelona – där kan vi uttnytja vår styrka och samtidigt utesluta att det blir så mycket höjdbollar mot Barcas anfallare. Orosmoln är just vår högerbackplats – men om vår mittfält gör vad de ska så kan vi förhindra att högerbacken ställs på några hårdade prov.
I övrigt skulle jag påstå att vår uppställning ser onekligen stabil ut. Vi har minst insläppta i både ligan och Champions League, även om det verkar ha ringa betydelse i matcherna mot just Barca så känns det nog oerhört betryggande för våra defensiva spelare att ha byggt upp en sådan mental styrka sinsemellan. Att vara medveten om att man är en viktig del i en sån stabil defensiv stärker dem alla.
Avslutningsvis
Det värsta man kan göra som supporter innan en sån här match är att plåga sig själv med alla om och men – ungefär som jag gjort nu i den här artikeln. Men jag tror att både jag och ni som läser denna ser allt detta som en del i den terapin som behövs för att stärka oss inför det ångestladdade faktum att vi ikväll klockan 22 möter det absolut svåraste motståndet som finns inom fotbollen – och ovissheten om hur det kommer att sluta.
Så för att avsluta vår del i den terapi av texter, artiklar, intervjuer och införrapporter som skrivits så säger jag...
"Den supporter ej låter känslorna ta överhanden och inte låter sig själv leva sig in i matchen så till den grad att varje felpassning från vår sida känns som knytnävsslag i solar plexus och varje mål bakåt känns som hjärtstillestånd – den känner ej heller till den känsla av lycka som sköljer över en när Real gör mål – eller den eufori som tar över ens sinnen när Real Madrid slår sina svurna fiender och som sitter kvar flera veckor efteråt. För det gör bara en äkta madridista."
Hala Madrid!
