Inför: Villarreal - Atlético Madrid
Efter en relativt enkel säsongsinledning väntar den tveklöst svåraste matchen hittills för Villarreal då man på söndagen möter Atlético Madrid. Man gör det på hemmaplan, men man gör det utan två av sina bästa spelare. Det är upp till bevis för den gula ubåten.
Otaliga äro de matcher av galen karaktär som spelats mellan Villarreal Club de Fútbol och Atlético de Madrid. De är alltid målrika, fartfyllda och brukar sluta med att det laget som ligger under med två mål när det återstår fem minuter vinner, på ett ungefär. Jag har tidigare sagt att matcherna borde låsas in på psyket, för så sinnesrubbade brukar de vara.
Framförallt minns jag matcherna från Vicente Calderón 07/08 samt 08/09. I den första ledde Atlético matchen med 2-0 efter tjugo minuter innan Rossi reducerade med en snygg lobb över Franco i Atléticos mål. I den andra halvleken tog utökade Atlético ledningen genom Agüero, innan Fuentes återigen reducerade för Villarreal. Sedan, från ingenstans gjorde Nihat två snabba mål under matchens tio sista minuter och vips hade Villarreal vänt en match man från början var chanslös i. Matchen säsongen därefter var Villarreal helt under isen, men fick två målchanser och gjorde två mål. Detta, samtidigt som Diego López gjorde den kanske bästa målvaktsinsatsen en målvakt någonsin gjort i Villarrealtröjan, gjorde att Villarreal ledde matchen med 2-0 efter 60 minuter. Men Atlético kom igen och vann till slut med 3-2 efter en våldsam forcering på slutet.
För att inte tala om bataljen på El Madrigal samma säsong. Då ledde Atlético matchen med 2-0, men Villarreal fullständigt pulvriserade sina motståndare i den andra halvleken och gick upp till en 4-2 ledning, bara för att under de sista fem minuterna tappa resultatet till 4-4. Bara minnet av dessa matcher gör en svettig, och jag både längtar och våndas när jag tänker på vad söndagens match kan ha att erbjuda. Förra säsongen vann Villarreal båda mötena mot Atlético med 2-1 efter två i sammanhanget ”normala” tillställningar. Kanske att det är dags för ytterligare en galenskapens urladdning?
Läget inför matchen är en klassisk sexpoängssituation. Villarreal ligger på andra plats i tabellen med 16 inspelade poäng, medan Atlético skuggar på en femteplats med 13 inspelade poäng. Vinner Villarreal har man ett sex poäng stort försprång till en av de på förhand tuffaste konkurrenterna om en Champions League-plats. Med tanke på att man hittills stött på relativt svagt motstånd gör man nog klokt i att vinna mot Atlético – som å sin sida inte har råd att se deras konkurrent promenera hem ifrån El Madrigal med sex poäng till godo. Matchen är viktig – både prestige- och resultatmässigt sett.
Atlético de Madrid
Vi börjar med bortalaget – som inte har inlett säsongen lika bra som Villarreal, men som i ärlighetens namn mött betydligt större lag. Redan har Valencia, Barcelona och Sevilla betats av – därav förstärks också Villarreal vinstbehov då Atlético troligtvis kommer att kunna plocka ett antal enkla poäng under återstoden av hösten. Däremot har det bara blivit en poäng på dessa tre möten, vilket faktiskt är ganska dåligt. Vad som däremot imponerar i Madrid-lagets resultatrad är vinsten borta mot Athletic Bilbao, den enda bortavinsten hittills för de rödvita. Nu i veckan spelade man Europa League mot Rosenborg och vann hemma på Vicente Calderón efter mål av Godin, Agüero och Diego Costa. Formen hos gästerna får betraktas som god.
Förutom matchen är det två intressanta hemkomster som sker, då Diego Forlán och Diego Godin återvänder till deras första spanska hem. Forlán har redan gjort ett antal besök på El Madrigal iförd fiendens mundering, men för Godin är det första gången. Förhoppningsvis får de ett fint mottagande, även om det är svårt för den lokalpatriotiska El Madrigal-publiken att svälja att två av klubbens största stjärnor valt pengarna i ett huvudstadslag som år efter år slutar bakom Villarreal i tabellen. Så länge de inte gör mål står de båda i alla fall på plus i undertecknads kärlekskonto.
Atléticos trupp till matchen:
Porteros: 13 De Gea, 27 Joel
Defensas: 3Antonio López.14 Filipe Luis.15 Godín.17 Ujfalusi.21 Perea.
Centrocampistas: 4 Mario Suárez.5 Tiago. 6 Camacho.8 Raúl García.11 Fran Mérida.12 Assunçao.19 Reyes.20 Simão.
Delanteros: 7 Forlán.10 Agüero.22 Diego Costa.
Hos gästerna är det främst försvaret som oroar. Både Dominguez och Valera saknas, så det gäller för Godin & CO att inte åka på någon skada, för då ser det tunt ut i de bakre leden. Bättre ser det ut framåt, och där får Villarreal, som vanligt, se upp med Forlán, Agüero och en pånyttfödd Reyes.
Villarreal CF
Ack, vår kära ubåt. Hur skall detta sluta? Definitionsmatchen mot Hércules slutade oavgjort. Betyder detta att vi går mot en… mellansäsong? Vi vet inte än, men vi kommer att veta mer efter matchen mot Atlético. Matchen är tveklöst den på förhand svåraste hittills på säsongen, men man tar emot Madrids rödvita lag hemma på sin egen borg, hemma på El Madrigal.
Efter den snöpligt oavgjorda matchen mot Hércules laddade Villarreal om och hemmabesegrade PAOK med 1-0 i Europa League. Marco Ruben tog chansen han fick och smällde in matchens enda mål. Matchen var ett styrkebesked med negativ klang för Villarreal. Man hade högt bollinnehav, ett rörligt anfallsspel – men skapade inte speciellt många chanser. Och det berodde inte på att PAOK försvarade sig bra. Formen hos Villarreal får betraktas som god, men aningen osäker. En vinst mot Atlético skulle definitivt slå oss in på rätt väg igen.
Sedan var det detta med avstängningar. Villarreal har drabbats av två tunga sådana i form av Borja och Musacchio. Två ordinarie spelare som båda varit riktigt bra i år. Båda straffades av Muñiz Férnandez inkompetens som domare mot Hércules, och man hade hoppats att Villarreal skulle försöka överklaga utvisningarna. Borja fick förvisso två gula kort, där det andra var en solklar handssituation, men där det första kortet var hämtat ur Férnadez fantasi. Fantasifullt var också Musacchios roja directa, och det var väl den avstängningen man hade hoppats kunde hävas. Nåväl, slutgnällt och framåt – det här är Villarreals trupp till matchen:
Porteros:Diego López y Juan Carlos.
Defensas: Ángel, Gonzalo, Catalá, Marchena, Capdevila y Mario.
Centrocampistas: Senna, Bruno, Matilla, Cazorla, Jefferson Montero y Cani.
Delanteros: Nilmar, Rossi, Altidore y Marco Ruben.
Vi tappar Borja och Musacchio, men vi får tillbaka Senna och Marchena vilket på sätt och vis återförstärker de led vi försvagas i genom avstängningarna. Hur laget formeras ska bli intressant att se. Så här hoppas jag att Garrido väljer att starta matchen:
Nilmar – Rossi
Cazorla – Bruno – Senna – Montero
Capdevila – Gonzalo – Marchena – Ángel
Diego López
Den enda platsen som känns diskutabel är den som Borja lämnar efter sig. Jag vill verkligen se Jeff Montero från start, han har fått vänta alldeles för länge på den chansen. Jeff har potentialen att skoja riktigt friskt med Atleticos ytterbackar. Det mest troliga är dock att han kommer få göra det senare i matchen, som inhoppare, och att Cani tar hans plats från start.
Matchen
Räkna med jämn batalj, där Villarreal måhända kommer att styra matchen mer till en början, men där Atlético kommer att vara sylvassa vid omställningarna. Att det ska bli många mål tar jag för givet, något annat vore otänkbart då så pass anfallsskickliga lag med så pass uselt försvarsspel möts. Kanske den intressantaste duellen blir mellan Diego Lopez och David de Gea i båda lagens respektive mål – två av landets bästa målvakter just nu.
Hur slutar det då? Ingen vet. Men vi är den gula ubåten, och Atleti är de rödvita madrasserna. Hur det slutar borde vara självklart. Trots det, gör er redo för det oväntade. Årets mest psykade match är här!
Matchfakta:
Plats: El Madrigal, Vila-Real
Tid: Söndag 24/10, 21.00
TV: Canal+ Sport 1
Källa: villarrealcf.es, atleticomadrid.es
