Inför: Atlético de Madrid-Valencia
Söndag. 21:00. Atlético de Madrid-Valencia. På Vicente Calderón.
Samtidigt som spelarna radar upp sig går Diego Simeone upp mot mittplan. Där ställer han sig på vad som var hans livsmiljö mellan 1987-2006 innan han gick över från spelare till tränare på mer eller mindre ett dygn. När spelarna således har påbörjat spelet med boll ett par minuter senare sätter han igång med att ge de instruktioner: ”Koke och Arda ska ligga på insidan av de båda. Det är Juans och Siqueiras problem att veta hur de ska utnyttja kanterna. Mandžukic väger upp så lite som möjligt i presspelet. Fernando och Mandžukic ska alltid vara inne i straffområdet.” gapar argentinaren så att det hörs utanför Cerro del Espinos läktare. Det spel som Atlético har visat upp i bortamatcherna under februari har varit under all kritik, men det är inte så konstigt. Februari är synonymt med återuppbyggnad av fysiken i Atlético-kretsar sedan Simeone och hans medhjälpare tog över laget för snart 3,5 år sedan. Februari kan beskrivas som försäsongen som genomförs mitt under pågående säsong. Det är också huvudanledningen till att så många av spelarna ser så slitna ut och ofta inte kan prestera på topp under årets andra månad. Det här är något som hela Atléticos tränarstab med fystränare Profe Ortega har i bakhuvudet redan när försäsongen sätter igång i juli. För att klara av slutspurten av säsongen gäller det också att bygga upp spelarnas fysik mitt under säsong, något som är en återkommande process i Atlético sedan den nurvarande tränarstaben tog över laget i slutet av 2011. Med andra ord, en kalkylerad formsvacka.
En stund senare är Simeone återigen igång med sin hesa stämma. Den här gången är han inte nöjd med Mario Mandžukics och Fernando Torres respektive positioner i presspelet: ”Ihop! Ihop! Ni får inte ligga så långt ifrån varandra!” skriker han. ”Det gäller att ni tvingar de ut på kanterna.” fortsätter Simeone samtidigt som de båda anfallarna jobbar med att pressa motståndarna i deras uppbyggnadsfas. Övningen går ut på att fånga in Mario och Ángel Correa som skall efterlikna André Gómes och Dani Parejo under speluppbyggnaden. Ett tag senare byts Mario och Correa ut mot Gabi och Cani. Principen är densamma. De två centrala mittfältsparen fungerar som sparring för de som väntas starta och skall efterlikna André Gómes och Dani Parejo. Tanken är att Atlético skall fånga in de båda Valencia-spelarna under Los Chés speluppbyggnad med hjälp av de båda anfallarna (Torres och Mandžukic), de centrala mittfältarna (Tiago och en av Mario eller Gabi) samt Arda och Koke för att i nästa sekvens gå blixtsnabbt till anfall. Efter ett tag byter Simeone fokus och riktar in sig på lagets egna speluppbyggnad, något som har varit enormt problem i samtliga bortamatcher under den gångna månaden. ”Förflytta bollen! Förflytta bollen! Från den ena sidan till den andra. Ännu snabbare när du passerat mittplan!” skriker Simeone samtidigt som Tiago försöker göra precis vad argentinaren ber om. ”Ta emot bollen. Lugnt. Avslappnat. Bli inte stressade. Spela bollen bakåt i banan om ni sätts under press.” fortsätter Cholo samtidigt som han gesitkulerar och instruerar de båda ytterbackarna om att de ”måste vara öppna” och därmed ytterligare ett alternativ när motståndarna pressar. När han märkte att spelarna förlade mycket av anfallsspelet längs högerkanten kom det ytterligare instruktioner: ”Gå inte samma väg hela tiden!! Det är för uppenbart!!” skrek Simeone. En annan anfallsvariant som byger på att Tiago och Gabi skall få fram bollen till de kreativa spelarna gick ut på att Arda och Koke drar med sig bevakning in i mitten och med hjälp av triangelspel och kombinationer skapar lägen längs kanterna åt andra medspelare. Om Diego Simeone lät media kika in på Cerro del Espino i början av veckan så var fallet inte så när han förberedde laget inför vad som spelartruppen ser som en final under fredagen och lördagen. Han stängde nämligen all tillgång till media inför dessa träningar. Med det sagt så är det ingen tvekan om Ardas och Kokes respektive roller mot Valencia kommer bli avgörande under söndagskvällen. Därför tog Simeone även de båda spelarna avsides och pratade med de i ungefär 20 minuter efter den ovan nämnda träningen.
DÅLIG ATTITYD - INGET SOM HÖR HEMMA I SIMEONES ATLÉTICO
”Vi behöver folk som förstår att ingen är viktigare än laget och då menar jag verkligen att ingen är viktigare än laget. Det gäller även tränaren.” sade Simeone under presskonferensen efter mötet med Sevilla på Sánchez Pizjuán i söndags. Till en början var budskapet svårtydligt, men när spelarna återvände efter att tränarstaben gett de ledigt framgick det mot vem orden var riktade: Mario Mandžukic. Inom röd-vitrandiga kretsar gick man ut med att den kroatiske landslagsmannen hade dragit på sig en mindre skada mot Bayer Leverkusen. När Simeone sedan presenterade startelvan och Mandžukic mottog beskedet om att han skulle börja matchen på bänken mot Sevilla gjorde han det med ilska, något som inte gick hem särskilt väl hos hans lagkamrater. Med en kvart kvar av matchen byttes han in mot Antoine Griezmann och till en början gör han bra ifrån sig på det taktiska planet..men bara i ett tiotal minuter. I situationen när Torres snor åt sig bollen mot Grzegorz Krychowiak och kontrar i maxfart ligger kroaten alldeles för långt ned (därav Simeones direktiv om att spelarna måste ligga närmare varandra i den taktiska delen av den här införrapporten) och kommer försent in när ”El Niño” avfyrar ett skott mot mål. Om Mandžukic hade startat flera meter högre upp (finns ingen anledning att ligga så lågt ned som han gör till en början) så hade han antagligen haft öppet mål. Under de sista 5-8 minuterna av den senaste ligamatchen går Mandžukic ned i intensitet, struntar pressa Sevillas backlinje under deras speluppbyggnad. Han struntar även i att blockera passningsvägar och följa med Sevilla-spelarna i deras löpningar utan boll längs Jesús Gámez vänsterkant, något som resulterar i flertalet farliga situationer och med facit i hand kommer Atlético väldigt billigt undan.
De senaste veckorna har det ryktats mycket om Mandžukics vara eller icke i Atlético, något som också sakta, men säkert sipprat ut i media i samband med Simeones potentiella förlängning. Det i sin tur har gjort att Edinson Cavanis namn poppat upp i anknytning till Atlético i såväl spansk som fransk media. Även om den spanska huvudstadsklubben klargjort att man inte kan köpa loss Cavani pg.a. UEFA:s och LFP:s respektive Financial Fair Play-regler så stämmer det inte överens med vad man har tagit för steg bakom stängda dörrar. Miguel Ángel Gil Marín och Andrea Berta träffade exempelvis Cavanis bror i Madrid för två veckor sedan för att kolla spelarens tillgänglighet samtidigt som Diego Godín har agerat någon sorts mellanhand (de är väldigt goda vänner) och Simeone ringt upp uruguyanen för att övertyga honom om att spel i Atlético vore bäst för honom. En strategi som Atlético har använt sig av med såväl David Villa som Griezmann och Mandžukic. Atlético är intresserade av uruguyanen, men det är en mycket svår affär att genomföra, dels pg.a. de krav som PSG väntas ställa för en övergångssumma, men också för att Cavani tjänar €10 miljoner per säsong. Däremot kommer inte Atlético göra sig av med Arda, Koke och Mandžukic ihop för att försöka värva anfallaren. Det som händer kommer att hända i sommar, så nog om det för tillfället. Nu gäller det istället att fokusera på en mycket viktig match mot Valencia.
VALENCIAS MEDIAKAMPANJ FRÅN I HÖSTAS - PÅ NÄTHINNAN
Atlético har målats upp i spansk media som ”los violentos” (de våldsamma) under den här säsongen, något som egentligen har sin rot i samband med mötet mot Real Madrid i februari förra året då Carlo Ancelotti påstod att de röd-vitrandiga spelade våldsamt. I själva verket blev man bestulna på flertalet klara situationer och sedan dess har laget alltså dragits med just den här stämpeln. Många spelare och tränare har sedan gjort den här debatten till en ganska infekterad historia som de använder sig av för att sätta press på domarna inför matcherna mot Atlético. Det brukar speciellt vara fallet när den spanska huvudstadsklubben skall spela på bortaplan. Bland exemplen huserar Granada, Eibar, Getafe..och Valencia. Ingen använde sig av den här strategin innan match lika frekvent och tydligt som Valencia gjorde under höstens ligamöte på Mestalla. Superdeporte, som är rejält vinklad i Valencias favör inledde veckan när de båda lagen skulle mötas med att skriva om att ”Atlético hade grönt ljus från domarna att sparka ned sina motståndare”. Det följdes upp av ännu fler bisarra artiklar av den ”journalistiska” duon Pascu Calabuig och hans kollega Carlos Bosch som piskade upp stämningen rejält från måndagen till lördagen då matchen skulle spelas.
I samma veva skickade Valencia ut Diego Alves och Paco Alcácer för att de skulle belysa hur ”Atlético spelar på gränsen”. Nuno tog också chansen under sin presskonferens inför matchen, något som slutligen gjorde att Mono Burgos vägrade tacka portugisen efter matchen på Mestalla. Nuno benämnde framförallt att domaren (i det här fallet Fernando Teixeira Vitienes) ska döma alla ”rättvist” och inte efter deras respektive ”spelstilar”. Han anmärkte även på att ”Atlético screenar/blockerar sina motståndare olagligt inne i straffområdet på fasta situationer” (Valencia gjorde mål på just en screen via Otamendi). Det intressanta i sig var att Valencia-spelarna drog på sig åtta frisparkar mer än Atlético i samma match och ligger dessutom på en sjundeplats när det gäller antalet regelöverträdelser per match. ”Los violentos” å sin sida innehar 15:e platsen, men har trots det sjunde mest varningar och utvisningar. Nog för att Atlético inte är Guds bästa barn, men kampanjen mot klubben i media har i mångt och mycket burit frukt. Med det sagt fick Atleti en oerhört billig straff som Diego Alves sedan räddade.
De röd-vitrandiga visste på förhand att det skulle bli en svår match i och med att man mötte ett bra lag och dessutom bara hade tre dagars vila inför mötet, men mottagandet av Atléticos spelarbuss på Avenida Suecia gjorde att många inom den spanska huvudstadsklubben blev väldigt besvikna på sättet som saker och ting utspelade sig. Rivalitet är en sak, att det regnade flaskor mot spelarbussen är en annan. En Atlético-delegat blev dessutom träffad av en glasflaska. Valencia-polisen grep ingen för incidenten. När Atlético sedan förlorade matchen på Mestalla efter att ha släppt in tre ganska billiga mål inom loppet av 14 minuter kunde många röd-vitrandiga knappast bärga sig till returmötet i mars..och nu är den efterlängtade matchen här.
Den här gången låter det dock annorlunda i Valencia-lägret. Istället för att fokusera på ”los violentos” har flertalet av spelarna, däribland Diego Alves och Paco Alcácer lagt över favoritskapet på Atlético. Alltså sköter samma spelare budskapen som förra gången, men på ett annat sätt. Inom Atlético har man inte glömt bort sättet som laget blev ”välkomnades” på i samband med höstens möte och med tanke på hur tabelläget ser ut i detta nu så kommer det med stor sannolikhet bli en väldigt het tillställning lagen emellan. Atlético-Valencia har förklarats som en högriskmatch av Consejo Superior de Deportes (CSD) och det är inte i onödan. De båda klubbarnas respektive ultras har drabbat samman med jämna mellanrum de senaste åren och faktum är att undertecknad bevittnade en av dessa sammandrabbningar på plats när Ultra Yomus attackerade Frente Atléticos bar i närheten av Vicente Calderón inför förra årets möte lagen emellan på Vicente Calderón. Valencia räknar med ungefär 430 biljetter och det väntas resa ungefär 400 personer till den spanska huvudstaden. Atlético har dessutom sålt över 500 turistpaket för de som vill uppleva en toppmatch i Spanien.
NÄR SKADORNA SLUTLIGEN ÄR KURERADE STÖR ISTÄLLET AVSTÄNGNINGARNA
Förra helgens tillställning på Sánchez Pizjuán slutade i att domare Carlos Clos Gómez delade ut sammanlagt elva varningar. Det hör visserligen till vanligheterna att Sevilla och Atlético drar på sig väldigt många varningar när de ställs mot varandra, men just i de röd-vitrandigas fall så har man fått ovanligt många varningar den här säsongen. Även om mediakampanjen har gjort sitt så har även Atlético sig själva att skylla emellanåt. Sju spelare har redan blivit avstängda för att man plockat upp för många varningar under säsongen och i förra helgen kan ytterligare två räknas dit. João Miranda och Antoine Griezmann kommer inte komma till spel mot Valencia pg.a. de drog på sig sitt femte gula kort. I fransmannens fall så kunde han även blivit utvisad, även om han vinner bollen glasklart i första läget. Utöver det har Guilherme Siqueira dragit på sig två utvisningar (Real Sociedad och Almería), Alessio Cerci har en i bagaget (Valencia) och Gabi lika många (två gula kort) mot Málaga. Dessutom ligger Mario Mandžukic i farozonen för ytterligare en avstängning då han innehar nio gula kort den här säsongen. Juanfran nosar också på en avstängning (fyra gula kort). Många av varningarna som spelarna dragit på sig den här säsongen har också varit pg.a. snack och det är ohållbart i längden. Effekterna av alla dessa varningar har vi sett under februari månad, som inte bara är jobbig rent fysiskt, mentalt och för att man möter bra lag, men också pg.a. alla avstängningar och skador som laget har dragits med. Det här med skador är något som Atlético har haft problem med under de senaste 3-4 månaderna och faktum är att Simeone bara har haft hela spelartruppen tillgänglig en enda gång under den här perioden. Det var i mötet med Real Madrid. Den senaste tiden har de röd-vitrandiga varit i just ärkerivalens skor.
Däremot har skadeläget ljusnat och det är säkerligen en lättnad för tränarstaben. I nuläget är det bara Saúl som dras med en skada. 20-åringen åkte på en tung smäll när greken Kyriakos Papadopoulos satte ett knä i njurtrakten på honom i mötet med Bayer Leverkusen. Saúl tillbringade fyra dagar på sjukhus i Köln där han till en början låg på intensiven för de skadorna som Papadopoulos orsakat. Läkarna fick dränera hans blod med hjälp av en kateter. Under måndagen och tisdagen undersöktes Saúl på plats i Madrid och väl där kunde man konstantera att han kommer återhämta sig, men det kommer ta ungefär 4-6 veckor innan han återigen kan träna. Saúl har haft problem med hydronefros (dubbelsidig vidgning av njurbäckenet) och opererades för det här i maj förra året. Som om oturen inte grinade honom tillräckligt i ansiktet så var det just i vänster njure som Papadopoulos träffade honom med sitt knä. Trots det spelade Saúl på innan han slutligen lämnade BayArenas plan med enorma smärtor. Annars är alla friska. Till och med Cristián Ansaldi som för närvarande genomgår ett specifikt träningsprogram så att han återigen skall hitta tillbaka till tävlingsfotbollen. Ansaldi, ja..det var riktigt länge sedan han spelade nu. Han har varit friskförklarad sedan 1,5 månad tillbaka i tiden, men Simeone har alltjämt inte gett honom chansen. Polishistorien har säkerligen sin inverkan på argentinarens situation i Atlético. I veckan har Ansaldi inte använts som vänsterback när laget har testat diverse spelsystem och uppställningar. Han har använts som högerback. Under veckan har Atléticos tränarstab och fystränare jobbat med att få José María Giménez och Guilherme Siqueira i speldugligt skick. Uruguyanen har dragits med en lättare sträckning i baksidan av höger lår, men han var tillbaka i träning redan under torsdagen och kommer därmed att ersätta Miranda i mittlåset.
Atlético kommer ställa upp med Miguel Ángel Moyá mellan stolparna. Det kanske är överraskande för många, men den Binissalem-födde målvakten (som dessutom har ett förflutet i Valencia) har faktiskt hållt nollan i 17 av 33 tävlingsmatcher sedan flytten till Atlético vilket ger honom det bästa snittet procentmässigt. Siffermässigt har han dock långt till Thibaut Courtois, Abel Resino, José Molina och andra stormålvakter i Atléticos historia. Moyà kommer ha en fyrbackslinje framför sig där Juanfran spelar till höger. Simeone har visserligen testat med såväl Jesús Gámez som Lucas Hernández i mittlåset under veckan, men det är numera spikat: José María Giménez gör sin landsman Diego Godín sällskap i den positionen. Till vänster i backlinjen verkar Guilherme Siqueira få chansen från start nu när han återhämtat sig från sina muskelproblem och den urusla insatsen mot Bayer Leverkusen. Ett annat alternativ under veckan har varit Jesús Gámez, men han verkar alltså få starta på bänken den här gången. Tiago är självskriven som Atléticos ankare, men portugisens roll beror mycket på vem Simeone väljer som hans partner. Gabi eller Mario är alternativen. Arda och Koke är självskrivna.
Det är däremot inte Mario Mandžukic som konkurrerar om en startplats med Raúl García. Simeone har testat med båda spelarna i diverse övningar, smålagsspel och spel på större yta. I början av veckan var kroaten mer eller mindre klar som startspelare, men i och med att anfallaren inte har visat upp en tillräckligt bra attityd och dessutom protesterat över vissa detaljer under torsdagens träning så har Navarra-sonen dykt upp som ett alternativ. Simeone provade med Raúl García som släpande anfallare under fredagens träning på Vicente Calderón och det i sig är ingen överraskning. Valencia är en av hans favoritmotståndare när det gäller mål gjorda. Fernando Torres är självskriven när vi går in i mötet med Valencia. Hans insats mot Sevilla var väldigt bra på samtliga plan och därför premieras han nu med en startplats. Det skall också sägas att hans fart blir viktig då Griezmann saknas.
TRUPPEN
Moyà, Oblak; Juanfran, Jesús Gámez, Giménez, Godín, Lucas, Siqueira, Ansaldi; Tiago, Mario, Gabi, Koke, Arda, Cani, Raúl García; Mandžukic, Torres, Raúl Jiménez,
Miranda, Griezmann
Saúl
-
STARTELVAN (4-4-2/4-4-1-1)
Moyà; Juanfran, Giménez, Godín, Siqueira; Tiago, Gabi/Mario, Arda, Koke; Mandžukic/Raúl García; Fernando Torres
VALENCIA - EN DIREKT RIVAL
Det var i samband med en träningsmatch mot Galatasaray under försäsongen som Diego Simeone kom med ett uttalande som överraskade många i media: "Vi kommer slåss med Valencia och Sevilla om en plats till Champions League" sade argentinaren. Det var augusti månad och ligaspelet skulle sätta igång ett par veckor senare. Många inom det röd-vitrandiga lägret som fått smaka lite för mycket på det goda säsongen innan blev besvikna, men sådan är Atléticos verklighet. När vi har spelat 25 ligamatcher så ligger Valencia en poäng bakom den spanska huvudstadsklubben och har dessutom besegrat sina direkta rivaler. I somras var det nog många som rynkade på ögonbrynen när Valencia gjorde sig av med Juan Antonio Pizzi och Nuno fick jobbet som huvudtränare i klubben, men med tiden har portugisen visat att han vet vad han gör. Valencia har visserligen bra mycket större ekonomiska muskler sedan Peter Lim tog över klubben i somras och det syns inte minst på övergångsmarknaden så här långt, men det gäller också att värva klokt och inte hamna i värvningsfällan som många klubbar gör. Man har exempelvis satt backlinjen där Nicolás Otamendi och Skhodran Mustafi gjort ett gediget jobb så här långt under säsongen. Argentinaren är en ledare på och utanför planen, något som han visar med jämna mellanrum när det väl behövs. Valencia har inte haft en liknande spelare med så starka karaktärsdrag och ledaregenskaper sedan Roberto Ayala lämnade klubben 2007. Samtidigt har den fina traditionen av vänsterbackar fortsatt och det är mycket möjligt att man dessutom fått fram den bästa av de alla i José Luís Gayà när vi summerar Juan Bernats och Jordi Albas respektive karriärer om så där 12-15 år. Gayàs insatser i Valencia-tröjan under den pågående säsongen har gjort att Real Madrid intresserat sig för spelarens tjänster, något som i sin tur tvingat Valencia-ledningen att agera omgående.
De båda parterna ligger i förhandlingar och vänsterbacken kommer med stor sannolikhet också förlänga sitt nurvarande kontrakt med en högre utköpsklausul (den nurvarande är bara €18 miljoner) och en högre lön. Man har dessutom öppnat upp förhandlngar med såväl Dani Parejo som Javi Fuego och inom kort kan även Pablo Piatti och Sofiane Feghouli sätta sig runt förhandlingsbordet med klubben. Utöver det har man även säkrat Paco Alcácer och Antonio Barragán med nya kontrakt.
Utöver de redan nämnda nyförvärven utmärkte sig kanske framförallt André Gomes som mest under hösten. Han har visserligen inte varit på samma, jämna och höga nivå under andra delen av säsongen (utan att vara dålig), men portugisen är ett av många alternativ som Nuno kan använda sig av. Enzo Pérez värvades in i vintras och har gett laget ännu bättre balans. Han kan dessutom användas på många olika positioner på mittfältet och har faktiskt tränats av Simeone när de båda var i Estudiantes. Förutom nyförvärvens påverkan så har spelare som Dani Parejo, Javi Fuego och Diego Alves av det ”äldre” gardet dragit ett viktigt lass i Valencias framgångsvåg så här långt under säsongen. Diego Alves har åttagit sig en viktig roll och är idag ligans bästa målvakt. Den senaste månaden har dessutom Pablo Piatti hittat rätt på allvar i Valencia och gjort en hel del viktiga mål för laget. Det faktum att man inte riktigt har haft en utpräglad målskytt den här säsongen har kompenserats med att laget har många målskyttar. 13 spelare har gjort mål för Valencia den här säsongen.Nuno är dock den som styr skutan och han har till stor del gjort det väldigt bra så här långt under säsongen. Visst har det funnits perioder då även han varit kritiserad, men i just de perioderna har portugisen lyckats det negativa till något positivt.
Uttåget ur Copa del Rey mot Espanyol var visserligen en rejäl missräkning och det har funnits vissa frågetecken, speciellt i november och mitten av januari, men laget har spelat in 53 poäng och ligger för närvarande sju poäng före Sevilla som dessutom har Europa League att tänka på. Sett till spelartruppen som Nuno förfogar över så skall Valencia ha en hög ligaplacering då man inte har något Europa-spel att förfoga över.
VALENCIA AVSLÖJAR INGA POTENTIELLA TRUMFKORT
Nuno är normalt sett väldigt hemlighetsfull när det gäller förberedelserna inför varje match, något som också syns på sättet som han har använt sig av Valencias spelartrupp den här säsongen. Portugisen har ställt upp med fyra olika spelsystem under 2014-2015 års ligaspel. Det mest använda är ett 4-3-3-system i anfallsspelet som förändras till 4-1-4-1 i försvarsspelet. Ett system som har gett 8 segrar, 2 oavgjorda och 3 förluster av sammanlagt 4 förluster så här långt. Valencia har också använt sig av sitt klassiska 4-2-3-1-system och så här långt har man alltjämt inte förlorat när Nuno skickat ut spelarna för att spela inom dessa ramar. Till skillnad från exempelvis Atlético har Valencia bara spelat tre av sammanlagt 25 ligamatcher med ett 4-4-2-system så det är inget som han gärna använder sig av. Utöver det har Nuno också testat med varianter av 3-5-2 mot såväl Real Madrid (seger 2-0) och Eibar (seger 0-1). Det är en av de stora fördelarna när man inte har Europaspel att tänka på mellan de olika ligamatcher och Nuno har sannerligen tagit chansen att försöka spela ihop laget på fyra olika spelsystem.
I onsdags tillägnade han exempelvis i stort sett hela träningen till kampen i luftrummet. Det gäller framförallt fasta situationer och inläggsspelet. Två aspekter i spelet som Atlético visserligen inte alls har tagit vara på den senaste månaden, men där Valencia ändå anser att de röd-vitrandiga med stor sannolikhet kommer hota de mest. I väntan på att Otamendis potentiella medverkan skulle klaras upp tränade Nuno med ett mittbackspar i form av Skhodran Mustafi och Lucas Orban. Så sent som i onsdags såg det mer eller mindre omöjligt ut för Otamendi att återvända i tid för spel mot Atlético, men argentinaren genomförde ett test med resten av spelargruppen i fredags och möjligheterna till spel är stora. 27-åringen kommer dock genomföra ett test under söndagen innan laget åker till Vicente Calderón där det kommer bestämmas om han spelar från start. För ungefär tre månader sedan återhämtade han sig på ett liknande sätt och kunde sedan representera Valencia i när de ställdes mot Rayo Vallecano i Copa del Rey. Nuno har tagit ut 20 spelare till matchen mot Atlético och Paco är den enda spelaren förutom Otamendi som haft problem med diverse skador. Han skadade sig mot Espanyol för ett tag sedan och har precis återvänt, något som Valencias tränare även påpekade. Två spelare skall i varje fall bort när matchtruppen presenteras under söndagskvällen.
När det gäller startelvan beror mycket på vilket spelsystem som Nuno bestämmer sig för att spela med. Med tanke på Siqueiras problem i det individuella försvarsspelet kommer antagligen Feghouli att spela till höger vilket i så fall mycket väl skulle kunna innebära att André Gomes startar matchen på bänken. Om portugisen väljer ett spelsystem med fler spelare i mitten kan det nog bli så att algeriern lämnar plats åt sina lagkamrat i startelvan.
TRUPPEN
Diego Alves, Yoel; Barragán, João Cancelo, Mustafi, Otamendi, Ruben Vezo, Orban, Gayà; Javi Fuego, Dani Parejo, Filipe Augusto, Enzo Pérez, Feghouli, André Gomes, Piatti, De Paul; Rodrigo, Negredo, Paco
-
-
Tropi, Salva Ruiz, Jaume
STARTELVAN (4-3-3/4-2-3-1)
Diego Alves; Barragán, Mustafi, Otamendi/Orban, Gayà; Javi Fuego, Enzo Pérez, Dani Parejo; André Gomes/Feghouli, Negredo, Piatti
Datum: 8 mars 2015
Matchstart: 21:00
Spelplats: Vicente Calderón, Madrid
Kapacitet: 54,907 åskådare
Planen: 105 x 70 m (naturgräs)
Domare: Santiago Jaime Latre (Huesca, Aragón)
Streaming: Matchen kan ses via en mängd olika sidor på nätet. En av alla dessa är Rojadirecta, men också spelsidan bet365.
