Spanienbloggen med Zoran Zoric: Rekord, visumproblem och "en ny familj"
Efter en lång helg är det således dags att summera det som har hänt inom den spanska fotbollen, även om det återstår en fotbollsmatch att genomföra innan vi har spelat klart den 27:e ligaomgången. Helgens på förhand mest intressanta match i toppen avgjordes på Vicente Calderón mellan Atlético och Real Sociedad, men särskilt mycket till spel blev det i ärlighetens namn inte. Allt var upplagt för fest och supportrarna skulle fira Simeone som förlängde sitt kontrakt till 2017, men festen fick skjutas upp och gästerna plockade tre poäng. Målet var kontroversiellt och uppenbarligen offside samtidigt som Ayza Gámez missade en hel del situationer som skulle renderat i annorlunda färg på kortet, det gäller båda lagen. La Reals president erkände att målet aldrig skulle ha godkänts i direktsändning, men jag tror samtidigt att han tycker det är lite skönt med tanke på hur mötet lagen emellan slutade i San Sebastián. Philippe Montaniers manskap pratade på förhand om att matcha den energi som Atlético kommer ut med till hemmamatcherna och det kan man lugnt säga att Sociedad gjorde. Oavgjort kändes mest rättvist, men fotboll handlar om att förutse vad som kommer hända på planen och vara effektiv när det gäller. Det var sannerligen La Real som nu ligger på samma poäng som Málaga i jakten på fjärde och sista Champions League-platsen, men man har bättre inbördes möten efter 2-1-segern på La Rosaleda i höstas. Efter den här veckans match mot Real Valladolid kommer Montanier ta sina styrkor till Pyrenéerna och lilla byn Boltaña där man skall på ett mini-läger utan landslagsspelarna. Planen är att vässa formen ytterligare och komma ifrån rutinerna.
För Atlético var det här en smäll som hette duga: det allra första poängtappet på hemmaplan resulterade genast i att Madrid gick om i tabellen för första gången sedan slutet av september. Hemmanollan som varit intakt sedan slutet av oktober är också spräckt i ligaspelet. Som lite plåster på såren kan i alla fall Courtois och resten av laget stoltsera med att ha slagit det föregående rekordet i att hålla nollan på hemmaplan. 1991-1992 höll nämligen Tomislav Ivics stolta catenaccio-bygge nollan i 800 minuter på hemmaplan innan man fick släppa in en boll. Då var Abel Resino målvakt, men någon chans att slå den belgiske målvaktens rekord på 819 minuter kommer den gamle stormålvakten inte få..å andra sidan har Courtois en bit upp till Abels sammanlagda 1275 minuter utan att släppa in mål.
***
Helgens ligamatcher var väl inte några som varken Deportivo eller Celta skulle ta några poäng i, men de gav det ändå ett försök och det går lugnt att säga att inget av lagen gjorde bort sig när jättarna återställde ordningen i tabellen igen. Celta visade prov på väldigt bra anfallsspel och var inte alls sämre än Madrid i söndags, men trots det fina spelet lyckades man alltså inte plocka några poäng av huvudstadsklubben, vars fina form fortsätter. Abel Resinos manskap landade alltså i den röda zonen och tvingas nu kämpa för att ta sig ur det prekära läget som det svaga spelet efter jul har inneburit. Depor gjorde sitt yttersta i defensiven samtidigt som Barcelona hade tankarna lite på annat håll av förståerliga skäl, men offensivt hade man stora problem att ta sig förbi sina motståndare på Camp Nou och skapade knappt någon rejäl chans. Det känns dock som om man fick ut betydligt mer än vad man tappade i den här matchen, speciellt när det gäller mittförsvaret med Insúa. För den som inte känner till Insúas berättelse var han en av mittbackarna i mötet med Atlético där man förlorade med 6-0, den gången hade 19-åringen enorma problem och hjälptes inte heller av sina lagkamrater som lämnade ligans yngsta mittbackspar i sticket. Matchen på Camp Nou var hans första sedan dess.
Det finns dock bara en sak som gäller för båda klubbarna nu: fredag, 21:30. Då spelas nämligen säsongens andra Galicien-derby och båda klubbarna är i enormt poängbehov. Förra säsongen slogs de om direktplatserna till Primera División, den här säsongen är kriget i botten deras realitet. Derbyt lagen emellan kommer vara fyllt av passion, hat, ångest och intensitet. Missa inte det och håll gärna koll på de båda redaktionernas rapportering kring derbyt under veckan!
***
Det finns bara en medicin mot nedflyttningen och det är att börja vinna sina matcher. Det låter väldigt lätt, men allt snack som oftast finns där nere är inget annat än just det, snack. Läget såg verkligen prekärt ut när Gregorio Manzano dök in i nedflyttningsstriden med den baleariska klubben, men han har under de två senaste matcherna mot Granada och Sevilla fått igång en viktig pusselbit: Giovani Dos Santos. Alla känner vi till den mexikanske anfallaren som skrev på ett långt kontrakt med klubben i somras. Han var egentligen tänkt för en betydligt större scen, men dålig rådgivning och svaga insatser har gjort att han stannat upp i karriären. Han är sannerligen en spelare som hör hemma i något av de Champions League-jagande lagen, men då måste han börja göra saker och ting betydligt oftare. Han förmåga att bryta mönstret och göra något på egen hand är en nyckelingrediens i Mallorcas försök att överleva och det har vi sett mot de tidigare nämnda andalusiska klubbarna. Nu hoppas en stor del av supportrarna på att Gios muskelskada inte är av den allvarligare sorten, men det skall den inte behöva vara.
Samtidigt måste vi även hylla Aouate, Pinas, Martís och Alfaros insatser. Detsamma gäller Manzano vars trivote-projekt med Martí, Tissone och Pina får en hel del beröm.
Det klagas en del från Sevilla-håll att man spelar så många matcher på måndagarna och att man tvingas stå ut med väldigt sena avsparkstider. Jag förstår det till viss del, speciellt vissa matcher där man verkligen haft domsluten emot sig och det var en period under Michels ledning som man verkligen fick allt emot sig, men i ärlighetens namn är det inte där som problemet ligger. Utöver de skadeproblem och utvisningar som man dragit på sig är det bortaspelet som hackat något enormt den här säsongen. De sju poäng som man har spelat in utanför Sánchez Pizjuán är bara bättre än de båda galiciska klubbarna, som ligger där de ligger av en anledning.
Det skall bli väldigt intressant att se om sportchefen Monchi stannar i klubben även efter den här säsongen. Just nu verkar det hela komplicerat..
***
Det ser desto ljusare ut för Champions League-jagande, javisst, Champions League-jagande Real Betis. Trots en ganska konstig fotbollsmatch lyckades man vinna mot Osasuna som är otroligt svårspelade och det var Rubén Castros mål som bäddade för segern, hans första på ungefär 1,5 månad. Det var ganska jämnt och även om hamnade i lite av en fälla mot Osasuna lyckas man lösa utgången med ett betydligt rakare spel. Jag tycker dock Joel Campbell visade vägen med snabbhet och individuella förmåga.
Betis och Osasuna har dock en sak gemensamt: spelare som inte återvänder när de skall pg.a, enligt de själva, "visumproblem". Den nigerianske landslagsmannen Nosa som köptes från Hapoel Tel-Aviv förra sommaren återvände med 1,5 månads försening från de Afrikanska Mästerskapen. Väl där fick han gå raka vägen till president Miguel Guillén på "kvartssamtal" och låt oss säga att Betis-presidenten inte var särskilt glad över det inträffade. Det blev förstås böter. De byråkratiska problemen med visum hit och dit drabbade även Osasunas ghananske landslagsman Anthony Annan, som enligt honom själv egentligen skulle ha återvänt redan 17 februari, men ambassaden, som lovade att pappersarbetet skulle ta en dag "drog ut på tiden" och han kom istället hem i förra veckan. Som om det inte vore nog gick han och skadade sig i en träningsmatch mot Egypten också.
Annans sista match med Osasuna? Den 28 oktober mot Atlético de Madrid.
***
Vid sidan av fanns det dock en intressant kuriositet: Betis firade nämligen 8 mars genom att bjuda in 92 kvinnor från olika yrkessektorer till mötet med Osasuna.
***
Tala aldrig om hur gärna du vill att klubben skall förlänga kontraktet med din nurvarande tränare pg.a. det han gjort. Det gjorde Simão när han blev tillfrågad om han ansåg att Javier Aguirre förtjänar att fortsätta i Espanyol efter uppryckningen. Laget förlorade med 2-0 i Vallecas mot ett taggat Rayo som var betydligt vassare framför mål, men framförallt så träffade de mål med sina skott.
Så efter en period på tre matcher där man tappat poäng efter poäng så vann man och är tillbaka i kampen om Europa-platserna. Faktum är att man ligger tre poäng bakom Málaga och Real Sociedad om Champions League också.
Espanyol har däremot hamnat i en sämre period igen.
***
Matchen som kanske hade mest potential, men inte levde upp till förväntningarna var utan tvekan den mellan Valladolid och Málaga. Nu är det visserligen ingen överraskning att det blev oavgjort med tanke på de båda klubbarnas form senaste tiden, men det blev lite för stort fokus på att försöka försvara till sig en poäng. Det har i och för sig inte Miroslav Ðukic någonting emot med tanke på Pucelas dalande form sedan slutet av januari där man säkerligen är bettingexperternas favoritlag då man kryssar en hel del, men nu ligger man bara uppskattningsvis 5-7 poäng från att rädda sig kvar och alla poäng är viktiga för att man skall undvika kontakt med bottenlagen, även om det inte är någon direkt risk i nuläget.
Málaga hade nog, precis som Barcelona, tankarna på lite annat håll.
På onsdag spelar man säsongens viktigaste match när Porto gästar La Rosaleda och det kan bli en sån där riktigt vass Europakväll som supportrarna drömmer om. Det kommer förstås inte bli särskilt enkelt att ta sig förbi de regerande portugisiska mästarna, speciellt då såväl Mangala som Moutinho är bekräftat spelklara inför mötet med andalusierna.
?
?Om det är möjligt att vända? Todo es posible.
***
Om någon kan vända mot Milan så är det Barcelona, men då duger det inte att tycka synd om sig själva. Det går.
***
Det här med felaktiga domslut är inte något nytt inom den spanska fotbollen, men den gångna helgen var linjedomarna inte med särskilt bra. Sedan tidigare har jag nämnt misstaget vid Sociedads mål på Calderón som var offside och till viss del kan gå att missa. Däremot kan i alla fall jag inte förstå hur Undiano Mallencos assisterande helt missade att bollen passerat mållinjen. Att man år 2013 inte har målkameror eller åtminstone folk som ser över om bollen har passerat mållinjen är något jag vägrar förstå. Är det verkligen omöjligt att etablera ett center någonstans i Spanien, likt det man har i Toronto för NHL för att få en situation bekräftad? Då menar jag förstås inte att man skall suga musten ur spelet genom att stanna mitt i en situation, men låt en delegation titta på matchbilderna och avgöra om det målet skall bestå eller inte. Det kan väl inte vara så jättesvårt att återupprätta en förbindelse direkt till fjärdedomaren som hela tiden bör ha kontakt med de andra domarna på planen. Varför skulle detta center inte kunna meddela fjärdedomaren som i sin tur bara bekräftar det för de andra tre domarna genom headsetet samtidigt som spelet fortsätter på planen? Jo, jag förstår att det kan bli mål till nästa gång bollen går ut, men inte vill vi väl ha det så här?
***
Juan Ignacio Martínez ville inte gå in på domarmisstaget som den gentleman han är, men visst hade han gärna haft de där tre poängen.
Som om det faktum att man hamnat efter i ligaspelet inte vore nog får nu Levante klara sig utan Obafemi Martins till sommaren utan att kunna ersätta honom. Han hade väldigt gärna fått behålla Oba, men nigerianen fick sin vilja igenom och lämnar Levante för spel i Seattle Sounders i amerikanska MLS efter att ha betalat sin utköpsklausul. Huvudanledningen till att Martins lämnar är naturligtvis det faktum att Seattle är desperata efter att värva en "designated player" som det kallas i USA och att 28-åringen kommer få en rejäl löneförhöjning av sin "nya familj" gentemot de €600,000 som han tjänade i Levante.
Trist för Los Granotes, men med tanke på Sounders följe borta i USA kommer han åtminstone ha rejäla supportrar att spela inför. Seattles fans är några av MLS allra bästa.
***
Om Levante och Getafe hade sina chanser men inte lyckades ta vara på de så vet jag inte riktigt vad jag ska säga om Valencias kavalkad av missade lägen på San Mamés. Det är tredje raka matchen utan seger, men ännu brinner det inte i knutarna. Däremot är det kommande spelschemat tungt. Betis hemma på Mestalla och Atlético borta på Vicente Calderón innan man Miroslav Ðukic återvänder till platsen där han gjorde över 150 ligamatcher, vann Primera División, Copa del Rey, Supercopa de España och tog sig till finalen av Champions League, två säsonger i rad runt milleniumskiftet. I sommar finns det alltjämt en chans att "Ðuka" tar över Valencia, men först skall den här säsongen spelas färdigt. Nu måste Valencia börja plocka poäng och framförallt, vinna sina matcher.
***
Athletic, jadå, de har tagit sig ur den värsta krisen i och med segrarna mot Osasuna och Valencia..
..och Muniain gjorde sitt allra första ligamål för säsongen i den 27:e ligamomgången!
Viktigaste insatsen av de alla? Alla räddningar som Gorka Iraizoz gjorde och det brukar ju heta att man "skall sköta snacket på planen". Det är precis vad den baskiske målvakten har gjort sedan Marcelo Bielsa petade Raúl Fernández efter insatsen i derbyt mot Real Sociedad för ett par veckor sedan.
Iraizoz fick nämligen ovationer av publiken på San Mamés efter slutsignalen. Bravo!
***
Var inte så tråkiga, kommentera gärna. Jag tar som sagt emot allt. Om inte här, så gärna på Twitter.
