Spanienbloggen med Zoran Zoric: "Jag är förbannad och vi saknade cojones"
Helgens ligaomgång är visserligen inte färdigspelad, men jag tänkte ändå att det är läge att summera med tanke på att varken Mallorca eller Celta Vigo kan påverka utgångsläget i kampen om överlevnad den här helgen trots att de möts under måndagen. Omgångens mest intressanta möte spelades på Beníto Villamarín under fredagskvällen och eftersom jag verkligen tycker om derbyna mellan Betis-Sevilla fick de sig ett eget blogginlägg natten mot lördagen. Det finns dock ett efterspel som ännu inte har tagits upp, så jag tänkte göra det här. Helgens ligaspel runtom i Europa har tråkigt nog gått i våldets tecken. Allt från AEK-fansens invasion efter nedflyttningen i Grekland till de bråk som Rapids och Steauas huliganer bidrog med till Bukarests gator inför derbyt i Rumänien. Nåja, det är aldrig roligt att förlora ett derby och än värre att åka ned en division, tro mig, det har jag upplevt som Atlético-supporter, även om bevakningen av spansk fotboll inte var i närheten av det den är idag. Nu förlorade Sevilla visserligen inte fredagens derby, men när man tappar 3-0 till 3-3 så känns det som en förlust och det gör säkerligen ännu mer ont när man blir kallad både det ena och det andra av folk på gatan. Alla har vi en bristningsgräns och det är någonting som en Sevilla-supporter testade när han sade till argentinaren att han och hans lagkamrater "inte ansträngde sig tillräckligt". Fast inte så, betydligt otrevligare förstås. Fazio blev förbannad, tänkte inte efter och började bokstavligt talat slåss med personen som provocerade. Det hela plockades upp av en nyhetssida i Spanien som sedan publicerade händelsen i videoformat morgonen därpå. Jag kan personligen inte se att det är Fazio som slåss, men det är ingen konstig företeelse i Sevilla att den här typen av saker förekommer.
Den här typen av problem började egentligen redan i januari förra året då Valencia eliminerade Sevilla i ett ganska jämnt dubbelmöte av Copa del Rey. Då kom en liten grupp supportrar i kontakt med Emir Spahic och Ivan Rakitic. Bosniern vägrade ta några förolämpningar och det var inte långt från att han började slåss med de, kroaten blev knuffad och ramlade till marken, men den gången var det inte alls lika illa som i lördags. Fazios landsman, Diego Perotti hamnade själv i handgemäng med en högljudd och otrevlig supporter utanför lagets hotel några dagar efter Spahics och Rakitics konfrontation med fansen. Det blev inte lugnare när Beñat avgjorde vårderbyt förra säsongen med en provocerande snygg frispark. Även den gången blev det problem med Sevilla-fans som kastade bengaler och andra objekt mot spelarbussen efter matchen.
Det är mycket som inte står rätt till i Sevilla och man verkar även ha fått nog av spelare som Gary Medel. Det är andra gången som chilenaren åker på en utvisning i derbyt inom loppet av ett knappt år, den här gången kostade hans dumheter även poäng vilket man inte kan säga förra våren. Efter fredagens "insats" verkar i alla fall klubbledningen ha bestämt sig för att varken Medel eller Fazio ingår i nästa säsongs planer..och det är inte bara dessa två som ligger i farozonen, detsamma gäller Álvaro Negredo som med största sannolikhet måste säljas vidare pg.a. klubbens ekonomiska situation. Emery vill bygga nästa säsong kring spelare som Rakitic, Kondogbia och Jesús Navas.
***
När en fotbollsspelare eller tränare gör något dumt brukar personen i fråga nästan alltid ta till Twitter eller andra sociala medier för att förklara sina dumheter. Det var precis vad Pepe Mel gjorde när han bad om ursäkt för sitt uppträdande vid Betis kvitteringsmål under lördagsmorgonen. Detsamma gällde de grön-vitrandigas anfallsspelare Nosa under måndagen. Nigerianens egna ord: "Jag ber om ursäkt till fansen för min gest. Det var inte riktat mot alla. Jag vägrar tolerera rasistiska påhopp som jag uppenbarligen blev ett offer för. Jag agerade frustrerat." sade 22-åringen som tvingades utstå detta från Sevilla-supportrar i södra delen av arenan.
Rasismen är många gånger bara ett verktyg på fotbollsarenor runtom i Spanien som man tar till för att få spelare ur balans, det finns andra sätt än att ta en rundtur till medeltiden och göra apljud..
***
Málagas uttåg ur Champions League var en väldigt konstig historia och i ärlighetens namn hade lika gärna förtjänat att gå vidare, men..det gäller att spela till domaren blåser i pipan. Jag antar att det blir lärdomen för spelare, supportrar och alla som följer den andalusiska klubben. Att ladda om till helgens ligamöte med Osasuna var således inte det lättaste. Samtidigt ska man komma ihåg att spelarna och tränarstaben emot av supportrarna som hjältar när de tog bussen in till La Rosaleda. Över 2,000 människor hade samlats för att ge Manuel Pellegrini och hans manskap sitt stöd, precis som vanligt hade man även banderoller mot UEFA vilket har blivit en ganska normal grej i sammanhanget. Just de här budskapen var något som domare Carlos Velasco Carballo hade med i det domarprotokoll som skickades in till spanska fotbollsförbundet. "UEFA, MAFIA, CORRUPCIÓN, RESPECT MÁLAGA". Vart är osanningen?
Spelarna gör dock en riktigt bra insats och vinner rättvist. Just det faktum att man gör det avgörandet målet på stopptid är väl ett gott omen inför slutspurten av ligaspelet, jag kan inte se det på annat vis.
Det finns dock ett "men" och det är ett ganska stort sådant.
Under måndagseftermiddagen ställde Pellegrinis agent, Jesús Martínez upp på en intervju med radiostationen Onda Cero där han besvarade frågor kring den omtyckte tränaren. Budskapet var klart och tydligt: Pellegrini är väldigt glad i Málaga, men vill ha ett projekt, dvs. att han skall kunna slåss om Europa-platserna med andalusierna..och så har vi det där stora inslaget av "men". Agenten avslöjade även att "Pellegrini och hans tränastab inte får lönerna i tid", något som klubben länge har brottats med att lösa. De senaste dagarna har även Chelsea börjat intressera sig på allvar för "El Ingeniero" och han skall tydligen varit i London (med Málagas kännedom) under söndagen enligt MARCA:s utsände i Málaga, journalisten César Suárez..och det är inte bara Pellegrinis framtid som är osäker: Isco lämnar med största sannolikhet i sommar, Toulalan har ett gäng klubbar efter sig och många andra har sannerligen stärkt sina aktier. Jag hoppas vi inte ser någon nedmontering av Málaga, det vore inte bra för den spanska fotbollen. Tyvärr kan det bli så om CAS inte dömer till deras fördel och även då kommer man tappa viktiga pjäser.
***
Samtidigt som Málaga hakade på i kampen om Champions League-platserna fick Barcelonas sjukhus och ambulanspersonal ta sig an en hel del hjärtinfarkter. Espanyol-Valencia såg på förhand ut som en av omgångens allra roligaste möten och de som tog sig till Cornellà-El Prat fick sannerligen betalt för investeringen. 3-3 talar sitt tydliga språk, men det var ju sista tio minuterna som var fullständigt galna. Verdú lyckas göra ett riktigt snyggt ledningsmål i 82:a minuten efter passning av Wakaso och lite tur i ärlighetens namn. Jonás, som gjorde mål för fjärde omgången i rad och numera står elva ligamål i Valencia-tröjan den här säsongen, kvitterade med ungefär tre minuter kvar av matchen. Just de där problemen med Valencia-supportrarna har bidragit med en helt ny glöd i brasilianarens spel och plötsligt, hör och häpna, nämns han som en spelare som supportrarna vill ha att göra med även nästa säsong. Ja, ja..det skulle ju bli ännu bättre för "los Che" som via Soldado kunde ta ledningen på stopptid. Det skall sägas att han skulle ha gjort mål tidigare med tanke på vilka lägen han hade. Publiken trodde inte sina ögon på Cornellà och i ett sista, extremt desperat försök skickar Casilla upp bollen mot Sergio García, som vänder på ett mynt och skickar in 3-3 med matchens allra sista spark! Om derbyt i fredags var galet så var det här också en form av galenhet som ligger högt på galenhetsskalan.
På sätt och vis är det signifikativt: Valencia som haft problem med försvarsspelet hela säsongen och där Victór Ruíz mycket väl kan gå samma öde till mötes som exempelvis Medel och Fazio i Sevilla. Jag ska vara ärlig: hans insats, genomusel. Sergio Garcías kvitteringsmål, fullständigt oförsvarbart. Samtidigt som Rúiz till viss del trodde att han spelade i moderklubben för en sekund så har Espanyol fortsatt att göra ett bra arbete under Aguirre och med tanke på Málagas situation med UEFA kan man kanske hoppas på en Europa League-plats till nästa säsong vilket skulle kunna locka lite bättre spelare trots den ekonomiska situationen som råder i klubben.
***
Kampen om fjärdeplatsen är just nu ingen större kamp om vi skall vara ärliga. Faktum är att Real Sociedad för närvarande är i en väldigt bra position med fyra poäng ned till Valencia och Málaga. Helgens ligaseger mot Rayo Vallecano kan ses som väldigt imponerande, men baskierna var snarare effektiva än överdrivet bra. Man behövde inte vara jättebra, man behövde bara vara solida defensivt och ta vara på de lägen som dök upp. Dessa dök upp i början av matchen och ledde till att Rayo-tränaren Paco Jémez blev fullständigt skogstokig på sina spelare. När Imanol Agirretxe gör 0-2 ungefär 14 minuter in i matchen får Córdoba-sonen nog. En bra tränare agerar omgående: ut med hela högerkanten (Tito och Lass), in med Anaitz Arbilla och José Carlos i 17:e matchminuten! På presskonferensen fick han motivera sitt beslut, även om det inte var så mycket att motivera: "Nu genomförde jag bara två byten, men om jag hade fått välja hade jag gjort sju. När folk inte vill spela på den nivån de kan och inte genomför det som vi kommit överens om innan matchen, då måste man kunna göra byten. Så var fallet med Tito och Lass." sade han efter mötet med La Real samtidigt som han vägrar ge upp drömmen om Europa-spel, trots att det i nuläget inte är klart om Rayo kan spela ute på kontinenten pg.a. sin Ley Concursal-status. Laget har mer eller mindre klarat sig kvar i Primera División, vilket var målet innan säsongen satte igång, men det är något fel på mentaliteten om man inte kan ladda om och har chansen på Europa.
"Mucha Real, poco Rayo" läste jag någonstans, en god sammanfattning.
Real Sociedad kunde ta tre nya poäng trots att de kom till Vallecas med frågetecken kring Carlos Vela, Rubén Pardo, Asier Illarramendi och Xabi Prieto. De drabbades dock av ett ganska tungt avbräck till kommande helg mot Osasuna: Illarramendi är avstängd, men det gör det hela ännu mer intressant i och med att Pardo kanske får chansen från start. Det skall dock sägas att hur mycket det än pratas om Vela, Griezmann, Xabi Prieto och till viss del den duktiga backlinjen, så är det Illarra som står för den vitala balansen framför försvararna. Klasspelare.
Vi får såklart inte glömma de 2,000 tillresta Real Sociedad-supportrarna som tog sig till Vallecas till en lunchmatch. Klubbens egna RSTV har gjort ett litet reportage om de här.
***
Agirretxe har förövrigt gjort två mål flest gånger av alla Real Sociedad-spelare sedan 1998, bara ett visst radarpar i form av Kovacevic-Nihat lyckades göra det fler gånger.
***
Det var barnens dag, "día del niño" när Atlético tog emot Granada vid 17-tiden under söndagen. 9,891 barn infann sig tillsammans med sina föräldrar på Vicente Calderón. Klubben ordnade som vanligt aktiviteter för de små, Frente rullade ut banderoller i deras ära och vädret var så där perfekt för en utflykt till Manzanares-floden. Det var just "los niños" som tog huvudrollen. Nu drog visserligen Simeone till med en överraskning: Raúl García spelade istället för Saúl Ñiguéz och argentinaren bekräftade återigen att regeln "gruppen går före allt" är viktigast hos de röd-vitrandiga. Efter förra helgens mållösa regionsderby (rätt ska vara rätt, annars blir redaktör Niclas lack..), ryktades det i Atlético-kretsar om att de äldre, mer etablerade spelarna i laget inte ville passa unge Óliver Torres bollen när han kom in på planen. En viss nyans av det tycker jag att man såg, men inte så mycket pg.a. hans okunnighet, snarare att man som 26-åring anser sig ha givit mer och därmed förtjänar att spela. I slutändan var det inget snack, Simeone fick rätt som vanligt och andalusierna kan vara glada att de inte åker på större siffror än 5-0 även om de själva hade ett par tre lägen de kunde ha utnyttjat bättre när Atlético-spelarna inte riktigt orkade bry sig under sista halvtimmen.
Bäst på plan var ingen annan än Koke.
21-åringen fick äntligen spela i vad som för honom är en betydligt naturligare position än när han får göra det på kanten. Han är ingen som skall hålla till där, men Simeone vill ha maximal effekt i defensiven och därför får han infinna sig i detta. I Atlético säger man inte emot honom, man följer Cholo. Slutprodukten för Koke blev tre framspelningar och en väldigt komplett fotbollsmatch. Han har växt den här säsongen, Koke och han är Atlético. Det är vi väldigt stolta över som supportrar, det är något som klubbledningen strävar efter. Man jobbar febrilt med att få in fler egna produkter som skall leverera på den här scenen, igår avslutade man med ett centralt mittfält beståendes av Gabi (firade förövrigt 250 matcher i Primera), Koke och Óliver Torres.
Óli fick sig en rejäl ovation av fansen, men kanske framförallt av "los niños" för han är ju en av de.
Tre andra viktiga saker att ta med sig:
1) Falcao gjorde sitt 200:a mål som professionell fotbollsspelare.
2) Simeone vann sin 50:e match som Atleti-tränaren, bara Marcelo Domingo var snabbare i historien.
3) Tigre har gjort lika många mål som..just det.
4) Thibaut Courtois. 17 nollor den här säsongen.
***
På tal om Falcao, lyssna gärna på det senaste avsnittet av Atlético-redaktionens podcast. Där får ni lite inside gällande colombianens och många andra spelares framtid, ja, allt som har att göra med potentiella övergångar i sommar. Ni hittar den här.
***
När det gäller Granada är de inne i en extremt tung period och nu börjar bra råd bli riktigt dyra. En poäng ned till Real Zaragoza i tabellen, inte en seger sedan utklassningen av Deportivo på Riazor i början av februari och tio insläppta mål på de två senaste ligamatcherna mot Betis och Atlético. Det går lugnt att påstå att ingenting är kvar av det som för bara två månader sedan kallades "Lucas Alcáraz"-effekten. Quique Pina har dock givit tränare sitt stöd, men Alcáraz sade en väldigt alarmerande sak på presskonferensen igår: "Jag är förbannad och vi saknade cojones" och särskilt konstigt var det ju inte. Granada föll ihop som ett korthus efter 2-0-målet. Han har fått säga "förlåt" till supportrarna för andra veckan i rad och nu bär det av mot Marbella för läger de kommande dagarna. Målet är att komma bort från allt och isolera sig.
Om det funkar? Svaret vet vi på söndag när Real Valladolid gästar Los Carmenes..
***
När jag var ute och löpte imorse lyssnade jag lite på Cadena SER:s program "El Larguero" och huvudämnet under första delen var Real Zaragozas tionde tionde förlust under 2013. Manolo Jiménez skulle intervjuas, kom in i sändning, svarade lite kort på någon fråga och så plötsligt..gick linjen sönder. Inte mycket går rätt för Arahol-sonen och hans "maños". Det går inte att säga något annat än att laget helt enkelt inte var tillräckligt bra mot Barcelona i söndags kväll. Normalt sätt ska de ha ganska begränsade chanser mot katalanerna, men igår var det sämre än vanligt. De flesta hade nog sett chansen att slå "giganten" som kom utan Mascherano, Puyol, Messi, Iniesta, Alba..de var många som inte kunde vara med av olika anledningar. Ändå har man inte en chans, det visar på vilken prekär situation man har försatt sig i. Det gör verkligen ont att säga det, men Real Zaragoza känns så otroligt livlöst just nu. Lidelsen, som dessa stackars supportrar utsätts för är oändlig. Ledningen var ganska övertygad om att Manolo Jiménez skulle vända det här, men i nuläget ser det omöjligt ut. Inte en enda seger under hela 2013 i ligaspelet talar sitt tydliga språk. Igår bänkades även Apoño av Jiménez vad som i ren desperation känns som ett galet drag. Det MÅSTE bli seger i de kommande bottenmötena med Celta och Mallorca, för nu är man ett av tre lag som ligger på en av de där platserna längst ned i tabellen.
***
Väldigt roligt för Thiago och Tello som båda fick till det mot Aragón-klubben. Ett lite mer rakt Barcelona hade inga som helst problem med Zaragoza, trots att man bara hade tre "ordinarie" spelare i startelvan.
Starkt, men ändå så väntat.
***
Jag glädjs mycket med Deportivos framgångar i ligaspelet just nu. Vi är en del som vetat om att Depor har förmågan att klättra i tabellen, men där försvarsspelet hela tiden har varit nyckeln. 0-4 på Ciutat de Vàlencia är extremt imponerande trots Levantes form..och så har vi Valerón. Denne Valerón, magikern från Gran Canaria. Det går visserligen extremt långsamt, men när han börjar spela kortpassningsspel och får utrymme, då är han så där, magisk. De 200 Depor-supportrarna som gjort resan på knappt 1000 km från A Coruña till Valencia-distriktet fick värde för pengarna och ännu mer. Faktum är att Depor spelar ut Levante, de leker med Levante på deras hemmaborg. Nu var visserligen hemmalaget riktigt urusla och jagade en och en, men man gör sig förtjänt av allt här i livet och det var vad Depor gjorde på lördagskvällen.
Strax bakom Valerón har vi Pizzi, Bruno Gama och Nélson Oliveira..vänta nu? Portugiser? Ville de inte ha bort portugiserna bara härom månaden? Jag vill inte säga för mycket, men de ser ut att bli Depors rä..
Segern var dock ganska dyrköpt: Carlos Marchena, som inte är någon jättebra spelare, men ändå har stabiliserat upp försvarsspelet gick av skadad i 50:e minuten. Han blir borta i sex veckor. Abel Aguilar fick också ge med sig, redan i första halvlek, oklart hur länge han blir borta i skrivande stund.
Vad har då Fernando Vázquez gjort som exempelvis Domingos Paciência inte klarade av? Nélson Oliveira har ordet: "Tränaren har motiverat oss alla, inte bara mig. Det som vi har gjort på sistone, vilket inte betyder någonting ännu är våran egen förtjänst, men även tränarens eftersom han har fått oss att klicka för första gången under hela säsongen." sade han till pressen efter segern mot Levante. Det är viktigt att ha supportrarna i ryggen när det går dåligt, kom ihåg det. Förra veckan var dock ett dåligt exempel att lyfta Depor med tanke på de radikala skarornas uppträdande i Zaragoza i vad som har blivit en hatmatch. Den här gången kunde jag dock inte låta bli.
***
Glädjen i Valladolid var påtaglig efter lagets seger mot Getafe i lördags eftermiddag.
En av matchens bästa spelare var Daniel Larsson, men det hade ju svensk media inte tid att uppmärksamma. Zlatans nya hårband är ju mycket mer intressant. Därför har vi en blogg som den här på SF, jag gillar de mindre. Annars var det ju faktiskt Óscar som satte bollen i rullning efter Getafes orättvisa ledningsmål. Man fick även ett bättre spel från tysken Patrick Ebert som så uppenbarligen INTE var skadad förra helgen, det var ju helt klart en bestraffning från klubbens sida för hans möte med Atlético. Så känns det i alla fall. När dessa två fungerar ihop, då fungerar även Pucelas anfallsspel. jag måste även lägga till att Javi Guerra spelade en viktig roll i vändningen med hans mål som betydde 2-1.
Jordi Codina var mycket bra i Getafes mål, det kan man inte säga om Alexis som till slut fick den där utvisningen han skulle haft förra helgen..en vecka senare.
***
Jag måste vara ärlig: jag såg inte ens Madrids möte med Athletic i helgen. Inte så mycket för att det är de som spelar, snarare för att man på förhand visste att baskierna inte hade någon som helst chans med alla avstängningar på Laporte, De Marcos, Aduriz, Gurpegui och halvskador på Iraola. Dessutom fanns det ju en riktigt bra match i Milano och en annan i Lille att hålla ögonen på. Däremot tycker jag det är intressant att Florentino Pérez på rekommendation av Raphaël Varane tagit privatflyget till Verona för att träffa Paul Pogbas far. Han är dock en spelare som absolut skulle kunna ersätta Xabi Alonso på sikt, men som Juventus sannerligen kommer göra allt för att behålla. Det skrek "crack" redan när han debuterade i Manchester United och visade upp sig i de franska ungdomslandslagen. Juventus lyckades värva honom från Manchester United förra sommaren med lite hjälp av Mino Raiola och han är ju inte direkt känd för det här med lojalitet, det gäller ju att tjäna sina pengar som agent..
Det skulle dock inte förvåna mig om Madrid även tittar på Geoffrey Kondogbia från Sevilla, där har vi ytterligare en spelare som visserligen inte är på samma nivå som Pogba, men som redan nu jagas av de rika.
***
Tack för visat intresse!
