Julkalendern 2013: Lucka 16 - "Den galna dansken blev aldrig Makélélés efterträdare”
Spanienredaktionens julkalender har detta året temat misslyckade värvningar i spanska lag. Det kan vara spelare som lyckats i andra (spanska) klubbar men som av någon anledning gått dåligt just i ett specifikt lag. Under lucka 16 finner vi en spelare Real Madrid aldrig borde ha värvat, Thomas Gravesen.
Lucka 16 – Thomas Gravesen
Namn: Thomas Gravesen
År: 2005
Ålder: 28
Nationalitet: Danmark
Från/Till: Everton - Real Madrid
Sedan Claude Makélélé lämnade Real Madrid blev det ett enormt tomrum på det defensiva mittfältet. Fransmannen var kanske lagets viktigaste spelare som i och med sitt grovjobb gjorde det möjligt för Figo, Zidane och de andra ”los Galácticos” att sväva fritt i offensiven. När Makélélé inte fanns kvar började maskineriet att rasa och det var uppenbart att stjärnorna där framme inte kunde glänsa om det inte fanns någon vattenbärare längre bak i banan. De regerande mästarna från 2002/2003 lyckades inte behålla titeln som Spaniens bästa lag säsongen därpå och de flesta menade att anledningen stavades: Saknaden av Makélélé. När inte heller hösten 2004 gick på räls valde den nytillträdde tränaren Vanderlei Luxemburgo tillsammans med sportchef Arrigo Sacchi att hämta in Thomas Gravesen från Everton i förhoppning om att äntligen fylla Makélélés tomrum. Den stora frågan bland kritikerna var om denna flintskalliga 28-åring verkligen var en spelare för en av världens största klubbar. Dansken hade ju trots allt bara representerat Hamburg och Everton efter flytten från hemlandet.
Det började dock lovande för Gravesen som målade i en av sina första matcher för sin nya klubb. Men strax därefter placerades han på bänken och istället blev han ofta förlöjligad i spansk media för sina klumpiga ageranden och märkliga gester (finns en drös med komiska videor på youtube som bekräftar detta). Totalt spelade han 18 matcher under sitt första halvår i klubben. På dessa 18 matcher noterades han för nio varningar, vilket snabbt bekräftade att dansken inte alls var den kontrollerande vattenbäraren som Makélélé var. Ofta gick dansken överstyr, både när spelet var igång och när domaren hade blåst. Till och med lagkamraterna tröttnade på att Gravesen ständigt hamnade i fokus för onödiga efterslängar och liknande – och det skulle faktiskt bli än värre sommaren 2006…
Men innan vi går in på storbråket som får Mellberg/Ljungberg-incidenten att framstå som ett kuddkrig lyfter vi blickarna till 2005/2006. Föregående säsong hade Barcelona åter tagit kommandot om spansk fotboll genom att vinna ligan. När lagen möttes på Bernabéu hösten 2005 var det en chans till revansch för huvudstadslagets del. Men en viss brasse vid namn Ronaldinho överglänste samtliga på planen och vann matchen åt sitt lag med 3-0. Kort därefter fick också Luxemburgo sparken och B-lagstränaren Juan Ramón López Caro tog över i december månad. Gravesen som tidigare begärt att få lämna i januari fick en nystart i och med tränarbytet. I López Caros 4-1-4-1-system fick dansken platsen som ensam pivoté. 23 matcher spelade han totalt under säsongen med Champions League inräknat. Nio nya varningar tillkom samt ett rött kort mot Valencia som mycket väl kunde ha inneburit ett ben mindre på Vicente.
Trots att Gravesen fick en hel del speltid var det många som var missnöjda med hur Gravesen var som spelare. Någon vidare teknik hade han inte, inte heller spelförståelsen var hans starkaste sida. Istället fick publiken ofta se en galning på planen som mest sparkade och sprang. Just fysiken tog ibland lite för stor plats och i augusti 2006 eskalerade det. På en träning sparkade Gravesen ner den betydligt mindre Robinho på träning. Brassen gick till attack och Gravesen var inte sen att svara. Om inte besten Julió Baptista hållit i Gravesen hade landsmannen Robinho troligen fått en och annan högernäve riktad mot ansiktet. Fabio Capello, som tog över från López Caro under sommaren uttryckte sitt missnöje med Gravesens temperament och inte långt efteråt såldes han vidare till Celtic för ca 2 miljoner pund, dvs. något mindre än de 2,5 miljoner punden som han värvades för ett och ett halvt år tillbaka i tiden.
Att Thomas Gravesen aldrig fyllde Makélélés tomrum var inte så konstigt egentligen. Han var helt enkelt inte tillräckligt bra för att spela i Real Madrid, vilket klubbledningen borde ha förstått från första början. För Gravesen var detta givetvis ett äventyr, men efter sejouren i Madrid kom han aldrig riktigt tillbaka till sin tidigare form från Everton.
Kortfattat kan sägas att han aldrig passade in i Real Madrid – och frågan är varför en av världens största klubbar valde att värva honom. Någon ny Makélélé blev han med andra ord aldrig.
