Kampen mot Goliat
"När Osasunas Webó i den 35:e minuten ger laget ledningen exploderar arenan och ett jubel utan dess like bryter ut. Några bänkrader bort från mig kastar en gammal man sin hatt högt upp i luften av glädje, där vinden tar den och sveper den in på planen."
Som uppladdning inför lördagens möte mellan Osasuna och Real Madrid publicerar redaktionen här ett kortare reportage, skrivet av undertecknad efter lagens möte i Pamplona, februari 2005.
"Skrikandes för full hals befinner jag mig på läktaren och beskådar Osasuna och Real Madrid träda in på Osasunas hemmaarena El Sadar. Regnet öser ner och får den normalt sett så fina och välklippta gräsmattan på arenan att förvandlas till ett lerigt, grönt slagfält. På slagfältet, kommer kampen mellan de rödklädda Osasuna från den lilla staden Pamplona i Baskien och de ståtliga, vitklädda Real Madrid från huvudstaden Madrid att utspelas.
När Madridspelarna gör entré på planen, hörs inget annat än visslingar och burop från de 20 000 på läktarna. Burop som skulle få vem som helst, förutom dessa världsstjärnor, att gå på knäna. När sedan hemmalaget, med bestämda steg anförda av lagkaptenen Cruchaga, intar planen, övergår buropen till jubel och hejaramsor och när domaren blåser igång matchen stiger ett dån från himlen med sådan kraft som skulle kunna få himlen att lyfta. Vilken match det kommer bli!
Mötena mellan Osasuna och Real Madrid har alltid ansetts vara mer än bara vanliga fotbollsmatcher. Ända sedan början av diktatorn Francos tid som regent i Spanien, har Real Madrid setts som ett ansikte utåt och Franco själv använde laget som propaganda under andra världskriget. Och fortfarande symboliserar Real Madrid den centrala makten och den gamla diktaturen, medan man i Pamplona och Baskien är för en mer decentraliserad demokrati och ökat självstyre. Dessutom har Real Madrid alltid varit ett av de mest framgångsrika lagen i Spanien och fått en mängd fördelar såsom domslut och annat med sig, medan Osasuna vandrat som en jojo mellan högsta divisionen, La Liga, och division 1 och aldrig fått speciellt stor uppmärksamhet i pressen. Så dagens match är på så sätt en kamp mellan David och Goliat.
Alla dessa faktorer gör att spelarna i Osasuna alltid blir lite extra taggade och presterar lite extra i mötena med Real Madrid. Av de 21 matcher som spelats mellan dem på El Sadar har lagen vunnit 8 vardera och spelat 5 oavgjorda. 1991 besegrade Osasuna Real Madrid med hela 4-0, på Reals hemmaplan dessutom!
Även supportrarna har en lite annorlunda inställning till mötena mellan lagen. När Real kommer på besök till Pamplona finns inte bara fotbollsintresserade på plats, utan även mycket äldre människor, alla vill ju se deras Osasuna besegra Real Madrid! Speciellt många Madridfans är det aldrig tal om, högst 100 per match, de vågar helt enkelt inte ta sig till matchen.
Under matchen hånas Real Madrid-spelarna friskt med burop, glåpord, inkastade föremål och dylikt och så fort de behåller bollen inom laget under mer än 10-15 sekunder, börjar majoriteten av publiken busvissla och försöker psyka spelarna. Motsatsen gäller när Osasuna har bollen. Då jublas det och från hejaklacken, på ena kortsidan, hörs ständigt hejaramsor. Från den lilla skara med Real Madrid-supportrar som befinner sig högst upp i ett hörn av ena långsidan, omringade med stängsel för att undvika bråk, hörs inte mycket.
När Osasunas Webó i den 35:e minuten ger laget ledningen exploderar arenan och ett jubel utan dess like bryter ut. Några bänkrader bort från mig kastar en gammal man sin hatt högt upp i luften av glädje, där vinden tar den och sveper den in på planen. Mängder av röd och svart konfetti virvlar också upp i luften, sveps in över arenan och regnar ner på planen och det tar några minuter innan matchen kan komma igång igen.
Hemmasupportrarnas entusiasm håller i sig fram till slutet av matchen då Real Madrid först kvitterar i den 75:e minuten, för att tre minuter senare ta ledningen. Båda målen tillkommer efter två minst sagt omdiskuterade frisparkssituationer, vilket får publiken att under de sista minuterna ägna mer tid åt att klaga på domaren än att heja fram det egna laget.
Matchen slutar 2-1 till Real Madrid, och efter slutsignalen kastas sittdynor och annat in på den regntunga, söndersprungna planen från den sektion där de flesta Osasunasupportrar befinner sig. När jag vandrar ut från arenan, ut i spöregnet, möts jag av många besvikna ansikten från funktionärer och fans. Och visst känns det lite tungt att resultatet blev som det blev, Osasuna var ju det bättre laget! Så det är med blöta, tunga steg jag vandrar hem till hotellet den kvällen, men med mig i bagaget har jag en fotbollsupplevelse som jag kommer att bära med mig resten av livet." - februari, 2005
