Konstnärer i vitt: Raymond Kopa
Innan Zidane, innan Platini var det en fransman från Polen som briljerade. Fotbollens Napoléon, Raymond Kopa(szewski)
Playmakers, för mig en konstform inom fotbollen, den som tänker och därför spelar, den som strålar med sin elegans på fotbollsplanen.Vi fortsätter med mannen som inte skulle bli annat än gruvarbetare, han som dribblade hem några historiska titlar, Raymond Kopa.
Tidigare:
Laudrup
Guti
Polacken som föddes i norra Frankrike, han skulle ju inte bli något annat än en gruvarbetare som konstant oroade sig för olyckor i arbetslivet. Fotbollen var bara en hobby för den talangfulle Kopa, likt familjen så var gruvarbetare målet, även om han hade aspirationer att bli elektriker, men inte ville någon anställa namnet Raymond Kopaszewski på den tiden. Drömmen om fotboll, den var för enorm, på en icke-existerande nivå . Men en olycka på jobbet, en fingerskada på tonårige Kopa satte det hela i rörelse. Han var med och tävlade om Nord-Pais-De-Calais bästa ungdommsspelare, han var fenomenal och kom tvåa. Med det fick han ögonen på sig, närmare sagt ögonen som tillhörde L’Equipe journalisten Gabriel Hanot.
Klubbar började intressera sig, som gruvarbetare skulle det väl ändå bli Lens eller Lille? Det var ju normen. Det blev istället en division-2 klubb i form av SCO Angers. Sedan hamnade han i Stade de Reims och där började fenomenet Kopa att explodera. Två ligatitlar och en explosiv Europacupfinal (1956) mot Real Madrid blev det, innan han genomförde en övergång till just Real Madrid. Det var ju inte vilken Europacupfinal som helst, en klassisk målfest mer än värdig din tid.
Kopa som spelade i en klassisk offensiv centralmittfältsroll i Reims, spelade som mest som en falsk högerytter i Real Madrid. En raket i form av Gento befann sig på den andra kanten, men dribblingsfantomen Kopa behövde inte farten. Han hade sin otroliga förmåga att dribbla sig igenom på små ytor, en magiker på det viset. Hans förmåga och vana att dribbla var en konstant debatt i hemlandet Frankrike, till och med på en politisk nivå. Den högra sidan tyckte att det var för ineffektivt medan den vänstra förespråkade dribblingarna. Men den lille Kopita var inte bara en dribblingskonstnär, han hade även en vacker vision när han spelade, förmågan and sätta den där långa krossbollen eller genomskäraren. På andra sidan av passningen var oftast en viss Alfredo Di Stefano.
Även om detta handlar om konstnärer och deras tid i Real Madrid, så kan man inte prata om Kopa utan att nämna Fotbolls-VM 1958, den i Sverige. Det vore ju en dödssynd. När det pratas om just det Världsmästerskapet, så är det ju nästan bara Pelé och Just Fontaine man hör. Faktum är dock att kungen i Sverige, sommaren 1958 var ingen mindre än Raymond Kopa. Utsedd till bästa spelare och Balon D’or vinnare för sina prestationer den sommaren, som hjälpte Les Blues till en oförglömlig tredjeplats.
Under sin tid i Real Madrid blev Kopa ständigt hyllad med ett smeknamn som fortfarande är vid liv år 2014. Han är nämnligen fotbollens Napoléon och på ryggen glänste han med numera ikoniska Siete nummret. Under fransmannens sista säsong i Real Madrid signade klubben Puskás. Detta kompletterade en kvartett som än idag inte riktigt överträffats: Gento, Di Stefano, Puskás och fotbollens Napoléon i Raymond Kopa. Det blev tre raka, minnesvärda Europacuptitlar för Kopita i Real Madrid, även två ligatitlar. Det blev 101 matcher och 30 mål i den vita tröjan, tre säsonger som kommer att leva i en evighet. Efter det bestämde sig Kopa för att dra tillbaka till Reims, där han vann ytterligare två ligatitlar med klubben.
Han skulle ju bara bli gruvarbetare men ödet ville väl annat. Tack och lov för det, Raymond Kopa var nog menad för fotbollen, en spelstil som förändrade det hela, en inflytelserik legend. Innan Zidane, innan Platini var det Raymond Kopa, gör er själva en tjänst, in på Youtube, Dailymotion och allt det där, sök Raymond Kopa och njut. Han är ju trots allt fotbollens Napoléon!
