Krönika: Ett oväntat lag seglar upp som favoriter
Spaniens väg till finalen skiljer sig från förr där stommen inte längre utgörs av Real Madrid eller FC Barcelona. I stället är basen Baskien, en region som hyser svaga känslor gentemot det landslag som nu går in till EM-finalen som favoriter.
Inför sommarens europeiska mästerskap var det få som trodde att Spanien skulle ta sig så långt som till en final. Få spelare tillhörde Real Madrid eller Barcelona, någonting som annars alltid varit en garant när ett spanskt landslag plockas ut. Luis de la Fuente har tagit en annan väg till skillnad från sina föregångare. I stället för att låta landslaget vara ett delat lag i två stora läger har spelarna plockats ut för sina reella insatser i klubblagen och för hur de skulle passa i landslaget.
Några spelare som lämnades hemma inför turneringen var Pau Cubarsí, Iñigo Martínez, Eric García, Alejandro Balde, César Azpilicueta, Marcos Llorente, Gavi och Jesús Vázquez. Spelare som tillhör de tre stora lagen i Spanien. När även Pau Torres, Aleix García, Marco Asensio, Gerard Moreno, Isco och andra petades talades det om ett Spanien som saknade rutin och känsla för stora mästerskap. Helt plötsligt skulle försvaret ledas av Robin Le Normand, vänsterkanten skulle präglas av hårfagre Marc Cucurella, ifrågasatte Fabián Ruíz skulle vara mittfältsankare och de relativt orutinerade Nico Williams och Lamine Yamal skulle leda offensiven. Det var, enligt de så kallade experterna, upplagt för respass någonstans längs vägen. Kanske till och med i gruppspelet.
Med facit i hand vet vi att läget inte blev sådant. Nu står Spanien i final med en trupp som känns så pålitlig, pragmatisk, kompetent och stabil att jag sällan känt mig så trygg med det lag som ställs på banan i Berlin än tidigare. Stommen i laget har varit en oväntad baskisk sådan. Baskien har, som gemene man bör veta redan, inte varit en historiskt oproblematisk region i Spanien. Det har tett sig så både på och utanför fotbollsplanen. Det har gjort att lojaliteten mot La Roja och det spanska maktcentrat sällan visats i Baskien. Utifrån de rapporter jag läst och hört vacklar fortsatt lojaliteten mot det spanska landslaget i regionen men trots det tillhör över en tredjedel av alla spelare något av de två stora baskiska lagen. Som Dani Vivian sa efter matchen mot Frankrike:
– Det finns nio av oss med baskiskt påbrå och, om vi släpper ideologierna, vi fokuserar på vår passion för fotbollen. I Baskien värderas fotboll väldigt högt och vi levererar just nu.
Spanien går nu in i finalen mot England med ett oväntat lag. Ett lag som tagit Europa med storm och ett lag som vuxit till att bli favoriter att ta hem guldet. Luis de la Fuente talade om just detta inför turneringen och ifrågasatte i stort sett medierna varför inte La Roja nämndes som en av favoriterna. Förra sommaren vann Spanien Nations League mot Kroatien i finalen och säga vad man vill om den turneringen så är det inte heller en särskilt enkel sak att göra.
Dagens spanska trupp kanske inte innehåller lika stora namn som de en gång i tiden har gjort. De är inte lika säkra i possessionspelet som när de vunnit EM i tidigare generationer och lika effektiva i straffområdet som Fernando Torres och David Villa en gång i tiden var är man inte idag. Trots det känns dagens Spanien som ett av de bästa lagen de producerat någonsin. Åtminstone i modern tid. Betoningen här är på laget och inte på jaget. Spelar Spanien som man gjort hittills i turneringen kommer de att slå England, det är jag säker på. Förhoppningsvis får britterna vänta ett tag till på att ”få hem” sin pokal.