Krönika: Gud har slutat spela fotboll
Jag kommer att sakna den patenterade genomskäraren mellan innerback och ytterback. Jag kommer att sakna spelaren som alltid fick framspelningen att vara betydligt vackrare än målet.
De blir allt färre; fanbärarna. Spelare som Raúl, Puyol, Totti, Del Piero och Zanetti har betytt eller betyder exceptionellt mycket för fotbollssupportrar världen över.
För mig kommer alltid spelare som Hierro, Casillas, Raúl och Guti att vara hjältar. Den förstnämnda trion för sitt gentlemannaskap, den sistnämnde för sin förmåga att vara en fotbollens rockstjärna som lät sitt hjärta blöda i Real Madrids färger.
Raúl, Casillas och Hierro var/är spelare som för respekt med sig, även när spelplatsen inte heter Santiago Bernabéu. Guti dyrkades som en Gud väl i Madrid men var konstant ett hatobjekt på bortaarenorna.
Kanske var det för det blonda håret och tatueringarna? Eller kanske var det för att Guti mer än gärna bad de värsta antagonisterna att fara åt helvete?
Eller kanske var det för att man fruktade blondinens alldeles ypperliga speluppfattning? Ett hot var han nog alltid för motståndarna, om än ojämn i ett par säsonger. Än idag kan Real Madrid-mittfältaren stoltsera med att ha slagit inte bara en utan två av de absolut vackraste målgivande passningarna som världen skådat, någonsin.
Ett av de absolut värsta övertrampen i Real Madrids historia, där avskedandet av Vicente del Bosque räknas in, var den dagen Raúl och Guti inte längre var önskvärda som spelare i Real Madrid. Duon förtjänade en fet jävla parad genom Madrids gator och torg – istället visades man dörren lika bryskt som du eller jag hade visat dörren för en dammsugarförsäljare.
Raúl och Guti är större än så, mycket större. Det gläder mig något oerhört att Guti ser en framtid i Real Madrid som ungdomstränare, dessutom är jag säker på att vi snart får hem Raúl dessutom.
Min fascination för Guti känns milslång. Från dag ett jag såg Guti spela (första blicken anlades i Las Palmas) var han min favorit, i vått och torrt. Han var fanbäraren som supportrarna ville förknippa sig med, hans namn kommer alltid att vara respekterat på Los Blancos-pubarna bakom Santiago Bernabéus ena långsida.
Jag kommer att sakna den patenterade genomskäraren mellan innerback och ytterback. Jag kommer att sakna spelaren som alltid fick framspelningen att vara betydligt vackrare än målet.
Men före allt kommer jag att sakna fanbäraren Guti, personen och spelaren som stod för många av Real Madrids vackra ideal men som också kombinerade det hela med måttlig kaxighet och karisma. Vet ni vad jag nyss beskrev?
En sann vinnare så klart.
