Krönika: Inget lämnas åt slumpen – vi skapar vår egen framgång!
”Vi har inte vunnit något än. Visst, vi spelar bra och det är något att glädjas åt, men vi har ingen anledning att fira. Vi är i Champions League semifinal och vi har en teoretisk chans i ligan, men vi ligger trea just nu och till och börja med måste vi ta oss till andraplatsen, det är målet. Vi tar en match i taget, vi tänker inte längre fram än nästa match. Det är våran uppgift!”. - Zinedine Zidane
Psykoanalysen
Vi identifierar oss med vår klubb och när det går bra för klubben så mår vi helt enkelt bättre och vi känner stolthet. Men när det går dåligt så skyddar vi oss, våra känslor och vår stolthet genom att hålla kvar vid hoppet, hoppet om en titel, hoppet om att vinna över våra rivaler och hoppet om att lyckas bättre än dem. För när vi inte gör det så känns det som att vi själva har misslyckats, vi fans identifierar oss så pass starkt med vårt lag att deras förlust blir också vår förlust, deras besvikelse blir vår besvikelse och deras tårar också våra tårar. Detta kallas för social identitet.
Social identitet innebär att vi, när vi väl börjar identifiera oss med en social grupp (gruppen som älskar fotboll och i vårt fall specifikt Real Madrid) så ger det också oss en social identitet, vi är inte bara enskilda individer längre, vi tillhör nu också den sociala gruppen som identifierar sig själva med klubben Real Madrid. Från och med nu så jämför vi oss också med andra grupper och vi favoriserar vår egna grupp framför andras grupper för att få oss själva att må bättre.
Därav tenderar vi att tycka och tänka att alla våra framgångar beror på vår storhet som lag och som klubb och att våra misslyckanden mest beror på slumpen eller av orsaker som är utanför vår makt (yttre orsaker som domaren, planens skick, andra organisationer eller ren otur).
När det gäller ”dom andra” och deras framgångar så tänker vi precis tvärtom. Om de misslyckas så beror det helt enkelt på att de är ”dåliga”, eller i varje fall sämre än ”oss” och deras framgångar tillskrivs yttre orsaker som domaren, hjälp från andra organisationer eller helt enkelt slumpen.
Vi människor fungerar såhär, det är varken rätt eller fel, det är bara den mänskliga naturen.
Nu när jag beskrivit mekanismerna bakom varför vi reagerar och agerar som vi gör när det går bra, alternativt går dåligt för vårt lag, så ska jag gå över till den viktiga delen i den här krönikan – självkritiken.
Sedan den otroligt viktiga och framförallt moraliskt stärkande vinsten mot Barcelona på Camp Nou så har det, i media och i nätsajter, märkts ett ökande självförtroende bland Madridistas världen över. Det är helt förståeligt att Madridistas återigen andas morgonluft, speciellt med tanke på hur ojämnt och stundtals dåligt vi presterat i över ett år nu. Det är helt enkelt en psykologisk reaktion och en mänsklig reaktion att hålla kvar vid hoppet för att hålla modet uppe. Som jag tidigare nämnt, när vi väl identifierat oss med en grupp så blir deras misslyckanden också våra misslyckanden och vi gör allt för att undvika må dåligt igen.
Självförtroendet efter vinsten i El Clásico och när vi ser våra antagonister misslyckas i några matcher i ligan och bli utslagna ur Champions League har gjort att många Madridistas, båda bland oss fans och inom sportmedia, börjar närma sig en nivå som är farligt nära hybrisen. I psykiatrin är hybris ett uttryck för ett sinnestillstånd där en person har en stark överdriven självuppfattning (i detta fall uppfattningen om laget Real Madrid) och ofta en helt falsk självbild.
Denna falska självbild blir all som ofta starkt uppblåst av media, som exempel kan jag dra varje gång svenska landslaget eller svenska idrottare skall delta i en turnering och media spekulerar redan innan turneringen drar igång över hur många medaljer, alternativt hur långt i turneringen laget skall nå/förväntas nå. Detta beteende upprepas varje gång och i alla länder och följer samma principer av social identitet som den jag beskrev ovan. Människor behöver helt enkelt något som gör oss stolta som grupp och som stärker vår egna självbild, att VI (jag) är bättre än DEM (dig). Problemet är att när ”vi” misslyckas med att nå det vi förväntar oss så blir besvikelsen desto mycket större (exemplet Sverige alt. England i varje fotbollsturnering).
Så, dels på grund av oss själva och vår försvarsmekanism som på alla sätt och vis försöker hålla uppe vår självkänsla, dels media som alltid blåser upp vår självidentitet, så har Madridistas världen över en förväntan på att Real Madrid skall lyckas ta hem både ligan och Champions League.
Ni får HATA MIG hur mycket ni vill, jag accepterar det, men från och med nu så åtar jag mig rollen som DJÄVULENS ADVOKAT!
Real Madrid underpresterade i över ett år under både Ancelottis och Benitez ledning, från och med vinsten i Klubblags-VM december 2014 till och med januari 2016.
Zidane tog över i januari och även om viss förbättring skedde, så fortsatte laget att spela mediokert i dom oavgjorda matcherna mot Betis och Malaga och i den nedriga förlusten hemma mot stadsrivalerna Atlético Madrid.
Laget har sedan dess radat upp 9 raka ligavinster, inga rekordsiffror för Real Madrid och även om vi skulle vinna samtliga återstående matcher så ligger inget i våra egna händer. Vi har sämre inbördes möten mot både Atlético och mot Barcelona och som alla ni vet så räknas inbördes möten FÖRE målskillnad. Att sitta och hoppas på att Atléti eller Barca skall snubbla i slutspurten i ligan så att vi tack vare deras misstag skall kunna ta oss förbi och vinna ligan är definitivt inget att få varken hybris ens stolthet över.
Låt oss leka med tanken att vi nu skulle vinna våra tre återstående matcher och både Barca och Atléti skulle tappa poäng i någon av deras återstående matcher...visst, det skulle betyda att vi tar hem ligan, men samtidigt väldigt medvetna att vi rent inbördes ligger sämst till jämfört mot våra två rivaler. Skulle vi vinna ligan så skulle det inte kännas välförtjänt för fem öre, eftersom jag är medveten om vad det gjort med självbilden av mig som Madridista och veta att vi vunnit på grund av andras misstag, inte på grund av egna meriter. Ungefär som att vinna en tävling genom Walk Over – en vinst med bitter eftersmak.
I Champions League däremot har vi allt i egna händer, just nu. Dom allra flesta tar för givet att vi skall gå vidare mot Manchester City utan några som helst svårigheter. Efter kvartsfinalen mot Wolfsburg är jag inte lika övertygad. Faktum är att vi inte övertygade nämnvärt mot Roma heller och varken Roma eller Wolfsburg kan räknas som motståndare av Real Madrids kaliber. Manchester City bör ses som en underdog, då de ej heller kan matcha Real Madrid sett utifrån ett rent kvalitativt perspektiv. Men hur många gånger har inte jag suttit med fradga runt munnen framför TV:n när jag sett hur lojt och ointresserat laget presterat när det gällt som mest? Jag har helt enkelt varit med alldeles för länge för att tilldöma Real Madrid segern på förhand, senaste färska exemplet på det fick vi se mot just Wolfsburg.
Real Madrid har tillräckligt med förmåga, kvalité och styrka nog att ta hem vilken turnering som helst, men det som oroar mig mest är att de själva ska tro på sitt eget favoritskap och slappna av, för då åker vi säkerligen ut och då står vi där, med naggad självbild och sargat förtroende och den besvikelsen skulle vi kunna bespara oss själva om vi bara höll fötterna stadigt nere på jorden och tar, som Zidane redan sagt, en match i taget och med den respekt matchen och motståndaren förtjänar.
I ligan ska vi se till att pressa våra rivaler ända till sista omgången för att vi måste, inget annat än segrar räknas och även om vi inte skulle vinna ligan så är laget skyldiga sig själva och framför allt oss, sina fans att avsluta säsongen på starkast möjliga sätt! Jag tror inte på några mirakel eller björntjänster från andra lag, allt utom en tredjeplats i ligan är bortom vår kontroll och ju snabbare vi inser det desto bättre för oss själva.
TUREN existerar inte, TUR är ett abstrakt begrepp som människan hittat på för att slippa ta itu med sina egna brister och tillkortakommanden.
Därför så skall inget lämnas åt ödet eller slumpen - antingen så är saker och ting i vår makt eller bortom det. Vi skall inte leva på hoppet om framgång, vi skall skapa vår egen framgång!
