Krönika: Kaka - En hjälte utan framgång
Det har redan gått fyra år sedan president Florentino Perez tog till podiet för att presentera sin senaste erövring. Med en häftig prislapp kommer en hel del löften, nu med kvittot i handen så kan vi konstatera att Ricardo Kaka inte levde upp till några av förhoppningarna som associerades med honom.
Jag vill nog helst påstå att jag redan vid tidig ålder förälskade mig i spelare som Kaka. Spelare som med bollen ledde frammarschen på mittfältet, spelare som fick varje försvarslinje att darra av skräck. Det var med ungdomliga ögon som jag skådade Kaka. Det var ren fascination.
Jag satt i en liten lokal i ett Bed & Breakfeast med 30 andra elever på klassresa i Manchester samtidigt som Kaka ett stenkast bort sprang varv runt United försvaret. Jag kommer ihåg hur världsvana backar som Evra och Ferdinand kämpade med att få grepp om den unga brasilianaren som bara blåste förbi alla utan några som helst bekymmer.
När Kaka några år senare stod där med sin vita Real Madrid tröja så var det med dessa minnen som man kunde rationalisera den ytterst hisnande prislappen. Man fick det man betalade för, det var åtminstone min förhoppning som en optimistisk supporter. Den förnuftiga kunde självklart redan då ha insett vart det skulle leda och hur det skulle sluta. Varningssignalerna fanns där. Italienska tidningar rapporterade om hur Milanledningen (samma ledning som idag påstår att Kaka tillhör ”familjen”) tvingade bort honom. Tidningarna citerade en motvillig Kaka som inte ville ”lämna sitt hem” men Peréz förmåga att skriva en grandiosa checker löste alla problem. Kaka blev Real Madrid-spelare sommaren 2009.
Jag var inte förnuftig, inte då. Romantiker och ung som man var drömde jag mig bort till matcherna där Kaka skulle få agera ensam ledare för Madrid offensiven samtidigt som en viss Cristiano Ronaldo skulle få utgöra spetsförmågan i ett lag som skulle få sin stjärnglans tillbaka. Romantikern inom mig kunde inte låta bli. Spänningen låg i luften och jag tror att alla under tiden fortfarande var optimistiska. Visst hade Kakas senaste tid i Milan präglats av skador men vid den tidpunkten såg man detta mer som en liten svacka i en annars så fantastiskt karriär, det var få som faktiskt trodde att det här skulle vara början på nedgången för samma spelare som varje försvarsspelare i Europa några år tidigare hade fruktat.
Resten av historien är tyvärr rätt händelselös. Första månaderna i Madrid var fortfarande rätt övertygande. Kaka bar inte längre på samma hastighet och explosivitet men det var en spelare som trots detta hade blicken för spelet, en förmåga som vissa endast kan drömma om. Kaka bjöd på några vackra mål och några imponerande framträdanden men i ärlighetens namn är det inget särskilt som dyker upp i huvudet när jag letar i arkiven. Det finns inget som riktigt etsade fast sig bland fansen. Han var där, han åkte med, men han stod aldrig ut.
Jag vill påstå att han i första mötet med Barcelona under debutsäsongen spelade riktigt bra men trots detta fanns det ingen riktig tvivel om saken. Den Kaka som sprang runt på Bernabeus gröna gräsmatta var endast en skugga av en tidigare ikon och han föll allt djupare i denna tillstånd. Skadorna återvände endast några månader efter att Kaka gjorde sitt debut i La Liga men redan innan detta så var det smärtsamt tydligt att Kaka aldrig skulle bli sig lik.
Kakas karriär i Madrid dog egentligen redan under den vintern. Han lyckades knappt ta sig tillbaka till spel under våren och under sommaren satte Florentino själv sista spiken i kistan när han värvade Mesut Özil som hade imponerat något enormt under VM 2010, samtidigt som den mycket lovande Sergio Canales fullbordade sin transfer till Real Madrid. Lite mer än ett år efter att han gjorde sitt entre var han redan bortglömd och uträknad. Jag önskar jag kunde säga att han gjorde en heroisk insats men resten av historien kittlar inga nerver. Hans status i klubben var av lägsta prioritet och under Mourinhos era i klubben var Kaka inte ens en faktor i lagbygget. Han var där för att Florentino Perez vägrade att inse sitt misstag, en försäljning av Kaka hade varit tecken på svaghet så istället fördömdes han till bänken där han skulle få vissna bort i frihet.
Det förnuftiga hade varit att släppa spelaren och skära av förlusterna där och då men för Florentino Perez hade det varit en alldeles för stor smäll. Hans image som en affärsman hade tagit en alldeles för stor smäll om Kaka hade skickats iväg redan då.
Santiago Bernabeu älskar sina hjältar, tyvärr lyckades Kaka aldrig slå sig fram till samma status som han kanske förtjänade. Han fortsatte att träna, han fortsatte kampen mot skadorna som vid det här laget var en konstant faktor och han fortsatte att ge allt han hade när han fick chansen. Det är svårt att ogilla en spelare som Kaka, han blev försummad för att han inte längre var tillräckligt bra, inte för att han slutade anstränga sig.
Han tog aldrig till media för att starta bråk och även under tider i klubben som präglades av djupa konflikter höll sig Kaka alltid neutral. Han kan omöjligen ha varit nöjd med situationen, detta bidrar till jag ändå håller en enorm respekt för spelaren. I en tid då många spelare beter sig som dagisbarn om de inte får sin vilja fram bet Kaka ihop och fortsatte att ge allt.
Jag blir sorgsen när jag tänker tillbaka på hans tid i klubben. Det är verkligen synd att killen som en gång i tiden fick varje backlinje i Europa att darra knappt gjorde någon skillnad i Real Madrid. Det var aldrig tänkt att det skulle bli som det nu ändå blev, det var inte tänkt att en nästintill bortglömd världsstjärna skulle gå gratis till sin gamla klubb med svansen mellan benen. Kaka förtjänade ett större öde än den som tilldelas honom.
Jag tänker väldigt ofta på känslan som jag upplevde när jag såg Kaka springa runt på Old Trafford. Jag tänker tillbaka på hur otroligt imponerad jag var, hur passionen för sporten bubblade under ytan. Det är en känsla som jag tror många av oss kan relatera till och någon dag hoppas jag väl kunna uppleva samma sensation. I dagsläget är jag ganska säker på att Kaka aldrig kommer orsaka samma reaktioner igen, det är egentligen inte heller det jag hoppas på att se från Kaka i Milan. Jag vill bara se en glad spelare som kan njuta av sina sista dagar i en sport som han har bidragit till med så otroligt mycket.
Vem vet vad Milan nu kan erbjuda Kaka, han refererar till klubben som hans hem och om det är någon klubb i världen som ska kunna väcka liv i hans karriär så är det utan tvekan Milan. Dock är det ingen vidare uppmuntran, den spelaren som hypnotiserade alla är sedan länge borta. Att tro något annat vore naivt.
När det kommer till en farväl så finns det inte mycket mer som jag vill få sagt. Jag beklagar över hur situationen utvecklades och hur han behandlades. Han förtjänade en bättre behandling. Jag önskar honom all lycka i framtiden och framgång vart han hamnar.
