Krönika: Maestro Modric i skuggan av stjärnorna!
Från Dinamo Zagreb till Tottenham, därifrån till varje pojkes dröm: Real Madrid. Han är 1.74 meter kort, född 1985, har inte direkt det glamorösa Real Madrid utseendet och glider runt på Bernabeu gräset med nummer 19 på ryggen. Namnet? Luka Modric. Aldrig tillräckligt uppskattad men numera dansar han alltid på briljansens höjd.
Från sommaren 2012 och genom hösten fick kroaten floppstämpeln. Spanska medier är sällan artiga mot dyra nyförvärv. Placerad i nummer 10 rollen av dåvarande tränaren José Mourinho, imponerade Luka Modric på väldigt få. Tid var inget den kräsna Bernabeu publiken eller spansk media skulle ge honom. Han var en flopp, bland folket och på pappret. Att han inte fick spela på sin optimala mittfältsposition brydde sig ingen om, tålamod bland Madridistas når inte ens upp till minimala gränser. Men det var en stund, en match och ett mål som förändrade det hela. Den femte mars, 2013 på Old Trafford skickade Luka Modric iväg ett lågt kanonskott, stolpe in. Hans karriär i den vita tröjan fick en nytändning, efter det vågade ingen viska ordet flopp i sammband med kroaten. Resten av den säsongen tillhör tyvärr den mer bittra sidan av Real Madrids historia.
Ancelotti tog över, medan italienaren sökte efter den perfekta spelformationen var det många frågetecken kring de flesta i Real Madrid. Men det var ingen hemlighet att Carlo hade en viss beundran för Luka Modric, han var ständigt placerad i startelvorna, kändes lika självklar som de allra största. Men det exploderade inte riktigt än, Luka skötte sin roll exemplariskt, men något saknades. En kollega bredvid hans sida, för att bilda det där kemiskt perfekta samspelet på mittfältet. Svaret fanns redan men på någon sjukhussäng bortom gräset. Men nog kom han tillbaka, Xabi Alonso. Sedan den duon bildades på det centrala mittfältet har inte Real Madrid förlorat, hela 31 raka matcher. Många älskar ju att peka ut Alonso som den ensamma anledningen men för ögat som förstår, så är Luka Modric en minst lika stor anledning till denna fina svit. Man spelade ihop sig, sakta men säkert tog man över mittfältet i varje match, utvecklade ett samspel och vackra mönster. Efter julen fick de en överaskning vid sin sida, Angel Di Maria. Trion som idag är skriven i bläck innan varje stormatch.
Luka Modric rör sig bekvämt med Di Maria och Alonso vid sin sida, han är friare och njuter mer. Han kontrollerar vår sista tredjedel med självförtroende och elegans. Hans största egenskap kanske den som fått en att glömma Özil, även om rollen inte är densamma. Kroaten har en otrolig förmåga att simpelt med hjälp av en max två touch på bollen glida förbi motståndarmittfältet och in till den sista tredjedelen. Vissa stunder får han det att se löjligt enkelt ut, han är ju förfan gift med bollen, tillsammans förevigt innan instickaren mot en av kanterna slår till. Så vitalt, kanske till och med definitionen på vårt effektiva anfallsspel. Trion framför Luka får all beröm, hans elegans är aldrig framsidan på Marca, trots att den elegansen är bland det mest vitala för Ancelottis Real Madrid. Offensiva kvalitéerna är bättre än någonsin men Modric har även slipat sitt positionsspel och defensiv något oerhört. De få gångarna vi pressas tillbaka eller kontras isär så är han där, som en dammsugare, en förintare av motståndsattack och plockar bollen. Det är ögongodis på alla sätt och vis, må låta hyperboliskt och överhyllande men sant nog är det i mina ögon.
På söndag smäller det, minst två gånger per säsong brukar det vara. El Clasico väntar och stjärnorna pekas ut som nycklarna till matchens segerdörr. Visst lär det bli ett fotbollskrig som alltid, det kommer att tacklas, det kommer utan tvekan att filmas och tjaffsas. Men fotbollen, den fina, den kommer också ha sin plats framför globala ögon. Messi, Ronaldo, Neymar och Bale. Det kommer att spekuleras och det kommer att hyllas. Men för min del så är den viktigaste pjäsen av de alla ingen mindre än Luka Modric. Är han på spelhumör så kan Real Madrid få ett fast grepp på mittfältet och enkelt avancera fram. Han är den som kan servera vår effektiva trio med fantastiska passningar, han är den som kan ta sig förbi Barcelonas höga press. Han är den som får friheten när Alonsos pressas ut, en Modric på humör är kanske det Carlo Ancelotti och Zinedine Zidane ska hoppas allra mest på.
Njut av matchen, njut av stjärnorna men för fotbollens skull råder jag er att hålla ett öppet öga på Luka Modric. Han är briljant, jag lovar!
