Krönika: Valencia anar ljuset i tunneln
Efter en höst och första halva av säsongen som var i stort sett becksvart - så har laget efter tränarbytet och intåget med Carlos Corberan nu börjat ana ljuset i tunneln och fått upp sitt poängsnitt. Men kommer det räcka hela vägen för att rädda kvar Los Che i La Liga? Det vilar ett tungt ansvar på några ledande spelare som behöver kliva fram.
Även om formkurva svagt numera lutar uppåt, Carlos Corberans facit är något starkare än Ruben Barajas den här säsongen – så är Valencia CF fortsatt i ett väldigt utsatt läge och ligger fortsatt på nedflyttningsplats med tolv omgångar kvar att spela. En verklighet och en situation som klubben inte befunnit sig i på över 40 år – inte sedan säsongen 1986 när man åkte ur La Liga efter 55 år i högsta ligan. Läget är fortsatt väldigt akut och risken för att klubben ramlar ur den högsta serien är högst påtaligt och enligt matematiska modeller ungefär en sannolikhet på 30% att man åker ur.
Men trots ovan dystra siffror så är läget idag betydligt bättre än bara för några veckor sen när vi summerade den sämsta ”primera vuelta” som klubben nånsin sett – med blott 12 poäng av 57 möjliga på de första 19 omgångarna. Med Corberan har poängskörden de senaste 7 matcherna varit likas stor som under Barajas första 19 omgångar. Corberans poängsnitt med andra 1,7 p/match mot Barajas denna säsong 0,6 pp/match. Så trenden är god och kan man hålla i samma poängsnitt avslutande omgångar så borde kontraktet var i hamn innan vårens säsongsavslutning.
Med Corberans inträde har vi även fått se ett Valencia som spelmässigt höjt sig, inte minst offensivt sett där Javi Guerra sett pånyttfödd ut efter en tung höst och nu ser vi fjolårstendenserna hos mittfältsstrategen och dynamon igen och varit direkt avgörande i matcherna mot Celta och Osasuna med två assister och ett mål. Diego Lopez och Luis Roja har fått anfallsspelet och kantspelet att återigen vakna till liv och vara Valencias signum, såväl i spelet som genom de poäng som man spelat in sista månaderna, Enzo Barrenechea har växt fram till den där lite lagom elaka städgumman på innermittfältet som vi länge saknat och blivit en viktig ledare för laget genom sitt spel och kroppspråk och man verkar ha träffat hyfsat rätt med åtminstone en av vintervärvningarna i form av Umar Sadiq som redan levererat tre La Liga mål och ett mål i Copan – fyra mål första månaden är lika mycket som han hade på två säsonger i Real Sociedad.
Men det finns också ledande spelare, framförallt i defensiven som snarare tagit några steg tillbaka under våren och säsongen i stort. Ledande spelare som man hade förväntat sig mer av och som måste kliva fram under upploppet av säsongen här under våren för att Valencia ska kunna säkra kontraktet och kliva upp på lite säkrare mark i tabellen.
Georgiens stolthet längst bak Giorgi Mamardashvili har inte alls haft den succésäsongen som han hade ifjol eller visat upp det storspelet han gjorde i sommarens EM-slutspel – sedan han blev klar för Liverpool har han snarare tagit steg tillbaka denna säsongen och sett medelmåttig ut, störd såklart av en del mindre skadebekymmer men samtidigt inte varit den jätten längst bak som varje match ger laget möjligheten till poäng genom sina viktiga räddningar. Kan Big Mama hitta formen under våren är det en garant för flera poäng bara genom sitt målvaktsspel, något som kan bli helt avgörande i slutändan.
En annan spelare som ifjol fick sitt stora genombrott men iår haft en betydligt blekare och gråare säsong är Christian Mosquera. Det var stora förhoppningarna på Alicante-sonen inför säsongen att ta nästa steg och bli en ledare i mittförsvaret – där han under fjolåret sågs som en av Europas mest spännande försvarare och var med i topp 25 på Golden Boy priset. Det här året har jämnheten och höjden lyst med sin frånvaro och istället har Mosquera stått för flera klumpiga misstag som kostat poäng – som exempelvis i matcherna mot Valladolid i höstas och nu senast mot Osasuna. Förhoppningsvis blommar Mosquera ut igen under våren och leder defensiven igen – det finns ett stort sparkapital här men kan Mama och Mosquera hitta sina högstanivåer så kommer defensiven höjas rejält för Valencia och det i sig kommer ge möjligheten till livsviktiga poäng under våren.
Nästa spelare som varit en besvikelse under säsongen och än mer under Corberan hittar vi ett steg fram i banan, nämligen Pepelu. Från att Pepelu hyllats rejält för sitt intåg i laget ifjol och växte till en av de större ledarna, blev även lagkapten och aspirerade på att bli regelbunden landslagsspelare för Spanien – har han under denna säsong tagit flera kliv bakåt och under Corberan snarare än ledande spelare blivit en komplement spelare i bästa fall. Förra helgen mot Atletico fick han chansen från start för att hitta lite kontinuitet men det hade ingen större effekt och det går inte att säga att Pepelu direkt tog chansen. Ska man vända på det är det likt Mosquera och Mamardashvili ytterligare en spelare med stort sparkapital som vi inte sett det bästa av under säsongen, konkurrensen på innermittfältet har hårdnat men förhoppningsvis kan Pepelu triggas av detta och hitta sin roll i laget igen och bli den viktiga kugge på mittens rike för Los Ché under våren.
Slutligen, kanske hela säsongens största besvikelse på så många olika nivåer. Rafa Mir. Om vi för denna textens skull lämnar allt det som hänt utanför fotbollsplanen - utanför den är analysen, både vad Rafa Mir är anklagad för och hur klubben hanterat detta – så är det sportsligt sett också en oerhörd besvikelse vad Mir faktiskt har presterat och levererat när han fått chansen. 11 matcher, 390 minuter och enbart 1 mål. Detta för en spelare som Valencia jagade i flera transferfönster och sågs som den stora skyttekungen för laget när han kom in på lån i somras från Sevilla. Såklart har allting med rättvisan säkert gjort sitt och påverkat, men nu finns det kanske en sista möjlighet för både Rafa Mir i Valencia som för hans karriär i stort när Hugo Duro är borta i cirka en månad till, så säg 3-4 matcher åtminstone – för Mir att ta chansen och visa sina sportsliga kvaliteter. Corberan verkar inte helt va emot att spela med två anfallare – där Sadiq förtjänat va förstavalet och kan man få igång Mir så vet vi att det är en pålitlig målskytt i sina bästa stunder. Han spelar dessutom kanske för sin framtid med utgående avtal i Sevilla som säkerligen inte vill ha tillbaks honom i sommar och en utköpsklausul på 5 mEUR som Valencia som det ser ut nu, säkerligen inte heller kommer att punga upp för honom.
Första finalen spelas redan på lördagkväll hemma på Mestalla mot jumbon Valladolid, tre poäng här känns avgörande och helt klart inbankat i budgeten för våren. Det blir en fortsatt jobbig och nervös vår för valencianistas, det är väl det enda vi med säkerhet kan konstatera.
A por ellos!
