La Semana Madrileña v.21
Cirkusen som heter Real Madrid fortsätter. The botten is nådd som en viss svensk artist en gång sa.
Jag måste erkänna, förlusten mot Juventus slog otroligt hårt och blev en rejäl smäll, men någonstans tänkte jag där och då att man nog har nått botten. Att det omöjligen kunde bli värre, så fel jag hade. Det har varit en otroligt frustrerande vecka.
I princip allting har kretsat kring tränarfrågan den gångna veckan, det börjades viskas redan efter utgången ur CL att Carlo Ancelottis tid med klubben möjligen kunde ha kommit till sitt slut. Italienaren som gav klubben sin första CL-titel på väldigt länge hade nu nått vägs ände. På pappret har situationen varit ganska klar Ancelotti vill stanna, Perez sägs kunna tänka sig ett byte och media kopplar spanjoren Rafa Benitez med klubben. I praktiken har det dock varit en extremt grötig saga med många rykten, grundlösa som trovärdiga.
Efter lördagens storvinst mot Getafe visade Ronaldo sitt tydliga stöd för Ancelotti med en bild som han laddade upp på Instagram, tidigare hade det även ryktats om att Ramos och Co tagit en stark ställning för tränaren.
Benitez som sades vara på gång till West Ham verkar nu istället ha kontaktats av Perez som vill knyta åt sig spanjoren. Detta har i sig orsakat raseri bland stora delar av fansen som känner att klubbledningen helt har tappat förståndet. Förutom att ifrågasätta Benitez kompetens går det att fundera över klubbens långsiktiga vision och tanke med klubben. Vart ska det här sluta? Finns det överhuvudtaget någon större grundidé med klubben eller ”tar man det som det kommer”? Man hamnar tveklöst på ruta ett igen med ett tränarbyte, samtidigt riskerar man att orsaka stor missnöje bland spelarna var lojalitet helt klart ligger hos Ancelotti.
Jag personligen ser inte Rafa Benitez som en tränare värdig Real Madrid, rent taktiskt förstår jag inte heller hur ett misslyckande i Napoli plötsligt kan göra honom aktuell för Real Madrid. Jag har verkligen svårt att finna logiken bakom tränarbytet. Det är även det här som för mig gör det klart att ledningen inte alls vet i vilken riktning de ska styra klubben. Har man en vision så måste man stå bakom den i både medgång och motgång, att vända kappan efter vinden i dessa situationer leder sällan till något gott.
Efter fem år med klubben har nu även Sami Khediras tid tagit slut, tysken som den här säsongen mer eller mindre endast fick vänta av sitt kontrakt tackar för sig. Khedira lyfte även på locket och uttryckte sitt missnöje med behandlingen från klubbens sida. Det har nog inte undgått någon att Khedira i hög grad har frysts ut av klubben, ibland har man skyllt på skador, andra gånger har han helt enkelt lämnats utanför truppen av oförklarade skäl. Det är helt klart tråkigt att vissa spelare behandlas illa, tyvärr har man vid flera tillfällen nu visat på denna strategi med utfrysning och isolering av spelare/tränare som är oönskade. Pellegrini är en annan person som föll offer för samma behandling.
Under Mourinhos era höll jag tveklöst Khedira som en av lagets absolut viktigaste spelare, tyvärr har han dock inte presterat på samma nivå sedan skadorna, samtidigt har många av hans svagheter varit mer synliga med Carlos spel. Lika viktig som han var då vill jag hävda nu att han är för ensidig för att kunna knipa åt sig en plats i startelvan. Önskar honom all lycka i framtiden.
Det är många känslor och tankar som snurrar i huvudet just nu, väldigt mycket förtvivlan och uppgivenhet redan på förhand. Desto svårare har det varit att hitta orden för att verkligen beskriva processen, något som antagligen kommer med tiden. Vi på redaktionen kommer självklart fortsätta reflektera över säsongen och blickarna har redan vänts mot Silly Season. Senare idag släpps även ett nytt avsnitt av vår eminenta podcast, Bastardos Con Gloria. Under veckan publicerar vi även en artikel där vi låter er läsare rösta på säsongsbetygen för samtliga spelare, här får ni plats att lufta åsikterna rejält.
