La Semana Madrileña v.44
Real Madrid avslutade sin fantastiska vecka med en seger mot antagonisterna Barcelona. Veckan som var sågs som den hittills tuffaste denna säsong men marängerna visade sin bästa sida i både Champions League och La Liga och ser oslagbara ut för tillfället.
Galactico-veckan började på Anfield mot Liverpool. Ett av få lag som Los Blancos aldrig ha lyckats besegra, inte ens mäktat med att göra mål på. Jag var på tidningen Marcas sportbar och såg matchen. Det fanns en ganska stor nervositet hos madridistas inför matchen. Trots det bländade spelet som hade visats upp var många tveksamma hur laget skulle agera mot ett starkare motstånd. Det fanns en oro över att vi skulle bli lika avslöjade som mot La Real och Atletico tidigt på säsongen. Det blev dock inte fallet eftersom att Real Madrid har utvecklats väldigt mycket. Trots att Liverpool pressade tillbaka marängerna under den första kvarten kom man tillbaka och stod för en helt fantastisk första halvlek. Man gick till halvleksvilan med 0-3 efter ett fint samarbete mellan James och Ronaldo. Mr. Champions (Benzema) som han kallas här nere stod för de andra två målen. Den andra halvleken kunde man spela av mycket tack vare det ny komponerade mittfältet som är extremt passningsskickligt. Det var mer en lättnad än eufori över vinsten eftersom att man fick ett kvitto på att spelet som visats den senaste tiden inte bara fungerar mot de svagare lagen.
***
Veckan fortsatte med att hela staden Madrid la sitt fokus på El Clàsico. Var man än befann sig i staden pratades det om matchen. Skulle Ancelotti fega och välja Khedira istället för publikfavoriten Isco? Skulle Luis Enrique våga starta med Suarez?
Det var också en kamp om biljetter till matchen. Jag var med i den. Man fick uppdatera hemsidan i hopp om att någon socio skulle lämna tillbaka sin biljett. Lyckligtvis lyckades jag med mindre än tjugofyra timmar till matchstart få tag i en biljett och därmed få uppleva mitt första El Clásico.
I Madrid var det en optimistisk anda och majoriteten trodde på seger. Laget kändes mer homogent än på många år samtidigt som att Barcelona kändes svagare än på länge var mångas argument för seger. Att Barcelona ledde ligan och inte hade släppt in ett mål verkade inte skrämma någon avsevärt eftersom att man hade sett hur PSG hade avslöjat att de defensiva problemen fortfarande kvarstår och att den hållna nollan mer berodde på lagen de hade mött än på försvarsspelet.
***
Att vara madridista är fantastiskt. Att vara supporter för världens mäktigaste klubb är både en stolthet och en ära och denna dag kändes det än mer speciellt. Jag som bara bor ett par kvarter bort från Bernabéu väcktes av att höra La Decima-hymnen och det var början på en oförglömlig dag.
Välkomnandet av spelarbussen och tifot var magiskt. Kryddan var att Raúl hyllades innan avspark eftersom att det var tjugo år sedan legendaren debuterade i den vita tröjan. Den som inte fick gåshud när Real Madrid-hymnen spelades måste ha varit känslokall eller hejat på Barcelona. Jag har varit på nästan alla hemmamatcher i år men aldrig varit med om denna sagolika atmosfär. Man blir även rörd en match som denna över hur mycket folk världen över som tar sig till Madrid för att se matchen och framförallt hur många hängivna Real Madrid-fans det finns världen över. Att se människor med många olika nationaliteter, hudfärger och religioner skapa gemenskap och tillsammans heja fram ett fotbollslag gör en varm i kroppen. Fotbollen är fantastisk.
Madrid hade fotbollsvärlden vid sina fötter. Hela 400 miljoner tv-tittare men framförallt de 84 000 som hade privilegiet att se denna högkvalitativa match på plats.
Matchen började på sämsta tänkbara sätt. 0-1 till Barcelona efter knappa fyra minuter. Barcelona började matchen också bäst och hade bud på mer under de inledande tjugo minuterna. Inte minst Messi hade möjligheten att utöka gästernas ledning men Casillas visade återigen prov på att han är på väg tillbaka till fornstora dagar. Real Madrid lyckades inledningsvis inte stänga ytan mellan backlinje och mittfält, den ytan där Barcelona är som bäst. Pepe och Carvajal började matchen tveksamt och Neymar skapade sig ett övertag. Men marängerna hängde inte läpp för detta och jobbade sig tillbaka i matchen. Främst tack vare Isco och James som flyttade sig inåt i banan för att skapa ett övertag på det centrala mittfältet. Pepe och Carvajal tog sig i kragen och var giganter efter den halvdana starten.
Real Madrids spel efter den tveksamma inledningen var skrämmande bra och jag kan inte minnas senast marängerna lyckades vinna det centrala mittfältet mot Barcelona. Det låg ett kvitteringsmål i luften. Vem om inte Ronaldo skulle spräcka Bravos rekordnolla. Pepe skallade in ledningsmålet innan Benzema efter en magisk kontring placerade in slutresultatet. Barcelona mäktade inte med någon slutforcering då Kroos och Moric spelade bort det som var kvar av matchen. Real Madrid hade vid flertalet tillfällen chansen att göra fiestan än större men den för dagen mänsklige Ronaldo var extremt blek vid avslutningsmomenten.
Barcelona känns ganska ihåligt för tillfället. Deras tre superstjärnor blir allt för ofta ensamma i anfallen och det är alldeles för få spelare som fyller på i anfallen vilket underlättar för motståndarna. Spelare som Xavi och Iniesta måste ta mer uppoffrande löpningar för att på så sätt öppna upp låsta matcher. Framförallt måste man våga ge Neymar ett större ansvar och mer bollar att jobba på eftersom att han utan tvekan är den hetaste Barcelona-spelaren för tillfället och det bör nyttjas mer.
***
Vad är det Carlo Ancelotti har förändrat? Först och främst var han lugn när det stormade som mest vilket smittade av sig på både ledare och spelare. Han har skapat ett bättre samarbete mellan backlinje och mittfält vilket har gjort de väldigt svårt få våra motståndare komma in i ytan mellan de två lagdelarna samt att kontra mot oss. Arbetet han gjort med spelare som James och Isco är fantastiskt. Att få spelare man aldrig trodde skulle bli tvåvägsspelare att se ut som de inte gjort något annat. Den största förändringen är också den som evigt mig gör denna upplaga av Real Madrid bättre än förra årets är flexibiliteten i spelet. Marängerna har sedan ankomsten av Mourinho haft enorma svårigheter med att skapa ett eget etablerat anfallsspel mot låga försvar och detta såg man även levde kvar under förra året. Ancelotti har skapat ett mer rörligt anfallsspel där spelare löper för att skapa löpvägar åt varandra och slutligen har italienaren fått ihop ett dynamiskt mittfält där mittfältarna kan ligga djupt och försvara, vara kreativa och stänga matcher. Detta var det vi såg i veckan och grunden till segern i bägge matcherna, flexibilitet.
***
Det blev nyligen bekräftat att det spanska fotbollsförbundet stängt av Zidane och hans assisterande tränare på grund av att de saknar den utbildning som krävs för att träna ett lag i Spanien. Avstängningen kommer att gälla under tre månader. Real Madrid har beslutat att ta detta vidare och kommer att vidta rättsliga åtgärder för att få beslutet ändrat. I annat fall måste man snabbt se sig om efter en duglig ersättare.
Castillas fina form håller i sig. I helgen besegrade man Huesca med 1-0 på hemmaplan. Medrán som nyligen fått debutera med A-laget visade varför och gjorde matchens enda mål. I och med detta har Castilla vunnit tre av de fyra senaste matcherna och det ser inte alls så dystert ut som i början av säsongen.
***
La Liga hade under måndagskvällen sin årliga gala där man belönar de som utmärkt sig mest den gångna säsongen. Real Madrid kammade storslam med sex stycken utmärkelser och där Ronaldo lyckades med bedriften att vinna tre stycken bara han. För bästa spelare, anfallare och årets mål. Ramos tog hem årets försvarare, Modric årets mittfältare och Navas årets målvakt. Grande Real!
***
I veckan väntar två bortamatcher för marängerna. Först ska man planenligt säkra avancemanget i den spanska cupen för att senare bege sig till Granada för att plocka in poäng på Sevilla i ligatoppen. Om vi fortsätter på den inslagna vägen ska det inte vara några problem. Hasta la proxíma.
¡Hala Madrid y Nada Más!
