La Semana Pasada v.37

VM-kval, såpor och ligamatch var huvudämnet i den gångna veckan, en negativt präglad sådan.

Efter en lång semester av neutraliserade ambitioner och drastiskt sänkta arbetskrav, har LSP lyckats samlat sina krafter, tagit sig själv i kragen och rest sig från den söndersuttna soffan.
   Det är återigen dags att som brukligt blicka tillbaka till la semana pasada – den gångna veckan – och försöka filtrera fram det mest intressanta, häpnadsväckande, mörkaste eller roligaste som hänt, sagts eller gjorts.

Som bekant har det spelats landskamper i form av VM-kval, och den observanta läsaren kommer säkerligen ihåg hur LSP känner inför dessa ”uppehåll”. Ligan har knappt hunnit starta innan det är dags för förbunskaptenerna att kalla in sina soldater till slagfältet.
   Men likväl har kvalets två första omgångar varit delvis relevanta för klubbfotbollsknarkande Real Madrid-aficionados. Förutom att i princip hela startelvan varit iväg och spelat för sina nationer, vilket i sig är något att bry sig om, vore det så att omständigheterna krävt en närmare titt på spelarnas form och fysiska tillstånd, exempelvis om en viktig match väntar efteråt, så har även vissa reaktioner varit av intresse utöver det vanliga.
   Vad som huvudsakligen diskuterats, inte bara i Madrid och Spanien utan i förmodligen hela världen, har ju givetvis varit Cristiano Ronaldos emotionella tillstånd. Att gå in på detaljer är bara att upprepa sig, men pengar i form av lön och kontrakt har varit poppis bland tabloiderna, trots att spelaren själv hävdat motsatsen; de mer finkänsliga analytikerna har å andra sidan menat att problemet är relaterat till portugisens förväntningar på sitt omdömde – att han borde vara mer respekterad och omtyckt som spelare. I just det avseendet har den eventuella dispyten med lagkamraten Marcelo (brassen ska ha indirekt sagt att Cristiano inte förtjänar Guldbollen) varit aktuell.  Det har till och med sagts att handlingen varit en slags protest på att de portugisiska spelarna i laget inte behandlas som de bör, en rörelse som Mourinho själv ska ha startat alternativt utnyttjat sig av med tiden som manager (läs: förra årets påstådda bråk med lagets spanjorer).
   Saken är säker: vad det än må ha varit, borde det ha lösts inom klubben och inte skickats ut till omvärlden via den mixade zonen efter Getafe-matchen för två veckor sedan, där Ronaldo öppet meddelade sitt missnöje, som sades ha ”professionell karaktär”.
   En sak som således var av intresse i samband med landskamperna, åtminstone hos de mest inbitna åskådarna, var huruvida Ronaldo skulle fira sina eventuella mål – vilket han inte gjorde mot Getafe – i den portugisiska tröjan, eller inte.
   Målet kom, mot Luxembourg, och han firade. Det återstod då att se hur situationen skulle utvecklas i huvudstaden. Spekulationer sade bland annat att Pérez personligen skulle träffa Ronaldo för att förhandla fram ett nytt kontrakt – men återigen förklarade spelaren att han inte hade något problem av det slaget. Spansk media var sedan framme och menade att kaptenerna Casillas och Ramos i sin tur personligen skulle ha träffat Ronaldo, för att förklara för honom att hela laget stöttar honom. Arbeloa, som flera gånger under såpan haft något att säga, stärkte på sätt och vis detta påstående (spanska tabloider är sparsamma med källhänvisning).
   – Ingen kommer att betvivla den hängivelse [Ronaldo] har för klubben. Varje gång ser man en mer och mer solidarisk Cristiano på plan. Han vet att Madridsupportrarna gillar honom, och det ska han inte tvivla på, eftersom han gång på gång visar att han förtjänar det, sa den spanska högerbacken till klubbhemsidan förra veckan.
   Även Casillas och Alonso var ute och gjorde sitt för att beskydda lagmoralen; den senare ska dessutom, när det kommit på tal, sagt att han önskar att Guldbollen tilldelas Ronaldo. Trots detta, rådde bland spanska journalister en enighet om att Ronaldo och Marcelo fortsatt var osams – antydandes att det är kärnan till hela problemet. Samtidigt menade många att det inte alls är sant – att spelarna har setts bete sig hur normalt som helst mot varandra.
   Sanningen, om den nu går att definiera i detta sammanhang, kanske aldrig kommer att nå oss. Och sen är ju frågan om vi ens vill veta.
   Men nog av det – nu till något minst lika tråkigt.

För i helgen var Mourinho och hans lag nere i Andalusien för att ta sig an Sevilla, i en match som Real Madrid på förhand – för att inte på riktigt eliminera de realistiska chanserna till att försvara titeln – var tvunget att vinna. Dessutom hade laget en hel del att bevisa vad gäller spelet, som alltför ofta sett nästan avdankat ut i inledningen av säsongen (vinsten mot Barcelona utesluten).
   Sanchez Pizjuán är en arena som genom åren både gett hemska och vackra minnen – de senaste två-tre åren mestadels vackra. Callejón, som förra året nätade där när laget mötte Sevilla, menade att det inte skulle bli lätt.
   – Att spela i Sevilla är komplicerat, men vi är Real Madrid och vi måste vinna vart vi än går, sade han.
   Callejón, som satt på bänken större delen av matchen, fick ganska snabbt bevittna sitt lag utöka en negativ statistik. På de tre spelade ligamatcherna inför helgens omgång, hade man släppt in fyra mål – varav tre på fasta situationer. Redan i andra matchminuten mot Sevilla hade man släppt in det fjärde, på en hörna. Och i 88 minuter lyckades resultatet stå sig.
   Real Madrid bjöd på ett stundtals förskräckligt dåligt spel, med individuella misstag på löpande band och ett lagspel som fick de flesta att undra om spelarna någonsin hade befunnit sig tillsammans på en gräsmatta förut. Då ska man komma ihåg att startelvan var den som spelat överlägset mest de senaste två åren. Mättnad, nonchalans, bristande kemi; listan kan göras lång. De där realistiska chanserna till att försvara ligatiteln känns för de flesta väldigt avlägsna i dagsläget. LSP finner det till och med konstigt att tänka på detta lag som de ”regerande mästarna”.
   Vad har laget till sitt försvar, månntro?
   Mourinhos tungt laddade presskonferens efter matchen säger det mesta.
   – Vi kan inte träna mer och bättre på fasta situationer, och varje spelare vet vem som ska markeras. Och i första minuten mål på hörna. Detta är vilken bild jag har av mitt lag, utan fokus, mentalt oförmöget att kämpa, och jämfört med Sevilla är det enkelt att förstå. Motståndarna gav allt i varje kamp och när de hade bollen ville de spela ett snabbt spel. Vi har endast gjort detta mot Barcelona, förklarade portugisen.
   – Mitt lag finns inte just nu, fortsatte han.
   – Jag tycker att matchen ikväll [läs: lördag] inte var olik varken den mot Getafe eller den mot Granada som vi vann. Därför tror jag inte det har något att göra med ryktena som spridits de senaste två veckorna. Det har att göra med ett visst sinnestillstånd och två eller tre skallar som inte tänker som gruppen. Skallar som inte är hängivna och för vilka fotbollen inte är högsta prioritet i livet. De är få, så det är svårt, men jag är tränaren, och om de nu finns är det mitt fel att det är så.
   Vicekapten Sergio Ramos hade också ett och annat att säga.
   – Vi är alla skyldiga här. Jag har alltid sagt det: både när vi förlorar och nä vi vinner är vi alla skyldiga, sade spanjoren. Bevisligen är det el míster som bedömer fotbollen bäst. Vi har svårt för att vinna och vi måste sätta oss ner och diskutera, för detta är inte starten som vi förväntade oss. Ikväll [lördag] saknade vi rätt attityd, men jag vill inte ta något från motståndarna då de gjorde ett bra jobb, avslutade han.

3 kommentarer

Drilon Pollozhanidrilon.pollozhani@gmail.comiDrilon2012-09-17 07:00:00