La Semana Pasada v.38
Veckan blev lite längre än vanligt, men för Real Madrid har det ändå varit mestadels positivt.
En härlig vecka, med mängder av intressanta matcher och ögonblick fullspäckade av högklassig fotboll, har passerat. Real Madrid har givetvis varit del av spektaklet. LSP tar er tillbaka och summerar de olika händelserna.
Först ut hade vi premiäromgången av världens finaste klubblagsturnering, Champions League, där Real Madrid, Manchester City, Dortmund och Ajax – samtliga ligavinnare förra säsongen – tillsammans formar den så kallade ”dödens grupp”. Det var de två förstnämnda som med viss marginal stal föreställningen i tisdags när de gjorde upp inför ett kokande Santiago Bernabéu.
Två av branschens mest hetlevrade och uttrycksfulla managers, Mourinho och Mancini, som båda delar en liknande historia, överraskade många ögon när de ställde upp med ett par tämligen sällsynta startelvor.
Mourinho, som helgen dessförinnan gick ut och skapade oförglömliga rubriker relaterade till lagets undermåliga prestationer i ligan, var pressad både av omgivningen och av sig själv till att lyckas. Den matchotränade Essien och den enorma talangen men trots allt orutinerade Varane fanns med från start; spelare som Ramos, Özil och Modric var bänkade. Spontant gick tankarna till att detta var en helgardering från portugisens sida, och vi skulle få se en defensiv match från marängerna.
Mancini, å andra sidan, hade med tanke på underdogställningen inte alltför mycket att förlora. Trots det presenterade han en startelva som påminde om motståndarnas: förutom överraskningen Nastasic som startade istället för Lescott i försvaret, fick vi se en ganska tillbakadragen uppställning med ett tättpackat mittfält.
Det blev emellertid inte riktigt som många trodde.
Real Madrid spelade med en enorm aggressivitet och en otroligt hög press; mittfältstrion Essien, Alonso och Khedira, var stundtals uppe vid motståndarnas straffområde och jagade boll. Manchester City var förmodligen förberedda på att inte ha så mycket boll, men i första halvlek hade man knappt något att komma med. Hemmalaget fullständigt dominerade. Det enda som saknades för marängerna var skärpan framför mål; ställningen borde i halvlek ha varit flera bollar mot noll.
Matchbilden förändrades en aning i andra halvlek: Real Madrid kunde inte riktigt spela med samma energi, vilket tillät engelsmännen att komma in i matchen mer. Men det var inte förrän den sista kvarten som saker och ting började hända.
En aningen felplacerad Pepe och en genomstormande Touré lade upp för nyligen inhoppade Dzeko ett ypperligt friläge som förvaltades på rätt sätt. Bosnierns mål påbörjade en föreställning som sent kommer att glömmas.
Efter att Madrid strax därpå kvitterat, återigen släppt in, kvitterat igen – och med endast tilläggstid kvar tagit ledningen – kunde inte ens Mourinho och hans assistenter behärska sig.
Real Madrid tog inte bara tre viktiga poäng i turneringens svåraste grupp, utan bröt förhoppningsvis den onda trend som hade byggts upp dittills.
Mourinhos urladdning fortsatte även efter slutsignalen, och han hade en hel del känslor att dela med sig av i presskonferensen:
– Real Madrid kan förlora matcher som denna ikväll, när de krigar som djur, men inte när man spelar som mot Getafe och Sevilla. Det var viktigt att få känslan att de [laget] kan, när de vill.
– Laget kämpade. Att släppa in ett mål och fortsätta. Göra mål och fortsätta… det är Real Madrid, det. Det är ärofyllt. Jag är ingen i Real Madrids historia. Jag kom hit nyligen, men som tränare har jag rätten att säga att Real Madrid [föreningen] vill se denna hängivelse. De vill ha mer kvalitet och det vill jag också. Vi har haft det tidigare och vi kommer att ha det igen.
Tillfrågad om varför Ramos inte fick spela i matchen svarade han:
– Ramos spelade inte för att tränaren tyckte det var bäst så. Vi snackar om en startspelare, en grym sådan, men jag vill klargöra att jag inte har några som helst problem med honom. Det är helt och hållet ett fotbollsbeslut. Jag tyckte att Varane och Pepe passade bättre att spela tillsammans idag.
Motståndarlagets dito, Mancini, hade också han – precis som de flesta som såg matchen – en del känslor inom sig. Men de var inte av samma karaktär som Mourinhos.
– Det är svårt att acceptera, men inte för att vi förlorade. Du kan förlora mot ett lag som Real Madrid, speciellt på Bernabéu, men det är svårt att acceptera eftersom vi med tre minuter kvar ledde med 2-1, sade italienaren besviket.
Nittonåringen Rafael Varane, vars närvaro i startelvan fick en och annan madridista att bita på naglarna (skulle han klara av att stå emot Aguëro eller Tévez?) visade, för de som inte redan visste, att han besitter en nästan utomjordisk talang, då han, förutom vid det första målet – vilket han inte kunde göra mycket åt – gång på gång var högst delaktig i att neutralisera de anfallsförsök som kom från motståndarna. I en intervju två dagar efter matchen sade han:
– Jag blev en aning överraskad, men inte alltför mycket, eftersom míster pratade med mig om detta i söndags och förberedde mig för en eventuell startplats. Mourinho frågade mig om jag kände mig redo inför mötet. Självklart svarade jag ja. Han bad mig att vara mycket koncentrerad till matchen mot City.
– När jag tänker på de här nittio minuterna i Champions, ser jag bara positiva saker. Jag tror att matchen har höjt mitt personliga fotbollsliv ytterligare; det slungat igång hela lagets säsong. Det kommer att ge oss alla goda vibbar framöver.
Manchester Citys förmodligen bästa spelare för kvällen och diskuterbart matchens bästa, Yaya Touré, menade att motståndarna var snäppet bättre.
– Jag måste erkänna att Madrid är ett grymt lag och att de gjorde matchen väldigt svår för oss. Det är inte enkelt att komma hit och vinna, sade ivorianen. Det var en sevärd match, och vi måste gratulera våra motståndare – de förtjänade de tre poängen, fortsatte han.
*
När LSP väl är inne på reaktioner av olika slag, är det lika bra att ta upp den smått egendomliga incidenten som inträffade ett par dagar efter matchen – i synnerhet efter och i samband med Mourinhos målgest.
FC Barcelonas före detta vice-direktör Alfons Godell tyckte förmodligen att det fanns en avsaknad av klumpiga uttalanden från katalaner genom historien, och slog därför, på sin Twitter, till med följande:
– Det är beklagligt att psykopaten firar mål som om han var en spelare. Det är väl för att kompensera frustrationen över att ha varit värdelös när han spelade.
Real Madrid backade naturligtvis upp portugisen och svarade snabbt via sin klubbhemsida, genom att fördöma detta uttalande och undersöka huruvida det skulle gå att vidta rättsliga åtgärder mot Godell.
*
Sedan skulle det ju också spelas ligafotboll. Matchen mellan Rayo Vallecano och Real Madrid var spikad till söndagskvällen klockan 21:30 – en helt vanlig tid sett till ligaförbundets normer.
När det var dags för avspark syntes emellertid inte någon vidare aktivitet till på arenan: läktarna var tomma, gräsmattan glest befolkad av diverse personal och ljuset aningen dominant på ena långsidan.
Elektriciteten hade gått, varför en stor del av strålkastarna inte fungerade. Enligt Rayos president handlade det om sabotage:
– Några vandaler har kapat kablarna till ljussättningen, förklarade han.
Förstörelsen, som besynnerligt nog skedde på en svårtillgänglig punkt i anläggningen, gav upphov till spekulationer: det kanske rörde sig om en protesthandling. Det sades att det kunde bero på de upprörda Rayo-fans som, sitt årsabonnemang till trots, skulle få betala för matchen enligt det man i Spanien kallar för ”medio día del club”1; det sades också att det kunde vara riktat till ligaförbundet och deras, låt säga, innovativa förmågor till att bestämma matchtider.
Teknikerna kämpade i varje fall mot klockan med att fixa problemet, men ungefär en halvtimme efter den schemalagda avsparken hade beslutet tagits att skjuta upp matchen – domare Borbalán hade sista ordet. De tre tillgängliga alternativen var då att spela matchen klockan 17.00 nästa dag, runt 20:00 nästa dag, eller att hitta nästa möjliga lucka i schemat – vilket skulle placera matchen någon gång i februari nästa år.
Real Madrid, med Mourinho i spetsen och ledningen bakom, ville spela på eftermiddagen eftersom det fortfarande skulle finnas dagsljus då och eftersom det inte var helt garanterat att strålkastarna skulle fungera på kvällen, i vilket fall det tredje alternativet måste brukas; Rayo och dess ledning ville emellertid spela på kvällen, eftersom många – en betydlig del av publiken – inte hunnit komma ifrån jobbet den tiden på eftermiddagen.
Ny tid för avspark bestämdes slutligen till måndag klockan 19:45, vilket förutom ”garanterad” publik också skulle innebära att matchen inte krockade med den ordinära måndagsmatchen klockan 21:30.
Matchen sattes igång på måndagskvällen som planerat, och den innebar för Real Madrids del den andra trepoängaren i ligan efter fem spelade omgångar. Språnget upp till Barcelona återgick således till åtta poäng.
Vallecano stod för ett bra motstånd, i synnerhet under början av första halvlek då man hade mest energi. Matchen var fylld av kamp från början till slut och höll ett högt tempo hela vägen.
Marängerna visade prov på bättre form och sett till senaste ligamatchen ett mycket bättre lagspel. Defensivt var man i princip klockrena; den enda riktigt ordentliga chansen som hemmalaget hade var i första halvlek när marängerna räddade på mållinjen två gånger om – annars lyckades man mer eller mindre mödosamt avvärja de flesta anfallsförsök.
Det var för övrigt en öppen matchbild vi fick se, och trots att Real Madrid var det bättre laget sett till hela mötet, var bollinnehavet jämt fördelat och anfallen likaså, även om det mot slutet av matchen blev mer och mer av bortalaget.
Mourinho belyste ett mycket intressant faktum vad gäller truppen och i synnerhet mittfältet, genom att sätta i spel Alonso, Essien, Modric Özil och Khedira – alltså fem centrala mittfältare under en och samma match. Dessutom prövade han både 4-2-3-1- och 4-3-3-uppställningen; den första startade han med och den andra bytte han till när Khedira kom in istället för Di María. Det intressanta är givetvis att detta visar vilken fantastisk bredd som finns i truppen och i hur stor utsträckning Mourinho kan ersätta spelare utan att spelkvalitén sjunker. Det visar också att man i dagsläget är lika lämpade att spela de båda formationerna, även det utan att spelet skulle bli sämre, eller ”ultradefensivt”.
En negativ punkt som kan tas med från matchen är emellertid den ohyggliga oskärpan framför mål som Real Madrid bjöd på i slutet av matchen. Lägg därtill alla de gånger man föll för Rayos offsidefälla. I en match som denna visade det sig vara obetydligt; i nästa match är det kanske inte det.
Míster var stolt över sina pågar efter insatsen.
– Det var en svår match som krävde att fokusen och motivationen skulle vara minst sagt på topp. Det kunde ha spelats bättre, med tanke på att hemmalaget pressade mycket och sprang mycket, men laget [Real Madrid] visade attityd. Idag var man ett lag, sade portugisen.
*
Även Castilla spelade ligamatch, och även de lyckades vinna. Förra helgen klarade man inte av att besegra katalanska Sabadell på hemmaplan; nu tog man sig an tabelljumbon Guadalajara på bortaplan, och – trots att det satt långt inne – åkte man hem till Madrid med alla tre poäng. Matchen slutade 3-4, och nu befinner sig Castilla på en elfteplats i La Segunda – fem poäng bakom ledaren Elche.
*
Innan vi når programmets sista del, tar LSP, som kontrast till resten, upp något tråkigare.
Den polske pojken Dawid Zapisek som led av en slags degenerativ sjukdom och vars sista önskan var att få träffa Iker Casillas och det spanska landslaget (och fick sin önskan uppfylld under EM i Polen/Ukraina), gick bort i tisdags förra veckan.
Casillas – vars matchinsats mot City sades ha påverkats av den tragiska nyheten – ville till följd av bortgången offentligt ge sina kondoleanser till familjen Zapisek.
– Må Dawid vila i frid. Jag var i Gniewino i två dagar samtidigt som honom, och han visade att han var en människa med stor livslusta och en enorm glädje över att få träffa det spanska landslaget, sade Real Madrids kapten.
– Många personer beundrar oss och vi har ett stort ansvar. Uppenbarligen kommer inte alla att gilla en, men för de som gör, de som känner beundran och aktning, finns det inte ett bättre sätt att ge någonting tillbaka än att visa tillgivenhet och omtanke, fortsatte han.
*
Till sist – kuriosa:
*Bernabéu-touren fick sig förra veckan en ny skepnad, där två nya rum introduceras som en del av genomgången.
*Mourinho har aldrig förlorat öppningsmatchen i Champions League – en svit som förlängdes i samband med City-matchen.
*Vinsten mot Manchester City innebar för Real Madrid vinst nummer 100 sedan Champions League lanserades år 1992. Inget annat lag har vunnit så många gånger – Manchester United har 98 och Barcelona har 97 vinster.
*Real Madrid var inför matchen i måndags det lag i ligan som vunnit flest gånger på Vallecas – ett facit som fortfarande håller i sig.
*Ronaldo har nu gjort sju mål på tre matcher mot Rayo Vallecano.
________________
1Ett fenomen som förekommer ofta i Spanien. Klubbarna tar emellanåt betalt även från de som har årskort. Priset för dem ligger då på hälften av det vanliga.
Hala Madrid!
Källor: realmadrid.com, as.com, uefa.com, telegraph.co.uk, marca.com
